Har ni några erfarenheter av att era vänner långsamt börjar överge er?

För mig har det pågått en längre tid med en vän. Låt oss kalla honom för Anders. Det har egentligen alltid varit en ganska "ytlig" relation. Vi snackar mest bara skit och undviker oftast mer tunga samtalsämnen.
Senaste åren har jag dock långsamt märkt hur Anders verkar distansera sig alltmer från mig.
Det märks främst pga att han oftast undviker att informera mig om träffar/fester när en annan snubbe närvarar (som jag haft en problematisk relation med sen lång tid tillbaka). Vi kan kalla honom för Erik. Erik ifråga har alltid sett ner på mig som person, och sett mig som en "Loser" för att jag inte klarar mig bra karriärmässigt och socialt. Själv har jag svårt för honom ifråga, då han har massa jobbiga machofasoner och ett konstant självbekräftelsebehov (som ofta uttrycker sig genom att han trycker ner andra).

Hursomhelst har jag märkt att Anders oftast undviker att bjuda in mig så fort Erik är närvarande. Första gången var ett nyårsfirandet 2014, då jag och Anders bestämt oss för att gå på någon fest några dagar innan. Sen några timmar innan klockslaget så visade det sig att han inte kunde komma för att han redan var på en hemmafest med Erik och hans vänner. Jag blev inte heller tillfrågad om jag kunde komma, utan han föreslog istället andra personer som jag kunde kontakta om utgång (personer som jag typ bara var flyktigt bekant med). Till slut blev jag förbannad, och sade att det var sista gången jag firade nyår med honom.

Samma sak hände senaste två midsommarna. Nu senast hade jag frågat Anders och en av hans vänner om dem kunde kontakta mig ifall något hände i Midsommar. Det sade att det skulle göra det. Sen när det väl var midsommar så blev det jättedåligt väder, så jag utgick från att firandet blivit inställt.
Sen två veckor senare tog jag en kaffe med Anders. Då visade det sig att han firat midsommar tillsammans med Erik, den andra vännen (Som oxå sade att han skulle kontakta mig) och massa andra personer. Han verkade knappt inse att jag kunde ta illa upp av att få höra det.

Hursomhelst lär jag antagligen avbryta kontakten. Jag orkar inte med sånt här socialt rävspel. Det tråkiga med alltsammans är att jag redan är ganska isolerad. Men samtidigt är det bättre att vara ensam än att omringa sig av vänner som inte respekterar en.

Jag hade en vän som började dra sig undan. Visade sig att hon "kände sig provocerad" av hur jag levde. Jag "hade gett upp", försökte inte tillräckligt mycket.
Så hon typ bröt kontakten.
Känns fortfarande lite ledsamt eftersom hon var min första verkliga vän och vi kom bra överens, bråkade aldrig. Fast hon var tydligen inte en så bra vän eftersom hon inte kunde acceptera min livsstil (som är/var passiv men inte brottslig eller negativ på något sätt).

Man får helt enkelt försöka hitta nya vänner som accepterar en för den man är.

Varför behöva vänner överhuvudtaget? Hellre vara själv än att må dåligt omringat av "falska" vänner.

De har iallafall inte plats i mitt liv.

Hursomhelst, jag tycker att du ska avbryta vänskapen helt enkelt.

Mycket av det du beskriver känner man igen själv. Fick inte reda på nåt om fester, vänner sa att de skulle höra av sig men gjorde det aldrig. Det är folk man växte upp med.

Jag är hemma mycket nu för tiden, känns bättre för mig. Handlar inte om att man är isolerad utan helt enkelt att man pallar inte med att hålla upp masken för NT-världen som absolut inte vill och inte orkar anpassa sig efter folk med osynliga funktionsnedsättningar.

Julianus skrev:Varför behöva vänner överhuvudtaget? Hellre vara själv än att må dåligt omringat av "falska" vänner.

Jag är hemma mycket nu för tiden, känns bättre för mig. Handlar inte om att man är isolerad utan helt enkelt att man pallar inte med att hålla upp masken för NT-världen som absolut inte vill och inte orkar anpassa sig efter folk med osynliga funktionsnedsättningar.

Människan är gjord för gemenskap, mer eller mindre i alla fall. Vissa klarar ensamhet och andra inte.

Men det jag vill hålla med om är att jag är alldeles utbränd av att försöka anpassa mig till vänner som inte orkar anpassa sig efter andras funktionshinder över huvud taget. Det spelar ingen roll om de är synliga, fysiska, psykiska eller neurologiska.

Folk är egoistiska och lata. De tänker bara på sig själva. Lite motstånd? Jaha, då är det bara att dumpa den där vännen som ställde upp i vått och torrt. Jo, många aspisar är ju sådana att de gör det, gör alldeles för mycket för andra, och därför kommer "avskedandet" ev. som en chock.

Vi är antagligen för bra för den här världen!

@Latmask, Ett förslag beroende på omständigheterna är att uppgradera vänskapskretsen.

Man skall inte behöva hålla på med intrigtrams i den nära bekantskapskretsen. Behövs det så är det inte längre en nära bekantskap.

Såna typer är det bara att fimpa direkt.

KrigarSjäl skrev:Såna typer är det bara att fimpa direkt.

Men var köper man ett nytt paket med kompiscigaretter?

Var på väg att svara något men tycker du har sammanfattat det rätt bra själv som det är..

Latmask skrev:Jag orkar inte med sånt här socialt rävspel. Det tråkiga med alltsammans är att jag redan är ganska isolerad. Men samtidigt är det bättre att vara ensam än att omringa sig av vänner som inte respekterar en.

Välkommen in i gemenskapen på Aspergerforum istället.

Det är kanske inte så illa egentligen. Jag har haft andra "Bra" vänskaper som tagit slut på ett mer "naturligt" sätt. Det är främst folk som flyttat till andra städer och bildat familj. Och när man är lite deppig så vill man helst inte ta ut det på någon som är upptagen med att ta hand om ett litet barn. De hör också av sig emellanåt, vilket känns ganska skönt.

Debbido skrev:

KrigarSjäl skrev:Såna typer är det bara att fimpa direkt.

Men var köper man ett nytt paket med kompiscigaretter?

-Man börjar med kvalitetstobak istället för billiga cigg som innehåller cyanväte.

Möjligheten att skaffa nya bekantskaper är också beroende på om du har tillgång till befolkningscentra. Och Krigarsjäls råd om att sätta standarder är vettigt. Det kan göra att det tar längre tid att hitta något men det brukar dock också ge betydligt mer när man väl gör det.

Debbido skrev:

KrigarSjäl skrev:Såna typer är det bara att fimpa direkt.

Men var köper man ett nytt paket med kompiscigaretter?

Hellre ensam än med fel sällskap. Själv börja jag hitta nytt umgänge via ett intresse.

Kanske personen försöker dela upp sin tid mellan er så gott det går och känner att det är problematiskt att du och hans andra kompis inte drar jämt? Han kanske känner att han sitter i en rävsax då han vill vara vän med er båda men inte kan umgås med er samtidigt?

tahlia skrev:Kanske personen försöker dela upp sin tid mellan er så gott det går och känner att det är problematiskt att du och hans andra kompis inte drar jämt? Han kanske känner att han sitter i en rävsax då han vill vara vän med er båda men inte kan umgås med er samtidigt?

Jo det är möjligt. Fast i vilket fall som helst känns det bekvämare att bara avsluta relationen. I längden blir läget liksom för påfrestande.

Latmask skrev:

tahlia skrev:Kanske personen försöker dela upp sin tid mellan er så gott det går och känner att det är problematiskt att du och hans andra kompis inte drar jämt? Han kanske känner att han sitter i en rävsax då han vill vara vän med er båda men inte kan umgås med er samtidigt?

Jo det är möjligt. Fast i vilket fall som helst känns det bekvämare att bara avsluta relationen. I längden blir läget liksom för påfrestande.

Det gör du helt rätt i, bra beslut

Latmask skrev:

tahlia skrev:Kanske personen försöker dela upp sin tid mellan er så gott det går och känner att det är problematiskt att du och hans andra kompis inte drar jämt? Han kanske känner att han sitter i en rävsax då han vill vara vän med er båda men inte kan umgås med er samtidigt?

Jo det är möjligt. Fast i vilket fall som helst känns det bekvämare att bara avsluta relationen. I längden blir läget liksom för påfrestande.

Har egentligen bara haft en väninna under senare år. Men det blev så att hon allt oftare tog med sig en annan tjej, till sist alltid.
Jag önskar att omgivningen tar hänsyn till att jag är både sjuk o har AS, men den nya bekantingen är ständigt beredd att bita mig. Det hon hatar hos mig är när jag delar med mig av kunskap som ligger över hennes fattningsförmåga eller ger goda råd angående mediciner, som jag vet mycket om. M a o: den vanliga mobbingen av intelligenta aspergare. Man ska vara lagom korkad annars betraktas man som besserwisser och blir utstött. Överintelligenta människor hamnar ofta i utanförskap. Man kan vara körd redan vid 130.

Jag har blivit påhoppad flera ggr nu. Min väninna har inte reagerat på detta. Hon gillar "Anna" för att hon är inte så ifrågasättande som jag. T ex ifrågasätter hon inte Livets ords läror. Hon har följt med på många möten nu och tycks trivas bra med sekten. Själv har jag växt ur den falska andligheten helt och hållet. Sekten kräver att jag slutar tänka självständigt.

Så - egentligen passar Anna bättre ihop med min väninna än dagens upplaga av "Debbido". Vänner kommer och går. Livet för oss hit och dit. Vi utvecklas och upptäcker en dag att vi inte längre är en matchande vän till den person som länge gick vid vår sida.

Det gör ont att inse det: Vi har valt olika livsvägar, utvecklats åt olika håll och är inte längre dem vi en gång var. Min väninna och jag fortsätter att gå, men på olika vägar och inte tillsammans.

Jag hade nog, som första alternativ, tagit upp det med min vän.

Hade inte gjort något superstort av det utan mer frågat ifall det kanske är så att han känner att du och Erik inte går ihop och om det är därför det kört ihop sig med era planer ibland. Kanske blir det asskönt för honom att få säga att det beror på det och ni kan hitta nån lösning. Går det inte, eller han drygar sig, så är det ju bara att lämna vänskapen .

Tycker dock att han har gjort himla fel, det ska sägas! Inte okej nånstans. Elakt till och med.

Men om han, förutom det där, tillför nåt positivt i ditt liv så kanske det kan vara värt att kolla varför det blivit som det blivit.

Det är också ett alternativ, att göra som Matildaa antyder. Fråga om "Anders" uppplever det som att han sitter i en rävsax och fråga om ni kan lösa det genom att ordna sammankomster så att du och Erik inte träffar Anders på samma gång. Men om det blir en massa rävspel kring detta så dumpa och uppgradera.

Innan du avbryter kontakten så prata först med dina vänner och låt dom ge sin version. Beroende på vad dom säger så utgår du från deras svar på hur du vill fortsätta eller bryta kontakten helt och hållet med dom.

Såklart kan dom ju bullshitta för dig fast kräv ett ärligt och rakt svar från dom!

Matildaa skrev:Jag hade nog, som första alternativ, tagit upp det med min vän.

Hade inte gjort något superstort av det utan mer frågat ifall det kanske är så att han känner att du och Erik inte går ihop och om det är därför det kört ihop sig med era planer ibland. Kanske blir det asskönt för honom att få säga att det beror på det och ni kan hitta nån lösning. Går det inte, eller han drygar sig, så är det ju bara att lämna vänskapen .

Tycker dock att han har gjort himla fel, det ska sägas! Inte okej nånstans. Elakt till och med.

Men om han, förutom det där, tillför nåt positivt i ditt liv så kanske det kan vara värt att kolla varför det blivit som det blivit.

Jo det kanske är en bra ide. Jag har dock redan tagit upp det litegrann i förbifarten. Men kan ju göra ett bättre försök.

Haft flera bekanta som velat umgås med mig men när deras coola kompis kommer så är man en främling till dem. De tycker helt enkelt man drar ner deras coolhet. Känns skumt när vuxna människor sysslar med sånt...

I tonåren hade jag en "kompis" som brukade komma och hänga med mig men när nån annan av hennes kompisar ringde så gick hon till dem i stället. Schysst eller hur?

Hade en granne vars mamma tydligen ibland ringde upp vänner till sin son för att avbryta att han och jag lekte, vi tyckte bägge att det var lite konstigt men han fann sig åtminstone i det, jag gillade inte beteendet men tyckte väl inte det var någon jättedeal, det var ju jag som hade alla de roliga sakerna, iaf de flesta.

Hans föräldrar var närmast korkade när det gällde att inse enkla fysikaliska skeenden (tydligt i en diskussion om hur helikoptrar fungerade).
Hon var också helt säker på att det gick en ledning fram till lampan, det fanns INTE två metalltrådar i den enligt henne, bara en, sedan åkte ju elen ut genom lampan och förbrukades, därför behövdes inte två ledningar.
Korkhjärna!

Latmask skrev:Har ni några erfarenheter av att era vänner långsamt börjar överge er?

...

Hursomhelst lär jag antagligen avbryta kontakten. Jag orkar inte med sånt här socialt rävspel. Det tråkiga med alltsammans är att jag redan är ganska isolerad. Men samtidigt är det bättre att vara ensam än att omringa sig av vänner som inte respekterar en.

Ja.

Helt riktigt. Det kan kännas jobbigt att göra så, men det behövs för att återhämta den mentala energin som det redan tagit.