Jag funderar på om jag har aspergers syndrom. Jag är en medelålders man, skild, och har två små döttrar. Jag har läst en del berättelser i detta forum och på andra ställen. Här följer en del relevanta saker om mig:

Jag brukar inte ta ögonkontakt om jag inte tänker på det, med undantag för mina närmaste. Ser helst på något annat för att kunna koncentrera mig på samtalet. Skulle inte ha reflekterat på ögonkontakt om inte andra hade påpekat det ibland. Jag är ganska omedveten om vilket humör andra personer är på. Dålig på tankeläsning. Har blivit kallad sur och ointresserad i situationer jag gjort något jag gillat eller åtminstone inte tyckt illa om.

Som barn hade jag ibland någon kompis, men helst bara en åt gången. Jag umgicks gärna med vuxna personer. Ibland såg jag något roligt på TV eller läste i en serietidning, härmade det, och blev förvånad över att ingen i omgivningen tyckte jag var rolig. Ibland kan andra personer bli upprörda av att jag ställer en fråga om något jag vill veta eller säger något jag tycker, så jag är mycket försiktig med vad jag säger.

Jag kan själv bli arg ibland, men aldrig våldsam. Det går också över fort.

Jag har haft ett antal intressen, som modellbyggande, modelljärnväg, verkliga järnvägar, transporter, kartor, musik, film och resor. Har ofta samlat på saker som LP-skivor, men dragit ned på grund av min perfektionism; det är inte lätt att få en fullständig samling. Numera samlar jag mest på upplevelser.

Jag kan bli fascinerad av en detalj i ett arbete och lägga mycket tid på den.

Jag är inte så rutinbetonad, men kan ogilla att anpassa mig till andras vanor och önskemål.

Jag gillar att planera saker. En semesterresa planerar jag med hjälp av kalkylblad och bokar alla resor och övernattningar i förväg. Men jag kan improvisera också.

Mina barn är viktiga för mig, men det kan vara påfrestande med så mycket uppmärksamhet, så jag tillbringar en hel del tid med mina egna intressen. Det som fungerar bäst är att göra resor tillsammans.

En del säger att jag talar konstigt, entonigt, för tyst eller sluddrigt. Jag ogillar telefonsamtal, chat är bättre, epost är bäst.

Jag har haft svårt att få och behålla ett vanligt jobb, men har lyckats bättre i föreningsverksamhet, eftersom jag har god organisationsförmåga och kan sköta administration och bokföring. På jobbet är jag inte pratsam om det inte behövs. Jag sitter ogärna i fikarum och deltar ogärna i firmafester eftersom jag får panikkänslor av ostrukturerat umgänge.

Jag är bra på att uttrycka mig i skrift, men inte så snabb. Förklara saker muntligen är svårare.

Jag lärde mig läsa och skriva vid tre års ålder, men har alltid haft dålig handstil. I grundskolan räknade jag i förväg, lyssnade knappast på läraren utan lärde mig böckernas innehåll utantill. Hade mycket goda betyg. De andra killarna i klassen trakasserade mig eller ignorerade mig. Skulle vi dela in oss i grupper själva frågade jag läraren om vilka jag skulle vara med. Friluftsdagar och liknande ogillade jag eftersom jag inte visste jag skulle göra.

I gymnasieskolan gick det sämre med betygen, men jag slapp trakasserierna.

Jag är lättstörd av ljud som personer som pratar högt, spelar hög musik eller väsnas med sina fordon. Det är inget problem om jag själv har kontroll över ljudkällan.

Jag föredrar vintern framför sommaren eftersom den är kall, mörk och tyst. Jag vill ha stora kläder eftersom åtsittande kläder gör att man blir varmare och svettas mer.

Mycket av ovanstående har orsakat konflikter och annat obehag för min del, ofta utan att jag ens förstått varför.

Klart du kan vara det. Men det kan ingen av oss svara på.

Du låter ju väldigt "aspig" av din beskrivning att döma. Orsakar dina karaktärsdrag mycket problem för dig i vardagen? Om ja, funderar du på att söka utredning?

Hej. Jo, nog orsakar de problem, både med jobb och privatliv. Jag började terapi för ett år sedan, men det är först de senaste månaderna jag börjat läsa om aspergers, och sett att jag känner igen mig i mycket av det som skrivs.
Jag har fått en första läkartid för utredning om två veckor.

Steppenwolf skrev:Hej. Jo, nog orsakar de problem, både med jobb och privatliv. Jag började terapi för ett år sedan, men det är först de senaste månaderna jag börjat läsa om aspergers, och sett att jag känner igen mig i mycket av det som skrivs.
Jag har fått en första läkartid för utredning om två veckor.

Ok, vad bra att processen satts igång. Då får du förhoppningsvis svar snart. Lycka till med utredningen!

Klockrent, det enda jag inte riktigt håller med om är att resa tillsammans med barn, det tycker jag är lite jobbigt - men annars skriver jag under på allt! Om du testar negativt i en NPF-utredning kan det bero på att frågorna är konstigt formulerade (det har jag egen erfarenhet av) eller att du kompenserar för dina svårigheter så att de därför inte är tillräckligt funktionsnedsättande. Mycket beror på vilka kunskaper de som gör utredningen har (själv får jag ett negativt resultat enbart utifrån frågeformuläret, och har därför tvingats göra två utredningar).
Tycker allt stämmer, den känsliga perceptionen, problem att orka med människor etc. Bra att du fått en tid.

Steppenwolf skrev:det är först de senaste månaderna jag börjat läsa om aspergers, och sett att jag känner igen mig i mycket av det som skrivs.
Jag har fått en första läkartid för utredning om två veckor.

Ja, det du beskriver låter som klassisk asperger, även för min intuition.
(Boken Stäppvargen har förresten en hel del aspergare känt igen sig i innan diagnosen.) Gratulerar till att du har hittat rätt!

Om det sen "orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden" så att du får en formell diagnos enligt det eländiga DSM-IV, det vet jag inte.

TORatANDET skrev:

Steppenwolf skrev:det är först de senaste månaderna jag börjat läsa om aspergers, och sett att jag känner igen mig i mycket av det som skrivs.
Jag har fått en första läkartid för utredning om två veckor.

Ja, det du beskriver låter som klassisk asperger, även för min intuition.
(Boken Stäppvargen har förresten en hel del aspergare känt igen sig i innan diagnosen.) Gratulerar till att du har hittat rätt!

Om det sen "orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden" så att du får en formell diagnos enligt det eländiga DSM-IV, det vet jag inte.

Lustigt, jag tänkte så sent som i morse att Hermann Hesse nog var aspergare

Men sen fanns det ett rockband som hette Steppenwolf också, kända bl.a. för att ha bidragit till musiken i filmen Easy Rider (1969).

Tack för alla svar. Har inte varit inne på ett tag, men idag hade jag första mötet med en doktor som sade att jag kan få remiss till undersökning på närmaste stora sjukhus.

Oavsett hur det går så är det skönt att kunna få en förklaring till att livet är så krångligt. Till exempel de ständiga konflikterna på min arbetsplats.

Det var mycket länge sedan jag läste Stäppvargen, men den har inspirerat en låt av mitt favoritband Hawkwind. Och visst är jag bekant med bandet Steppenwolf och Easy Rider också.

Jag vet inte om det "hjälper" men jag tycker din beskrivning av dig som du gjort i trådens startinlägg var så bra skrivet att du borde skriva ut det och låta "läkaren/na" som utreder få läsa. (Om du känner att det är lättare att beskriva skriftligt än muntligt)

Någonting som är ett viktigt "krav" om man ska få diagnos AS är att det ska vara medfött, alltså att det du beskriver inte bara är på grund av uppfostran, hemmiljö osv.
Många kan ju "bli aspiga" av saker som påverkar dem under uppväxten.

Men jag är ingen utredare eller expert..
Det du beskriver låter möjligtvis som AS, men det viktiga när det gäller utredning som jag förstått det är: "Vad beror det på?"

Idiot skrev:Någonting som är ett viktigt "krav" om man ska få diagnos AS är att det ska vara medfött, alltså att det du beskriver inte bara är på grund av uppfostran, hemmiljö osv.
Många kan ju "bli aspiga" av saker som påverkar dem under uppväxten.

Men jag är ingen utredare eller expert..
Det du beskriver låter möjligtvis som AS, men det viktiga när det gäller utredning som jag förstått det är: "Vad beror det på?"

Visst, det ska vara medfött, samtidigt kan man gå omkring ett helt liv och kompensera utan att ens fatta att det är det man gör. Jag menar, även om det är medfött så kan svårigheter tillstöta som gör att man till slut kan börja misstänka att det finns en faktisk skillnad i hur man fungerar. Dvs om man "skulle bli aspig" så tänker jag mig att det finns en predisponerad utsatthet, som visserligen kan vara svår att härleda, men som trots allt finns där. Men visst, att vara utbränd tex har ju också många likheter med asperger.

Hej Stephenwolf!

Så intressant att läsa ditt inlägg (och alla dina svar). Jag känner igen mig väldigt mycket.
Jag har också sökt utredning så sent som förra hösten efter att jag läst mycket om Aspergers syndrom en längre tid och funnit att det stämmer så bra på mig.
Jag har länge funderat över min ångest och depressionsbenägenhet och efter att jag råkat höra ett radioprogram om Aspergers syndrom blev jag väldigt berörd över hur bra detta stämmer in på mig och det var då jag sökte mer information och sedan också hjälp på Hälsocentralen som remitterade mig till öppenvårdspsykiatriska mottagningen. Jag har pratat med psykolog ett år nu och även gjort skriftliga aspergertester. Psykologens slutsats är att det är med allra största sannolikhet asperger men är lite skeptisk till att skicka mig vidare till Habiliteringen för utredning och ev diagnos eftersom jag "klarar mig själv" och inte är i behov av hjälp för att klara av arbetet osv. Jag tycker också att jag "klarar mig själv" och jag har fått medicin mot ångest vilken underlättar mitt liv mycket men jag är ju ändå intresserad av att veta säkert om jag har Aspergers syndrom eller inte och så vill jag ju bemöta mina svårigheter så bra som möjligt. Jag behöver ingen skriftlig diagnos, jag vill bara veta "hur det ligger till".

Aspiemannen skrev:jag är ju ändå intresserad av att veta säkert om jag har Aspergers syndrom eller inte

Vilket inte är helt enkelt trots eventuell utredning. Personligen (nu talar jag bara av egen erfarenhet), känner jag till flera individer som har aspergerdrag, men som utifrån livsstil har inordnat sitt liv på ett sätt som gör att det fungerar utan större problem. Alltså saknar de funktionsnedsättning i förhållande till sin omgivning. Sådan har jag själv varit. Min asperger fångas heller inte i tester. Men vid djupare analys framkommer det. Vart jag vill komma är att asperger med dess svårigheter och styrkor kan variera över tid, även om individen är densamma, men däremot omständigheterna förändras. Lägg till detta att aspergerkunskaperna i vården skiljer sig åt i mycket hög utsträckning, det krävs att personen ifråga är funktionsnedsatt för att en diagnos ska ges. Likväl kan man naturligtvis "ha" asperger ändå.

Jag känner igen mig många delar. Bra skrivet. Jag fick diagnos i våras (AS). Tror du kan vara i samma kategori som jag, som klarar kompensera för sina brister till en viss gräns, men där det kan ta stopp om livet blir för komplicerat (för mig blev bristerna ett allt större problem sen jag fick barn). Vissa, om de hamnar rätt i livet, blir nog aldrig "uppfångade" av psykiatrin.

Observera dock att detta är ingen exakt vetenskap. Olika läkare och psykologer gör olika bedömningar. Om det konstateras att du kvalificerar dig för ett autismspektrumtillstånd kan val av diagnos bero på den "mänskliga faktorn". Jag gissar att du får AS, autismspektrumtillstånd (vilket tydligen blivit ett vanligt alternativ i väntan på nya diagnosmanualen) eller genomgripande störning i utvecklingen UNS / atypisk autism (om du inte uppfyller kriterierna helt för AS eller autism).

Ja det är ju sant att även om jag skulle få en aspergerdiagnos så är ju säkerheten för dess riktighet inte 100% så det är väl lika bra att jag inte har någon diagnos. Men jag skulle egentligen vilja göra tester hos Habiliteringen för att få ett bättre underlag.
Som jag ser det nu lär det väl inte bli så mycket av det heller

Strax efter att jag skrev inlägget läste jag att det inte alltid är en god idé att skriva dylikt:
"Har jag AS?" (Följt av låååång lista över potentiellt aspiga karaktärsdrag och/eller detaljerad självbiografi.)

Men det gick visst bra ändå!

Jo, jag har självmant sökt psykologhjälp ett antal gånger sedan jag var omkring 20 år, men det är först på senare tid jag börjat se ett system i min personlighet. Tidigare tänkte jag mest på enskilda symptom, som sömnsvårigheter.

Steppenwolf skrev:men det är först på senare tid jag börjat se ett system i min personlighet. Tidigare tänkte jag mest på enskilda symptom, som sömnsvårigheter.

Det är så det kommit till min insikt också. En smygande känsla och när man lägger ihop alla bitarna så framträder ett mönster eller ska vi säga avvikelse.

Hur ter sig dina sömnsvårigheter?
Jag har själv ofta problem att styra upp dygnsrytmen, känns som om jag inte är i fas med samhällets krav på när man skall vara vaken. Kanske är detta vanligt vid Aspergers.

Meier skrev:

Steppenwolf skrev:men det är först på senare tid jag börjat se ett system i min personlighet. Tidigare tänkte jag mest på enskilda symptom, som sömnsvårigheter.

Det är så det kommit till min insikt också. En smygande känsla och när man lägger ihop alla bitarna så framträder ett mönster eller ska vi säga avvikelse.

Hur ter sig dina sömnsvårigheter?
Jag har själv ofta problem att styra upp dygnsrytmen, känns som om jag inte är i fas med samhällets krav på när man skall vara vaken. Kanske är detta vanligt vid Aspergers.

Jag kan inte somna på kvällen helt enkelt. Om jag är riktigt nervös för något jag ska göra dagen därpå kan jag vara vaken hela natten. Konstigt nog hade jag lätt för att sova i unga år. Jag kunde sova hela kvällen och ta en nattlig cykeltur efteråt. Det ändrades efter att jag flyttade hemifrån. Jag fick ge mig till slut och börja med sömnmedel tidvis.
Ett problem är min vana att vara mest aktiv sent på kvällen. när deadline (eller sleepline) för allt jag borde ha gjort under dagen närmar sig.

Känner igen det med nervositet och inte kunna sova, hemskt

Själv har jag ofta blivit kritiserad av min omgivning för min snedvridna dygnsrytm. Det hjälper lite att veta att det finns andra med samma svårigheter. Annars går man och grubblar på det hela tiden och känner sig helt fel ute, kanske finns det en naturlig variation i dygnsrytmen hos människan.

Meier skrev:Känner igen det med nervositet och inte kunna sova, hemskt

Själv har jag ofta blivit kritiserad av min omgivning för min snedvridna dygnsrytm. Det hjälper lite att veta att det finns andra med samma svårigheter. Annars går man och grubblar på det hela tiden och känner sig helt fel ute, kanske finns det en naturlig variation i dygnsrytmen hos människan.

Kritiserad, hurdå?

För min del har det blivit så att jag gått och lagt mig sent eftersom jag varit rädd att bli väckt av något ljud och inte kunna somna om, ett ytterligare problem. Nu har jag turen att bo högst upp så det är mindre risk för störningar.

Annars är min främsta motivation att inte sitta uppe försent att jag mår mycket dåligt av att inte vara utsövd, åtminstone på lediga dagar.

Emellertid försvann sömnbesvären nästan helt när jag började med antidepressiv medicin. Men vad händer när jag slutar med medicinen?

Steppenwolf skrev:
Kritiserad, hurdå?

Personer i min närmaste omgivning "närstående", har inte haft en gnutta förståelse för att jag måste kämpa som fan för att vrida dygnet rätt. Tyvärr.

Då får man höra kritiska kommentarer, som till en början kanske kunde avfärdas skämtsamt, men som om de får hålla på blir ett stort besvär. Speciellt när man har alla andra "AS problem" också som man blir kommenterad för.

Jag har mycket svårt att nå ut till folk och få förståelse för det här.

Steppenwolf skrev:Emellertid försvann sömnbesvären nästan helt när jag började med antidepressiv medicin. Men vad händer när jag slutar med medicinen?

Ja du.

Vi kan väl konstatera att våra sömnproblem är av lite olika karaktär, det är för mig så att jag tenderar att sova på morgon/middagstid och vara vaken på kvällar/nätter. Att rätta till det har jag försökt med i perioder under en stor del livet. Om jag tvingar mig in i rätt rytm, då blir sömnen orolig och jag blir helt trött nästa dag, Det har märkts så tydligt när jag jobbat.

Jaha, då har jag varit på det stora sjukhuset i Sverige, för tre veckor sedan (tiden går fort när man har roligt )
Det var ett timslångt samtal med två psykologer (minns inte deras titlar). Jag fick prata en hel del om min uppväxt. De kommer att kalla mig till ett test som tar 2-3 dagar. Dessutom vill de intervjua mina föräldrar med avseende på hur jag var i mycket unga år. Det är av yttersta vikt för undersökningen, sade de.

Ja, lite bakgrundsundersökningar brukar de vilja ha om de är seriösa. Det är för att försöka avgöra huruvida du alltid haft problem eller om du nyligen fått problem, så att du kanske har depression + social fobi snarare än Aspergers. Typ ungefär så i stora drag...