Jag vet inte, det här kanske passar in i nån av mina tidigare trådar (så isåfall får nån väl flytta det) men jag känner jag måste få ventilera det här. Ursäkta om det blir långt, jag försöker hålla mig så kort som möjligt.

Som några kanske vet så bodde jag på ett LSS/Asperger-boende och flyttade till egen lägenhet nu i Juli. Nån månad efter det så blev jag kontaktad av polisen och dom ville förhöra mig. Jag förstod inte varför men visst okej tänkte jag. När polisen satt sig ner (dom fick komma hem till mig) så förklarar han att dom ska förhöra mig eftersom jag är "misstänkt för misshandel och olaga hot mot tjänsteman". "VA!?!?" tänker jag först men förstod snart vad det gällde. Jag riskerar betala 20,000 kronor i skadestånd för något som inte lämnat ett enda märke.

På boendet så fanns det en man i personalen jag hade väldigt svårt för, han betedde sig väldigt olämpligt och tanklöst och hade NOLL förståelse för vad Asperger var (tvekar på han hade någon utbildning heller). Ständiga konfrontationer och konflikter med honom ledde till att jag helt enkelt höll mig inne i min lägenhet alla dagar han jobbade för att undvika träffa eller ens se honom. Jag till och med kollade ut genom fönstret i dörren varje gång jag skulle hämta post eller kasta sopor för att se att han inte var där ute, var han det gick jag in och väntade tills jag hörde att han gått in igen.

Det hölls ett möte med boendechefen och det bestämdes att det han och jag skulle hålla oss undan från varandra, dvs han skulle inte komma och hjälpa mig med mat och annat sånt och inte tala med mig osv. Han höll aldrig det utan en vecka efter mötet knackade han på min dörr, han hejade ständigt så fort han såg mig osv. Jag sa till om det ett antal gånger men han hade svårt att fatta.

Spola framåt. I April 2011 så skulle jag och en personal åka och handla och vi stod ute på parkeringen och ältade lite om vart vi skulle. Pga hur saker o ting var på boendet var jag väldigt känslomässigt utmattad och på dåligt humör. Den här mannen kom ut på verandan och började gå mot oss (han skulle röka) och jag ropade åt honom att genast gå tillbaka och vänta tills vi hade åkt för jag orkade inte se honom nu det var mer än jag klarade av. Han svarade inte utan fortsatte gå fram mot oss och jag höjde rösten mer och mer och skrek åt honom att hålla sig borta från mig och att han lika gärna kunde vänta 2 min tills vi åkt. Svarade inte gick mot mig. Jag kände mig inträngd och rädd och kränkt. När han inte lyssnade och inte svarade och nästan kommit fram till oss gick jag fram skrek och knuffade honom med båda handflatorna och försökte fösa bort honom men han stod kvar. Jag kallade honom nog varenda fult ord du kan komma på. Jag sparkade honom också på smalbenet och slog honom med knytnävar mot bröstet, jag siktade ALDRIG mot ansiktet eller något annat ömtåligare utan det var bara knuffar och slag i syfte att få bort honom ifrån mig.

I efterhand är det lätt att tänka, jag hade bara kunnat gå bort 10 meter. Men jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv, minnet är suddigt och jag grät och skakade och hyperventilerade och livrädd. Hon som stod med mig där ute gick snabbt emellan oss. Efteråt när jag satt i min lägenhet så fick jag inget stöd eller tröst heller från den andra personalen för hon var tvungen att skriva en rapport (som om det inte kunde vänta eller hade högre prioritet) trots att jag uppenbarligen mådde mycket mycket illa. Jag hotade med självmord för att se hur hon reagerade men hon verkade inte tycka det var anledning nog att stanna utan tänkte mest på sin rapport, istället ringde hon chefen och mina föräldrar. Trots att jag bad om stöd och tröst.

Nu stämmer han mig för misshandel och olaga hot av tjänsteman och han kräver 20,000 kronor i skadestånd. I hans förhör säger han att han hade inga märken eller bulor alls. Hans historia stämmer ganska precis överens med min också. Mina föräldrar hade upprepade gånger bett boendechefen att omplacera den här mannen och varnat chefen för att något KOMMER att hända med honom och någon boende om han är kvar. Jag hade just skrivit på mitt kontrakt för lägenheten jag bor i nu (och det visste personalen) när det här hände men annars tror jag chefen hade vräkt mig.
Det finns ingen direkt fråga i det här inlägget, jag behöver bara kasta ur mig allt. Om någon har något att säga så varsågod.

P.S. Jag vill också bara påpeka att det här är den enda gången någonsin som min ilska har lett till att jag angripit en person på det där sättet.

På din beskrivning tycker jag det låter som om den här mannen bara var toppen på ett isberg av utbredd och väl inrotad inkompetens som myndigheterna borde ställas till svars för, inte brukare som drabbas av den. Enskilda berättelser ska man ju alltid vara försiktig med, men den stämmer tyvärr med andra historier jag rätt ofta har sett här och i tidningarna om hur både aspergare och andra i vården behandlas.

-Neka. Erkänn ingenting.
Mened gäller inte den målsägande i domstol, kom ihåg det!

Dessutom behöver du inte erkänna ett smack för polisen, men kom ihåg att allt du berättar för dem kommer användas mot dig i rätten.

Säger som KrigarSjäl: blåneka.
Har själv ingen erfarenhet av denna boendeform men tyvärr verkar det finnas en hel del idioter som jobbar där.

KrigarSjäl skrev:-Neka. Erkänn ingenting.
Mened gäller inte den målsägande i domstol, kom ihåg det!

Dessutom behöver du inte erkänna ett smack för polisen, men kom ihåg att allt du berättar för dem kommer användas mot dig i rätten.

Vad vinner man på att stå och blåljuga om saker som det finns vittnen på? Det tycker jag är det dummaste man kan göra. Det är mycket bättre att säga precis som det var, just så som det är beskrivet i startinlägget. Rätten kommer omedelbart inse lögnerna, och då kommer de inte känna medlidande utan förakt mot lögnaren.

Tiden här är intressant. Händelsen inträffade i april och först i juli blir du förhörd av polis. Jag förmodar att det beror på att personalen dröjt med att anmäla dig. Varför har den gjort det? Varför kommer en anmälan först efter att du flyttat från boendet? Rädsla för hur du skulle reagera och att arbetssituationen skulle bli ohållbar? Sen upptäckt av att den tagit psykisk skada av det inträffade?
Personligen skulle jag nog tolka det som ett sätt att demonstrera sin makt (men betänk att jag är ganska paranoid, så ta inte detta om någon sanning): ett sätt att visa att du må flytta från boendet, men denna person kan ändå nå dig för att sätta åt dig. Detta byggt på det du beskriver om hur denna person inte respekterat tidigare överenskommelser om att lämna dig ifred. Men, som jag skriver några exempel på ovan, det kan finnas andra anledningar också.

Finns det dokumenterat skriftligt från det möte där det sagts att sagde personal ska hålla sig borta från dig, LarNor? Om det inte är dokumenterat skriftligt: finns det vittnen till den arbetsinstruktionen som kan berätta om den? Kan det bekräftas att personalen faktiskt fått i uppgift att hålla sig ifrån dig så kan det hända att den personen ses som onödigt provocerande när den inte efterföljer det som blivit sagt då det kan anses vara så att den personen har ett större ansvar för att hålla sig undan än vad du har, då den är den anställde. Detta alltså även om det var en överenskommelse att ni båda skulle undvika varandra. Har fler boende haft problem med just denna person så borde de också höras. Det är sådant en försvarare ska titta ordentligt på så tacka inte nej till att få en sådan.

Säg inget överhuvudtaget utom till din egen försvarsadvokat. Polisen har endast rätt att kräva personnummer och address.
I övrigt så borde man kunna gå på att mannens karaktär var olämplig. Samt om chefen för stället fullgjort sina åtaganden osv. Som förmildrande omständigheter. Framförallt borde mannen avstått att närma sig när han fick tillsägelse.

@wuwei, Förseningen kan vara polisens arbetsbelastning. Fast det är intressant att de övh har tid så snabbt.

Med tanke på att det finns flera som kommer att vittna mot dig vinner du förmodligen ingenting på att ljuga i rätten. Det kommer bara att sänka trovärdigheten på resten av vad du säger.

Oavsett vad man tycker om det som hänt så är det du som har gjort en lagöverträdelse. Även om killen i personalen var ett rövhål till översittare så är det inte olagligt.

20000kr låter som ett ganska högt bötesbelopp. Jag tror att du kommer undan med mindre om du skulle bli dömd.

Om jag vore i din situation skulle jag berätta precis som det var, hur pressad du kände dig, stressen och hur dåligt du mådde över situationen. Berätta även om hur mycket du ångrade dig efteråt, även om du inte gjorde det.

plåtmonster skrev:@wuwei, Förseningen kan vara polisens arbetsbelastning. Fast det är intressant att de övh har tid så snabbt.

Ok, min egen erfarenhet från ett annat fall är att polisen håller förhör rätt omgående efter anmälan (i de fall en misstänkt går att få tag på) och att det senare är tiden fram till en eventuell rättegång som kan te sig som en oändlighet. Men det är en enda gången jag varit i närheten av ett rättsfall, från start till mål, så att säga. Det är lätt hänt att man tar personliga erfarenheter som regeln, kanske var det fallet ett undantag. Fel av mig att utgå från att det var "det vanliga" med så litet underlag.

Huggorm skrev:

KrigarSjäl skrev:-Neka. Erkänn ingenting.
Mened gäller inte den målsägande i domstol, kom ihåg det!

Dessutom behöver du inte erkänna ett smack för polisen, men kom ihåg att allt du berättar för dem kommer användas mot dig i rätten.

Vad vinner man på att stå och blåljuga om saker som det finns vittnen på? Det tycker jag är det dummaste man kan göra. Det är mycket bättre att säga precis som det var, just så som det är beskrivet i startinlägget. Rätten kommer omedelbart inse lögnerna, och då kommer de inte känna medlidande utan förakt mot lögnaren.

Om det finns vittnen är det naturligtvis svårare att komma undan, men varför ge åklagarsidan gratispoäng i en rättegång mot en själv?

Om du skruvar ner din naivitet en aning så inser du att en rättegång inte handlar om moral, rätt och fel, ärligt uppsåt och så vidare utan mer om ett plus ett. Om du bara visste hur många som snackat på sig själva straff helt i onödan.

Har du varit på några rättegångar själv förresten?

Och varför skulle det vara bättre "att säga som det är"?
Idiotiskt om du frågar mig. Kommer du direkt från kyrkans barntimme eller vad?
Det är ju lika dumhederligt som en annan forumit som sade att han skulle lämna hundralappen till polisen om han hittade en på gatan.

For fucks sake. Ut i verkligheten med er era små dygdemönster.

KrigarSjäl skrev:Om det finns vittnen är det naturligtvis svårare att komma undan, men varför ge åklagarsidan gratispoäng i en rättegång mot en själv?

Om det är uppenbart att man ljuger så ser det negativt ut. Man framstår inte som ärlig utan som någon som försöker komma undan. Trovärdigheten på resten av ens historia kommer att sjunka.

Om du skruvar ner din naivitet en aning så inser du att en rättegång inte handlar om moral, rätt och fel, ärligt uppsåt och så vidare utan mer om ett plus ett. Om du bara visste hur många som snackat på sig själva straff helt i onödan.

Jag pratade en gång med en domare om det här och han sade något i stil med "En rättegång handlar inte om rättvisa. Det är ett skådespel."

Hur man uppfattas är otroligt viktigt. Hur man klär sig, att inte tappa fattningen och bli irriterad eller otrevlig, verka ångerfull, ge en rimlig förklaring till varför det blev som det blev.

Svårt att tro det blir ett rättsfall av det här när de har samma historia och inga blåmärken. Skattepengar ska väl gå till vettigare saker än varenda jävla knuff som sker.

Bra att brottsoffret tog saken till polisen. Själv har jag inga som helst sympatier för någon som ger sig på folk med våld. Du verkar inte det minsta ångerful heller utan bara rädd för vad påföljden blir...

Han hade noll respekt för dig. Försök få in lite aspergerproblematik in i rättssalen, samt att han hade order på att hålla sig borta.

Men nu var det väl så att "offret" hadde tillsägelse från arbetsgivare mm att hålla sig borta. Och fick tillsägelse vid incidenten att hålla sig borta. Ändå fortsatte han, och fick ta konsekvensen av sitt handlande. Lite eget ansvar får man väl ta?
De flesta människor i IRL håller sig borta om man får tillsägelse att göra så.

1) Leta fram dokumentation på att han hade order att hålla sej borta och VARFÖR.

2) Beskriv din problematik. Ungefär som du gjorde nu.

3) Berätta att du ångrar dej som fan.

Att ljuga för polis och i rätt när det finns vittnen är avgjort korkat. Rätt vad det är står man där "med brallorna nere" som det så fint kallas. Oavsett vad man kommer med efter att lögnen avslöjats så är det bara lögnen som räknas.

Och om rättegången är ett skådespel så vinner du MER på att berätta sanningen och se riktigt ynklig ut än att försöka blåljuga om något som faktiskt inträffade. Men lägg stor vikt vid att förklara VARFÖR du fick ett autistiskt utbrott på karln. Uppsåtet kan ha stor betydelse för hur man bedömer dina handlingar.

Instämmer med weasley. Men det finns ändå ingen anledning att varken förneka eller erkänna,, eller överhuvudtaget diskutera något med polisen. Det är domstolen som dömer.
Se om du kan hitta vittnen också.

Problemet är att om man är ynklig och ångerfull så blir det garanterat till ens nackdel, skådespelet blir då bara till den idiotiska boendestödjarens fördel och risken är stor att TS åker dit samt blir förnedrad i rättssalen.

Om det finns flera vittnen som sett alltihop är det såklart bättre att erkänna, men istället för att vara ynklig och ångerfull ska man vara korrekt och förstående. Förklara sakligt bakgrunden till incidenten, säg att du förstår att ditt agerande var både moraliskt och logiskt fel men att du p.g.a din funktionsnedsättning inte kunde hantera situationen där och då.

Men som sagt, endast om det finns tillförlitliga vittnen som sett hela händelseförloppet.

Kostymhippie skrev:Om det finns flera vittnen som sett alltihop är det såklart bättre att erkänna, men istället för att vara ynklig och ångerfull ska man vara korrekt och förstående. Förklara sakligt bakgrunden till incidenten, säg att du förstår att ditt agerande var både moraliskt och logiskt fel men att du p.g.a din funktionsnedsättning inte kunde hantera situationen där och då.

Bra sagt. Jag tänker inte ljuga, för det första så är jag inte alls sån. För det andra så stämmer våra berättelser ganska precis överens.

En annan sak är att boendechefen aldrig anmälde den här incidenten vidare till Lex Sarah eller sin chef vilket som jag förstått det är hennes plikt att göra. Vi har hört ifrån hennes chef och hon hade aldrig hört talas om den här incidenten.

Björne skrev:Bra att brottsoffret tog saken till polisen. Själv har jag inga som helst sympatier för någon som ger sig på folk med våld. Du verkar inte det minsta ångerful heller utan bara rädd för vad påföljden blir...

Ingen kan bli hur provocerad som helst heller. Jag är inte rädd för vad påföljden blir, jag tycker bara det är ofattbart hur han kan orka.

Parvlon skrev:Svårt att tro det blir ett rättsfall av det här när de har samma historia och inga blåmärken. Skattepengar ska väl gå till vettigare saker än varenda jävla knuff som sker.

Rättegången är den 22:a Mars, jag träffade min advokat för en vecka sen eller två. Han verkar bra.

Zombie skrev:På din beskrivning tycker jag det låter som om den här mannen bara var toppen på ett isberg av utbredd och väl inrotad inkompetens som myndigheterna borde ställas till svars för

Ooooja.

wuwei skrev:Finns det dokumenterat skriftligt från det möte där det sagts att sagde personal ska hålla sig borta från dig, LarNor?

Det borde det nog göra, mötet hölls i Mars 2010 och det var med mig, chefen, mina föräldrar och en annan personal. Mannen var också där men jag vägrade låta honom sitta med i mötet så länge jag var där. Så han lär ha blivit informerad direkt efteråt också om detta.

Många har frågat mig om jag känner mig nervös, stressad eller har ångest inför rättegången. Nä, faktiskt inte. Men jag kan ju inte förneka att det är mycket tankar som flyger runt i huvudet. Kanske när rättegången kommer riktigt nära så kanske stressen smyger sig på. Det enda jag oroar mig för är att han kommer att sitta i samma rum som jag, jag kommer måsta inte bara SE honom utan också HÖRA han röst, jag vet inte hur i helvete jag kommer klara det. Ska dom ha honom i samma rum som mig får dom sätta en papperspåse över huvudet på honom. Det är som att vifta en röd flagga framför en tjur. Jag kommer inte flyga på honom, inte alls, men jag kommer inte kunna kontrollera vad jag säger. Därför oroar jag mig väldigt för att det orsakar problem i rätten eftersom han måste vara där.

Man kan begära att t.ex vittnen är med via videolänk.

KrigarSjäl skrev:-Neka. Erkänn ingenting.
Mened gäller inte den målsägande i domstol, kom ihåg det!

Är det inte en typisk aspergeregenskap att inte kunna ljuga.

Om åtalet underkänns. Kan den anställde istället bli dömd för ofredande etc?, eller krävs det en omgång till för det?

Björne skrev:Bra att brottsoffret tog saken till polisen. Själv har jag inga som helst sympatier för någon som ger sig på folk med våld. Du verkar inte det minsta ångerful heller utan bara rädd för vad påföljden blir...

Finns något som kallas nödvärn...