Jag har träffat ganska många autister som är som han i filmen i rymden finns inga känslor sedan är han på inget sätt representativt för för folk med autism.

Autism kommer på en skala det finns folk med AA som i vissa fall är mycket mildare än "vanlig" autism då man inte uppfyller alla krav för en fullständig autist diagnos , det finns HFA högfungerande autism dit klassas dom flesta med asperger och du kan vara mer eller mindre högfungerande sedan har du autister som är lågfungerande hit klassas tex dom autister du ser som sitter och drägglar och tjuter och bankar huvudet i väggen och är katatoniska och som ofta inte har ett "normalt" språk sedan har du Idiot-Savant det är personer som rain man ifrån filmen rain man där dom ofta är ett supergeni inom ett ämne men helt värdelös på allt annat tex kan en Savant kanske jätte avancerad matte eller är ett geni på shack men kan inte knyta skorna själv.

Autism ter sig ofta olika mellan män och kvinnor , kvinnliga autister brukar ofta vara bättre på att låtsas vara NT än manliga autister och kvinnliga autister har ofta bättre förståelse för sociala koder och det sociala spelet . Sedan är vi alla individer och våra personligheter spelar självklart in en del i diagnosen också .

Autism är som sagt ett spektrum.

Jo, det har du rätt i.

Jag vet att det är en film men menade bara att just med karaktären så var det väldigt tydligt att han hade en diagnos både genom beteendet och hur han klädde sig.

Jag har den milda varianten av atypisk autism isåfall. Jag klarar det mesta men folk tycker ändå att jag är annorlunda framförallt om de antingen har adhd eller är NT. För de var de med adhd som först märkte min diagnos annars var de inte så mycket tal om diagnoser innan. Eftersom de med adhd märkte min diagnos eller att jag var annorlunda så är det logiskt med tanke på att de också har diagnoser och kände väl igen de typiska diagnos egenskaperna. Jag vet faktiskt inte. Det var bland annat en som sa att den märke på mig för att jag inte hittade en grej och då tyckte väl personen att jag skulle ha en diagnos för det.

Alltså jag menar att jag klarar de mesta själv. Jag har inte svårt med typiska vardags grejer eller hemma sysslor. Det som däremot kan vara jobbigt är ju om det är saker som tex om något inte fungerar eller så. Tex så kan vi inte tvätta just nu och det påverkar ju inte bara mig utan hela byggnaden. Så det är mer sådana svårigheter jag har för jag måste ha det underlättande om man säger så. Annars har jag väldigt lätt för saker. För vissa kan det vara jobbigt med tex att vara i vissa miljöer pga social fobi. Jag har inte sådana bekymmer helt enkelt. Jag trivs när det är lite full rulle och händer saker. Jag är ju uppväxt med den generationen så för mig är det inte konstigt. Majoriteten är ju som mig på den fronten att de gillar att hänga på olika platser och bara snacka.

Jag brukar tänka att jag ser betydligt mer normal ut än alla andra autister, följt av att jag i någon mån blir påmind om hur cp jag är!

Jag brukar oftast gilla när folk har flera diagnoser, så att det händer lite grejer i skallen. Vissa kombinationer kan bli intressanta.

Måste kännas bra att inte ha problem alls med exekutiva funktioner. Jag vill gärna ha det fint men det går bara inte. Nu tror jag inte det ens räknas med i diagnosen men det är väldigt vanligt ändå. Att man har svårt att få saker att funka, särskilt sådant man aldrig övat på.

Jag har ingen aning om om jag har jättegrav aspergers men det spelar ingen roll för vissa aspiga saker stör inte mig. De saker som stör mig som jag är dålig på hade jag stört mig på även utan diagnos.

Ibland kan t o m syndromet hjälpa en. Jag var lite "blyg" som ung men aspergern har hjälpt mig att skita i vad andra tycker och det är jätteskönt. För hur perfekt man än är kommer någon ändå att hata en.

En sak som jag undrar är om de slurvade in alla med atypisk autism i nya begreppet. Eller om vissa föll ut.

Jag tror också varför jag har lätt för saker eller det har väl kommit på senaste tiden att det beror på att jag inte identifierar mig som personen med diagnos även fast jag har en diagnos, allt blir ju enklare om man har erfarenhet av något eller är påläst. Sedan har jag ju växt ifrån diagnosen på det sättet att jag har kunnat hantera olika situationer bättre än tidigare.

Jag har ju fortfarande en diagnos och svårigheter i och med den men skulle säga att svårigheterna minskat och att jag lärt mig mer och mer på vägen. Jag minns att jag tänkte att jag aldrig skulle ha möjligheten att flytta hemifrån eller så, men sånt där kommer. Förr eller senare så löser det sig. Jag flyttade ju hemifrån till slut. Sedan har ju inte alla den där möjligheten att få hjälp med att köpa en lägenhet, några jag vet har tex fått hjälp av sina föräldrar med att köpa en lägenhet. Mycket beror också på hur situationen ser ut för de som ska köpa en lägenhet, som någon som har en diagnos som får en ersättning av något slag eller som någon som inte har en diagnos som har fast jobb. Då spelar det väldigt mycket roll ekonomiskt.

Det finns ju också de som är typ 30 och fortfarande bor hemma hos föräldrarna mestadels för den ekonomiska biten, tyvärr har ju folk inte råd att köpa en lägenhet - det är både dyrt på marknaden samt att hyrorna är väldigt höga från början. Många lägenheter är billiga att köpa men faller mycket på den dyra avgiften och driftkostnaden.

Fast man blir inte bra på att köra bil bara för att man intalar sig att man är bra på det.

Fy fan glad jag är att jag insåg tidigt att jag inte skulle bli en bra bilförare. Som att åka bil med syskonet, man fruktar för sitt liv varje gång.

Jag har aldrig bott ensam. Undrar hur det hade gått (troligen åt helvete!)

Kidzi skrev:Fast man blir inte bra på att köra bil bara för att man intalar sig att man är bra på det.

Fy fan glad jag är att jag insåg tidigt att jag inte skulle bli en bra bilförare. Som att åka bil med syskonet, man fruktar för sitt liv varje gång.

Jag har inte ens nämnt något om att jag ska vara proffs på att tex köra bil heller, bara att man lär sig saker i olika takt och att vissa tex jag klarar av saker lättare och det beror för min del på erfarenheter. Jag vill inte ens ha en bil för den delen heller.

Men jag har inga problem med att praktisera, göra vardagliga sysslor och hemmasysslor och allt det där. Jag har inte sådana problem helt enkelt. Och nej jag intalar mig inte att jag ska bli bra på att köra bil, utan som jag sa så har jag fått det lättare för att jag har fått erfarenheter utav olika saker. Tex jag har praktiserat i olika butiker så jag vet hur det funkar. Eller att jag läser på om olika saker, google är väldigt bra till att lära sig saker man undrar över om inte annat böcker.

För mig är inte min diagnos så svår eller grav som många kanske fått bilden av. Jag lever i stort sett ett normalt liv. I gymnasiet visste jag inte om min diagnos till en början så då var det såklart svårare för då skulle man ju hänga med i det sociala osv men nu när man kommit förbi det där så är inte det lika viktigt längre. Alla kan inte förstå allting. Det gör inget om jag inte vet hur det eller det funkar för tillslut kommer man lära sig det där ändå.

Det finns ju en massa NT som inte heller vet hur vissa saker funkar och då ska de ju föreställa de där perfekta som alltid vet hur saker funkar, men vad jag har märkt så vet de väldigt lite än vad de faktiskt ger bilden av.

Kollar man sociala medier så är det väldigt många som pratar väldigt proffsigt om olika saker men egentligen är det bara en del av deras jobb, de har förmodligen ingen aning om ämnet egentligen för deras jobb är ju att locka kunder, sen kan de sitta och säga hur sjukt bra produkterna är osv men det vet fortfarande kanske inte någonting om vad produkten gör eller vad den är till för.

Någon kan säga att jorden är platt och nu tror jag ju inte ens på detta själv men det finns ju de som faktiskt tror på att jorden är platt så vissa är väldigt övertalande med sitt snack.

Jossie94 skrev:
Såhär menar jag

ADD = lugn inåt person gillar att vara ensam
ADHD = Uppmärksamhets beroende, hörs och syns mest och jobbar med tv eller sociala medier.

Kan någon då med adhd vara lugn eller menar de då att personen har add?

Fel definition på ADD. Det som brukar utmärka folk med ADHD är att de har koncentrationsproblem, och de brukar också vara väldigt långsamma och ha svårt att få saker gjorda. Att de skulle vilja vara ensamma, har jag aldrig hört och det finns inte heller i diagnoskriterierna

ADD är väl samma sak som ADHD utan hyperaktiviteten. De kan alltså vara lugnare men behöver inte vara introverta för det.

"Väldigt långsamma och svårt att få saker gjorda", det tycker jag låter som mig. Fast jag ingen AD(H)D-diagnos.

Folk med adhd är ju hyper , adhd är ju det man i folkmun kallar damp. Tex om högljudda hyperaktiva barn som inte kan sitta still sa man jävla damp-unge som ett skällsord.

Har autism (asperger) och måttligt svår ADHD. Är ibland väldigt energisk och hyper, men hamnar då ofta i clinch med min omgivning. Som just nu..
På jobbet och privat..

Stämmer det att minst hälften av alla med en autismdiagnos även uppfyller kriterierna för ADD oavsett om man fått det diagnosticerat el ej?

Jag har både autism och ADHD (till den grad att jag inte ens får övningsköra ).

Jag brukar få intressen som jag fokuserar på tills jag kraschar. Kan inte göra någonting lagom. Antingen är jag 100% eller så är jag 0%.

Man kan säga att min energifördelning är instabil.

Jag menade ju så add är motsatsen till adhd. Att adhd är den hyperaktiva och add är den lugna och det är som att personen skulle vara som en introvert. De jag har träffat som haft just add har gillat att vara själva, umgås med sina djur och gillat att rita/måla. Och de jag har träffat som haft adhd har varit mer högljudda och hörts och synts mest och haft koncentrations svårigheter och en störde sig på ljud tex och en annan trodde jag hade adhd pga hennes beteende som liknade adhd men det kan också vara en kultur grej. Jag är inte någon läkare utan uppfattade bara typiska diagnos beteenden från dessa personer.

Läste också på en sida där man pratade om huruvida en diagnos skulle vara och då var grund historian lite svart vit tänkande och därför pratade man om låg eller högfungerande. Och jag trodde att om jag förklarade på ett enkelt sätt hur min diagnos såg ut jämförande med de som har en grav diagnos så skulle folk förstå. Men tydligen enligt sidan så är det svårt att sätta etikett på hur autistisk man är. Det är antagligen ni har reagerat på hur jag har förklarat vissa saker men det är som sagt inget negativt menat - det var bara min enkla förklaring.

Det jag försökte förklara var bara att enligt mig så behöver alla med diagnoser olika typer av hjälp beroende på diagnos och vad personen har för förutsättningar och behov. Därför jämförde jag bara att någon som har större svårigheter behöver mer stöd och hjälp medan någon som har mindre svårigheter inte behöver samma typ av hjälp. Det kan vara som att någon behöver hjälp med att laga mat med en boendestödjare som kommer 2 dagar i veckan eller liknande medan en annan som har antingen likadan diagnos eller någon annan diagnos behöver mindre hjälp och då kanske denna hjälp är att hitta en praktikplats för att den har inga svårigheter med att tvätta städa laga mat osv.

Apropå om man har större eller mindre behov av hjälp.
Brukar tänka att bara för att man inte har några insatser genom LSS, SoL, HSL så behöver ju inte det betyda att man inte behöver /mycket/ hjälp. D v s stöd på papperet /i verkligheten behöver inte säga så mycket om ens verkliga behov. Det kan handla om att det som erbjuds inte fungerar eller passar t ex samtalsstödet, boendestödet, hemtjänsten, dagliga verksamheten etc

En sambo, föräldrar/familj, vän kanske stöttar likt en boendestödjare och/eller någon från hemtjänsten, den dagliga verksamheten fungerar för att man är bra på att organisera sin egen sysselsättning, samtalsstödet kanske man ordnat genom att man sparat ihop till att gå privat eller så räcker det stöd kyrkan kan ge.. Boendesituaionen fungerar för att man fortfarande bor kvar i föräldrahemmet, vardagen för att man fortfarande studerar på universitetet (och sluppit kraven på "en vanlig arbetsplats") och har "inkomsten" studiestöd+studielån etc

Jossie94 skrev:Jag menade ju så add är motsatsen till adhd. Att adhd är den hyperaktiva och add är den lugna och det är som att personen skulle vara som en introvert. De jag har träffat som haft just add har gillat att vara själva, umgås med sina djur och gillat att rita/måla. Och de jag har träffat som haft adhd har varit mer högljudda och hörts och synts mest och haft koncentrations svårigheter och en störde sig på ljud tex och en annan trodde jag hade adhd pga hennes beteende som liknade adhd men det kan också vara en kultur grej. Jag är inte någon läkare utan uppfattade bara typiska diagnos beteenden från dessa personer.

Så du inleder med att berätta hur du noterat att personer med vissa diagnoser beter sig, följt av att du förklarar att du inte är någon läkare, utan att du helt enkelt tyckte att du uppfattade "typiska diagnosbeteenden". Kontentan blir att du inte ens vet om de här personerna hade diagnoser, såvida de inte berättat det för dig.

Om jag misstänker att någon har psykiska avvikelser brukar jag fråga personen om han/hon har det.

Jossie94 skrev:Jag vet att det är en film men menade bara att just med karaktären så var det väldigt tydligt att han hade en diagnos både genom beteendet och hur han klädde sig.

I ”I rymden finns inga känslor” finns fler karaktärer med autism. Länge sen jag såg den men en bekant som är autist och medverkade i extramaterialet har sagt det.
Jag vet inte om manusförfattarna visste att de skrev in en/flera till med autism i manuset.

Zima33 skrev:

Jossie94 skrev:Jag vet att det är en film men menade bara att just med karaktären så var det väldigt tydligt att han hade en diagnos både genom beteendet och hur han klädde sig.

I ”I rymden finns inga känslor” finns fler karaktärer med autism. Länge sen jag såg den men en bekant som är autist och medverkade i extramaterialet har sagt det.
Jag vet inte om manusförfattarna visste att de skrev in en/flera till med autism i manuset.

De kanske var anställda via Samhall?

Fan vad coolt att du känner en som medverkat i extramaterialet. Hur gick han tillväga för att få medverka? Fattar inte hur sådant går till. Jag vill ha Simons CP-tunna.

Jag skulle göra en koja om det inte var för att katterna skulle förstöra den. Det är rätt mysigt att krypa in men då vill jag ha textilier. Sova i tält är najs. Tror man som aspergare kan vara känslig för öppna miljöer, man känner sig hotad, man har mer instinkter.

Nej absolut inte. Det vara bara exempel på hur jag märkte att de här personerna hade diagnoser och de var väldigt öppna med sina diagnoser, men jag hade ju inte upptäckt min diagnos just den här tiden. Så därför var jag ju normal, för jag trodde inte att det som jag upplevde berodde på en diagnos. Enligt mig var folk bara dumma i huvudet, eller ja det är de ju visserligen fortfarande eftersom de inte har växt upp ännu. Trots att vissa har barn osv. Jag tänkte ju inte "de är taskiga mot mig för att jag har en diagnos"

Jag hade ingen neuropsykdiagnos heller för de var inte vanliga då. Hade någon annan diagnos som de slaskade ut till folk som hade aspergers. Det gjorde att man hamnade lite överallt. På terapier som är skadliga för oss. Gick på terapi inriktade för personlighetsstörningar. Jag sa min diagnos till dem men de trodde inte de hade diagnoser så de tyckte jag var konstig men man var tvungen att ha en sådan diagnos för att gå där men psykiatrin var så på den tiden man fick inte veta sin egen diagnos eller läsa sin journal.

Tror det är väldigt bra att NP finns som diagnos nu. Folk hamnar mer rätt.