Detta är en grej jag råkar ut för väldigt ofta.
Fick upp tanken av att läsa i tråden om tiggare...

Exempelvis - om någon vill ha pengar av mig, och är väldigt påträngande - samt väldigt fysiskt närgången - kan det hända att jag blir "handlingsförlamad". Min hjärna slutar tänka rationellt - och jag kan göra saker jag normalt inte skulle, för att bli av med personen. I detta fall - ge ifrån mig pengar, fast jag egentligen inte vill, för att de ska lägga av med att vara nära/tjata på mig.

Samma kan exempelvis hända om kollegor håller på med nån jävla dance-app, och vill att andra ska dansa med dom. Jag kanske inte alls vill, men så kan min hjärna lägga av helt och hållet - och jag GÖR DETTA ÄNDÅ - för att jag blir så "trängd" av deras tjat och påträngande beteende! Jag gör alltså något jag inte vill, för att bli av med personerna.

En annan grej är om någon kommer och sträcker ut armarna mot mig, som om personen vill krama mig alltså. Då kan det hända att - även om jag inte vill - så kramar jag personen!!! Detta pga. att jag inte vet hur jag ska värja mig/får panik/blir handlingsförlamad ...

Videoklipp från en film som fick mig att tänka att "Hallå, sådär är ju jag också!!"
I klippet ska snubben hämta en kartonggrej som ligger i ringen av dom där dansande människorna - men dom drar in honom i ringen, och vill att han ska dansa med dom. Han vill inte, och försöker ta sig därifrån - men så blir han antingen handlingsförlamad och stänger av och gör som dom vill, för att få dra - eller så tänker han "whatever" och bara dansar, för att få dom att låta honom gå.
Han gör alltså något han inte vill - för han känner sig trängd av omgivningen.




Känner ni igen er i detta ? Gör ni saker på "autopilot" ibland - fast ni egentligen inte alls vill - för att få omgivningen att sluta tjata/vara påträngande ?

Detta känns som en grej som kan gälla för fler aspiesar än bara mig!

Nog finns det en sådan autopilot men den blir snabbt avbruten av processen som jämför måluppfyllandet med faktiska handlingar.

Så om någon telefonförsäljare hugger en på vägen till matbutiken så blir det något i stil med att den försäljaren sinkar målet att handla mat. Antingen det är frustration, tid, risk för underskrifter, pengar osv. Det är helt enkelt inte värt ens att sänka farten för.

Man behöver helt enkelt "installera" en autopilot som utvärderar meningen med varje interaktion.

* Gör det mitt liv bättre?
* Är mortparten kompetent nog?
* Är det som påstås sant?
* Har du fått hela sanningen?

Tips: Tänk efter om du går på autopilot? bör du avbryta autopiloten?

I filmen The Way Way Back så är ju budskapet att man ska låta sig släppa sig fri, men med båda fötterna på jorden. Så den scenen ser jag lite som en metafor för den respekt man kan få om man är öppen.

plåtmonster skrev:Nog finns det en sådan autopilot men den blir snabbt avbruten av processen som jämför måluppfyllandet med faktiska handlingar.

Så om någon telefonförsäljare hugger en på vägen till matbutiken så blir det något i stil med att den försäljaren sinkar målet att handla mat. Antingen det är frustration, tid, risk för underskrifter, pengar osv. Det är helt enkelt inte värt ens att sänka farten för.

Man behöver helt enkelt "installera" en autopilot som utvärderar meningen med varje interaktion.

* Gör det mitt liv bättre?
* Är mortparten kompetent nog?
* Är det som påstås sant?
* Har du fått hela sanningen?

Tips: Tänk efter om du går på autopilot? bör du avbryta autopiloten?

Tack - förstår vad du menar!
När någon "tränger in mig i ett hörn", som jag beskrev ovan, blir jag paralyserad och tänker "hjälp hjälp hjälp" typ ... Men med lite träning bör det gå att stanna upp och dra sig ur situationen, om man innerst inne inte vill!

earlydayminer skrev:I filmen The Way Way Back så är ju budskapet att man ska låta sig släppa sig fri, men med båda fötterna på jorden. Så den scenen ser jag lite som en metafor för den respekt man kan få om man är öppen.

Har sett filmen faktiskt Men just den scenen tolkade jag som att killen var för "awkward" för att backa ur och säga nej, fast han inte ville. Går säkerligen att tolka den på andra sätt - men den gav uttryck för vad jag menade, i bild!

-Jaha, så du vill sälja en telefon?
Javisst, detta engångserbjudande telesprakabbonemanget gräver bara ut 399,9999 kr per dag resten av ditt liv!
-Jag vill hellre ligga.
Nja vi håller inte på med sådant....
-Ajöss!

Plasticfck skrev:När någon "tränger in mig i ett hörn", som jag beskrev ovan, blir jag paralyserad och tänker "hjälp hjälp hjälp" typ ... Men med lite träning bör det gå att stanna upp och dra sig ur situationen, om man innerst inne inte vill!

Saken är väl att man måste lära sig att hävda sig själv och inte ta åt sig allt som kommer i ens väg.

Plasticfck skrev:Har sett filmen faktiskt Men just den scenen tolkade jag som att killen var för "awkward" för att backa ur och säga nej, fast han inte ville. Går säkerligen att tolka den på andra sätt - men den gav uttryck för vad jag menade, i bild!

Jag förstår att du tycker det, men jag har rätt. Hahaha. Sorry! Jag skrattar inte åt dig, men åt min envishet. Det är en tolkningsfråga, så "rätt och fel" är väldigt luddigt i sammanhanget.

Trevlig film det där om än inget mästerverk

Detta hände mig senast idag. Vill dock tyvärr inte förtälja situationen. Men nog händer det.

Händer ju titt som tätt tycker jag. Ett bra exempel är just dessa kramar.....

Jag kan bli trängd men jag brukar inte direkt göra som du gör, utan det brukar bli att jag stelnar till beroende på situationen.

Tex något som jag avskyr är kramar, älskar det om JAG får välja och får veta i förväg så jag får säga ja/nej. Helst ska ingen röra mig eller stå innanför min 'personliga sfhär' utan tillåtelse - Det som har hänt när folk kramat mig eller tagit på mig utan lov är att jag antingen fryser till och blir stel, eller reagerar defensivt och knuffar ( en gång rent slagit ) personen i fråga.

När jag var yngre (gymnasiet) har jag ännu ett bra exempel på när folk fått mig att känna mig trängd, där dom inte alls brydde sig om vad jag ville var när en lärare skällde ut mig för att min klasskamrat jag hade gjort en projekt med tyckte att hon inte hade något att säga. ( roliga biten var ju att denna person inte heller sa något, eller svarade på tilltal.. så utskällningen var lite obefogat ). Varpå jag reagerar med att jag går in på toaletten för att samla mig lite, förväntade mig inte alls denna utskällning. När jag är på toa börjar läraren svassa runt utanför, knacka, banka. Detta gjorde mig fruktansvärt besvärad, hur ska man kunna lugna ner sig ? försöker be henne att sluta och lämna mig ifred. Slutar med att hon hämtar vaktmästaren som öppnar dörren, varpå jag får ett sammanbrott. I hela mitt liv tror jag inte jag har lyckats få ett sådant 'odjurs vrål', slutade med att jag var ur skick i en vecka efteråt.

Allt hade gått bra om jag bara hade fått samla mig, och om läraren inte hade skällt ut mig innan jag fått berätta min sida.

@Sadistic, Ett tips i sådana situationer är att lämna stället så att man inte kan hittas.

Plasticfck skrev: Gör ni saker på "autopilot" ibland - fast ni egentligen inte alls vill - för att få omgivningen att sluta tjata/vara påträngande ?

Det var värre när jag var yngre. Nu händer det mest om jag tex blir väckt av telefonförsäljare eller dylikt. Innan hjärnan liksom har startat.

Känner igen mig! Jag blev antastad en gång. Han kramades och jag log fast jag tyckte det var obehagligt! VARFÖR! Ingen tog det på allvar som gick förbi.

Jag har blivit nedtryckt i skorna flera gånger, även utsatt för psykisk misshandel i ett förhållande som slutade med fysisk misshandel. Jag led men värjde mig inte. Så urbota dumt av mig! Varför fungerar inte min hjärna?

Förmodligen för att det är komplicerat att hantera en aspergerhjärna. För att man skall kunna kontrollera det hela behövs lugn i omgivningen. Alltså kan en adekvat respons vara att fräsa ifrån direkt och kraftfullt.

vallesmamma skrev:Jag har blivit nedtryckt i skorna flera gånger, även utsatt för psykisk misshandel i ett förhållande som slutade med fysisk misshandel. Jag led men värjde mig inte. Så urbota dumt av mig!

Många kvinnor (men det händer även män) som blir misshandlade i sina förhållanden stannar kvar alldeles för länge, de tror ofta att det kan bli bättre och att de gjort något fel så att de förtjänade att få stryk. Det har inte mycket med Asperger att göra.

Miche skrev:

vallesmamma skrev:Jag har blivit nedtryckt i skorna flera gånger, även utsatt för psykisk misshandel i ett förhållande som slutade med fysisk misshandel. Jag led men värjde mig inte. Så urbota dumt av mig!

Många kvinnor (men det händer även män) som blir misshandlade i sina förhållanden stannar kvar alldeles för länge, de tror ofta att det kan bli bättre och att de gjort något fel så att de förtjänade att få stryk. Det har inte mycket med Asperger att göra.

Men kanske min Asperger gör det svårare att värja sig?

Självklart kan det.påverka negativt, för en del kanske det ger motsatta effekter eftersom många med Asperger inte har det minsta emot att vara ensamma och därför kan ha lättare att lämna ett förhållande. Det är alltså väldigt individuellt hur man fungerar.