Detta verkar vara ett av de vanligaste samtalsämnena och förmodligen av en god anledning: hur gör man gott intryck på en tjej om man har för avsikt att bli mer än vänner? Det verkar som att det är något som aldrig får något uttömmande svar eller något som går att applicera i verkligheten av en högfungerande autist. Det blir så klart särskilt svårt när det är outtalat att man försöker orientera sig mot varandra för något mer än vänskap.

Ofta känns det som att hon söker en anledning att avskriva en snarare än att lära känna en - tror det delvis är rätt svenskt då t.ex. norrmän och finnar verkar mer ärliga och vill lära känna varandra. Kanske det är något i den s.k. jämställdhetens kölvatten. Och hur hittar man någon som är på samma våglängd som en själv, då man oftast ju är rätt isolerad och pysslar med hobbies man gör bäst själv?

Svårt att hitta någon som ens kommer i närheten av den tjej jag lärde känna för 3 år sedan också. Vet inte vad som blev fel där eftersom det sista/ senaste hon sa var hur dyrt och heligt hon lovade höra av sig via mail efter att ha avslutat sitt Facebookkonto. Vi förstod varandra så spontant och naturligt om de "soulmates" det pratas så mycket om, men uppenbart var inte det tillräckligt viktigt/ avgörande för henne.

Jag kan fortfarande vara rätt besviken på kontakttråden på detta forum, f.ö., där det ofta är svårt att klura ut individens kön och vad denne söker för sorts kontakt. De flesta där verkar vara inne på vänskap el. dyl och mitt tidigare försök att skapa en ren dating-tråd togs bort av den oförstående administrationen här, vilken ansåg att en tråd i ämnet redan existerade.


Snälla: inga mästrande kommentarer om hur enkelt det är, att jag skulle vara desperat eller något av det slaget som ofta kommer upp i liknande diskussioner. Dåliga erfarenheter föder dåliga erfarenheter och man slits mellan sina instinkter samtidig som man försöker klura ut hur man kan framstå som så attraktiv som möjligt utan att bli bränd av någon under tiden.

Det är ofta som man tycker att man hittat någon riktigt trevlig tjej och att man är på god väg att utvecklas till något intressant, när hon plötsligt bara slutar höra av sig eller reagerar på något märkligt, oförutsägbart sätt med avsikt att frigöra sig ifrån en, ungefär som om hon hade lovat för mycket (igen kanske en jämställdhetsgrej).

Jag tänker vara brutalt ärlig nu. Jag hade inte dejtat dig. Du skyller på jämställdhet och verkar tycka att män är med värda än kvinnor. Varför skulle du annars ta upp det? Jag skulle inte kunna dejta någon som anser att jag är mindre värd.

Sedan gnäller på i ett öppet inlägg på hur en admin har agerat, har du problem med det får du ta upp med i ett privat meddelande med den personen, inte i ett öppet inlägg.

Med det sagt så tror jag att det första du behöver göra är att jobba på dig själv, dina värderingar och försöka tänka mer positivt. Sålänge du har det som står i vägen kommer det vara svårare. Min erfarenhet är att det är svårt att hitta något via internet, man vet inte riktigt vad folk söker och hur seriöst de tar på det. Försök träffa folk IRL istället, t.ex via olika föreningar som sysslar med dina intressen eller träffar för de med AS.

Dagobert skrev:I sammanlagt 1 rad nämner TS jämställdhet. I förbigående, som jag ser det. Men feminism och jämställdhet är det som de tre svarande kvinnorna(?) hakar upp sig på.

Gissar att det beror på att folk har läst inlägget i tråden om feminism också. (Edit: Förresten nämns det på två ställen. )

Till TS vill jag säga något som jag tror att du egentligen redan vet: människor på ett forum kan inte berätta för dig hur du ska gå tillväga för att göra 'gott intryck på en tjej'. Det varierar självklart beroende på just den personen; olika personer uppskattar olika saker.

Därmed tycker jag att rådet att satsa på intresseföreningar och/eller AS-träffar (för bättre kompatibilitet) är bra, men därefter, om du träffar en tjej som intresserar dig, är det på individnivå, och alltså upp till de inblandade.



Moderator atoms - citerat inlägg har flyttats till OT-tråden.

Omöjligt att ge generella råd utöver hel och ren samt vettig klädsel.
Resten är en fråga om personkemi.

joey_truelove skrev:Detta verkar vara ett av de vanligaste samtalsämnena och förmodligen av en god anledning: hur gör man gott intryck på en tjej om man har för avsikt att bli mer än vänner?

En jente er ikke bare en jente, men et individ. For å gjøre et godt inntrykk på den aktuelle jenta, må du ha de egenskapene som gjør et godt inntrykk på henne. Dette kan man av og til finne raskt ut av, men ikke alltid.

Du ønsker trolig at hun skal få et godt inntrykk som også er riktig. Et riktig inntrykk kan du gi ved å dele tanker om noe som er interessant for deg. Du må selvsagt også sørge for å finne ut tilsvarende om henne, ved å prate og ta del i hennes interesser.

joey_truelove skrev:Ofta känns det som att hon söker en anledning att avskriva en snarare än att lära känna en - tror det delvis är rätt svenskt då t.ex. norrmän och finnar verkar mer ärliga och vill lära känna varandra. Kanske det är något i den s.k. jämställdhetens kölvatten. Och hur hittar man någon som är på samma våglängd som en själv, då man oftast ju är rätt isolerad och pysslar med hobbies man gör bäst själv?

Det beste settet for å treffe noen med tilsvarende interesser er å oppsøke sammenheng/arenaer hvor dette er temaet.

joey_truelove skrev:Svårt att hitta någon som ens kommer i närheten av den tjej jag lärde känna för 3 år sedan också. Vet inte vad som blev fel där eftersom det sista/ senaste hon sa var hur dyrt och heligt hon lovade höra av sig via mail efter att ha avslutat sitt Facebookkonto. Vi förstod varandra så spontant och naturligt om de "soulmates" det pratas så mycket om, men uppenbart var inte det tillräckligt viktigt/ avgörande för henne.

Er du sikker på at hun oppfattet det på samme måte som deg? Kanskje hun ombestemte seg i ettertid?

joey_truelove skrev:Jag kan fortfarande vara rätt besviken på kontakttråden på detta forum, f.ö., där det ofta är svårt att klura ut individens kön och vad denne söker för sorts kontakt. De flesta där verkar vara inne på vänskap el. dyl och mitt tidigare försök att skapa en ren dating-tråd togs bort av den oförstående administrationen här, vilken ansåg att en tråd i ämnet redan existerade.

Foreslår at du selv legger inn et innlegg i kontakttråden, dersom du ikke har gjort det.

Dagobert skrev:I sammanlagt 1 rad nämner TS jämställdhet. I förbigående, som jag ser det. Men det är det enda som de tre svarande kvinnorna(?) hakar upp sig på.

Jeg ser tre innlegg som ikke kommenterer/svarer på annet enn den linjen/det temaet. Ditt innlegg var nr. 2 ut av de 3.

Oärliga tjejer bara, eller gör jag något konkret fel?

Må være høflig mot damene

joey_truelove skrev:Detta verkar vara ett av de vanligaste samtalsämnena och förmodligen av en god anledning: hur gör man gott intryck på en tjej om man har för avsikt att bli mer än vänner?

Jeg tenker at det ikke gjør noe godt inntrykk på en kvinne å poste i kontakttråder med ønske om kontakt

Alien skrev:Suck, vad trött jag är på att killar ska ge "feminismen" skulden för allt.

Visserligen har jämställdheten gjort att kvinnor inte länge desperat måste jaga en karl för försörjningens skull. Men annars har det ju inte blivit färre kvinnor, och de flesta heterosexuella kvinnor vill fortfarande ha män för långa förhållanden. En del föredrar ONS och KK, men jag vet inte hur många det är.

Jag tror snarare det är gamla traditioner som spökar, att många drömmer om den perfekte mannen. "It's got to be perfect." Kanske har de sett för många romantiska filmer?

Nu gör du mig faktiskt arg. Dels uttrycker du dig dömande och sexistiskt utan att veta vem jag är eller vad jag har för anledning att skriva det jag skriver. Se'n verkar det som om du vill få detta samtalsämne att detraktera från det avsedda och få det att spåra ur.

Du vet har jag studerat detta rätt ingående med öppna ögon, just för att om möjligt kunna bli lite mer attraktiv i kvinnors ögon. Jag är stolt autist och skulle aldrig hävda något utan att vara 100% säker på att det jag säger är rätt i sak. Förstår vi varandra så långt?

För att vara juste mot dig så kan jag dela med mig av mina kunskaper: Jag kritiserar den feministiska jämställdheten eftersom den får oss att tro att karriären är viktigare än mänskliga behov. Är det då en slump att barnen föds allt senare i kvinnans ålder? Är det en slump att heterosexuella kvinnor lever med kvinnor då de inte törs lita på män eller ser män som problem, förtryckare och potentiella våldsverkare? Jag har ett antal gånger fått höra från kvinnor att de är självständiga och inte vill binda sig eller att deras agerande gett sken av detta - de har alltså blivit mer kravkänsliga och försvagats, något jag tidigare kritiserat feminismen för att orsaka genom att utse kvinnan som offer för mannen.

Jag vet med mig att det är i huvudsak upp till män att visa intresse för kvinnor för att kvinnorna ska kunna avgöra om man är rätt för dem, duger till att hålla dem och avkomman vid liv och föra generna vidare. Just denna konkurrens bland män sätter oss NPF:are längst ner i botten. Vi kan inte säga en sak och mena något annat på det viset som NT:are kan. Då är det lätt att kvinnor, som är duktiga på att lägga märke till detaljer i tonlägen m.m. sågar en väldigt tidigt.

Jag har inte alls något intresse av en KK eftersom det inte ger mig det jag behöver. Vet förresten inte hur man skulle kunna skaffa en så'n då man inte har sexuella erfarenheter eller vet hur man ska lägga orden för att kunna få sådana. Jag vill bli sedd och respekterad av en kvinna som tycker om mig för den jag är, inte ser mig som ett objekt, ett hot eller någon bokstavskombination.

Trodde jag hade hittat rätt för tre år sedan, men hon försvann lika snabbt som hon kom. Nu kan ingen jämföras med henne och jag påminns om det varje dag: Var det något jag gjorde fel? Vad hade jag kunnat göra annorlunda för att förändra utgången av det som hände? Ena stunden var jag det bästa som hade hänt henne - hennes egna ord - och se'n hör hon inte längre av sig. Varför?



Moderator atoms - citerat inlägg har flyttats till OT-tråden.

Liljan skrev:Jag tänker vara brutalt ärlig nu. Jag hade inte dejtat dig. Du skyller på jämställdhet och verkar tycka att män är med värda än kvinnor. Varför skulle du annars ta upp det? Jag skulle inte kunna dejta någon som anser att jag är mindre värd.

Sedan gnäller på i ett öppet inlägg på hur en admin har agerat, har du problem med det får du ta upp med i ett privat meddelande med den personen, inte i ett öppet inlägg.

Med det sagt så tror jag att det första du behöver göra är att jobba på dig själv, dina värderingar och försöka tänka mer positivt. Sålänge du har det som står i vägen kommer det vara svårare. Min erfarenhet är att det är svårt att hitta något via internet, man vet inte riktigt vad folk söker och hur seriöst de tar på det. Försök träffa folk IRL istället, t.ex via olika föreningar som sysslar med dina intressen eller träffar för de med AS.

Om jag inte sagt att män är mer värda än kvinnor så menar jag inte heller det. Sluta vänligast att dra slutsatser om det jag inte sagt och se gärna svaret till Alien ovan.

Det jag menar är de avigsidor som den feministiska jämställdheten fört med sig, som gör att kvinnor är självständiga på ett sån't sätt att det inte finns utrymme för män i deras liv. Jag är hängiven ekvivalist och är noga med allas lika värde. Jag har även uppfunnit nya, alternativpolitiska åskådningar som eftersträvar att få människor att kunna samexistera i harmoni med varandra - inte medvetet skapa konflikt för att bevisa någon politisk poäng.

Vill även be dig att inte avvika från vad ämnet var tänkt att handla om.

ankhat skrev:

Dagobert skrev:I sammanlagt 1 rad nämner TS jämställdhet. I förbigående, som jag ser det. Men feminism och jämställdhet är det som de tre svarande kvinnorna(?) hakar upp sig på.

Gissar att det beror på att folk har läst inlägget i tråden om feminism också. (Edit: Förresten nämns det på två ställen. )

Till TS vill jag säga något som jag tror att du egentligen redan vet: människor på ett forum kan inte berätta för dig hur du ska gå tillväga för att göra 'gott intryck på en tjej'. Det varierar självklart beroende på just den personen; olika personer uppskattar olika saker.

Därmed tycker jag att rådet att satsa på intresseföreningar och/eller AS-träffar (för bättre kompatibilitet) är bra, men därefter, om du träffar en tjej som intresserar dig, är det på individnivå, och alltså upp till de inblandade.

Tack för visad förståelse, känsla och förnuft.

Tyvärr är de AS-träffar jag varit på av det slag att de flesta varit upptagna eller så gravt AS-iga att de inte vet hur de ska knyta an eller ens ser ett behov av att vara med någon. Vet en jättesöt tjej i en grannstad här, som verkar jättedriven och intressant på alla sätt över lag. Men hon släpper helt enkelt inte in mig i sitt liv. Vi är liksom inte vänner på det viset att hon vill add:a mig på FB eller så heller, menar hon.

Efter att jag hade hittat henne så började jag umgås med en tjej som jag se'n förstod var hennes halvsyster. Trodde jag var på G med henne istället eftersom hon verkade njuta av mitt sällskap och såg mig djupt och drömskt i ögonen. Men jag tror hon kan ha haft borderline utöver ADD och AS, för helt plötsligt hade jag läst in fel saker i det - hennes signaler brukar missförstås - och hon behövde vara särskilt tydlig med att vi bara kunde vara vänner, med avsikt att straffa ut mig ur sin vänskapskrets.

Hade inget med någon annan att göra, hette det, men kort där efter var hon involverad med någon annan snubbe. Rätt intressant, för när vi umgicks så var hon väldigt alternativpolitisk i sitt sätt - för jämställdhet utan att vara feminist, det lilla geniet. Den snubben hon valde var SD:are så förmodligen bara en vals hon drog för mig för att göra sig mer populär hos mig.

KrigarSjäl skrev:Omöjligt att ge generella råd utöver hel och ren samt vettig klädsel.
Resten är en fråga om personkemi.

Jag önskar man fick chansen att testa om man har kemi, men man får ju inte ens det. Och när man inte ens är god nog för den där soulmate-tjejen vem duger man för då?

River skrev:

joey_truelove skrev:Detta verkar vara ett av de vanligaste samtalsämnena och förmodligen av en god anledning: hur gör man gott intryck på en tjej om man har för avsikt att bli mer än vänner?

Jeg tenker at det ikke gjør noe godt inntrykk på en kvinne å poste i kontakttråder med ønske om kontakt

Vet inte varför det skulle vara fel. Det var inte mitt val att bli isolerad från samfundet. Det var inte min avsikt att det skulle bli ett ståhej i den här diskussionen heller. Verkar vara mycket bråk i den här gruppen, eftersom många hakar upp sig på formuleringar och bommar syftet med varför tråden skapades.

River skrev:Oärliga tjejer bara, eller gör jag något konkret fel?

Må være høflig mot damene

Mitt problem är nog att jag är för snäll mot damerna. Behandlar man dem som drit blir man mer populär - bevisligen; det har gjorts undersökningar på det området (handlar om överlevnadsinstinkter). Men det går emot min natur att vara ohövlig. Dock är det ingen som uppskattar vad jag gör för dem.

Tror att det är många skadade/ trasiga singeljäntor kvar. De verkar ha allehanda neuroser och psykoser som gör dem opålitliga, shifty...

joey_truelove skrev:Trodde jag hade hittat rätt för tre år sedan, men hon försvann lika snabbt som hon kom. Nu kan ingen jämföras med henne och jag påminns om det varje dag: Var det något jag gjorde fel? Vad hade jag kunnat göra annorlunda för att förändra utgången av det som hände? Ena stunden var jag det bästa som hade hänt henne - hennes egna ord - och se'n hör hon inte längre av sig. Varför?

Det finns säkert någon anledning till att hon försvann men det är inte alls säkert att det är du som har gjort något fel. Som kvinna har jag också varit med om att killen försvinner utan förklarning, vid flera tillfällen. Jag har tagit det hårt vid några tillfällen och grubblat på orsaken, skyllt på mig själv... Men när jag har tänkt efter har jag tänkt på att jag själv har också “försvunnit”, och ytterst sällan har orsaken varit att det är något “fel” på killen. Visst har det hänt någon exakta gång att han har inte varit min typ (kanske härlig, snygg och underbar i någon annans ögon men inte mina) och jag har varit rädd för att såra killen så därför har jag inte svarat hans meddelanden osv. Men oftast finns det helt annan anledning; det är någon kris i livet eller så är jag inne i en depression eller jobbar för mycket och orkar inte hålla kontakt med folk på fritiden, eller i värsta fall allt detta samtidigt... Den där tjejen har kanske gått igenom något liknande, och när det har blivit mer stabilt i livet har det kanske gått så lång tid att hon tänker att det är för sent att höra av sig, du har kanske hittat någon annan eller glömt henne eller dylikt...? I värsta (eller bästa) fall har hon också suttit hemma och varit ledsen för att det inte blev något mellan er. Eller så har det blivit något missförstånd och hon har förväntat sig att du skulle hört av dig till henne, grubblar på varför du inte har gjort det och tänkt att hon "inte duger..." Jag säger inte att det är så men vill ge dig lite annat perspektivt, alla dessa exemplar är från mitt eget liv. Själv har jag väldigt svårt att ta kontakt med någon man jag är intresserad av; det är nästan så att ju större attraktion jag känner, desto svårare blir det att kontakta någon. Vi kvinnor har alltså inte heller det lätt med förhållanden, särskilt när man är icke-NT...

OsynligtBarn skrev:

joey_truelove skrev:Trodde jag hade hittat rätt för tre år sedan, men hon försvann lika snabbt som hon kom. Nu kan ingen jämföras med henne och jag påminns om det varje dag: Var det något jag gjorde fel? Vad hade jag kunnat göra annorlunda för att förändra utgången av det som hände? Ena stunden var jag det bästa som hade hänt henne - hennes egna ord - och se'n hör hon inte längre av sig. Varför?

Det finns säkert någon anledning till att hon försvann men det är inte alls säkert att det är du som har gjort något fel. Som kvinna har jag också varit med om att killen försvinner utan förklarning, vid flera tillfällen. Jag har tagit det hårt vid några tillfällen och grubblat på orsaken, skyllt på mig själv... Men när jag har tänkt efter har jag tänkt på att jag själv har också “försvunnit”, och ytterst sällan har orsaken varit att det är något “fel” på killen. Visst har det hänt någon exakta gång att han har inte varit min typ (kanske härlig, snygg och underbar i någon annans ögon men inte mina) och jag har varit rädd för att såra killen så därför har jag inte svarat hans meddelanden osv. Men oftast finns det helt annan anledning; det är någon kris i livet eller så är jag inne i en depression eller jobbar för mycket och orkar inte hålla kontakt med folk på fritiden, eller i värsta fall allt detta samtidigt... Den där tjejen har kanske gått igenom något liknande, och när det har blivit mer stabilt i livet har det kanske gått så lång tid att hon tänker att det är för sent att höra av sig, du har kanske hittat någon annan eller glömt henne eller dylikt...? I värsta (eller bästa) fall har hon också suttit hemma och varit ledsen för att det inte blev något mellan er. Eller så har det blivit något missförstånd och hon har förväntat sig att du skulle hört av dig till henne, grubblar på varför du inte har gjort det och tänkt att hon "inte duger..." Jag säger inte att det är så men vill ge dig lite annat perspektivt, alla dessa exemplar är från mitt eget liv. Själv har jag väldigt svårt att ta kontakt med någon man jag är intresserad av; det är nästan så att ju större attraktion jag känner, desto svårare blir det att kontakta någon. Vi kvinnor har alltså inte heller det lätt med förhållanden, särskilt när man är icke-NT...

Jag tror att hon behövde landa i vad hon egentligen kände och ville med tillvaron. Men hon hade ju kunnat säga vad hon ville, tycker man, så hade jag sluppit skicka en massa meddelanden som lämnades obesvarade. Hon hade definitivt ADHD i någon mån... väldigt kreativ, kravkänslig, ängslig (så förmodligen inte så mycket H). Hon framhöll vikten av att kommunicera, vilket min psykopat påpekade tydde på att hon förmodligen själv hade gått hos en psykopat.

Dock har jag fortfarande svårt att se hur resultatet står i proportion till vad som sades och gjordes. Jag är och förblir någon man väljer bort, någon man inte vill förstå eller ens blir nyfiken på. NT-tjejer tycker jag är för djup eller svår att begripa sig på, NPF-tjejer verkar ha fullt upp med sina egna problem. AS-tjejer tycker jag är för energisk och impulsiv, ADHD-tjejer att jag är för tråkig och analytisk.

joey_truelove skrev:

OsynligtBarn skrev:

joey_truelove skrev:Trodde jag hade hittat rätt för tre år sedan, men hon försvann lika snabbt som hon kom. Nu kan ingen jämföras med henne och jag påminns om det varje dag: Var det något jag gjorde fel? Vad hade jag kunnat göra annorlunda för att förändra utgången av det som hände? Ena stunden var jag det bästa som hade hänt henne - hennes egna ord - och se'n hör hon inte längre av sig. Varför?

Det finns säkert någon anledning till att hon försvann men det är inte alls säkert att det är du som har gjort något fel. Som kvinna har jag också varit med om att killen försvinner utan förklarning, vid flera tillfällen. Jag har tagit det hårt vid några tillfällen och grubblat på orsaken, skyllt på mig själv... Men när jag har tänkt efter har jag tänkt på att jag själv har också “försvunnit”, och ytterst sällan har orsaken varit att det är något “fel” på killen. Visst har det hänt någon exakta gång att han har inte varit min typ (kanske härlig, snygg och underbar i någon annans ögon men inte mina) och jag har varit rädd för att såra killen så därför har jag inte svarat hans meddelanden osv. Men oftast finns det helt annan anledning; det är någon kris i livet eller så är jag inne i en depression eller jobbar för mycket och orkar inte hålla kontakt med folk på fritiden, eller i värsta fall allt detta samtidigt... Den där tjejen har kanske gått igenom något liknande, och när det har blivit mer stabilt i livet har det kanske gått så lång tid att hon tänker att det är för sent att höra av sig, du har kanske hittat någon annan eller glömt henne eller dylikt...? I värsta (eller bästa) fall har hon också suttit hemma och varit ledsen för att det inte blev något mellan er. Eller så har det blivit något missförstånd och hon har förväntat sig att du skulle hört av dig till henne, grubblar på varför du inte har gjort det och tänkt att hon "inte duger..." Jag säger inte att det är så men vill ge dig lite annat perspektivt, alla dessa exemplar är från mitt eget liv. Själv har jag väldigt svårt att ta kontakt med någon man jag är intresserad av; det är nästan så att ju större attraktion jag känner, desto svårare blir det att kontakta någon. Vi kvinnor har alltså inte heller det lätt med förhållanden, särskilt när man är icke-NT...

Jag tror att hon behövde landa i vad hon egentligen kände och ville med tillvaron. Men hon hade ju kunnat säga vad hon ville, tycker man, så hade jag sluppit skicka en massa meddelanden som lämnades obesvarade. Hon hade definitivt ADHD i någon mån... väldigt kreativ, kravkänslig, ängslig (så förmodligen inte så mycket H). Hon framhöll vikten av att kommunicera, vilket min psykopat påpekade tydde på att hon förmodligen själv hade gått hos en psykopat.

Dock har jag fortfarande svårt att se hur resultatet står i proportion till vad som sades och gjordes. Jag är och förblir någon man väljer bort, någon man inte vill förstå eller ens blir nyfiken på. NT-tjejer tycker jag är för djup eller svår att begripa sig på, NPF-tjejer verkar ha fullt upp med sina egna problem. AS-tjejer tycker jag är för energisk och impulsiv, ADHD-tjejer att jag är för tråkig och analytisk.

Jag känner igen hur du tänker och känner... att vara "för någonting" för alla. Men glöm inte att det finns ingen människa som är en annan lik. Du skrev själv tidigare att "Jag vill bli sedd och respekterad av en kvinna som tycker om mig för den jag är, inte ser mig som... någon bokstavskombination". Ursäkta mig men gör du inte nu samma sak mot oss kvinnor när du generaliserar på det sättet? Vi är faktiskt unika, kanhända att just där ligger ditt problem; du ser inte kvinnor (och kanske människor överhuvudtaget) som de är utan försöker lägga folk i vissa kategorier; diagnoser är ju bra att ha för att förstå andras problematik mm. men de är bara en del av hela personlighet. Nästa gång kan du kanske försöka slappna av, glömma vad tjejen har för diagnoser för en stund, försöka sluta analysera henne och dig själv och bara vara närvarande, njuta av stunden och släppa kontroll? Nu säger jag inte att så här är det och så här ska du göra, bara tankar jag fick, du får bedöma själv om det ligger någonting i det...

Samtidigt tycker jag att det låter fascinerande att någon kan vara energisk, impulsiv, tråkig och analytisk samtidigt – hur är detta möjligt överhuvudtaget???

Moderator:


Ett antal inlägg har flyttats till OT-tråden då de missat trådens huvudämne och istället hamnat i en tröttsam metadiskussion.

Ämnet är alltså huruvida TS bara har råkat ut för oärliga tjejer eller om det är något annat. Det finns redan andra trådar där ni kan diskutera feminism.

Människor är djur i grund och botten. Nästan alla styrs omedvetet av sina djuriska instinkter och då är det ju inte så konstigt varför det är som det är. Bara titta på hur det funkar bland andra flockdjur.
Honor vill inte ha beta hanar. Definitivt inte sopiga beta hanar.
Bara så livet är.

osynligtbarn skrev:Samtidigt tycker jag att det låter fascinerande att någon kan vara energisk, impulsiv, tråkig och analytisk samtidigt – hur är detta möjligt

Haha det stämmer nog in rätt ok på mig. Finns misstanke om bipolaritet (min läkare kallade mig diametral), utöver aspergern. Så i en fas av hypomani har aspergern ingen aktoritet över impulskontrollen alltid xD

När det gäller TS problem så vet kag inte riktigt. Jag har väl likartade problem ajälv. Många ggr har jag tänkt att det finns bristande självinsikt hos mig - omvänt tycker jag själv att sådant brukar vara avskräckande, om den saknas inom vissa ödesdigra områdena, så kan jag nog lite orättvist bara ge upp.

Tycker Liljan, Krigarsjäl o Osynligtbarn gav goda råd, och säkert ngn stackare jag glömt

joey_truelove skrev:

River skrev:Oärliga tjejer bara, eller gör jag något konkret fel?

Må være høflig mot damene

Mitt problem är nog att jag är för snäll mot damerna. Behandlar man dem som drit blir man mer populär - bevisligen; det har gjorts undersökningar på det området (handlar om överlevnadsinstinkter). Men det går emot min natur att vara ohövlig. Dock är det ingen som uppskattar vad jag gör för dem.

Tror att det är många skadade/ trasiga singeljäntor kvar. De verkar ha allehanda neuroser och psykoser som gör dem opålitliga, shifty...

För snäll på vilket vis? Vad är det du gör för dem som de inte uppskattar?

truthseeker skrev:Människor är djur i grund och botten. Nästan alla styrs omedvetet av sina djuriska instinkter och då är det ju inte så konstigt varför det är som det är. Bara titta på hur det funkar bland andra flockdjur.
Honor vill inte ha beta hanar. Definitivt inte sopiga beta hanar.
Bara så livet är.

Vad menar du med "sopiga betahanar"? Hur är man då?

Förresten finns det väl "betahonor" också.

Furienna skrev:

truthseeker skrev:Människor är djur i grund och botten. Nästan alla styrs omedvetet av sina djuriska instinkter och då är det ju inte så konstigt varför det är som det är. Bara titta på hur det funkar bland andra flockdjur.
Honor vill inte ha beta hanar. Definitivt inte sopiga beta hanar.
Bara så livet är.

Vad menar du med "sopiga betahanar"? Hur är man då?

Förresten finns det väl "betahonor" också.

Att en NT beta hane har det svårt nog. Är man en beta som dessutom har andra problem, psykiska osv är det ännu värre. Är man beta med mycket pengar eller annat som kan ge trygghet kan det gå ändå.

Och män har samma djuriska instinkter. Alphahanar vill ha nya unga friska honor att avla med.

Menar inte att varken män eller kvinnor är såna av illvilja. Jag tror det är omedvetet. Instinkter bara. Det är bara en observation jag gjort. Beta män vill ha snygga bimbos ofta. Precis som kvinnor nästan alltid vill ha badboys.

Jag tror att om man ser saker för vad det är så är det lättare att ändra på dom.


Det finns dom som kan se skillnad på dom här stenåldersdrifterna och sig själva. Det är dom bästa människorna. Vart dom finns vet jag dock inte

sugrövmanövern skrev:

joey_truelove skrev:

River skrev:Oärliga tjejer bara, eller gör jag något konkret fel?

Må være høflig mot damene

Mitt problem är nog att jag är för snäll mot damerna. Behandlar man dem som drit blir man mer populär - bevisligen; det har gjorts undersökningar på det området (handlar om överlevnadsinstinkter). Men det går emot min natur att vara ohövlig. Dock är det ingen som uppskattar vad jag gör för dem.

Tror att det är många skadade/ trasiga singeljäntor kvar. De verkar ha allehanda neuroser och psykoser som gör dem opålitliga, shifty...

För snäll på vilket vis? Vad är det du gör för dem som de inte uppskattar?

Det är inte attraktivt i kvinnors ögon att finnas till för dem, att vara omtänksam gentemot dem. Är man en ointelligent buse så har man drösvis med damer omkring sig. Teorin är att hon tycker det är spännande och att han kan skydda henne och deras avkomma, har jag hört.

Liljan skrev:Med det sagt så tror jag att det första du behöver göra är att jobba på dig själv, dina värderingar och försöka tänka mer positivt.

Samma djävla trams som brukar komma. Ni vill att man ljuga för er och låtsas att det är bra utan er.
Varför i helvete skulle man krångla med att vara ihop med nån om man har det bra ändå?