Hej!

En kompis tiill maken och mig jobbar i en stad där hon har nära till Biltema, Jula och ÖoB. Är det något jag behöver, kan jag tala om det för henne så kan hon handla efter jobbet istället för att jag ska behöva ta bussen.

Jag hade mejlat vår kompis om att köpa cykelsadel, handtag och ringklocka till min cykel på Biltema. I onsdags ringde min kompis L och sa att hon köpt de sakerna. OK, jag förde över rätt summa till hennes konto via min Internetbank. Vi bestämde att jag skulle komma till hennes hus och hämta sakerna när jag och maken ätit middag.

Efter middagen cyklar jag således till vår kompis för att hämta cykelgrejorna. Vi blir sittande inne en stund och pratade. När jag ska gå hem går kompisen ut och ska hämta cykelgrejorna som ligger i bilen.

Kompisens dotter frågar mig om jag har betalat. Jag har betalat för flera timmar sedan, svarar jag. Och jag säger att det är en sak mellan mig och kompisen, det är inget som dottern behöver lägga sig i. Då svarar dottern: "Jo, det har jag visst med att göra, för det är min mamma". Vad svarar man på det?

Dottern har ADHD precis som jag, och om jag inte biter mig i tungan slutar det bara med att vi hamnar i en diskussion där vi skriker åt varann och ingen vill ge sig. Funderar på hur man ska kunna undvika såna meningslösa diskussioner. Som i julas, mamman står och tapetserar och ber mig ropa på dottern för att mamman behöver hjälp med nåt, och dottern svarar mig "det ska väl du skita i" och jag säger "men kom nu, mamma behöver din hjälp, det kan inte vänta", dottern svarar "jag kommer inte bara för att du ber mig om det" eller nåt liknande och sen skriker vi åt varann i samma stil istället för att dottern kommer och hjälper till eller jag erbjuder mig att hjälpa till.

Om jag träffar nån person som stenhårt håller fast vid sin åsikt, blir det lätt så att vi hamnar i ett käbbel där jag inte heller ska ge mig för den där idioten ska sättas på plats ... ja, ni fattar vart jag vill komma. Två personer med ADHD ska definitivt inte diskutera något ...

Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman skrev:
Kompisens dotter frågar mig om jag har betalat. Jag har betalat för flera timmar sedan, svarar jag. Och jag säger att det är en sak mellan mig och kompisen, det är inget som dottern behöver lägga sig i. Då svarar dottern: "Jo, det har jag visst med att göra, för det är min mamma". Vad svarar man på det?

"Det är din mamma, det vet jag, men allt som handlar om din mamma är inte sånt som du behöver veta om. Det här är nåt mellan henne och mig, vuxensaker. Din mamma kan också ha hemligheter, precis som du kan ha det. Du får veta det du behöver veta och det som angår dig."

Skulle jag svara, fast på det sätt som kan gå fram, beroende på ålder, intelligens, kommunikationsstil osv.

Kör jag fast i diskussionen för att hon ska bjäbba och argumentera skulle jag säga att hennes mamma får förklara och lämna över, efter att ha bett kompisen ta ett snack med dottern, gärna med korta meningar, teckningar eller diagram osv.

I båda fallen tycker jag det är mamman som ska säga till dottern på det sätt som fungerar naturligtvis med tanke på ADHD. Om dottern är oförskämd, så säg till henne. Fungerar inte det så lämna över till mamman, typ som a-mamma skrev. Ingen har rätt att vara oförskämd. Du kan också säga till mamman att du inte vill be dottern fler gånger utan det får mamman göra själv för att slippa kontroverser. Ibland är det bäst att ignorera (men man ska inte ta för mycket sk*t) men det låter inte som att det skulle fungera i detta fallet tyvärr.

Hej!

Jo, det funkar aatt ignorera och inte lägga sig i. Men där har jag svårt att låta bli att lägga mig i. När jag får ett uppkäftigt svar kan jag alltid vara tyst, och låta det dö ut. Men alltför öfta triggar det igång mig så jag bjäbbar emot.

Svaret jag fick av a-mamma var riktigt bra! Ska försöka komma ihåg den formuleringen till nästa gång.

Hälsningar

Lilla Gumman