LordNelson skrev:En dikt som är relativt lätt att förstå och borde tilltala många. Vet man bakgrunden och när den skrevs blir den ännu mera logisk.

Månen vet ... att blod skall gjutas här i natt.
På kopparbanor över sjön går en visshet fram:
lik skola ligga bland alarna på en underskön strand.
Månen skall kasta sitt skönaste ljus på den sällsamma stranden.
Vinden skall gå som ett väckarehorn mellan tallarna:
Vad jorden är skön i denna ensliga stund.

Rent estetiskt finns det inget att anmärka. Men etiskt - verkar kallsinnigt. Åas kan ju kontrasten mellan de döda och det sköna månljuset vara en avsiktlig effekt.

Här tycker jag man får ut mer av dikten om man vet bakgrunden. De är alltså Edith Södergran (1892-1923) som är författaren.

Hon har skrivit om döda förut när hon gick i en tysk skola S:t Petersburg, liken i floden Neva efter det nedslagna upproret 1905:

Wenn blutrot sich die Sonne neigt

Språket i skolan var tyska och därför är hennes första dikter på tyska. I denna dikt tänker hon att tsaren skriver under så många dödsdomar och sedan drömmer mardrömmar om att hans folk hänger honom.

Edith Södergran led av tbc och hade både dödsskräck och dödslängtan. Hon var också fascinerad av månen som i denna dikt:

Månen

Vad allting som är dött är underbart och outsägligt:
ett dött blad och en död människa och månens skiva.
Och alla blommor veta en hemlighet och skogen den bevarar,
det är att månens kretslopp kring vår jord
är dödens bana.

Bakgrunden till den första dikten:

En arkebusering i fullmåne av rödgardister vid Onkamosjöns strand, helt nära Edith Södergrans hem i Raivola. Soldatliken låg bland alarna på en underskön strand.

https://www.vk.se/2019-06-28/sodergrans ... dsbringare

Den som inte förstår dikten om att ingen är en ö kanske förstår den här?

Om man med förstå menar att man känner igen sig eller håller med.

Själv gillar jag båda dikterna vilket kanske är vanligast? Att det är mer sättet att skriva som intresserar en än innebörden?

Borde finnas någon dikt om skillnaden mellan att förstå och ha intresse och så vidare. Det är väl oftast fel att säga att någon kan om dom bara vill men ofta är det väl just intresse det handlar om. Filosofisk fråga.

Att kunna, skola eller böra
Vem ska detta avgöra?
Om jag kunna men inte vilja
Vem skall rätt och fel skilja?

Jag förstår ju inte poesi, men jag kan uppskatta poesi.
Problemet är väl mer att jag tycker om enklare texter som beskriver "ting", miljöerna, utseende, vad som tänks. På ett mer konkret sätt, vilket jag inte hittar när jag försöker läsa poesi.

Mycket av den poesin jag läste var väldig fattig och torr, det var alltid något som saknades. Vilket gör att jag inte förstår mig på poesi.

LordNelson skrev:En dikt som är relativt lätt att förstå och borde tilltala många. Vet man bakgrunden och när den skrevs blir den ännu mera logisk.

Månen vet ... att blod skall gjutas här i natt.
På kopparbanor över sjön går en visshet fram:
lik skola ligga bland alarna på en underskön strand.
Månen skall kasta sitt skönaste ljus på den sällsamma stranden.
Vinden skall gå som ett väckarehorn mellan tallarna:
Vad jorden är skön i denna ensliga stund.

Den här var ju helt fantastisk, uppenbarligen måste jag läsa mer Södergran. Tack!

Alien skrev:En dikt kan vara filosofisk el religiös också. Som en essä el en predikan. Som denna berömda dikt (?) av John Donne (1572-1631). Att den är gammal är ett plus, man kan på så sätt se vad som förenar (och skiljer) forntiden och nutiden.

For Whom the Bell Tolls

No man is an island,
Entire of itself.
Each is a piece of the continent,
A part of the main.
If a clod be washed away by the sea,
Europe is the less.
As well as if a promontory were.
As well as if a manor of thine own
Or of thine friend's were.
Each man's death diminishes me,
For I am involved in mankind.
Therefore, send not to know
For whom the bell tolls,
It tolls for thee.

John Donne är ju bara bäst. Du får en tillbaks:

Death, be not proud, though some have called thee
Mighty and dreadful, for thou art not so;
For those whom thou think'st thou dost overthrow
Die not, poor Death, nor yet canst thou kill me.
From rest and sleep, which but thy pictures be,
Much pleasure; then from thee much more must flow,
And soonest our best men with thee do go,
Rest of their bones, and soul's delivery.
Thou art slave to fate, chance, kings, and desperate men,
And dost with poison, war, and sickness dwell,
And poppy or charms can make us sleep as well
And better than thy stroke; why swell'st thou then?
One short sleep past, we wake eternally
And death shall be no more; Death, thou shalt die.

Ich hasse
die Masse,
die kleine,
gemeine,
den Nacken gebeugt,
die isst und schläft und Kinder zeugt.

Ich hasse
die Masse,
die lahme,
die zahme,
die heut an mich glaubt
und die mir morgen mein Herzblut raubt

Odal_ skrev:Ich hasse
die Masse,
die kleine,
gemeine,
den Nacken gebeugt,
die isst und schläft und Kinder zeugt.

Ich hasse
die Masse,
die lahme,
die zahme,
die heut an mich glaubt
und die mir morgen mein Herzblut raubt

Är det Paul Ogorzow som har skrivit det?

Poesi

Bara ord
i korta rader
Brus för dig
en skatt för mig
– eller tvärtom

Jodå, jag kan lyssna. Rim brukar jag inte uppskatta så mycket - jag föredrar lite mer dynamiska texter där det händer något nytt hela tiden med överraskning på överraskning så att det hela tiden känns levande och i rörelse. Men jag har svårt att hitta det som passar och jag är inte särskilt intresserad. Inte heller kan jag skapa poesi. Språket betyder däremot mycket för mig om än inte lika mycket som min musik. Ja, lite formellt språk har jag alltid dragits till och använder själv mycket i mina brev till folk via e-mejl.

atoms skrev:Paul Ogorzow

Nej.

Odal_ skrev:

atoms skrev:Paul Ogorzow

Nej.

Bogislav von Selchow

Zima33 skrev:Vet inte om det beror på autismen men jag har aldrig fattat det där med poesi. En gång på ett bibliotek hörde jag någon sitta och läsa poesi högt för en grupp. Det lät så högtravande, faktiskt lite pinsamt. Tycker att poesi ofta lyfts till skyarna men det är ju bara ord på ett papper.

DU kanske har lättare för konkret språk. Själv gillar jag poesi.

Ja jag förstår poesi. Bra poesi kan man sitta och fundera på länge.
Men det kan vara jobbigt att läsa poesi ibland för det finns så mycket skit av usla poeter som man måste stövla igenom innan man hittar juvelerna.

Men det finns säkra kort som man vet är bra.
Jag gillar Thomas Tranströmmer.

Han har skrivit många texter som är väldigt bra.
Här är första dikten jag hittade på google som jag kunde copy paste'a

https://youtu.be/lBPr3t-1GJg

Gläntan
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus,
jag kanske tar fel.
Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det.
Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga).
Den muntliga traditionen är död och därmed minnena. Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer.
Anteckna och glöm.
Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.
Till slut är allt borta utom grundstenarna.
På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan, som en schackspringare.
Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig.
Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade
lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.

Hur mycket spelar vår skiftande förmåga till mentalisering in, i vår upplevelse av att förstå en dikt? Har man svårt att tänka sig att en annan individ kan ha andra tankar än en själv, blir det svårt att förstå meningen med en ordföljd som inte betyder något för en själv.
Och ibland har kanske poeten lite för hög förväntan på läsarens förmåga att tänka i nya banor...de har kanske för "hög mentaliserinsförmåga"?

Jag förstår inte poesi. Minns i gymnasiet när vi skulle läsa någon skit. Jag garvade som fan. Alla andra var så seriösa. Jag kunde inte hantera det.

Ignatius skrev:Förr i tiden, för riktigt länge sedan, skrev man poesi när man ville säga något viktigt. Tänk Iliaden, Aeniden, Dantes Inferno, Hymnen an die Nacht etc med flera. Lärdomsdikter. När man skrev något mindre viktigt skrev man prosa.
I sen tid, 1800-talet och framåt, blev det tvärtom. Poesi blev "överflödig" utsmyckning och prosa blev det sätt man uttrycker sig på då man vill säga något viktigt.
Kanske blir personer med asperger extra frustrerade över metaforer och mångtydighet i poesi. Jag har dock träffat många studenter/ungdomar utan diagnos som också tycker illa om poesi. Det är som om poesi i vår tid signalerar att innehållet är oviktigt. Ofta går det nog bara att förstå världen som metafor och som mångtydig. Poesi blir därmed mer exakt än vad som är möjligt att uttrycka på prosa.

Det är ibland lätt att minnas poesi men ibland lite jobbigt pga att man inte alltid förstår de gamla termerna som används. Psalmer nämner oftast termer från bondesamhället som vi idag inte relaterar till så bra.

Dikter användes även för att lära barn månaderna
En sådan dikt heter Månaderna. Den finns i två varianter tror jag.

Jag gillar dikter och har väl det som specialintresse.

Men vad har dessa diskussioner specifikt med AS att göra?

UDFy-38135539 skrev:Hur mycket spelar vår skiftande förmåga till mentalisering in, i vår upplevelse av att förstå en dikt? Har man svårt att tänka sig att en annan individ kan ha andra tankar än en själv, blir det svårt att förstå meningen med en ordföljd som inte betyder något för en själv.
Och ibland har kanske poeten lite för hög förväntan på läsarens förmåga att tänka i nya banor...de har kanske för "hög mentaliserinsförmåga"?

Det finns många olika sätt att tolka dikter.
Vissa skulle säga att du hamnar i det intentionella felslutet

dandansson skrev:

UDFy-38135539 skrev:Hur mycket ...jada jada

Det finns många olika sätt att tolka dikter.
Vissa skulle säga att du hamnar i det intentionella felslutet

Kan du förklara hur jag hamnar där...jag är inte säker att jag förstår hur du menar?

Jag kan bidra med musik jag gjort - till poesi. Om någon förstår blandningen.

https://soundcloud.com/user-126203881/barfot

schwindel skrev:Gläntan
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.

Bla bla bla. Tråkigt, bara meningslösa naturbeskrivningar. När kommer poängen?

Det är givetvis avhängig poesins struktur och innehåll. Mycket poesi känns väldigt eklektisk och ointressant, men en klartänkt stund hittar jag trots allt osökt något vackert bland något som jag nog normalt skulle avfärdat som pretentiöst pladder eller liknande; det gäller bara att man råkar springa på poesi där man tycker sig sympatisera med vad poeten uttryckt, vilket inte alltid är så enkelt givet hur poesi brukar se ut.

Följande citat tycker jag fångar en stor del av hur jag har förstått vad poesi bl.a. handlar om:

Alan Watts skrev:[...] the whole art of poetry is to say what can't be said.

Förstår ni poesi?

förstår "NT" posei?
Poesi blir väl lättare att förstå pga Aspergers?
Jag tror nog det.
Folk här är väl mestadels folk som skryter med sin anti-poesi!
Typ nån sån där intellektuella aspergare som tror att allt skall tolkas bokstavligt för annars är det skit eller konstigt.
ja säger bara det...på med fedora-hatten och läs eller recitera lite poesi.

dandansson skrev:Förstår ni poesi?

förstår "NT" posei?
Poesi blir väl lättare att förstå pga Aspergers?
Jag tror nog det.
Folk här är väl mestadels folk som skryter med sin anti-poesi!
Typ nån sån där intellektuella aspergare som tror att allt skall tolkas bokstavligt för annars är det skit eller konstigt.
ja säger bara det...på med fedora-hatten och läs eller recitera lite poesi.

Jag vet inte. Jag tycker, på riktigt, att poesi är jättekonstigt. Det beror väl på hur man är funtad.

Mats skrev:

Abskissa skrev:Ni som "inte fattar poesi", vad menar ni egentligen med det? Är det alltså inte bara ointresse?

Jag kan bara tala för mig, inte för alla som "inte fattar poesi".

Jag förstår inte grejen. Man ska läsa en text och hitta på en förklaring. Och det spelar ingen roll vilken förklaring man hittar på för alla är lika rätt.

man skall hitta på en förklaring? Vem har sagt det? Jag har hört att det är bättre att hitta olika sätt att tolka en och samma dikt.
Typisk att vissa aspergare vill hitta en specifik korrekt förklaring/tolkning. Andra aspergare söker efter för många tolkningar/förklaringar.

Mats skrev:

Abskissa skrev:Ni som "inte fattar poesi", vad menar ni egentligen med det? Är det alltså inte bara ointresse?

Jag försöker mig på en jämförelse med något som jag tycker är intressant - sudoku. Där finns det en enda lösning som är rätt och utmaningen är att komma fram till den. Och om man lyckas med det är det uppenbart att lösningen är rätt. Skulle det i stället vara så att man kunde fylla i siffror hur man ville - för alla lösningar är lika rätt - så skulle det bli helt ointressant för mig. Då skulle utmaningen försvinna.

Så är det bara ointresse? Nej, inte bara i mitt fall. För att hitta på en förklaring till en dikt krävs fantasi. Och jag har väldigt dålig fantasi. Så det blir för svårt för mig att hitta på en förklaring. Och när någonting är för svårt blir det ointressant av den anledningen.

Med det sagt så uppskattar jag dina och andras försök här att förklara vad poesi går ut på. Jag är fortfarande förvirrad, men på en högre nivå än tidigare.

Poesi handlar inte riktigt om "en enda lösning".