Jag är i valet och kvalet om jag ska genomgå utredningen eller inte.
Jag har inte diagnosen men för många runt om kring mig och min BA vill att jag ska genomgå utredning för att bekräfta (eller avfärda) misstankarna. De är ganska övertygade. Jag vet inte, vet inte om det inte är så eller om det är stark förnekelse.

En av sakerna varför jag tvekar att göra utredningen är för att jag kommer känna mig begränsad i arbetslivet, senare. Att det finns arbeten som inte tycker det är lämpligt att anställa en Aspie.

Är det bara fördomar eller är det sant? Om det är sant, vilka yrken är det så i fall??

Rent hur psykiatrin kan förbättra sitt arbete för mig är väl positivt samt hur saker i vardagen och socialt kan jag lättare få hjälp att veta hur jag ska hantera det. Men finns det andra fördelar?

Är rädd för nya möten med människor och miljöer vilket också hindrar mig från att göra diagnos då jag "tvingas" möta en psykolog som jag aldrig träffat, någonstans jag aldrig varit och i ett sammanhang som jag aldrig varit i. Är skit obekväm med det, gillar inte alls idén.
Har skjutit på det här i minst 3år, känner att jag får ta ett beslut i det här inom närmaste framtiden.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Du väljer själv om du vill nämna att du har asperger vid en anställnings interviev, och om du jobbar 100% i nuläget finns det ingen anledning att tro att frågan ens kommer att ställas, och skulle arbetsgivaren neka dig anställning pgr av din diagnos är det solklar diskriminering och som du kan polisanmäla och kräva skadestånd.

Olyckligtvis ja.

Många av knegarjobben som finns där ute, snickare, elektriker osv osv, säger inte sånt rakt ut, men de letar oftast efter ”hårda” och ”tuffa” män och kvinnor. Så om du visar upp en s.k kodning genom arbetsförmedlingen så kommer de att tveka.

Jag såg en dokumentär om Asperger och en av personerna de följde var en man, runt 30+ år gammal. Han var gift, hade barn och hans farsa hade skaffat honom ett jobb inom posten på banken han var VD på.

Och på grund av de visste om att han hade Asperger så dubbelkollade de allting han gjorde. Jag tyckte så synd om honom. Han såg ut som en kapabel kille, kanske lite långsamt, men hade tillräckligt i skallen för att kunna sortera post och ändå så stod de över hans axel hela tiden.


Det sagt, de flesta bryr sig inte och är väldigt öppna med anställningen just för kodning och liknande. Är det inte så att 'Left is Right' anställer bara folk med Asperger?

Äsch, jag hade redan en anställning när jag fick diagnosen, och ser ingen poäng med att komma ut ur Aspergergarderoben inför min chef o.s.v. Det finns så mycket fördomar. Du bestämmer som sagt helt själv vilka som skall få veta.
Det är ju en balansgång... för min del hade jag behövt vissa anpassningar på arbetsplatsen. Men det funkar inte riktigt att kräva det i praktiken, då det som jag hade behövt anpassningar med står med i min befattningsbeskrivning... Så jag vill inte hamna i dålig dager på mitt jobb.

Du behöver inte avslöja för nån att du har det.

Case closed

Jag säger som de andra, du behöver inte berätta om din ev AS när du söker jobb. Och inte senare heller, så länge du klarar av jobbet.

Se även denna tråd: ni-som-jobbar-ar-ni-oppna-med-er-diagnos-pa-er-arbetsplats-t32419.html

Men om de ber om sjukpapper, typ om man är frisk?
Tänkte till exempel på Yrket polis som.ett av exemplen.

Hat också hört att det från och med nästa år(?) ska stryka Aspergers syndrom och att det ska gå in i diagnosen autism. Vet att det är i autism spektrumet men att vare sig man har Aspergers eller autism så är namnet på båda efter autism hur som, stämmer det? Skulle det påverka jobbfronten?

Finns det andra ställen där ni har stött på att som diagnostiserad aspie visa papper på att man har det eller inte?

Känner att jag måste har svar på frågorna för att säkert kunna ta mitt beslut.

Egentligen behövs det ingen diagnos alls så länge man inte känner något behov av stöd från samhället. Typ mindre arbetstid pga av någon ev. diagnos. Men kan man jobba som vilken knegare som helst behöver man ju inte ens utreda sig för någon diagnos.Så tänker jag. Nu är mina behov av stöd från samhället stora så då krävs det papper på det.

Tinii skrev:Men om de ber om sjukpapper, typ om man är frisk?
Tänkte till exempel på Yrket polis som.ett av exemplen.

Du är inte "sjuk" för att du har en diagnos.
Vet inte hur det är med polis, men kan aldrig tänka mig dom kan kräva ett intyg där, även om du ska gå igenom ett psyktest, men det finns poliser som har diagnosen.

Tinii skrev:Hat också hört att det från och med nästa år(?) ska stryka Aspergers syndrom och att det ska gå in i diagnosen autism. Vet att det är i autism spektrumet men att vare sig man har Aspergers eller autism så är namnet på båda efter autism hur som, stämmer det? Skulle det påverka jobbfronten?

Det pratas om att det ska läggas in i ett annat fack (alltid dessa fackindelningar...) men jag har inte läst mig in på vad det innebär. Så jag överlåter frågan till någon annan.

Tinii skrev:Finns det andra ställen där ni har stött på att som diagnostiserad aspie visa papper på att man har det eller inte?

Nej, aldrig.
Som kullan sa ovan så måste du inte det såvida du inte behöver hjälp med något. Vilket inte är så konstigt. Man är inte dum i huvudet för att man har en diagnos på papper. Det finns inget som säger att man inte kan arbeta och fungera i samhället för det. Även om det kan kännas jobbigare än för folk utan funktionshindret.

Tinii skrev:Känner att jag måste har svar på frågorna för att säkert kunna ta mitt beslut.

Du måste inte genomgå en utredning, men det är i princip du och dom som utredde dig som vet det isåfall och dom har sekretess på det hela. Du kan begära ut intyg på att du har det, men det är inte nödvändigt för att exempelvis söka jobb.

Jag skulle dock vilja påstå att du har större jobbmöjligheter om du inte "erkänner" din diagnos för någon - just för att männiksor dömmer så lätt. Så varför berätta det? Såvida man inte har stora problem inom något område som påverkar arbetet, då.

Men oavsätt så kan du göra utredningen så bara "du" vet hur det egentligen ligger till.
Men inget förändras om du får "svar". Du är du oavsätt om du har ett papper eller inte.