Jag skulle egentligen vilja ha en "plan B" vad som gäller min son. Han är 26, har ADHD och Tourette (troligen även Asperger) och bor sen drygt 2 år i andra hand i en lägenhet. Jag tyckte han behövde bli självständig - hade det varit upp till honom hade han nog fortsatt att bo hemma. I början gick det bra, han var försiktig med ekonomin, betalade räkningarna. Visst, det räckte oftast inte (försörjningsstöd), då fick jag skjuta till lite. Men det tyckte jag inte var så farlig.

Men nu har han slutat städa i lägenheten, diskade inte heller (nu verkar han har börjat lite igen, efter att jag "skällt" på honom). Sopor verkar han inte slänga direkt heller. Fortsätter det så är det bara en tidsfråga tills det blir ohyra och problem. Jag vill inte att han åker ut där, för då måste han bo hos oss och vi har egentligen inte plats. Och han kan t.o.m. bli skadeståndspliktig om man måste sanera där. Då är det också vi föräldrar som åker på det.

Och det är ju inte så bra att flytta hem igen, när man är 26 år och har bott lite själv redan. Men vad gör man om han fortsätter att få såna faser, då han inte sköter saker? Boendestödjare? Jag har redan kollat runt efter gruppboende och sånt. Men jag tror inte han skulle nappa på det. Och bara med ADHD-diagnos finns det knappt nåt heller... Någon som har idéer? Finns det nån som har koll på situationen för unga vuxna, t.ex. inom Attention?

man kan få hjälp via SOL fast man inte har någon diagnos, det har min pojkvän efter en djup depression .

Jo, men hur ska man göra det, när han inte vill? Han skulle ju säga att allt är okej om nån frågade honom, eller om de skulle skicka någon till honom. Och han gör inte heller intrycket att han är deppig/håglös. Lite grann säkert, men inte så värst mycket.

Jag skulle vilja begripa mig på vad det här beteendet egentligen orsakas av, då skulle jag kunna prata med honom om det. Men nu vet jag inte heller vad det handlar om. Kan det vara nån slags tvång? Det ser nästan ut som nån slags masochism, han ställer till för sig ganska onödigt. Det är ungefär som folk som inte öppnar räkningar, fast det kan jag ändå förstå lite bättre, om man inte har pengarna. Hushållet däremot - det har ju funkat i två år och då vet han ju också att man kan klara sig med att göra ett minimum - och att det bara blir jobbigare annars?

Om han inte vill så går det inte att göra mycket, enda är väl att omyndighets förklara någon om man ska kunna göra sådana bestämmelser?

Du kan ju kolla på aspergers experts på youtube, jag fann att det fanns en del bra punkter osv där som kanske kan hjälpa dig att hjälpa honom?

Kan ju hända att han känner att det enda stället han har kontroll på är just hemma och därför låter det vara som det är, för han kan bestämma det. Eftersom jag inte känner honom personligen så vet jag inte om det kan vara så

Att han slutar hålla reda omkring sig kan vara ett tecken på depression.

Sadistic skrev:Om han inte vill så går det inte att göra mycket, enda är väl att omyndighets förklara någon om man ska kunna göra sådana bestämmelser?

Du kan ju kolla på aspergers experts på youtube, jag fann att det fanns en del bra punkter osv där som kanske kan hjälpa dig att hjälpa honom?

Kan ju hända att han känner att det enda stället han har kontroll på är just hemma och därför låter det vara som det är, för han kan bestämma det. Eftersom jag inte känner honom personligen så vet jag inte om det kan vara så

Nej, omyndigförklara.... det har jag ju inte en tanke på. Det brukar ju gå att prata med honom också, men man får ha bra argument. Om han inte vet vad det beror på och inte jag heller vet - då kanske han inte gör något. Men det börjar se lite ljusare ut. Han har diskat nu och jag fick ta med mig en del sopor.

Kontroll - jag vet inte heller. Det ser snarare tvärtom ut, dvs. att han släpper och skiter i det. Kan tänka mig att han känner ibland att det blir stressigt och att det låser sig lite då. Ska kolla den där sidan också.

Huggorm skrev:Att han slutar hålla reda omkring sig kan vara ett tecken på depression.

Det tänkte jag också och frågade honom. Han tycker inte det, men ska fundera på att höja dos på antidepressivan, eftersom han tycker att han har svårare att motivera sig.

När jag vart yngre och bodde hemma hade vi ett schema för hur man städade badrummet.
1. .....
2. .....
Osv.

Det gjorde det enkelt att veta i vilken ordning man skulle städa.

Zirre skrev:När jag vart yngre och bodde hemma hade vi ett schema för hur man städade badrummet.
1. .....
2. .....
Osv.

Det gjorde det enkelt att veta i vilken ordning man skulle städa.

Det var precis vad jag försökte övertala sonen till. Men han ville inte. Och det har alltid varit så: Han skulle behöva strukturen, men han vägrar. En läkare sa till mig att det är typisk för Tourette.