Gafsan skrev:Jag är egentligen inte intresserad vare sig av att vara en förebildlig aspie eller av att vara en stereotyp. Det vore förmätet av mig att försöka framstå som någotdera. Jag kan verkligen inte representera någon annan än mig själv.

+1

Att verka smart och trevlig är liksom inte alls svårt

PMS-monstret skrev:Att verka smart och trevlig är liksom inte alls svårt

Det beror väl på. I en avspänd situation tillsammans med människor som man känner och har förtroende för så - absolut.

Jag vet att jag har en hög IQ och folk jag känner påstår ofta att jag verkar både smart och trevlig men trots det så finns det tillfällen när jag känner att jag framstår som en korkad bitch - men oftast handlar det då om att jag gör det som krävs i mitt jobb.

Jag känner mig också som en idiot emellanåt. Beter mig konstigt och säger olämpliga saker, märker det först efteråt. Jag pratar innan jag tänker...

Smart är något jag aldrig känner mig. Mer eller mindre korkad är ett ständigt intryck.

PMS-monstret skrev:Jag känner mig också som en idiot emellanåt. Beter mig konstigt och säger olämpliga saker, märker det först efteråt. Jag pratar innan jag tänker...

Mm, det där känner jag igen. Det är som att jag korrekturläser/lyssnar det jag själv säger. Och ibland blir det pinsamt - ibland bara roligt. Det är som att jag alltid måste vara väldigt övertydlig med att jag är SÅ TREVLIG... bara för att folk inte ska missförstå.

Gafsan skrev:

PMS-monstret skrev:Jag känner mig också som en idiot emellanåt. Beter mig konstigt och säger olämpliga saker, märker det först efteråt. Jag pratar innan jag tänker...

Mm, det där känner jag igen. Det är som att jag korrekturläser/lyssnar det jag själv säger. Och ibland blir det pinsamt - ibland bara roligt. Det är som att jag alltid måste vara väldigt övertydlig med att jag är SÅ TREVLIG... bara för att folk inte ska missförstå.

Exakt! Förutom det har jag konstiga monologer med mig själv inuti min egen skalle... Trevligt att jag äntligen hittat en grupp med knäppgökar som liknar mig

PMS-monstret skrev:Jag känner mig också som en idiot emellanåt. Beter mig konstigt och säger olämpliga saker, märker det först efteråt. Jag pratar innan jag tänker...

Igenkänning.

PMS-monstret skrev:

Gafsan skrev:

PMS-monstret skrev:Jag känner mig också som en idiot emellanåt. Beter mig konstigt och säger olämpliga saker, märker det först efteråt. Jag pratar innan jag tänker...

Mm, det där känner jag igen. Det är som att jag korrekturläser/lyssnar det jag själv säger. Och ibland blir det pinsamt - ibland bara roligt. Det är som att jag alltid måste vara väldigt övertydlig med att jag är SÅ TREVLIG... bara för att folk inte ska missförstå.

Exakt! Förutom det har jag konstiga monologer med mig själv inuti min egen skalle... Trevligt att jag äntligen hittat en grupp med knäppgökar som liknar mig

Jepp. En del av de viktigaste diskussionerna klarar man bäst av alldeles på egen hand... det är bara att inse att det är så man funkar. Det är inte så att man inte är intresserad av vad andra har att säga, men man tillgodogör sig det bäst i sin egen takt

Gafsan skrev:finns det tillfällen när jag känner att jag framstår som en korkad bitch - men oftast handlar det då om att jag gör det som krävs i mitt jobb.

Som vad?

Om du har hög IQ så borde det som krävs ske på ett väldigt rationellt sätt.. ?

Schmetterling skrev:

PMS-monstret skrev:Jag känner mig också som en idiot emellanåt. Beter mig konstigt och säger olämpliga saker, märker det först efteråt. Jag pratar innan jag tänker...

Igenkänning.

Känner också igen det där men det är inget jag direkt grubblar över.
Man är som man är när man inte blev som man skulle

alixha skrev:

Schmetterling skrev:

PMS-monstret skrev:Jag känner mig också som en idiot emellanåt. Beter mig konstigt och säger olämpliga saker, märker det först efteråt. Jag pratar innan jag tänker...

Igenkänning.

Känner också igen det där men det är inget jag direkt grubblar över.
Man är som man är när man inte blev som man skulle

Jag blev minsann precis som jag skulle! Alldeles fantastisk.

plåtmonster skrev:

Gafsan skrev:finns det tillfällen när jag känner att jag framstår som en korkad bitch - men oftast handlar det då om att jag gör det som krävs i mitt jobb.

Som vad?

Om du har hög IQ så borde det som krävs ske på ett väldigt rationellt sätt.. ?

Jo, men det som är rationellt om man ser till hela den verksamhet som jag servar i mitt yrke är kanske inte alltid det som en enskild individ upplever som optimalt. Jag träffar ofta människor som är oerhört engagerade i det som de själva sysslar med, men som kanske inte riktigt har helhetskoll eller inser hur olika delar av verksamheten påverkar varandra.

För övrigt är man inte alltid mera rationell bara för att man har högre IQ, det är väl extra tydligt i aspiesammanhang...

Wine skrev: Förstår inte varför man skulle känna ett ansvar att skärpa sig och handla på ett sådant sätt så att inte andra ser ner på just aspergare, att man skulle vara en "god representant" för aspergerkollektivet.

+ 1.

Jag är " allergisk " mot allt som heter kollektivt .

Mina kläder stryker jag aldrig , de är skrynkliga men nytvättade . Jag föredrar luftiga kläder som fladdrar i vinden . Åker ogärna kollektivtrafik som jag upplever som smutsig och ofräsch och har jag en vit kjol på mig föredrar jag att stå när jag åker kollektivtrafik .

Det senaste mode eller trender intresserar mig inte .

Skulle skämmas att gå i converse eller/ och mjukisbyxor .

Kan inte bära kläder med fläck och nystruktna kläder .

Jag själv jag är ju inte bara en aspie.

Jag är också en fru, blivande mamma, norrlänning, lantbo, djurägare, smart och mycket mycket mer.

Jag ser inte varför jag skulle måsta vara representativ för just aspies.
Däremot så har jag alltid hela och rena kläder då jag far på stan, jag är nyduschad då, jag städar alltid så mycket jag hinner innan jag får besök, jag tar av mig hjälmen om jag stiger av cykeln, jag försöker bete mig så vettigt som möjligt osv

Men det är mer för min egen (jag skulle inte kunna gå i smutsiga mjukisbrallor på stan utan att skämmas ögonen ur mig), min mans och mina framtida barns skull (dom ska inte råka illa ut pga mig).

Både jag och min man (NT) försöker alltid också att bli så bra människor som möjligt för vi anser att det är det man bör göra.

Skulle det gå bra med företaget jag kommer att starta upp skulle jag däremot kunna tänka mig att föreläsa för unga/nydiagnostiserade aspies för att visa att livet inte är över bara för att man har diagnos. Det gör rent utav ont i hjärtat på mig ofta då jag läser om unga/nydiagnostiserade aspies som tror att livet är över bara för att man fått en diagnos på papper.

Skulle nog vara bra rent allmänt att fånga upp nydiagnosticerade innan vårdfolket har tutat i dom att de är inkapabla till det mesta.

Nej.

Inget bra att fånga upp dom?

plåtmonster skrev:Inget bra att fånga upp dom?

Nej till att vara en förebildlig aspie . Tänker fortsätta svina och skämma ut kollektivet.

Jag har försökt bete mig som andra hela mitt liv. Det går inte så bra. Jag känner inte att jag vill vara någon ideal asperger-person, men jag försöker vara en sån bra person jag kan. Jag vill inte låta min neurologiska inställning definiera min personlighet, då det bara är en aspekt av min identitet.

sugrövmanövern skrev:

plåtmonster skrev:Inget bra att fånga upp dom?

Nej till att vara en förebildlig aspie . Tänker fortsätta svina och skämma ut kollektivet.

Haha gör du rätt i!

Men allvarligt, man bör inte dela upp människor i grupper... Det har aldrig lett till något bra.

elle skrev:
Skulle skämmas att gå i converse eller/ och mjukisbyxor .

-Det skulle jag också göra...conversedojor är bland det värsta som finns.
Sladdrig sula och tyg.
Obekväma, oergonomiska och tål inget slitage. Fula är de också. Ger ett barnsligt intryck.

Mjukisbrallor har man på sig hemma eller i gymmet, inte ute bland folk.

sugrövmanövern skrev:

plåtmonster skrev:Inget bra att fånga upp dom?

Nej till att vara en förebildlig aspie . Tänker fortsätta svina och skämma ut kollektivet.

-Tycker nog inte att du "svinar och skämmer ut kollektivet"...

Själv tycker jag att det är både bäst och roligast att först visa vem man är, vad man går för o.s.v. Sedan kan jag tänka mig att berätta att jag har Asperger och ADHD. Då har jag bevisat fördelarna och även fått chansen att visa mig som person istället för att ge folk fördomar om mig p.g.a. mina diagnoser.

Många som jobbar inom psykiatri, med diagnoser och liknande tycker att jag borde hålla föreläsningar om hur man kan bearbeta sina problem och ta till vara på sina fördelar.

Det känns riktigt bra att ha kommit så långt och att vara ett föredömligt exempel enligt andra p.g.a. mina egna slutsatser och förhållningssätt!