Hej alla där ute!

Jag har precis mist min pojkvän som har aspergers.

Vi har häng ihop i ca ett år, ett år där jag har stöttat honom och funnits där när han har behövt mig.
På senare tid har jag drabbats av hårda händelser i livet och han har inte kunnat stötta mig. Jag har försökt bära allt själv men har såklart inte varit mitt glada vanliga jag.
Häromdagen gjorde han slut, han sa att han har dåligt samvete varje dag över att han inte kan finnas där för mig, att han behöver en tjej som passar in perfekt i hans liv och att han känner att han hela tiden måste rucka på sina principer för min skull. Det var ett fint och kärleksfullt uppbrott.

Jag saknar honom och vill ha honom tillbaka, hans diagnos har aldrig stört mig då jag älskar honom för den han är. Men en vän sa till mig "det är ingen idé att försöka få tillbaka honom för en kille med aspergers kommer inte ändra på sitt beslut, han kommer hålla fast vid det intill dumhet".

Vad tycker ni? Är det sant eller tror ni det finns något jag kan säga eller göra? Tacksam för alla råd och tips!

Vi med AS tänker igenom saker så noga att vi aldrig behöver ändra oss, det är därför vi heller aldrig ber om ursäkt. Kanske lite generaliserande...

Men jag har med stigande ålder märkt att det händer att jag kan ändra mitt eget beslut - även om det tar emot...

I ett sånt här fall kan jag tänka mig att killen ändrar sitt beslut. Han kommer inte att hålla fast vid det intill dumhet, bara så det långt det är genomtänkt....

Tråkigt att det blev som det blev.

Om han upplever att han hela tiden måste rucka sina principer för din skull är det en tagg i sidan. Det är inte riktigt meningen att man ska behöva göra det och det kan vara en liten svår tycker jag.

Det är väldigt svårt att ge dig några tips på hur du ska få honom tillbaka. Det är otrolig skillnad mellan oss som har diagnosen att det inte riktigt går att klargöra vissa saker mer specifikt. Dessutom finns det väldigt lite information att gå på.

Det känns som att du bör väga för- och nackdelar med beslutet att försöka återuppta relationen. Personligen kan jag ändra beslut, men det var svårare när jag var lite yngre. Men det här går också från person till person, vissa är riktigt orubbliga intill det minsta detalj - medan andra är mycket flexibla.

Men om det nu var mycket kärleksfullt och fint så låter det inte som han är någon totalt inflexibel individ. Fråga honom rakt ut vad han tycker, prata med honom om det. Jag skulle uppskatta det om det hände mig, om han inte bett dig om lite tid och rum förstås.

Jag hade en liknande situation där tjejen som sökte upp mig aldrig var tydlig med att hon ville återuppta relationen, jag skickade hem henne efter hon rest 30 mil för min skull. Hon sa att hon trodde vi skulle bli tillsammans igen när hon var hemma igen. Och det förstörde ganska mycket i mitt liv och jag undvek sexull och emotionell kontakt i drygt 5 år. (Menar inte att det blir så för honom, men att det kan bli jobbigt att inte veta och förstöra allt för all framtid). Så var tydlig, ärlig och rak om han uppskattar det.

Kan du fortsätta vara hans vän?

Då kanske ni kunde stå på stand-by och vänta och se om känslorna kommer tillbaka.

Mortalis skrev:Kan du fortsätta vara hans vän?

Då kanske ni kunde stå på stand-by och vänta och se om känslorna kommer tillbaka.

Inte ett dumt förslag, även om det inte verkar som att känslorna rubbats. Men ändå, kan vara en god idé. Känslor kan trots allt vara väldigt starka.

gadas skrev:Vi med AS tänker igenom saker så noga att vi aldrig behöver ändra oss, det är därför vi heller aldrig ber om ursäkt. Kanske lite generaliserande...

Men jag har med stigande ålder märkt att det händer att jag kan ändra mitt eget beslut - även om det tar emot...

I ett sånt här fall kan jag tänka mig att killen ändrar sitt beslut. Han kommer inte att hålla fast vid det intill dumhet, bara så det långt det är genomtänkt....

Vet inte om det var så genomtänkt egentligen och det är lite olikt honom. 4 dagar innan uppbrottet träffades vi eftersom jag var ledsen på honom för en grej. Jag frågade honom då om han ville göra slut, han kramade mig och sa nej flera ggr, att han älskade mig och ville ha kvar mig i sitt liv. Han sa att han var rädd den kvällen för att jag skulle göra slut. 4 dagar senare gjorde han slut själv. Hans sista ord var "jag älskar dig och vill inte säga hej då men jag måste".

Floppan_07 skrev:

gadas skrev:Vi med AS tänker igenom saker så noga att vi aldrig behöver ändra oss, det är därför vi heller aldrig ber om ursäkt. Kanske lite generaliserande...

Men jag har med stigande ålder märkt att det händer att jag kan ändra mitt eget beslut - även om det tar emot...

I ett sånt här fall kan jag tänka mig att killen ändrar sitt beslut. Han kommer inte att hålla fast vid det intill dumhet, bara så det långt det är genomtänkt....

Vet inte om det var så genomtänkt egentligen och det är lite olikt honom. 4 dagar innan uppbrottet träffades vi eftersom jag var ledsen på honom för en grej. Jag frågade honom då om han ville göra slut, han kramade mig och sa nej flera ggr, att han älskade mig och ville ha kvar mig i sitt liv. Han sa att han var rädd den kvällen för att jag skulle göra slut. 4 dagar senare gjorde han slut själv. Hans sista ord var "jag älskar dig och vill inte säga hej då men jag måste".

Låter som om han gjorde slut för att inte vilja vara med om att du dummpar honom, lättare att göra slut först

earlydayminer skrev:Tråkigt att det blev som det blev.

Om han upplever att han hela tiden måste rucka sina principer för din skull är det en tagg i sidan. Det är inte riktigt meningen att man ska behöva göra det och det kan vara en liten svår tycker jag.

Det är väldigt svårt att ge dig några tips på hur du ska få honom tillbaka. Det är otrolig skillnad mellan oss som har diagnosen att det inte riktigt går att klargöra vissa saker mer specifikt. Dessutom finns det väldigt lite information att gå på.

Det känns som att du bör väga för- och nackdelar med beslutet att försöka återuppta relationen. Personligen kan jag ändra beslut, men det var svårare när jag var lite yngre. Men det här går också från person till person, vissa är riktigt orubbliga intill det minsta detalj - medan andra är mycket flexibla.

Men om det nu var mycket kärleksfullt och fint så låter det inte som han är någon totalt inflexibel individ. Fråga honom rakt ut vad han tycker, prata med honom om det. Jag skulle uppskatta det om det hände mig, om han inte bett dig om lite tid och rum förstås.

Jag hade en liknande situation där tjejen som sökte upp mig aldrig var tydlig med att hon ville återuppta relationen, jag skickade hem henne efter hon rest 30 mil för min skull. Hon sa att hon trodde vi skulle bli tillsammans igen när hon var hemma igen. Och det förstörde ganska mycket i mitt liv och jag undvek sexull och emotionell kontakt i drygt 5 år. (Menar inte att det blir så för honom, men att det kan bli jobbigt att inte veta och förstöra allt för all framtid). Så var tydlig, ärlig och rak om han uppskattar det.

Med principerna menar han min osäkerhet. Jag har blivit bedragen innan och har lite tillitsproblem. Han anser att man bygger upp tillit genom att härdas. Så där har vi stångats med våra huvuden lite. Han sa att han känner att han accepterar saker av mig som han lovat sig själv att han aldrig skulle acceptera av nån annan. När jag frågade varför sa han "för att jag älskar dig förstås".

Vet inte hur jag ska göra detta... Han sa att han inte orkade ha någon kontakt nu

Mortalis skrev:Kan du fortsätta vara hans vän?

Då kanske ni kunde stå på stand-by och vänta och se om känslorna kommer tillbaka.

Hade jag gärna varit men han fixar inte det sa han...

Vad är det för typ av händelser som påverkat dig och kanske framförallt din relation?

Vilka principer har din pv behövt rucka?

Påståendet att någon med asperger aldrig ändrar sina beslut visar nog mer på den personens okunskap. Beslutet kan vara väl genomtänkt men det baseras ofta på olika faktorer och om dessa ändrar sig så finns det också möjlighet att beslutet ändras.

Floppan_07 skrev:Vet inte hur jag ska göra detta... Han sa att han inte orkade ha någon kontakt nu

Han behöver nog sin egentid för att ladda om och kanske inte ser någon framkomlig lösning på relationen.

Charlie72 skrev:Låter som om han gjorde slut för att inte vilja vara med om att du dummpar honom, lättare att göra slut först

Förstår hur du menar men jag hade inte tänkt göra slut, jag ville bara ha en förklaring på hans beteende som hade gjort mig ledsen. Försökte dock hålla mig lugn under samtalet och sa till honom att om jag nu fick honom att känna dåligt samvete varje dag så kunde vi ju lika gärna göra slut. Sa det helt lugnt, alltså konstaterande. "Vad melodramatisk du är" sa han då. Efter nån timme in i samtalet gjorde han själv slut. Vi grälade absolut inte utan allt var lugnt och fint och väldigt sorgligt.



Moderator atoms - lagade ett trasigt citat.

Han kanske kom till egen insikt att relationen för honom kostade på för mycket känslomässigt. Samt att han kanske ville göra slut när han hadde emotionell ork till det.

Kanske han blev otroligt stressad och kände sig uppmanad till att göra slut?

Ursäkta. Det är jättesvårt att veta hur man ska göra och hur man vill att andra ska göra. I synnerhet när det kommer till personer som man inte har någon kännedom om. Det är svårt.

En sak vet jag dock, det är viktigt att lyssna om någon ber om tid och rum.

Jag önskar jag kunde hjälpa till, verkligen.. Kärlek är en otroligt svår sak och det är svårt att veta vad en specifik individ söker. Sorry.

plåtmonster skrev:Vad är det för typ av händelser som påverkat dig och kanske framförallt din relation?

Vilka principer har din pv behövt rucka?

Påståendet att någon med asperger aldrig ändrar sina beslut visar nog mer på den personens okunskap. Beslutet kan vara väl genomtänkt men det baseras ofta på olika faktorer och om dessa ändrar sig så finns det också möjlighet att beslutet ändras.

Min förra pojkvän var otrogen och lämnade mig för sin älskarinna medan jag var gravid och vi precis hade förlovat oss. Tog mig väldigt hårt och jag valde att göfra abort och levde som singel i 2 år tills jag hittade honom. Hade tänkt leva ensam lääänge men han fick mig på andra tankar.

Jag vet inte exakt hur han har fått rucka på dem i praktiken. Kanske genom att vi har pratat "ovanligt" mycket om tillit? Plus att jag har reagerat när han har träffat sitt ex eller pratat om sitt ex ovanligt mycket, de är goda vänner och jag har haft lite svårt att ta det. Har ofta bett honom höra av sig till mig när han varit iväg sent på kvällen osv. Men har aldrig förbjudit honom något. Tror även han kan ha menat sitt plugg, samma dag vi gjorde slut hade vi en hetsig sms-diskussion (inga otrevligheter dock) medan han satt på seminarie och han kände att han presterade dåligt den dagen och han har sedan innan lovat sig själv att aldrig låta en relation störa hans plugg. Tror att det är dessa saker han menar.

plåtmonster skrev:Han kanske kom till egen insikt att relationen för honom kostade på för mycket känslomässigt. Samt att han kanske ville göra slut när han hadde emotionell ork till det.

Hur då menar du?

Grejen är att när vi träffades 4 dagar innan vi gjorde slut låg han i sängen och grät och sa att han inte hade mått såhär dåligt sedan gymnasiet, att han kände att hela hans liv höll på att rasa ihop (han sa att han inte menade mig/oss) så någon emotionell ork tror jag inte han hade.

När vi gjorde slut frågade jag honom om han verkligen skulle fatta ett sånt beslut nu när han mår så dåligt och då sa han "det är ju just pga att jag mår såhär dåligt som jag kan fatta det här beslutet". Vet inte vad det betyder...

Jättetacksam för att ni tar er tid och skriver!

earlydayminer skrev:Kanske han blev otroligt stressad och kände sig uppmanad till att göra slut?

Ursäkta. Det är jättesvårt att veta hur man ska göra och hur man vill att andra ska göra. I synnerhet när det kommer till personer som man inte har någon kännedom om. Det är svårt.

En sak vet jag dock, det är viktigt att lyssna om någon ber om tid och rum.

Jag önskar jag kunde hjälpa till, verkligen.. Kärlek är en otroligt svår sak och det är svårt att veta vad en specifik individ söker. Sorry.

Pga plugget menar du?
Hur ändrar jag isf hans tankebanor? Jag vet att han fortfarande älskar mig för det sa han. Så vad gör man? Låter bli att höra av sig på ett tag?

gadas skrev:Vi med AS tänker igenom saker så noga att vi aldrig behöver ändra oss, det är därför vi heller aldrig ber om ursäkt. Kanske lite generaliserande...

Men jag har med stigande ålder märkt att det händer att jag kan ändra mitt eget beslut - även om det tar emot...

I ett sånt här fall kan jag tänka mig att killen ändrar sitt beslut. Han kommer inte att hålla fast vid det intill dumhet, bara så det långt det är genomtänkt....

Vi och vi? Det där är definitivt ganska generaliserande.

Låter som att din bittra erfarenhet gått ut över din senaste relation och han kanske känner att det inte fungerar samt behöver sin koncentration till studierna.
Vad är det för ämne som han läser huvudsakligen?

Något som är viktigt är att inte överföra bristen på tillit till andra relationer.

Förstår ju att ni inte är några siare men är jätteglad för nya perspektiv!

Hade något kunnat få er att ändra er gällande en sån här situation förresten?

plåtmonster skrev:Låter som att din bittra erfarenhet gått ut över din senaste relation och han kanske känner att det inte fungerar samt behöver sin koncentration till studierna.
Vad är det för ämne som han läser huvudsakligen?

Något som är viktigt är att inte överföra bristen på tillit till andra relationer.

Till en viss del, absolut. Därför berättade jag det för honom tidigt så att han skulle veta vad han gick till. Det roliga är att de sista månaderna var detta inget problem alls...

Önskar att jag visste vad jag kunde göra. Känns ju hemskt att få höra att han älskar mig och egentligen inte vill göra slut. Hade varit lättare om kärleken bara tog slut.

Något som övertygar om att personen kan lita på andra på ett balanserat sätt samt inte bombarderar med självosäkerhet i synnerhet när det är olämpligt. Sedan så behövs ju det där som gör att man känner att en relation är varm och välkommnande.
Att respektera hans gränser är nog också en bra idé.

Undrar bara hur gammal du är, man ser ju och tar saker på olika sätt och oftast på bättre sätt ju äldre man är?

plåtmonster skrev:Något som övertygar om att personen kan lita på andra på ett balanserat sätt samt inte bombarderar med självosäkerhet i synnerhet när det är olämpligt. Sedan så behövs ju det där som gör att man känner att en relation är varm och välkommnande.
Att respektera hans gränser är nog också en bra idé.

Vad innebär det i praktiken? Att inte höra av mig och hoppas på att han ångrar sig så småningom?

Känns så hemskt att mista någon på detta sättet. Jag vet inte varför han mådde så fruktansvärt dåligt, han preciserade inte det. Och varför bli så rädd att jag skulle göra slut när han själv gjorde det 4 dagar senare? Jag förstår inte...

Charlie72 skrev:Undrar bara hur gammal du är, man ser ju och tar saker på olika sätt och oftast på bättre sätt ju äldre man är?

Vi är båda närmare 30.