Floppan_07 skrev:Pga plugget menar du?
Hur ändrar jag isf hans tankebanor? Jag vet att han fortfarande älskar mig för det sa han. Så vad gör man? Låter bli att höra av sig på ett tag?

Nej, för att du sa att om du ger honom dåligt samvete så kanske ni lika gärna borde göra slut. Ursäkta att jag var otydlig. Det var skrivet i ett svar till en annan medlem.

Ändra tankebanor? Det måste han göra själv. Men om han specifikt säger att HAN vill ha mer tid och rum en stund nu så är det bra att ge honom det. Så tänker jag. I övrigt så.. Ska jag vara helt ärlig med dig så skulle jag skriva ett brev och förklara min kärlek för personen. Även om personen sa att jag inte skulle göra det, för sådan är jag lite grann.. Jag är ingen stalker, men jag kan inte bara låta tiden gå. Det går från person till person vem som accepterar det och vem som inte gör det. Det går också från person till person vem som verkligen vill vara ifred och vem som "testar" en lite grann.

Att han fortfarande älskar dig är ett väldigt bra tecken. Kanske om ni kommer bättre överens om hur ni ska kunna kommunicera ut era behov vid särskilda tillfällen skulle bidra med något.

earlydayminer skrev:

Floppan_07 skrev:Pga plugget menar du?
Hur ändrar jag isf hans tankebanor? Jag vet att han fortfarande älskar mig för det sa han. Så vad gör man? Låter bli att höra av sig på ett tag?

Nej, för att du sa att om du ger honom dåligt samvete så kanske ni lika gärna borde göra slut. Ursäkta att jag var otydlig. Det var skrivet i ett svar till en annan medlem.

Ändra tankebanor? Det måste han göra själv. Men om han specifikt säger att HAN vill ha mer tid och rum en stund nu så är det bra att ge honom det. Så tänker jag. I övrigt så.. Ska jag vara helt ärlig med dig så skulle jag skriva ett brev och förklara min kärlek för personen. Även om personen sa att jag inte skulle göra det, för sådan är jag lite grann.. Jag är ingen stalker, men jag kan inte bara låta tiden gå. Det går från person till person vem som accepterar det och vem som inte gör det. Det går också från person till person vem som verkligen vill vara ifred och vem som "testar" en lite grann.

Att han fortfarande älskar dig är ett väldigt bra tecken. Kanske om ni kommer bättre överens om hur ni ska kunna kommunicera ut era behov vid särskilda tillfällen skulle bidra med något.

Så jag kanske fick in honom på ämnet menar du? För jag fick känslan att det var lite i stundens hetta. Han ringde mig nämligen några timmar innan detta samtalet och jag var ledsen över vårt lite hetsiga smsande och svarade inte, fick då ett sms av honom som visade att han var väldigt sur över att jag inte svarade. Svårt att förklara men jag fick bara känslan av att det inte var så genomtänkt, behöver inte alls stämma.

Ja jag får väl respektera att han inte vill ha kontakt nu. Är bara så rädd att han ska sluta älska mig eller hitta nån annan under tiden...

Floppan_07 skrev:Ja jag får väl respektera att han inte vill ha kontakt nu. Är bara så rädd att han ska sluta älska mig eller hitta nån annan under tiden...

Jag förstår det. Allvarligt, jag förstår det på en intellektuell och en emotionell plan. Oftast brukar det ta ett ganska bra tag och om han älskar dig så kommer han inte enkelt kunna hitta en ny eller sluta älska dig.

Men sa han verkligen att han behövde hitta en partner som är perfekt för honom? För det är nog inte möjligt att hitta en perfekt partner. Kan vara värt att påpeka det när du får tillfälle att prata lite mer om sådant, men givetvis ska du inte öppna med det.

Oftast finns det alltid någonting kvar, beroende på hur man skiljts. Försök att inte oroa dig för mycket, men jag begriper att det här stör dig ganska mycket i livet. Det är jobbigt att vara ifrån någon man älskar så mycket. Det här är livet och vi vill leva det med människor som vi älskar. Så jag förstår att det är tungt för dig, verkligen. Men om du har en del andra vänner eller andra saker att syssla med - försök att använda det. Hör av dig efter en stund, typ en månad eller vänta på att han hör av sig. Det är svårt för mig att avgöra vad som är lämpligt.

För din egen del anser jag dock att du bör sysselsätta dig med att träffa människor och försöka vistas i miljöer där det inte blir att du oroar dig för mycket. Det är svårt det med, men det är en god idé.

earlydayminer skrev:

Floppan_07 skrev:Ja jag får väl respektera att han inte vill ha kontakt nu. Är bara så rädd att han ska sluta älska mig eller hitta nån annan under tiden...

Jag förstår det. Allvarligt, jag förstår det på en intellektuell och en emotionell plan. Oftast brukar det ta ett ganska bra tag och om han älskar dig så kommer han inte enkelt kunna hitta en ny eller sluta älska dig.

Men sa han verkligen att han behövde hitta en partner som är perfekt för honom? För det är nog inte möjligt att hitta en perfekt partner. Kan vara värt att påpeka det när du får tillfälle att prata lite mer om sådant, men givetvis ska du inte öppna med det.

Oftast finns det alltid någonting kvar, beroende på hur man skiljts. Försök att inte oroa dig för mycket, men jag begriper att det här stör dig ganska mycket i livet. Det är jobbigt att vara ifrån någon man älskar så mycket. Det här är livet och vi vill leva det med människor som vi älskar. Så jag förstår att det är tungt för dig, verkligen. Men om du har en del andra vänner eller andra saker att syssla med - försök att använda det. Hör av dig efter en stund, typ en månad eller vänta på att han hör av sig. Det är svårt för mig att avgöra vad som är lämpligt.

För din egen del anser jag dock att du bör sysselsätta dig med att träffa människor och försöka vistas i miljöer där det inte blir att du oroar dig för mycket. Det är svårt det med, men det är en god idé.

Han sa att han behöver hitta en tjej som är den där perfekta pusselbiten som bara passar in sådär perfekt i hans liv. Att han inte tror att jag är den personen eftersom vi spenderat mycket tid åt att prata om tillit, det faktum att han umgås med sitt ex osv. Han menade på att med den perfekta pusselbiten så kommer allt det där bara falla på plats utan att man behöver lägga tid på det.

Han har många ggr under vårt förhållande sagt att han inte hade kunnat ha ett förhållande om inte jag varit så förstående. Han behöver mycket ensamtid, mycket pluggtid och vill inte känna några krav att han måste höra av sig till sin partner osv. Men tydligen spelar den förståelsen inte längre någon roll...

Jag tänker så på hur jag ska kunna svänga runt det här. Känns så trist att gå isär när båda älskar den andra, pga att vi just nu har det tufft i livet båda två. Så hur går man till väga? Låter honom vara några veckor och sedan tar nån form av kontakt? Önskar så att jag kunde gå in i hans huvud och förstå hur han tänker. Jag hade aldrig gjort slut med någon som jag älskar och som jag anser är det bästa som har hänt mig. Men det är ju bara jag...

Även om du älskar honom kanske du har ett uppmärksamhetsbehov som är större än han orkar fylla?

I så fall kan relationen bli destruktiv trots att ni i grund och botten älskar varandra.

Exempelvis så här: Du känner dig oälskad och han gnags av dåligt samvete.

Ofta slutar såna situationer med att de inblandade tar ut sina frustrationer på varandra. Man skadar den man älskar för att man mår så dåligt själv.

Om du försöker hålla fast en aspergare så är risken stor att personen bara försöker slita sig fri desto hårdare.

Jag hoppas verkligen det löser sig för er båda, men i nuläget kan jag bara ge dig rådet att ta det lugnt och försöka må bra i dig själv och i ditt liv utanför honom.

Mortalis skrev:Även om du älskar honom kanske du har ett uppmärksamhetsbehov som är större än han orkar fylla?

I så fall kan relationen bli destruktiv trots att ni i grund och botten älskar varandra.

Exempelvis så här: Du känner dig oälskad och han gnags av dåligt samvete.

Ofta slutar såna situationer med att de inblandade tar ut sina frustrationer på varandra. Man skadar den man älskar för att man mår så dåligt själv.

Om du försöker hålla fast en aspergare så är risken stor att personen bara försöker slita sig fri desto hårdare.

Jag hoppas verkligen det löser sig för er båda, men i nuläget kan jag bara ge dig rådet att ta det lugnt och försöka må bra i dig själv och i ditt liv utanför honom.

Förstår hur du tänker men så har det inte varit, jag har alltid låtit honom höra av sig när han har haft tid och har ansträngt mig till tusen för att alltid peppa honom och få honom att må bra. Har liksom satt mig själv i andra rummet. Så jag förstår ingenting. Han sa att det kanske finns en chans för oss längre fram men inte nu och att han inte vill hålla nån dörr öppen för det sårar bara. Men jag tänker att när han säger att han egentligen inte vill göra slut så är det dumt att inte kämpa...

Bra att veta det där med att hålla fast, sina tips behöver jag! Så jag ska bara låta honom vara och hoppas på att han börjar sakna mig?

Ja, jag skulle definitivt föreslå egentid till både dig och din ex-pojkvän.

När jag läser om dina tidigare erfarenheter så undrar jag ifall du för närvarande har någon samtalskontakt med någon, ex. en terapeut? Om inte så skulle jag varmt rekommendera det.

Skriv till honom och beskriv vad du känner och tänker. Gärna per pappersbrev så kan han dra på öppnandet om han behöver. I övrigt låter du honom vara tills han själv tar kontakt. Rådet har inget att göra med om han har aspergers eller inte.

Detta med pusselbitsföreställningen är dock inte speciellt lovande för en framtida relation.

Kanske du behöver gemensam tillitstid, medan han behöver egentid och plugtid. Det blir en behovskrock. Han orkar förmodligen inte av att vara din pv samtidigt med plugg och andra krävande uppgifter.

higgspartikel skrev:Ja, jag skulle definitivt föreslå egentid till både dig och din ex-pojkvän.

När jag läser om dina tidigare erfarenheter så undrar jag ifall du för närvarande har någon samtalskontakt med någon, ex. en terapeut? Om inte så skulle jag varmt rekommendera det.

Nej det har jag inte. Kanske borde skaffa...

Bjäbbmonstret skrev:Skriv till honom och beskriv vad du känner och tänker. Gärna per pappersbrev så kan han dra på öppnandet om han behöver. I övrigt låter du honom vara tills han själv tar kontakt. Rådet har inget att göra med om han har aspergers eller inte.

Detta med pusselbitsföreställningen är dock inte speciellt lovande för en framtida relation.

Får väl göra det om ett tag, tror det är för tidigt nu...?

Nej, det lät inte så bra. Det konstiga är att han alltid sagt att jag är så perfekt och att vi har det så bra. Sen går han in i nån slags depp, gör slut och då är det plötsligt flera fel på mig/oss som jag aldrig ens har hört talas om innan. Det gör ont

plåtmonster skrev:Kanske du behöver gemensam tillitstid, medan han behöver egentid och plugtid. Det blir en behovskrock. Han orkar förmodligen inte av att vara din pv samtidigt med plugg och andra krävande uppgifter.

Förstår hur du tänker men här är lite mer info. Han har tidigare varit sambo, med en klasskamrat. De läste samma utbildning, hade samma schema, samma vänner och höll ihop i 3 år trots att de, enligt honom, inte var så lyckliga.

Jag har verkligen uppoffrat mig för den här personen. Allt har alltid varit på hans villkor, när vi skulle träffas, när han hade tid att smsa eller prata, vad vi skulle göra, hur länge jag fick stanna osv. Och jag har bara tagit det utan att klaga just för att jag tänkte att det berodde på hans asperger och för att jag kände att han var värd det. Det är absolut inte så att jag har kvävt honom!

Tror inte heller du kvävt honom. Men det finns förmodligen en behovskollision i botten som behöver hanteras på något sätt för att relationen ska fungera. Det kanske också blir svårt att fungera i en relation om man måste undertrycka sina egna behov.

plåtmonster skrev:Tror inte heller du kvävt honom. Men det finns förmodligen en behovskollision i botten som behöver hanteras på något sätt för att relationen ska fungera. Det kanske också blir svårt att fungera i en relation om man måste undertrycka sina egna behov.

Så kan det ju vara. Önskar bara att jag visste vad jag kunde göra, nu känns det ju som att han har bestämt sig för att vi helt plötsligt inte passar ihop...? Men 4 dagar innan blev han orolig att jag skulle göra slut och låg och grät i sängen och berättade hur mycket han älskade mig...? Jag förstår inte

Floppan, det du beskriver låter som något jag råkade ut för.

Den gången fanns det inget att hämta. Inga sätt i världen fick personen ifråga att ta förnuftet tillfånga.

Och sånt där varierar från person till person. Tyvärr. Jag tror inte det finns någon här som vet hur ditt ex funkar, om han funkar, när han funkar - om du förstår hur jag menar. Allt du kan få härifrån är personliga betraktelser. Kanske några stämmer, kanske inte.

Men i mitt fall så var det tvärstopp. Ditt fall låter förvisso mer framkomligt. Att ni talar om det. Det kan finnas missförstånd ni inte har rett ut. Missförstånd är det värsta som finns eftersom de ibland inte syns, de är per definition inte meningen, men kan ändå förstöra så mycket.

Tycker du ska försöka hitta en annan kille med aspergers som uppskattar dig mer.
Det finns inga perfekta förhållanden och ditt ex förstår uppenbarligen inte detta.

Tycker att det låter lite oroväckande att du har satt dig själv i andra rummet. Jag råkar ofta ut för att icke-AS-folk gör det eftersom jag är så rak i min kommunikation och vet vad jag vill och behöver - det finns inget att "läsa mellan raderna", däremot kan jag inte läsa mellan deras rader; det finns en risk för obalans i förhållandet.

Märker jag att någon säger en sak men får signaler som inte överensstämmer med det de säger blir det oerhört krävande och tar all min energi från plugget och annat jag behöver energi till. Det blir helt omöjligt att förstå vad som verkligen händer i relationen eftersom jag inte förstår vad signalerna betyder.

Tycker personligen att det är jättestörigt när folk sätter sig själva i andra rummet för att anpassa sig till mig, det blir komplicerat som fan. Det blir lättare när båda gör som de själva vill tycker jag och när det blir problem så pratar man med ord och inte signaler om problemet. När folk mår dåligt blir det ofta mkt signaler hit och dit, blir väldigt knäckande för mig iaf!