Om man vill utveckla ett specialintresse för ett dött språk, vilket ska man då välja? Latin eller grekiska, eller nåt helt annat? Vilket och varför?

Latin och gammalgrekiska är inte döda för man kan fortfarande läsa och skriva dem. Dessutom talas deras dialekter (romanska språk, nygrekiska) fortfarande.

Mer intressant är det med språk som är döda på riktigt, sådana som man måste rekonstruera. Exempelvis kan man jämföra olika indoeuropeiska språk med varandra och fundera ut hur deras föregångare lät.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Urindoeuropeiska

Håller med; latin och gammalgrekiska är förmodligen lättast att studera. Sanskrit kan ju också funka, men då måste du lära dig läsa abjader (eller vad det nu heter).

Sumeriska är väl rätt udda, inte besläktat med något nu levande språk tror jag.

Vill du läsa latin så har jag böcker!

Angående latin eller grekiska eller nåt annat, så är väl latin kanske roligast om man har musikintresse, som du. Fast man kanske lär sig allegro, fortissimo, andante och sånt fort nog ändå? (Jag vet, det är italienska och inte latin, men det är så likt så det är nästan hugget som stucket, tycker jag.)

Latin och grekiska är ju knappast originellt, sumeriska är dessutom äldre

Den förfärlige snömannen skrev:Latin och grekiska är ju knappast originellt, sumeriska är dessutom äldre

Baaah, vill man vara originell så kan man läsa svenska, känns det som. (Så illa som det skrivs i tidningarna så borde fler plugga det, menar jag.)

Annars är väl klingon och sånt lämpligt för aspisar.

Allvarligt talat är latin roligt som hjärngympa.

Och vill nån läsa en roman om såna spörsmål rekommenderar jag Den siste samurajen å det varmaste. Helen DeWitt har skrivit. Läs helst på engelska.

Flyttar denna språktråd till Språkspalten.

Kahlokatt skrev:Håller med; latin och gammalgrekiska är förmodligen lättast att studera. Sanskrit kan ju också funka, men då måste du lära dig läsa abjader (eller vad det nu heter).

"Abjader"?

Gammalgrekiska har fördelen att man skulle kunna läsa intressanta texter (inte minst inom filosofi) på originalspråk. Det gäller iofs i någon mån latin också, men jag är mer intresserad av grekiska texter. Å andra sidan är översättningarna nog så pass bra att jag skulle behöva betydligt mer motivation än så.

Svenska.

Cobol?

Volapük.

http://web.onetel.com/~rmidgley/

alfapetsmamma skrev:Vill du läsa latin så har jag böcker!

Angående latin eller grekiska eller nåt annat, så är väl latin kanske roligast om man har musikintresse, som du. Fast man kanske lär sig allegro, fortissimo, andante och sånt fort nog ändå? (Jag vet, det är italienska och inte latin, men det är så likt så det är nästan hugget som stucket, tycker jag.)

Jo, det där med allegro etc. lär man sig hyfsat fort även utan att läsa vare sig italienska eller latin. Fast jag läste faktiskt italienska (och franska) i gymnasiet. Jag kanske tar mig en titt på dina latin-böcker när jag är klar med komvux-tentorna! (Min mamma är förresten gammal latinare, men har inte sparat sina böcker. )

I vilket fall är jag fullkomligt seriös med detta, det blir alltmer tydligt att jag behöver ett nytt specialintresse att grotta ner mig i.

Baskiska är inte dött men otroligt intressant!

weasley skrev:Baskiska är inte dött men otroligt intressant!

Ja, det skulle jag vilja kunna. Baskisk separatism är också intressant

alfapetsmamma skrev:Annars är väl klingon och sånt lämpligt för aspisar.

Problemet är att de flesta ord i språket är ord för saker som inte finns. Men konstruerade språk är ju häftigt.

Forummedlem skrev:

Kahlokatt skrev:Håller med; latin och gammalgrekiska är förmodligen lättast att studera. Sanskrit kan ju också funka, men då måste du lära dig läsa abjader (eller vad det nu heter).

"Abjader"?

Heter det inte så, när man för samman stavelsetecken?

För att förtydliga: för att jag ska kunna utveckla ett specialintresse för ett språk, så måste det ha en rik litteratur (vilket jag misstänker att Klingon inte har. Dessutom tycker jag genuint illa om rymdgybbar.) Nu blev ju denna tråd tyvärr flyttad från avdelningen för intressanta intressen hit till språkavdelningen, men det som intresserar mig är alltså att få tips om vilket dött språk som bäst lämpar sig som specialintresse .

Vad definitionen av döda språk beträffar, så skriver Nationalencyklopedin följande:

döda språk, något oegentlig benämning på språk som inte längre fungerar som modersmål för någon. I första hand avses latin och klassisk grekiska. Hebreiskan är ett tidigare dött språk som har återupplivats.

(Jag ser helst att den som vill diskutera baskisk separatism startar en egen tråd om detta för mig ytterst ointressanta ämne.)

När det gäller döda språk med rik litteratur är latinet oslagbart. Förutom den klassiska litteraturen från Romarrikets dagar finns det mycket litteratur från medeltiden och senare. På klassisk grekiska finns också en rik litteratur, kvalitativt överlägsen den samtida latinska.

Kahlokatt skrev:

Forummedlem skrev:

Kahlokatt skrev:Håller med; latin och gammalgrekiska är förmodligen lättast att studera. Sanskrit kan ju också funka, men då måste du lära dig läsa abjader (eller vad det nu heter).

"Abjader"?

Heter det inte så, när man för samman stavelsetecken?

Tack, där lärde jag mig ett nytt ord:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Abjad

Abjader är tydligen när man skriver ut konsonanterna men inte vokalerna. Men devanagari och andra indiska alfabet fungerar inte så. Där ingår ett efterföljande kort a i konsonanttecknen by default.

Vad är det för fel på att lära sej baskiska? Det är ju apspännande ju! Ett språk som inte liknar något annat!

Annars finns det massa skojsiga saker. Dialektforskning (när blir ett språk ett språk?), koptiska, bretonska, indianska språk eller varför inte lite lulesamiska?

Finns det någon poäng i att det måste vara just DÖTT?

Alexandra skrev:

alfapetsmamma skrev:Vill du läsa latin så har jag böcker!

Angående latin eller grekiska eller nåt annat, så är väl latin kanske roligast om man har musikintresse, som du. Fast man kanske lär sig allegro, fortissimo, andante och sånt fort nog ändå? (Jag vet, det är italienska och inte latin, men det är så likt så det är nästan hugget som stucket, tycker jag.)

Jo, det där med allegro etc. lär man sig hyfsat fort även utan att läsa vare sig italienska eller latin. Fast jag läste faktiskt italienska (och franska) i gymnasiet. Jag kanske tar mig en titt på dina latin-böcker när jag är klar med komvux-tentorna! (Min mamma är förresten gammal latinare, men har inte sparat sina böcker. )

I vilket fall är jag fullkomligt seriös med detta, det blir alltmer tydligt att jag behöver ett nytt specialintresse att grotta ner mig i.

Jag har både böckerna från gymnasie-latinet och böckerna från när jag gick en sommarkurs på tio poäng på Universitetet. (Fy fan vad tufft det var!!)

weasley skrev:Finns det någon poäng i att det måste vara just DÖTT?

Poängen är att jag vill läsa - filosofi, skönlitteratur, historia. Inte prata. Det kunde jag ju förvisso ha förklarat redan i TS.

Vilken resurs du är, alfapetsmamma! Jag får ta och låna gymnasiebok numero uno, vid tillfälle.