Eller finns det andra mediciner med god effekt på ångest/depression som inte sänker livskvalitén?

Jag har aldrig mått särskilt bra av dessa SSRI, SNRI-mediciner och står mellan valet och kvalet om jag ska börja med någon SSRI eller SNRI eller ej. Behöver svar snabbt, så snälla ni dela gärna med er av era erfarenheter, de jag har använt är följande:

Zoloft (Sertralin): Likgiltig, känsloflack, minskad sexuell lust, problem med magen, irritation. Tid: 7 år

Cipramil (Citalopram): Extrema myrkrypningar, känsloflack, minskad sexuell lust, förvärrad depression. Tid: 3 månader

Cipralex (Escitalopram): Uppe i varv, känsloflack, minskad sexuell lust, hjälpte mot nedstämdhet något, men inte särskilt mycket mot ångest. Tid 5 år

Fluoxetin: Extremt jobbiga insättningsbesvär med mycket ångest och myrkrypningar, tvingades avbryta efter ca två veckor.

Efexor (Venlafaxin): Extremt jobbiga insättningsbesvär med ångest och myrkrypningar, hamnade på psykakuten efter tre dagars användande

Cymbalta: (Duloxetin): Dimsyn, yrsel, "borta i huvudet", trögtänkt, ganska god ångestdämpning, något minskad libido, kände mig något personlighetsförändrad. Tid ca två veckor.

Vidare har jag använt Lyrica, Seroquel, Mirtazapin och Voxra. Lyrica och Seroquel blev jag alldeles för frånvarande av samt förstod inte vad folk sa eller fattade sammanhanget i en film. Voxra hjälpte mot depressionen men gav mig ångest. Mirtazapin helt verkningslös efter 3 veckor samt att jag gick upp 6kg i vikt=oacceptabelt.

Nu har min läkare skrivit ut Cymbalta igen, men jag känner stark motvilja att börja igen. Jag har varit medicinfri nu i ca 1 vecka och hela mitt känsloregister är tillbaka, min identitet, min libido, allt! Problemet är att jag är i princip konstant nedstämd och har väldigt mycket ångest som i sin tur begränsar mitt liv väldigt mycket.


Nu till mitt problem, jag kan Tyvärr inte klara min vardag som jag har det nu, så någon medicin måste sättas in, samtidigt vill jag inte mista mina känslor, min uppmärksamhet och klartänkthet och min libido. Så vad ska jag göra, det känns som jag sitter i en rävsax och nu har jag ingen aning om hur jag ska göra .

Några av medicinerna jag räknade upp hade jag inte använt särskilt länge, kanske de biverkningarna hade gått över?
Hursomhelst, något måste göras och det nu! Så jag vore väldigt tacksam om ni delade med er av era erfarenheter av dessa mediciner. Tack

Jag har använt citalopram och sertralin.

Citalopram, ja.. Jag åt en väldigt liten dos, så det var inge större biverkningar. I början var livet ett helvete, dock. Problem med magen och kraftiga stickningar i huden. Kände mig från och till ganska aktiv, lite speedad nästan, men det försvann efter 1-2 veckor.

Samma med Sertralin, men sertralin ger mer svettningar och det är något jag hatar extremt mycket. Ska verkligen ta upp det med min psykiater, jag pallar inte med svettningarna och inte heller problem med magen. Det är en extrem ångest-trigger. Problem med magen är i princip något som är ett av de första tecken på stress.

Det enda hyfsat bra jag har hört, från en kompetent psykiater, är att citalopram är bland de snällaste när det gäller utsättning.

---

Grejen med SSRI och SNRI är att det kan finnas biverkningar som blir kvarstående en längre tid, kanske t o m under hela behandlingstiden. Tyvärr är det att avsluta behandlingen eller att lära sig att hantera det som gäller för oss. Världens tråkigaste svar, men det är det realistiska svaret. Det finns en rad olika medicineringar, men det jag kan tänka mig behålla klartänkande eller t o m öka det är centralstimulantia. Det kan dock öka ångesten och förvärra lite av biverkningarna, men dessa är också oftast temporära.

Ångestdämpande blir man oftast beroende av och det gör en inte mer klartänkande, samt att det bedövar en del av ens känsloliv. Inget jag rekommenderar, men jag äter själv ångestdämpande igen efter EXTREMA ångestattacker. Dock inte stor dos och väldigt välplanerat. Har en riktigt bra psykiater nu.

Cipramil: Mani (utan att vara bipolär), udda, maniskt och destruktivt beteende, muntorrhet, illamående till en början.

Zoloft: Illamående och väldigt grav insomni till en början. Efter några år känslomässig död, var deprimerad utan att fatta att jag var det. Startade min depression, hade inte innan. Hade viss hjälp mot tvångsångest. Personlighetsförändrande (permanent).

Fontex: Illamående och svår akatisi till en början. Efter ett par månader extrema huvudvärksattacker och slutade efter ett tag pga dem. Hade viss hjälp mot tvångsångest.

Seroxat: Klarade bara att ta i 14 dagar, avbröt mot läkarens rekommendation. Känsla att inte kunna röra kroppen smidigt utan bara ryckvis, tankarna var likadana, stark tanke-tomt-stark tanke-tomt. Det gick inte att fungera så. Förvärrad ångest.

Efexor: Ganska OK insättning, började fungera antidepressivt lite granna ganska kvickt, dock klingade den effekten helt av efter 3 månader. Abstinens innan varje ny dos ca 3 timmar. Var ett helvete. Försökte jag dela dygnsdosen hade jag konstant abstinens. Som en kick att få ta nästa dos. Trappade ut över många månader. Perioder av uttrappning var fasansfull. Som om domedagen skulle komma. Obeskrivbar känsla. Vansinnigt mycket drömmar. Tog ca 5 år efter utsättning att få tillbaka djupsömn, annars bara drömsömn och väldigt ytlig sömn.

Zeldox (antipsykotisk men mot depression oxo): Extrem trötthet. Inte sömnighet utan som att vilja lägga sig att dö. Extrem hunger. Detta slutade när det plötsligt slog över i extrem panikångest med nonstopattacker. Pressad att fortsätta medicinering men vägrade. Tog flera månader innan den dagliga panikångesten slutade. Psykologen ville lägga in mig för att jag inte kunde äta eller dricka men psykiatern sa nej.

Anafranil (gammal sort antidepp): Seghet, som att gå i lera, tvungen sova middag, trots det kort, dålig nattsömn, ingen saliv alls, stora röda fläckar på huden, tog 5-10 minuter att komma igång att kissa. Dåligt minne och tankeförmåga.

Fluvoxamin: Lite dåsig till en början. Bra effekt mot depression. Bra effekt mot tvångsångest. Interagerar med koffein tyvärr, annars inga större problem. Tyvärr utanför högkostnadsskyddet (Brukade kosta ca 2500 asken nu nere på under 1000).

Min morbror blev också känslolös av Citalopram, men verkar må betydligt bättre av Valdoxan. Han har nån sorts dystymi (=långdragen "lindrig" depression). Valdoxanen ska inte vara lika utslätande.

Annars kanske du behöver stå på en låg dos bensodiazepin hela tiden, t.ex. Sobril 2.5 mg x 1-3 per dag eller så? Jag blev uppmanad för några år sedan att ta 5 mg Sobril på morgonen och 5 mg på kvällen stående. Skulle inte ge något beroende, sade läkaren. Jag avstod emellertid av olika skäl.