Läste i vägledningsdokumenten som jag länkade till i en annan tråd att Lorna Wing anser att personer med autism kan ha fyra olika sorters "social stil".

Så jag kör en poll om vilken social stil ni har eller om ni inte passar in i någon av de hon redogör för.

* En liten grupp – den minsta – har ett klassiskt avskärmat beteende och drar sig aktivt undan från social kontakt.

* En annan grupp är, åtminstone i barndomen, passiv men inte undandragande, och kan ledas in i sociala situationer.

* En grupp är formell, stel och uttrycker sig uppstyltat.

* Den största gruppen är vad Wing kallar ”aktiv men udda”, personerna söker kontakt med andra, men gör det på ett udda, ovanligt sätt.

Givetvis finns det många personer med autismspektrumtillstånd som inte låter sig placeras i någon av dessa grupper, och den ”sociala stilen” kan skifta under livet.

Om jag förstod rätt alla alternativer tycker jag att jag är "passiv men inte undandragande". Oftast är det helt okej för mej att diskutera med någon om det andra personen tar initiativet. Jag känner det svårt när det finns otrevliga långa tysta pauser i diskussionen.

I flera situationer förmår jag inte att ta initiativet själv. Vad skulle jag prata om? Hur kommer personen att reagera? Ska han/hon ens lyssna på vad vill jag säga?

Kan ju tillägga att man gärna får kommentera/utveckla/inveckla ämnet.

"Passiv men inte undandragande" känner jag stämmer bäst på mig. Umgås gärna med kompisar men är dålig på att själv ta initiativ till att hitta på nåt. Iofs vill jag inte umgås så ofta heller, sitter gärna för mig själv och pluggar, sysslar med datorn, går ut och går etc. När jag gör nåt med andra så tycker jag det är trevligt men brukar tycka det är skönt när jag är hemma själv igen.

Känner väl egentligen att jag borde ha lite mer socialt liv men det tar emot på nåt sätt.

Delusion skrev:Om jag förstod rätt alla alternativer tycker jag att jag är "passiv men inte undandragande". Oftast är det helt okej för mej att diskutera med någon om det andra personen tar initiativet. Jag känner det svårt när det finns otrevliga långa tysta pauser i diskussionen.

I flera situationer förmår jag inte att ta initiativet själv. Vad skulle jag prata om? Hur kommer personen att reagera? Ska han/hon ens lyssna på vad vill jag säga?

Jag ser mig också som passiv men inte undandragande. Har även svårt med tystnad och letar febrilt efter något ämne som kan intressera den/de andra. Är väldigt uppmärksam på om andra är intresserade av de ämnen jag pratar om. Verkar de inte intresserade byter jag ämne.

Jag tänker ibland på en sak Per Gyllenhammar sade efter förhandlingarna med Renault. Han hade en "vem kan vara tyst längst"-kamp med Renault-chefen. En gång vägrade han starta diskussionen och de satt tysta i 30 minuter innan Renault-chefen till slut bröt tystnaden.

Jag tillämpar detta ibland på människor som försöker föra en mental makt-kamp. Mycket effektivt.

Tror jag satsar på att inveckla det hela lite:

mot folk jag inte känner;

*både ett klassiskt avskärmat beteende
*samtidigt som jag är mer åt det "passiva men inte undandragande" mot närmaste släkt och vänner....

*samtidigt som jag är formell/stel i de flesta sammanhang mot nästan alla


mot partner/allra närmaste vänner:

*aktiv men udda

Möjligen spekulativt; men det låter som om hon helt enkelt har radat upp en rad möjliga mekanismer som AS-personer kan använda sig av för att klara av vardagen; och felaktigt utgått från att varje enskild person bara förmår använda sig av en enda mekanism? Den grova uppdelningen i "typer" tyder snarast på det...?

Jag pendlar mellan *passiv men inte undandragande* och *aktiv men udda*.

DooM skrev:Möjligen spekulativt; men det låter som om hon helt enkelt har radat upp en rad möjliga mekanismer som AS-personer kan använda sig av för att klara av vardagen; och felaktigt utgått från att varje enskild person bara förmår använda sig av en enda mekanism? Den grova uppdelningen i "typer" tyder snarast på det...?

Hennes syfte verkar snarare vara att slå hål på en stereotyp bild av hur personer med autism agerar i sociala sammanhang.

Det viktiga med Wings gruppindelning är att den tydliggör att autism kan yttra sig på olika sätt, och att det klassiska sättet med avskärmning och undvikande är det mest ovanliga.

Jag är passiv, åt det regressiva hållet.

Max ett par gånger per år har jag toppar, eller vad jag nu skall kalla det. Och de varar aldrig mer än en vecka. Då är jag lite mer framåt.

Men lika ofta som jag har toppar har jag även bottnar, då jag definitivt är 100% regressiv, vägra se, höra eller ens vara medveten om att det finns människor.
Dessa bottnar däremot kan sträcka sig lite längre än en vecka

Just nu verkar jag ha en ohyggligt vobblande halv-topp, ena dan vill inte alls, andra dan, ja okej då.

Och det tristaste av allt, jag kan inte styra det.

Jag satte att det varierar med måendet. Oftast ligger jag nog på "passiv men inte undandragande", men om jag är trött kan jag ha ett mer avskärmat beteende. Jag försöker ibland vara mer aktiv, och ibland går det rätt så bra, men minst lika ofta känner jag mig bara dum efteråt.

Ser jag till mitt liv så blir det "aktiv men udda" med reservation för det "varierar med måendet (behovet)".

Just nu är det väl mest bara "avskärmad" med extremt kortfälliga "aktiv men udda".

"Annan än ovanstående" alltså.

md2perpe skrev:Jag satte att det varierar med måendet. Oftast ligger jag nog på "passiv men inte undandragande", men om jag är trött kan jag ha ett mer avskärmat beteende. Jag försöker ibland vara mer aktiv, och ibland går det rätt så bra, men minst lika ofta känner jag mig bara dum efteråt.

Dito. Är naturligt passiv men ända sen jag var barn har det gått att locka med mig i div aktiviteter som jag aldrig själv skulle kommit på tanken att ta initiativ till. Numera kan jag initiera saker själv, men det inte särskilt ofta.

Min sociala stil ligger någonstans mellan "Avskärmat beteende" och
"Passiv men inte undandragande". Den ligger nog närmast "Avskärmat beteende", så det var vad jag röstade på.

Jag kan dras in i sociala situationer, om jag finner dem intressanta, annars inte alls. När jag är ute ensam skärmar jag av helt och ignorerar andra människor fullständigt ("speak when spoken to", men ibland inte ens det). Om jag någon gång har sällskap kan sällskapet fungera som "flytetyg på medvetandets hav". När jag flyter ovanpå kan jag nästan till och med vara lite spirituell - på ett ofta oväntat sätt.

Egentligen en kombination av alla fyra, men då kraftigt understruket "aktiv men udda" (vilket jag då röstade på). Samtidigt kan nog DooMs veckling stämma för mig med, till stor del.

Ok, tar dom en och en:

Avskärmat beteende
Enda gång jag kan uppvisa ett sånt beteende är när jag har en mördande huvudvärk el baksmällan jag får av att ha tagit en viss sorts insomningstbl kvällen före. Jag är i dom lägena knappt kontaktbar även om jag både vill och försöker registrera omgivningen.

Passiv men inte undandragande
Jag försöker och försöker i vissa samanhang vara just så här men kan, om jag ska vara ärlig, inte komma på en endaste gång då jag lyckats.

Formell, stel
Om man ser det ur en negativ synvinkel så kan jag mkt väl vara sån, fullt medvetet, men då med största sannolikhet för att jag vill visa mitt ogillande mot en person el situation.
I dess positiva synvinkel kan jag också medvetet vara sån men det är svårare av ngn anledning. Men ett sånt här beteende visar jag ju enbart i vissa specifika situationer så det är inte ngt snittbeteende för mig.

Aktiv men udda
Nopp, jag har aldrig tyckt och tycker fortf inte jag är el beteer mig udda.

Det varierar med måendet
Helt klart sant. Svårt vara strålande glad om huvudet är fullt av mindre glada tankar. Nästan lika svårt har jag att vara mer dämpad om huvudet genomforsas av en massa uppåt-tankar (sp?)

Annan än ovanstående
Antar att jag får rösta på detta eftersom även om det varierar med måendet så varierar det ju inte direkt mellan dom andra förslagen.

/Kaks

En gammal tråd men intressant. Men måste vi verkligen passa in i en av dessa fyra typer, känns lite begränsat.

Röstade i likhet med många andra på Passiv men inte undandragande, eftersom det känns som jag är sån mest. Men "det varierar med måendet" passar också in. Dumt att systemet är sånt att man aldrig kan få rösta på mer än ett alternativ.

Avskärmad har jag varit typ hela barndomen och ungdomen och också senare. Formell och stel också men inte uppstyltat språk (tror jag), och då beror det på att jag känner mig osäker och illa till mods.

Ibland har jag t o m varit aktiv. Men måste en aspergare alltid vara udda då, kan man inte vara aktiv annars? Jag saknar alternativet "Verkar till det yttre helt normal men utmattad efteråt".

Det varierar extremt beroende på humör, jag kan vara avskärmad apatisk konstig social ledartyp drivande eller passiv...

Jag svarade "Passiv men inte undandragande", som jag för det mesta är. Men då och då blir jag väldigt aktiv och social, men med tanke på att dom perioderna inte brukar vara så länge kändes det överflödigt att svara "Annat än ovanstående".

Svarade att det beror på hur jag mår för den stämde ganska väl.

I situationer där man måste lära känna andra (t.ex på en ny arbetsplats) så smälter jag nog in ganska bra. Jag går runt lite sporadiskt och hälsar och säger några korta meningslösa fraser om hur trevligt det verkar bli. När detta är gjort och jag anser att jag uppfyllt min kvot andas jag ut, slappnar av och drar mig tillbaka och låter naturen ha sin stilla gång. Blir någon för påträngande så ursäktar jag mig med en cigarett eller ett toalettbesök.

Nya kontakter är ok och i vissa fall t.o.m. trevligt till en viss gräns, men den gränsen är skarp. Jag ses nog som väldigt reserverad. Jag är inte intresserad av andras privatliv efter att ha "känt" dem i en vecka, och jag är inte intresserad av att dela med mig av mitt heller.

Vanligen passiv men inte undandragande. Är det en större tillställning så kan jag nästan vara undandragande också.

Jag röstade på "det varierar med måendet". När jag mår okej är jag nog oftast passiv men inte undandragande, men om jag är trött, mår dåligt eller är väldigt inne i något så kan jag ha ett klassiskt avskärmat beteende, och ignorera människor helt om de inte har något viktigt att säga mig.

Formell, stel kan jag kanske uppfatttas som i vissa miljöer och när jag är insatt i ett ämne, som i skolan. Aktiv men udda är jag nog aldrig, men bara "udda" är jag ofta.

Av de alternativen stämmer "Varierar med måendet" bäst in på mig, men hade det funnits "Avskärmat kontaktsökande" så hade jag klickat för det alternativet istället.

Jag har paradoxalt nog jätterädsla för att ta kontakt med personer jag inte känner väl, men jag brukar ändå försöka "bryta isen" ändå; kanske de har någon sådan där "knapp" på jackan, eller något annat attribut som visar något intresse de har, eller så. Och eftersom jag är intresserad av "allt som rör människor" (väldigt respektfullt, så klart!) så hittar vi lätt saker att prata om .

Rent praktiskt, i vardagen, så "väger jag upp" min sociala fobi, som jag egentligen hela tiden känner av, med mitt Aspergers syndrom.

Men den fobin har nästan försvunnit helt, sedan jag flyttade till den socialt jättemysiga staden jag bor i nu

Jag kan helt ärligt inte rösta, eftersom jag inte ser att jag passar in på något av dem.
För det första så trivs jag bäst när jag slipper umgås med andra människor (närmaste familjen inte inräknad) och ser därför oftast till att inte ens behöva vara social.

När jag dock hamnar i en social situation, möten, gamla bekanta man möter på affären och liknande, så verkar jag otroligt social. Jag pratar mycket, engagerar mig i samtalet och anses tydligen vara mycket trevlig och talför.

Men om mötet (eller vad det nu må vara) varar mer än ca 2 timmar så går jag över i autopilot. Jag svarar på tilltal och kan ibland komma med ett svar som består av mer än ett ord, men jag kommer inte ihåg ett dyft om vad som sagts eller vad jag själv sagt.
Jag stänger ned helt enkelt, för jag pallar inte att vara social någon längre tid.

Jag antar att jag är ett potpurri av de typer som inte fanns att rösta på.

Jag är social på mina villkor.
Jag går ut när jag vill gå ut.
Jag går hem till folk eller går på träffar/möten, men det är på mina villkor att jag kan gå hem när jag vill.
Släpper man in någon då måste man vänta tills de går.