Valde estetiska programmet eftersom jag hade tankar på ett liv inom musiken. Eller var det kanske för att alla andra skolämnen kändes mer eller mindre tråkiga? Eller för att jag var för ung för att kunna göra ett bra val för framtiden? Hade hoppat över ett år i grundskolan, så jag var bara 14.

På min skola var det ganska understimulerande att gå på ES för mig, men det gick bra att vara udda där, kan jag konstatera i efterhand. Idag hade jag valt samhäll-humanistisk för att få läsa mer språk. Min aspergerdiagnos kom fram flera år efter gymnasiet.

Jag gick elprogrammet inriktning elektronik, 3 år. Hade ingen diagnos då men har nu bland annat AS.

Naturvetenskaplig inriktning science, under utredning..

Samhällsvetenskaplig humanistisk. Har ångrat lite att jag inte valde natur eftersom vissa högskoleutbildningar är stängda om jag inte pluggar in gymnasiekompetens i naturämnena. Ångrar dock inte en sekund att jag läste språk, det var skitroligt!

Jag har en informell AS-diagnos och väntar på ytterligare utredning.

Mediaprogrammet, 95-98.

Det känns väldigt tidstypiskt…

Valde först Natur, men insåg att det inte var rätt för mig så jag sadlade om till 4-årig Teknisk, hade tänkt läsa in det som saknades under sommarlovet, men det funkade inte så jag tog ett sabbatsår (och jobbade) och började på ettan i Teknisk linje året därpå.

Sen hoppade jag ändå av efter 2½ år och läste klart svenska, engelska och matematik på komvux, försökte även med elektronik men det handlade inte ett skit om datorelektronik utan bara en massa bedrövliga förstärkare och sånt skit, så även den hoppade jag av.

Elprogrammet inriktning elteknik. (man "blir" installationselektriker)

Valet var givet:
- Hantverkare behövs, alltid.
- Det är hands-on, pillar på saker större delen av tiden.
- Avsaknaden av att något ska "se bra ut".
- Allt el-specifikt har ett syfte och en praktisk applikation ute i verkligheten.

Slutligen:
- När jag skulle välja var det ingen som nämnde att detta program fanns = mindre konkurrens, mindre klass, mindre populäritet, mindre stök, mer "lärartid per elev".

Elprogrammet var tidigare två år långt. Sen beslöts det att det alla skulle vara tre år. Resultatet blev ett teknisk program med mindre stress och press jämfört med andra gymnasieprogram.

Nackdelen är att man inte får någon högskolebehörighet.


Jag har inte ångrat mig.

Jag gick 3-årig teknisk linje med maskininriktning. Jag valde teknisk linje mest därför att det var "självklart" enligt omgivningen att man skulle välja naturvetenskaplig linje eller teknisk linje om man hade bra betyg. Egentligen hade jag lättast för språk men jag insåg nog redan då att ett jobb med kommunikationsinriktning kanske inte var det bästa för mig med tanke på min dåliga sociala kompetens.

I efterhand ångrar jag litegrann att jag inte valde naturvetenskaplig linje eller kemiteknik (mitt dåliga visuospatiala minne och min oförmåga att överblicka komplexa strukturer är klart störande i mitt jobb). Men fortfarande tycker jag att det var bra att jag gjorde ett rationellt val och satsade på en utbildning som gav ett trevligt jobb. Jag känner så många som valt utbildning "med hjärtat" och sen suttit där med inget jobb alls eller ett tungt, stressigt och dåligt betalt jobb.

Jag har en färsk AS-diagnos nu, hade tyvärr ingen diagnos som yngre.

Jag gick samhälle, samhällsvetenskaplig gren och läste därefter naturvetenskapligt basår på komvux.

Dock ångrar jag mitt val och när jag nu, sitter med facit i hand hade jag önskat att jag hade valt en helt annan bana och gått byggprogrammet, eller läst på naturbruksgymnasium istället.

-Alltid lätt att vara efterklok...

Jag gick Naturvetenskaplig linje (miljövårds inriktning) en gång på stenåldern (82-85) och valet var givet, eftersom jag tydligen redan som liten jänta hade bestämt mig för att bli "doktor" när jag blev stor.

Ångrar inte valet av linje, för ämnen som matte, fysik, biologi, kemi passar helt klart för mig (kunde förstås även valt Teknisk linje sett så här i backspegeln, eftersom jag inte precis har tummen mitt i handen ) medan t.ex. språk inte alls gör det.

Nu blev jag ingen läkare utan istället ett "läkar-psyk-fall", en parasit på samhället som lever på sjukpension, ja så kan det gå...(...när inte haspen är på.)

Det var mitt svar på frågan, men jag undrar vad TS (liksom tahlia!?) egentligen är ute efter att "analysera & tolka" här!?

tahlia skrev:Normaliseringspopulationen?

Frågar mig detsamma jag!

Har ingen AS-diagnos, men genomgår en NPF-utredning just nu.

Naturbruksprogrammet. Skulle valt annat, hade alldeles för höga betyg för naturbruk. Liten klass, liten skola. Trevligt.

Diagnos: Autism

shibedibato skrev:Naturbruksprogrammet. Skulle valt annat, hade alldeles för höga betyg för naturbruk. Liten klass, liten skola. Trevligt.

Diagnos: Autism

Varför?

Du vet väl att du har behörighet till de flesta högskoleutbildningar ändå och dessutom en yrkesutbildning som gör så att du lättare kan få et vettigt jobb, även om du inte väljer att läsa vidare (alternativt att du med några års yrkeserfarehet från naturbruk kommer att vara hett eftertraktad på arbetsmarknaden om du läser till exempelvis lantmästare, landsakpsingenjör eller dyl?).

För folk som är framåt, driftiga och duktiga på sitt arbete finns det ofta goda möjligheter att avancera och göra karriär, om man bara har en yrkesutbildning.

Att läsa samhälle, natur eller estetisk är antagligen det dummaste val man överhuvudtaget kan göra, ifall man inte verkligen brinner för ett akademiskt yrke som kräver att man skall ha den aktuella gymnasiekompetensen för att få komma in på utbildningen till nämnda yrke.

Jag gick i denna skola :

http://www.acs-england.co.uk/acs-cobham.aspx

Och tog denna studentexamen :

http://www.ibo.org/

Jag gick Estetisk linje, då jag alltid fått höra att jag är skicklig på just att teckna. Jag hoppade dock av på grund av att jag, vid detta tillfälle i mitt liv, led av kraftig depression och blev väldigt stressad av de långa restiderna till och från skolan i fråga (den låg i Stockholm, där jag inte bodde). Lika så gott det, som det senare visade sig, då ingen som gick Estetiskt fick tillstymmelsen av något jobb från den "utbildningen". Det verkar också vara mycket svårt att söka in på högskolan med en Estetisk utbildning i bagaget.

Jag läste in gymnasiekompetens på KomVux från 2001-2003 i stället, och sökte in på högskolan via mina betyg. Där ägnade jag mig i stället åt det andra område där jag fått höra att jag är skicklig, nämligen språk. Idag tecknar jag bara på min fritid.

Jag fick min autismdiagnos först år 2005.

ford skrev:

shibedibato skrev:Naturbruksprogrammet. Skulle valt annat, hade alldeles för höga betyg för naturbruk. Liten klass, liten skola. Trevligt.

Diagnos: Autism

Varför?

Du vet väl att du har behörighet till de flesta högskoleutbildningar ändå och dessutom en yrkesutbildning som gör så att du lättare kan få et vettigt jobb, även om du inte väljer att läsa vidare (alternativt att du med några års yrkeserfarehet från naturbruk kommer att vara hett eftertraktad på arbetsmarknaden om du läser till exempelvis lantmästare, landsakpsingenjör eller dyl?).

För folk som är framåt, driftiga och duktiga på sitt arbete finns det ofta goda möjligheter att avancera och göra karriär, om man bara har en yrkesutbildning.

Att läsa samhälle, natur eller estetisk är antagligen det dummaste val man överhuvudtaget kan göra, ifall man inte verkligen brinner för ett akademiskt yrke som kräver att man skall ha den aktuella gymnasiekompetensen för att få komma in på utbildningen till nämnda yrke.

Klarar inte av arbetet inom naturbruk. Har försökt men stressar sönder mig redan första dagen. Djur gör vad de vill, därför finns det aldrig något facit på arbetsrutinerna. Hade velat läsa NV med naturbruk som inriktning. Ja, det fanns och jag borde valt det istället.

Jag vill ha ett akademiskt yrke. I drömmarna i alla fall. Lider nu för att jag inte har behörigheten till det jag vill läsa. Komvux har jag försökt, gick sämre.

shibedibato skrev:

ford skrev:

shibedibato skrev:Naturbruksprogrammet. Skulle valt annat, hade alldeles för höga betyg för naturbruk. Liten klass, liten skola. Trevligt.

Diagnos: Autism

Varför?

Du vet väl att du har behörighet till de flesta högskoleutbildningar ändå och dessutom en yrkesutbildning som gör så att du lättare kan få et vettigt jobb, även om du inte väljer att läsa vidare (alternativt att du med några års yrkeserfarehet från naturbruk kommer att vara hett eftertraktad på arbetsmarknaden om du läser till exempelvis lantmästare, landsakpsingenjör eller dyl?).

För folk som är framåt, driftiga och duktiga på sitt arbete finns det ofta goda möjligheter att avancera och göra karriär, om man bara har en yrkesutbildning.

Att läsa samhälle, natur eller estetisk är antagligen det dummaste val man överhuvudtaget kan göra, ifall man inte verkligen brinner för ett akademiskt yrke som kräver att man skall ha den aktuella gymnasiekompetensen för att få komma in på utbildningen till nämnda yrke.

Klarar inte av arbetet inom naturbruk. Har försökt men stressar sönder mig redan första dagen. Djur gör vad de vill, därför finns det aldrig något facit på arbetsrutinerna. Hade velat läsa NV med naturbruk som inriktning. Ja, det fanns och jag borde valt det istället.

Jag vill ha ett akademiskt yrke. I drömmarna i alla fall. Lider nu för att jag inte har behörigheten till det jag vill läsa. Komvux har jag försökt, gick sämre.

Kan du inte söka någon annan akademisk utbildning, där du har behörighet då?

De allra flesta högskoleutbildningar kräver ju vare sig att man gått NV eller SP, bara att mna har gymnasiekompetens och tillräckligt bra betyg.

Förresten måste man väl inte jobba med djur, för att man gått naturbruksgymnasium?

Trädgårdsbranschen skriker ju efter folk t.ex. och jag antar att du kan köra traktor och meka med maskiner, har grundläggande koll på det där med marklära och växter o.s.v.
Borde inte vara omöjligt att få jobb där, även om man gått naturbruk, med inriktning lantbruk. Jag har själv haft en kvinnlig kollega på mitt jobb som trädgårdsarbetare, som har just den bakgrunden (bonde) och som lyckats mycket bra som trädgårdsarbetare.

Sedan måste du väl kunna få jobb som traktorförare m.m. också, för den delen?

Kan inte se att det skulle vara så stora hinder för jobb, just i ditt fall.

Jag gick 3 årig naturvetenskaplig linje. Därefter jobbade jag "på golvet" ett år på Felix (numera Procordia), innan jag fortsatte på elektroteknik på LTH.

Det var nog helt optimala val skulle jag tro.

ford skrev:Kan du inte söka någon annan akademisk utbildning, där du har behörighet då?

De allra flesta högskoleutbildningar kräver ju vare sig att man gått NV eller SP, bara att man har gymnasiekompetens och tillräckligt bra betyg.

Förresten måste man väl inte jobba med djur, för att man gått naturbruksgymnasium?

Trädgårdsbranschen skriker ju efter folk t.ex. och jag antar att du kan köra traktor och meka med maskiner, har grundläggande koll på det där med marklära och växter o.s.v.

Sedan måste du väl kunna få jobb som traktorförare m.m. också, för den delen?

Kan inte se att det skulle vara så stora hinder för jobb, just i ditt fall.

Kan söka på det jag har behörighet till, har både EngB och MaB. Men jag skulle vilja söka snäppet högre och skulle således behöva läsa in matematik, kemi och fysik.

Kan köra traktor u.a samt annat vanligt inom naturbruks. Men dessa jobb kryllar inte här och som sagt, jag behöver ha det lite anpassat. Har gjort högskoleprovet(JÖSSES) med rätt bra resultat så jag är inte orolig för att inte ta mig in. Mest energi som saknas. Osäkerhet också.

Naturvetenskaplig

Helt logiska ämnen.

s.cat skrev:Naturvetenskaplig

Helt logiska ämnen.

+1

jag gick estetisk linje, inriktning konst & form.
valde det för att jag egentligen inte hade nån lust alls att plugga mer, och absolut inte visste vad "jag vill bli när jag blir stor", så då tänkte jag bara på vad som skulle bli enklast de närmaste 3 åren. jag tecknar, målar, fotar och skriver själv, så därför tänkte jag att det liksom skulle bli att syssla med mina intressen.

ångrar det absolut inte, men känner att jag hade kunnat få ut så mycket mer av det om jag inte hade mått som jag gjorde. hade inte diagnosticerad asperger då, men mådde helt åt hades rent psykiskt med alla möjliga svåra plågor.

Jag gick naturvetenskaplig linje (som det hette på forntiden ).

Bali skrev: istället ett "läkar-psyk-fall", en parasit på samhället som lever på sjukpension, ja så kan det gå...(...när inte haspen är på.)

Japp, samma här. Med nästan sex års högskolestudier i bagaget (en lärarexamen, samt enstaka kurser i konstvetenskap, psykologi och statistik).

Har ett intyg på att jag har de sociala svårigheterna man kan ha vid AS, men ingen fullständig diagnos inom NPF. Gott om andra diagnoser, dock.

wuwei skrev:Jag gick naturvetenskaplig linje (som det hette på forntiden ).

Bali skrev: istället ett "läkar-psyk-fall", en parasit på samhället som lever på sjukpension, ja så kan det gå...(...när inte haspen är på.)

Japp, samma här. Med nästan sex års högskolestudier i bagaget (en lärarexamen, samt enstaka kurser i konstvetenskap, psykologi och statistik).

Har ett intyg på att jag har de sociala svårigheterna man kan ha vid AS, men ingen fullständig diagnos inom NPF. Gott om andra diagnoser, dock.

Inte ska man väl säga gött att någon annan känner igen sig, för det skulle jag då rakt inte ens önska min värsta fiende, om jag hade någon sådan, men det har jag ju förresten - mig själv.

Idag mår jag så kasst dock att jag ändå "välkomnar" igenkännig i alla dess former, försöker känna mig lite mindre ensam liksom, och jag vet att det nog är egoistiskt, men vad fasiken...tack alltså wuwei!

Jag tog mig tyvärr inte vidare i studielivet (jo, en liten avstickare ner till Lund blev det...kemistutbildning, men det "sket" sig direkt förstås), kunde nog inte alls hantera de där situationerna med andra studerande, passa in i "gänget".
Nä, det blev istället första tåg hem och inte för att det fanns mer trygghet där precis, men ändå mer kunskap.

Där hade jag så många andra "förpliktelser" att ta hänsyn till utöver min egen problematik, som jag nog inte ens förstod jag hade, och det kunde jag liksom ändå fixa på nå´t vänster.

Förlåt, nu skriver jag av mig (eller snarare ur mig) något rent enormt här, men det får vara så även om det är OT för tråden, !?

Jag kommer antagligen inte heller få en "fullständig diagnos" inom NPF, vad jag förstod av psykologen idag, men är samtidigt inte det minsta förvånad, för hur kan man egentligen skriva ut "en fullständig diagnos" på personer man bara mött vid några få tillfällen och dessutom har sjuhelsikes olika bakkgrunder med sig i bagaget!?

Nej hela "diagnosiserandet" är då bara för bedrövligt skulle jag vilja påstå, även om det är i fel tråd att posta den åsikten!?

Ta hand om er! (kan jag väl ändå få skriva här utan "ågren"!? )

Naturvetenskaplig med datainriktning, kanske det första året som det fanns i Sverige. CP/M Facit-datorer; gul text med brun bakgrund. Hemma hade jag en Commodore-64 (C64), klart roligare... Gjorde spel i Basic och assembler.

På natten provade jag ibland Unix på universitetet, hade lyckats få ett konto utan att gå där (minns ej hur)! Provade Emacs, Vi, shellskript och C-programmering, lite yacc...

Jag avslöjades vid jul när Kåravgiften skulle betalas ("Vadå kåravgift?!"). Var väl också ett slags utbildning, lite olaglig kanske! Provade också en Mac, men disketten försvann, och jag hade ingen pappersclip att peta ut den med. Slet ut den brutalt på något vis (minns ej hur), och smög ut ...