Nilale skrev:Instämmer. Danska är bara så mmmmmmmmmm!!!

Danska skulle säkert vara trevligt om man förstod åtminstone något enstaka ord ibland. Tyvärr förstår jag inte halv sju av danskan, inte ens av de som försöker "försvenska" sitt uttal.
Men så kan jag ha svårt att förstå bred skånska också.

Vet inte vad dialekten heter, men jag gillar inte den som bara verkar ha "ô" som enda vokal.

Östgötska är väl inte så vackert, inte riktigt grov Stockholmsdialekt heller

Norrlänska är vackert, såvida de nu öppnar munnen...

Ganesh skrev:Det finns en sorts överklassstockholmska som verkar bli vanligare och som blir hemskare och hemskare. Den låter barnslig. Kalla den gärna bimbo-stockholmska. Ett sätt att tala som ger mig intrycket att talaren är korkad och vill vara det! Vanligast bland tjejer konstigt nog, men egentligen inte könsbundet. Och detta till skillnad från tex Slas stockholmska som jag tycker äe vacker.

Det är väl ungefär så prinsessan Madeleine låter, och om du såg mitt avsnitt av Outsiders - jag tyckte att killen med sina Pick up artist-kurser, Max eller vad han nu hette, hade ungefär samma tugg...

"Ijenkligen" bland annat, det minns jag tydligt...

(=egentligen )

Ganesh skrev:Det värsta "dialekten" är den som pratas av skåningar i Stockholm som försöker att inte prata skånska, men inte riktigt lyckas. Det blir en sorts konstig blandning. Senast hörde jag Luciano Astudillo prata så. (Han är en trevlig och bra person egentligen, riksdagsman för sossarna från Malmö.) Det gick rysningar längs ryggraden.

Sådana skåningar är landsförrädare och borde dömas till livstids utvisning.

Nordskånskan är f.ö. världens vackraste dialekt, och överklass-stockholmskan den fulaste, på delad jumboplats med den dialekt som talas i "gnällbältet" (Örebro-Nyköping). *ryser*

"Vanlig söderslang" är däremot helt ok, och t.o.m. lite charmig, så det är en jävla skillnad på stockholmska och stockholmska.

Jag tycker dalmål är vackrast,vilken som är fulast vet jag inte,vissa skånka diallekter är hemska.

Östgötskan är väl inte så vacker om man som jag är uppväxt på landet...där har du det där med mowötter och wödbeter...är iofs inte mer än några mil till Västervik så det kanske påminner om varandra...

"skene gate upp o gate new o glutte o glane i skylfönstera" - det var norrköpingsdialekt det...

Vi i Linköping har lite finare dialekt... Vi tror ju att vi ä nåt för att vi bor i storstan som ä e universitetsstad ju!

"uschaaan, säger di i Mjölby, äru dum eller äru frå mjölby..."

Dialekter är underbart! Alla har sin charm och alla är roliga på sitt sätt, men det finns olika dialekter i dialekten, det är spännande!

Nyhetssvenska tycker jag är det fulaste, det är så avskalat.

ford skrev:"Vanlig söderslang" är däremot helt ok, och t.o.m. lite charmig, så det är en jävla skillnad på stockholmska och stockholmska.

Säger detsamma. Annars så har jag nog inte nån dialekt som jag tycker illa om eller vad man ska säga.

PLUR.

FINLANDSSVENSKA är det absolut vackraste och charmigaste jag vet.
Jag vill gifta mig med en liten söt finlandssvenska någongång.

På min finaste-dialekten lista så kommer "riktig", härlig brittiska på andra plats.

Jag förstår inte vad folk har emot skånskan. Själv tycker jag att den kommer på tredje plats för finaste dialekter...

Själv pratar jag någon blandning mellan Västgötska och Göteborgska,
nu men några skånska ord inblandade (bara ett par, tre stycken, men ändå )


Fulaste dialekten? Tidlaholms dialekt, SJÄLVKLART! uuusch, den ger mig rysningar....
Det är nog ingen dialekt som ni känner till, men den låter så otroligt hemsk.
Tidaholm = Tidahöööllm, på Tidaholsdialekt

Om ni fortfarande kan lyssna på Real Audio så finns lite dialektprov här:

http://www.isof.se/sprak/dialekter/lyss ... ekter.html

Nu bör jag gå och handla mat.

Återigen är jag "lite efter" och hittar denna tråd först nu år 2013 - men vad gör väl det. Vill också bidra.

Förlåt kära skåningar, ni har inte en vacker dialekt (möjligtvis med undantag för artisten Timbuktu som låter gullig när han snackar/rapar).

Och den jag gillar mest är nog faktiskt göteborskan. Har en fånig tanke om att hitta mig själv en go göteborgare för det är så fint. Annars är ju faktiskt gotländska ganska mysig (tänker på målaren Johnny från Roomservice/Sofias änglar).

Söder-stockholmska är ganska sött också.

Västgötska är det jag tycker sämst om. Särskilt i Skaraborg där alla låter och beter sig som Eddie Meduza. Det som pratas i Trollhättan är inte heller vackert.

Betydligt finare är då värmländska, alltså den riktiga som pratas runt Karlstad. Den blir man glad av att höra.

Gotländska och lulemål är finast. Riktigt grötig skånska är fult, likaså en del östgötska dialekter.

Råneåmål är hopplöst fult, kryper i skinnet när jag hör dem. Medans Piteåmål klingar gott

Kristofer skrev:Norrlänska är vackert, såvida de nu öppnar munnen...

Här är så jävla kallt att vi inte öppnat näbben i onödan

Ur en intervju med Fredrik Lindström:

Favoritdialekt:

Det måste nog bli åländska eller österbottniska. Det är oerhört karaktäristiska dialekter med ett härligt tonfall och som liknar uppländskan lite mer än vad den övriga finlandsvenskan gör.
Vad glad man blir om man träffar någon från till exempel Vasa, Lumparland eller Jakobstad som pratar sin hemdialekt, det är helt ljuvligt!

https://www.unt.se/kultur-noje/fredrik- ... 40560.aspx

Lumparland är en kommun på Åland.

antonius skrev:Råneåmål är hopplöst fult, kryper i skinnet när jag hör dem. Medans Piteåmål klingar gott

Jag tycker dom låter lite aggressiva i piteå, som om de tycker man gjort något fel och vill ställa en till svars för det

Huggorm skrev:Jag tycker dom låter lite aggressiva i piteå, som om de tycker man gjort något fel och vill ställa en till svars för det

Är det den här du tänker på?

Eller den här kanske?

Har förkärlek för jämtska och gotländska, för spenderade mycket tid på bägge ställena, som barn (släkt).
Gotländska får förstaplatsen.
Fulast är ghetto-stockholmskan.

Ghetto-prat är iofs mer sociolekt än dialekt.

Apropå Råneå så var både mormor och morfar uppvuxna i byar däromkring. Mammas farbror har hand om en sajt som heter Raan (uttalas RA-an; bondska för Råneå) och som handlar om just den trakten, men den är bara öppen för medlemmar, vilket jag inte har tagit mig för att bli än. Men mamma har skrivit några texter som publicerats där.
När jag var barn hittade jag på rimmet: Alla barn har vacker dialekt, utom Al Capone, för han är från Skåne. Varpå mamma rättade det till: "...för han är från Råne'".
(Jag visste att det egentligen uttalas äl ka-POUN, men då rimmar det ju inte på Råne'.)

Kalla mig egoist men jag gillar göteborska. T.ex vi säger R på riktigt!

antor skrev:Kalla mig egoist men jag gillar göteborska. T.ex vi säger R på riktigt!

Göteborgska kan låta ganska olika. Vissa sorter låter helt efterblivna, andra låter ganska kul. Vet inte vad det är som gör det, kanske det beror på vilken stadsdel personen kommer från.