Då och då läser man att någon kommit in på sin ”drömutbildning”.
(Eller, i värsta fall, inte blivit antagen).

Kanske att någon som vill bli skådis kommit in på en teaterskola. Eller att nån som älskar att laga mat får kock-utbildning.

Vad är din ”drömutbildning” (eller dröm-vidare-utbildning eller dröm-kurs)?

Vad skulle vara en ”mardröm-utbildning” då?

Jag: Gymnastiklärarutbildning. Taxichaufför-kurs.

Sedan kanske en del personer börjar på sin drömutbildning och märker att de inte vill ha det arbete som utbildningen vanligen leder till.

Drömutbildningar har jag gått två av för mig lastbilschaufför(2013) och svetsutbildning(2021) och än har jag inte hittat nått annat jag vill syssla med men klart man har funderat på elektriker/vvs/grävmaskinist/dumperförare/mekaniker(bil/buss/lastbil)mm...

Mardröm-utbildning skulle vara för mig typ teater eller nått annat som gör att man måste stå i centrum av uppmärksamheten av en massa folk gillar det inte inte en chans att jag ens skulle titta åt ett sådant håll för mig..

Min drömutbildning är nåt inom datorer, eller som musikalartist. Truckförarutb. är oxå nåt som faller mig i smaken.

Foto och film på deltid eller arkitektur på deltid. (inte distans)

Lokförare

För mig är det här en ganska konstig frågeställning som jag inte förstår riktigt vad menas med drömutbildning egentligen, i Sverige är de flesta eftergymnasiala utbildningar på högre nivå gratis så då finns det väl ingen anledning att drömma om någonting om det är helt gratis att söka till i stort sett allting och det finns inga ekonomiska hinder? Visst det finns ju det där med antagning och jag förstår om det har satt käpparna i hjulet för många, anledningen till varför jag inte själv känner så är väl att jag aldrig siktat så högt och hållit mina förväntningar på jorden och arbetat med min egen förmåga och villighet till utbildningarna jag läst, blev antagen till allting jag sökte på högskola/universitet så jag har aldrig klagat på den biten. Så jag antar att jag redan läst min drömutbildning då? Visst kanske fanns bättre inriktningar på universitet längre ifrån där jag bor men jag ville inte lämna släkten och hembygden där jag känner mig tryggast så det skulle ju kunna sänka kvaliteten på utbildningen om man bor långt bort ifrån en plats man tycker mycket om?

Hela frågeställningen är förbluffande för mig, i ett annat land med färre utsikter skulle jag förstått frågan bättre men i Sverige är det väl fritt att bli i stort sett vad man vill om man har orken och energin för den utbildningen och det finns väl alltid andra chanser att läsa upp dåliga betyg om det är den biten som inte räcker till, sen har vi ju högskoleprov som kan ge vem som helst meriten att läsa topputbildningar, möjligheterna är oändliga för den som orkar, jag gjorde vad jag orkade och det är jag nöjd med jag tänkte inte läsa längre eller mer, jag var färdig och kände mig klar, då får man väl säga att drömutbildningen gick i uppfyllelse då, eller?

gigolo

Matematik, men den är för lång och jag har inte lust att ha en massa studieskulder.

professionell sovare

BellaBelle skrev:Då och då läser man att någon kommit in på sin ”drömutbildning”.
(Eller, i värsta fall, inte blivit antagen).

Kanske att någon som vill bli skådis kommit in på en teaterskola. Eller att nån som älskar att laga mat får kock-utbildning.

Vad är din ”drömutbildning” (eller dröm-vidare-utbildning eller dröm-kurs)?

Forskare.

i stil med honom..

Doc Brown’s Best Quotes HD CLIP
https://www.youtube.com/watch?v=1qEBJnzuLiA

Jag borde ha utbildat mig till advokat. Jag vet att de inte är populära, men de tjänar väl ungefär 3 000 kronor i timmen eller mer. Och de har ett mycket enkelt jobb. Allt är svart/vitt, det finns inga nyanser, lagen är tydlig och enkel. Och de behöver aldrig lyfta tungt eller vada i smuts.

Senaste drömutbildningen var billackerare, men skolan var så dålig att jag hoppade av.
Nu är jag för trött...

Skogkatt skrev:Jag borde ha utbildat mig till advokat. Jag vet att de inte är populära, men de tjänar väl ungefär 3 000 kronor i timmen eller mer. Och de har ett mycket enkelt jobb. Allt är svart/vitt, det finns inga nyanser, lagen är tydlig och enkel. Och de behöver aldrig lyfta tungt eller vada i smuts.

Det beror nog på vilken bana du väljer, en brottmålsadvokat är nog väldigt populär bland kriminella om vederbörande är bra men mindre populära bland poliser och åklagar. En affärsjurist är nog populär bland sina klienter men kanske inte så populär hos skattmasen.

Helt ärligt tror jag att juridiken är väldigt mycket gråskala hur den ska tolkas annars skulle inte hovrätterna och högsta domstolen finnas eller behövas, finns alltid kryphål mer eller mindre i lagarna som går att utnyttja.

När jag var yngre var min dröm att komma in på Operahögskolan, men jag provade aldrig ens. Sannolikheten att jag skulle komma in var ändå så liten.

Nu skulle jag nog vilja ta en master i engelska och sedan plugga till översättare, eller så skulle jag vilja bedriva forskning om hjärnan eller arbeta på ett medicinhistoriskt museum.

BellaBelle skrev:Vad är din ”drömutbildning” (eller dröm-vidare-utbildning eller dröm-kurs)?

Forskarutbildning (alltså doktorandplats) i något spännande ämne. Någon kul gren av historia.

Men jag är inte behörig. Har inte studier på grundnivå i de ämnen som krävs. Numera ska man väl också ha en master-grad. Vete sjutton om jag skulle palla det heller. Det dröm-molnet har nog seglat förbi mig.

Riksamiralen skrev:så då finns det väl ingen anledning att drömma om någonting om det är helt gratis att söka till i stort sett allting och det finns inga ekonomiska hinder? Visst det finns ju det där med antagning och jag förstår om det har satt käpparna i hjulet för många,

Visst finns ekonomiska hinder. Man får inte hur mycket studielån som helst.

Riksamiralen skrev:Hela frågeställningen är förbluffande för mig, i ett annat land med färre utsikter skulle jag förstått frågan bättre men i Sverige är det väl fritt att bli i stort sett vad man vill om man har orken och energin för den utbildningen

Visst är det lättare i Sverige att utbilda sig än i många andra länder. Men det var det där lilla om:et. Om inte om vore, skulle mycket vara annorlunda.

Mitt drömuybildning är att doktorera i nått som leder till ett hittepåjobb inom den akademiska sfären typ en tankesmedja eller likande där jag sitter och dricker kaffe och äter bullar ihop med massa lusekoftor och velourbyxor och batiktanter och äskar kulturbidrag år efter år utan att någonsin komma fram till nått vettigt.

Riksamiralen skrev:Hela frågeställningen är förbluffande för mig, i ett annat land med färre utsikter skulle jag förstått frågan bättre men i Sverige är det väl fritt att bli i stort sett vad man vill om man har orken och energin för den utbildningen

I en NPF-kontext handlar det nog om att man som ung ser utbildningen som test som visar att man inte har så stora problem. Sen blir man äldre och försonas med de begränsningar man har.

Paladinen skrev:Mitt drömuybildning är att doktorera i nått som leder till ett hittepåjobb inom den akademiska sfären typ en tankesmedja eller likande där jag sitter och dricker kaffe och äter bullar ihop med massa lusekoftor och velourbyxor och batiktanter och äskar kulturbidrag år efter år utan att någonsin komma fram till nått vettigt.

Det är nog mer meningsfullt att bli tankesmedjans Malcom Kuyunye, den där aspergaren som säger att kejsaren är naken.

Paladinen skrev:Mitt drömuybildning är att doktorera i nått som leder till ett hittepåjobb inom den akademiska sfären typ en tankesmedja eller likande där jag sitter och dricker kaffe och äter bullar ihop med massa lusekoftor och velourbyxor och batiktanter och äskar kulturbidrag år efter år utan att någonsin komma fram till nått vettigt.

Glöm inte heller att som "kulturtant" så får du någon mysigt kulturhus på Södershöjder kring Skinnarviksberget eller Vitabergsparken.

Jag är utbildad Lagerbiträde / Truckförare, men skulle nog passa att jobba med människor som har med sång & musik att göra (Sångcoach) kke ?


En gammal dröm är att jobba med datorer.

slackern skrev:

Paladinen skrev:Mitt drömuybildning är att doktorera i nått som leder till ett hittepåjobb inom den akademiska sfären typ en tankesmedja eller likande där jag sitter och dricker kaffe och äter bullar ihop med massa lusekoftor och velourbyxor och batiktanter och äskar kulturbidrag år efter år utan att någonsin komma fram till nått vettigt.

Glöm inte heller att som "kulturtant" så får du någon mysigt kulturhus på Södershöjder kring Skinnarviksberget eller Vitabergsparken.

Och min alldeles egna arabiske hingst , 18 på pappret 55 i verkligheten

Vildsvin skrev:

Riksamiralen skrev:Hela frågeställningen är förbluffande för mig, i ett annat land med färre utsikter skulle jag förstått frågan bättre men i Sverige är det väl fritt att bli i stort sett vad man vill om man har orken och energin för den utbildningen

I en NPF-kontext handlar det nog om att man som ung ser utbildningen som test som visar att man inte har så stora problem. Sen blir man äldre och försonas med de begränsningar man har.

Paladinen skrev:Mitt drömuybildning är att doktorera i nått som leder till ett hittepåjobb inom den akademiska sfären typ en tankesmedja eller likande där jag sitter och dricker kaffe och äter bullar ihop med massa lusekoftor och velourbyxor och batiktanter och äskar kulturbidrag år efter år utan att någonsin komma fram till nått vettigt.

Det är nog mer meningsfullt att bli tankesmedjans Malcom Kuyunye, den där aspergaren som säger att kejsaren är naken.

Malcolm är en av dom få vänstermänniskor jag respekterar

Kahlokatt skrev:När jag var yngre var min dröm att komma in på Operahögskolan, men jag provade aldrig ens. Sannolikheten att jag skulle komma in var ändå så liten.

Nu skulle jag nog vilja ta en master i engelska och sedan plugga till översättare, eller så skulle jag vilja bedriva forskning om hjärnan eller arbeta på ett medicinhistoriskt museum.

Operahögskolan är nog för ett utvalt fåtal, ja.

Medicinhistoriskt museum låter kul.

Viskositet skrev:Matematik, men den är för lång och jag har inte lust att ha en massa studieskulder.

Undrar om jag skulle klara att läsa matte på högskolenivå. Vet inte. Det är hur som helst ingen dröm för mig. Jag har några mattepoäng från en avbruten ingenjörsutbildning (ungdomssynd) men det är ju bara tillämpad matematik. I riktig matte ska man kunna bevisa allt. Är man riktigt lagd åt matte tycker man dessutom att det är kul. Det tycker nog inte jag ...