Har dom småbarn räknar jag med att dom har en partner också.

Huggorm skrev:Har dom småbarn räknar jag med att dom har en partner också.

Jag och sonens mamma separerade när han var 11 månader tror jag, när han gick på dagis var det fler föräldrar som hade separerat.

vofff skrev:Föredrar ni småbarns mammor?

Jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med någon som har barn, inte ens om hen bara har barnet varannan helg.

nallen skrev:Suck. Jag undrar, precis som vanligt, varför i helvete folk inte kan börja med att bestämma sig och sen utföra och stå för det. Jag är så djälva led på velande, oklara besked och ändrade planer.

Tråkigt. Man kan inte bara skaffa en partner, det ska vara en utdragen "process" som kräver lite ansträngning.

colaflaska skrev:

vofff skrev:Föredrar ni småbarns mammor?

Jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med någon som har barn, inte ens om hen bara har barnet varannan helg.

Måste du vara hos personen den helgen då? Sådant går att pussla ihop om man är intresserad och förälskad/kär.

slackern skrev:

colaflaska skrev:

vofff skrev:Föredrar ni småbarns mammor?

Jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med någon som har barn, inte ens om hen bara har barnet varannan helg.

Måste du vara hos personen den helgen då? Sådant går att pussla ihop om man är intresserad och förälskad/kär.

Alltså, främst är det för barnens skull.

Min sambos kusin, A, har varit ihop med sin sambo, B, i tre år. Bs yngsta son är 6, han har alltså känt A i halva sitt liv. Han kallar A för "pappa" och träffar A betydligt mer än sin biologiska farsa. Den äldsta sonen är också helt betuttad i A, men kallar honom inte för pappa. Om A vill avsluta det med B avslutar han det inte med bara en person, utan tre personer. Det är det jag är rädd för.

Ungefär samma ålder som jag själv skulle jag säga. På mig och min sambo skiljer det 6 månader.

colaflaska skrev:

slackern skrev:

colaflaska skrev:Jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med någon som har barn, inte ens om hen bara har barnet varannan helg.

Måste du vara hos personen den helgen då? Sådant går att pussla ihop om man är intresserad och förälskad/kär.

Alltså, främst är det för barnens skull.

Min sambos kusin, A, har varit ihop med sin sambo, B, i tre år. Bs yngsta son är 6, han har alltså känt A i halva sitt liv. Han kallar A för "pappa" och träffar A betydligt mer än sin biologiska farsa. Den äldsta sonen är också helt betuttad i A, men kallar honom inte för pappa. Om A vill avsluta det med B avslutar han det inte med bara en person, utan tre personer. Det är det jag är rädd för.

OK det var omtänksamt utav dig. Fast jag tror att barn är rätt anpassningsbara, eller min son har alltid vetat vilka hans biologiska föräldrar är.

20-45 års ålder för min del är 33 år.

Om jag ska ska ha ett seriöst förhållande så får dem gärna vara runt 50-70+.
Jag är en en man på 34 år.

Jag är öppen för alla åldrar.

Har haft yngre och äldre - är själv 44 unga år nu.
Allt handlar om att kunna leva tillsammans och respektera att man är olika.
Jag går aldrig ut och dansar men hon får gärna göra det - tillit.
Föredrar att gå på teater, äta ute eller hitta på något annat.

Har inga problem med att vara hemma och bara ta det lugnt och se på film eller läsa. Är en lugn person nu för tiden...

Men var finns Hon?

Patarei skrev:Om jag ska ska ha ett seriöst förhållande så får dem gärna vara runt 50-70+.
Jag är en en man på 34 år.

50-70+? Menar du alla över 50 då eller?

slackern skrev:Jag och sonens mamma separerade när han var 11 månader tror jag, när han gick på dagis var det fler föräldrar som hade separerat.

Var det du som låg bakom alla de separationerna?

Selma skrev:

slackern skrev:Jag och sonens mamma separerade när han var 11 månader tror jag, när han gick på dagis var det fler föräldrar som hade separerat.

Var det du som låg bakom alla de separationerna?

Haha onej sådan kvinnokarl är jag inte.

slackern skrev:

Selma skrev:

slackern skrev:Jag och sonens mamma separerade när han var 11 månader tror jag, när han gick på dagis var det fler föräldrar som hade separerat.

Var det du som låg bakom alla de separationerna?

Haha onej sådan kvinnokarl är jag inte.

*hahahahahahaha*

rdos skrev:Enligt min uppfattning så är den ohämmade sexualiseringen av vår kultur huvudorsaken till att folk har så bråttom. Enligt vår kultur så är det bara snabb sex och snabba relationer som räknas, och då har man inte tid med att låta det ta sin tid. Vilket resulterar i en mängd ytliga och kortvariga förbindelser.

Jag instämmer till fullo med det du skriver. Ytliga människor som vill bygga en kärleksrelation över en natt säger lite om deras intentioner. Själv behöver jag tid på mig för att bygga upp känslor och för att känna kärlek. Det är ingenting som slår till som en blixt från klar himmel efter en utlösning...

Den enda slutsats som jag kan dra av snabbdejtande är att dessa människor förmodligen är mer kära i kärleken än i personen ifråga. Är det då konstigt att man drar sig tillbaka när i princip alla är likadana?

Men men... Hellre dö som en lycklig enstöring, än som en bedragen man.