Blomma85 skrev:

bine87 skrev:Tickande klockor är något som jag verkligen inte klarar av!

+1
Jag kan inte ha väggklockor hemma för de tickar alltid högt och driver mig till vansinne, speciellt när jag ska sova.

Make that +2!

Fläktar....grrrrr

Tiblan skrev:Fläktar....grrrrr

Fy fan för dem, ja!
När jag bodde hemma så drev köksfläkten mig till vansinne när jag skulle sova, och jag drev morsan till vansinne genom att gå och stänga av den - vilket hon inte gillade eftersom den behövdes mot fukten.

Henkkalexi skrev:

Tiblan skrev:Fläktar....grrrrr

Fy fan för dem, ja!
När jag bodde hemma så drev köksfläkten mig till vansinne när jag skulle sova, och jag drev morsan till vansinne genom att gå och stänga av den - vilket hon inte gillade eftersom den behövdes mot fukten.

Själv blir jag alldeles lugn av ljudet från vår köksfläkt!

Dammsugaren. Usch. Finns inte en chans att den körs i mitt hus samtidigt som jag är där.

Swesse skrev:

Blomma85 skrev:

bine87 skrev:Tickande klockor är något som jag verkligen inte klarar av!

+1
Jag kan inte ha väggklockor hemma för de tickar alltid högt och driver mig till vansinne, speciellt när jag ska sova.

Make that +2!

Ha! Jag har växt upp med en riktigt gammaldags klocka med pendel som tickade konstant, varje halvtimme slog den ett slag och varje heltimme slog den så många slag som klockan var (12 på natten = 12 DONG!). Men jag älskade den klockan och hade inget emot att sova i vardagsrummet när vi hade gäster. Alla andra som sov i vardagsrummet klev upp mitt i natten och stannade klockan för dom blev väckta. Jag vaknade aldrig, jag tyckte bara den var härlig

LarNor skrev:Dammsugaren. Usch. Finns inte en chans att den körs i mitt hus samtidigt som jag är där.

Jo, det känner jag igen! Ensam med tre barn och stort hus klarade jag mig igenom alla år genom att sopa som en tok och så småningom fick barnen städa alltihop. Jag klarar inte köksfläkt och desstom har jag aldrig kunnat laga mat, min psykiatriker säger attt det är en variant av AS att inte kunna fixa käk. Tack o lov var de två ungar jag har som inte har AS bra på att laga mat medan sonen med AS är en dj-el på att baka... Idag är jag glad över Rut för en trevlig dam hjälper mig med städning och att laga mat till frysen medan jag är ute så jag slipper oljuden.
Höga ljud är svårt och jag inser när jag tänker efter att jag inte sätter på Spotify varje dag... Har alltid stora öronskydd när jag går på konserter för att stå ut, och ibland på bio också för volymen är på tok för hög.
Elvisp är otäckt ljud som kan driva mig till......

Vattenkokaren! Inte vilken som helst utan just den som mina föräldrar har. Konstigt jag har inte haft problem med andra vattenkokare men den låter för jävligt. Jag blir tvungen att skrika om dom slår på den och be dom koka vatten i grytan istället (och dom gnäller på att det tar lång tid). Jag har varit nära på att köpa en ny vattenkokare åt dom bara för det eller att "döda" deras vattenkokare.

Hårda ringningar på dörrklockan!

Jag har seriöst funderat på att sätta upp en lapp på vår dörr där det står: "Ring försiktigt!", men jag tror inte folk kommer fatta.

Helikopterljud under vasaloppet.

Henkkalexi skrev:Hårda ringningar på dörrklockan!

Jag har seriöst funderat på att sätta upp en lapp på vår dörr där det står: "Ring försiktigt!", men jag tror inte folk kommer fatta.

Man kan koppla bort ringsignalen, skruva upp och kolla hur den ser ut inuti. I nödfall skruvar man bara isär den.

Jag tröttnade på signalen och lät folk knacka istället.

Mekaniska dörrklockor kan man peta in något i så att det inte längre går att ringa hårt! Själv avskyr jag att skapa hårda ljud, speciellt när det inte går att göra tystare.

Min lista skulle kunna göras lång; jag kan skriva under på de flesta inläggen här

Gnisslande bromsar är ett av mina absoluta hatljud. Jag blir typ aldrig arg, men otroligt provocerad när folk som som skulle behöva mer smörj(-olja) bromsar i min närhet.

Blir också väldigt stressad av alla sorters ljud från mina grannar. Har de senaste åren flyttat ett antal gånger just på grund av detta. Förgäves förstås. Det är inte tyst någonstans.

En lite intressant grej är att jag i surriga och stimmiga miljöer, som caféer, ibland med en kraftansträngning kan urskilja och fokusera på vad någon annan säger, men inte för mitt liv prata själv. Jag blir alldeles blockerad och sitter bara och tar sats utan att få ur mig ett vettigt ord.

Huggorm skrev:Under barndomen var jag väldigt skotträdd, och även åskrädd. Jag avskydde om någon sköt med gevär, men om det var jag själv som sköt så var det inga problem. Jag tror det var något med att jag inte tålde höga knallar som kom oväntat, jag ville kunna styra över det själv

Samma här. En nyårsafton när jag var liten försvann jag plötsligt från sällskapet. Folk letade och letade, tills någon hittade mig i det minimala utrymmet mellan husets ytter- och innerdörr.

bine87 skrev:Fågelkvitter klarar jag inte heller!

Jag vet! Särskilt de envetna och/eller optimistiska varianterna. Men det får man akta sig för att säga högt - snacka om provokativt. "Fågelsång som ääär så vacker!" Jo, tjena.

Den här tråden var för övrigt upplyftande. Jag har hela livet varit ljudkänslig men inte fattat varför eftersom jag inte haft någon AS-diagnos. Har väl mest fått höra att jag är överkänslig (inte i den faktiska, neutrala bemärkelsen), att jag måste lära mig att visa mer hänsyn och så vidare, vilket med tiden lett till att jag lidit, tigit och skämts. Så det är verkligen en lättnad att se att jag är i gott sällskap.

Att höra någon äta (som inte är jag) är väldigt obehagligt tycker jag.

*Tugg* - *Smask* - *Smet*

Hjälper inte att man har överkänslig hörsel direkt, burr jag ryser nästan bara att tänka på det.

Precis som Vilse har jag varit superkänslig för ljud hela livet men trodde att jag kanske bara fått extremt god hörsel. (Fick först nyligen reda på att jag har AS.)
Kunde bl.a. höra konstiga, knäppande ljud ibland uppe i träden i parker på hösten. Ingen annan hörde någonsin något där, så ett tag trodde jag att det var något allvarligt fel på öronen.
Men så skrev jag till en naturfrågespalt och fick svar direkt:
"Det är den gråskimliga fladdermusens läte som du hör."
Då blev jag faktiskt lite stolt! Öron som en fladdermus, det var som 17 ...

Kan störas enormt av ljudet av folk som andas (när det är lite tystare i omgivningen).

Swesse skrev:Kan störas enormt av ljudet av folk som andas (när det är lite tystare i omgivningen).

+1

Jag brukade skrika åt min syrra att hon skulle sluta andas, när jag inte pallade med ljuden.

Henkkalexi skrev:

Swesse skrev:Kan störas enormt av ljudet av folk som andas (när det är lite tystare i omgivningen).

+1

Jag brukade skrika åt min syrra att hon skulle sluta andas, när jag inte pallade med ljuden.

Jag med (och min bror)

Jag blir direkt irriterad på alla ljud jag inte själv godkänt. Det kan vara folk som smaskar, hostar, nyser, snyter sig, snorar, snarkar eller grannar som spelar musik eller konverserar.

Jag har dessutom rätt hög tinnitus vilket gör att jag måste ha maskeringsljud på, vilket i sig irriterar för jag kan t.ex. inte sova med fläkt igång egentligen, men har fått lära mig för att det är i alla fall mindre irriterande än tinnitusljuden.

Jag klarar heller inte barnskrik, jag får jätteont i öronen och tror att jag får ännu mer tinnitus av deras skorrande skrik. Vilket bland annat gör att jag aldrig tänker skaffa barn.

Jag tycker också det är jobbigt med folk som andas högt, t.ex. kraftiga människor (men jag har inget emot kraftiga människor i sig utan när de andas tungt för att de är överviktiga). Jag klarar heller inte folk som har snor i näsan så det gör små visslande ljud när de andas genom näsan.

Ja, listan kan göras lång, hehe.

Jag har inte diagnos, men skriver ändå.

Vilse skrev:En lite intressant grej är att jag i surriga och stimmiga miljöer, som caféer, ibland med en kraftansträngning kan urskilja och fokusera på vad någon annan säger, men inte för mitt liv prata själv. Jag blir alldeles blockerad och sitter bara och tar sats utan att få ur mig ett vettigt ord.

Jag känner igen det där, jag blir som stum när det är stimmigt omkring, kommer inte på något att säga och blir liksom frånvarande på något sätt. Efter en stund blir jag irriterad och vill bara gå därifrån.

Ljud som jag inte står ut med är främst de som kommer från andra människor som ätljud, snörvlingar, vissa typer av harklingar, och vissa uttal när de pratar. När jag tågpendlade bytte jag vagn ibland på grund av vissa medresenärers dialektala uttal som jag inte stod ut med att höra. Det bara ryser i mig när jag hör det, kan inte rå för det och det handlar inte om att jag har något emot människorna eller dialekten.

Annars är jag inte ljudkänslig direkt, det är bara att jag irriterar mig på vissa ljud så att jag bara inte står ut. Fågelkvitter däremot älskar jag .

Får ont i örona att bara simulera otäcka ljud nu (bl a stenar som skrapar mot varandra, naglar mot svarttavla, bestick mot en tallrik, höga barnskrik, höga ljud från en byggnadsarbetsplats)

Det här var ingen bra tråd att gå in på och läsa folks kommentarer

- Ljudet från folk som andas högt (vilket även gör att jag tycker det är jobbigt med öronproppar eftersom jag då hör mig själv andas)
- Tickande klockor
- Ljudet av en gaffel mot tänder (när folk äter)
- Alarm som piper (speciellt om det är flera alarm samtidigt som piper i otakt)

Osv.

Felle skrev:Får ont i örona att bara simulera otäcka ljud nu (bl a stenar som skrapar mot varandra, naglar mot svarttavla, bestick mot en tallrik, höga barnskrik, höga ljud från en byggnadsarbetsplats)

Det här var ingen bra tråd att gå in på och läsa folks kommentarer

...tack för den posten... ...tror jag ska gå och banka huvudet i väggen, i några minuter, tills ljuden slutar ringa i öronen.

Det enda specifika ljudet jag har svårt för är ljudet av spårvagnen när den åker och framför allt ljudet som skapas när den bromsar in. Minst sagt problematiskt, då jag måste åka spårvagn med dottern till dagis varje dag eftersom hon inte fick någon dagisplats på gångavstånd. Ljudet av vagnens åkande kombinerat med trängseln i vagnen gör att jag så gott som alltid har spänningsvärk vid ankomst till dagis... men då är det bara att snällt hoppa på igen för att ta mig till min studieplats.

Annars är det mest bullriga miljöer överlag jag har svårt för. Caféer, matsalar, för att inte tala om pubar och nattklubbar (undviker dem nästan helt). Blir illamående och får overklighetskänslor av för högt ljud på bion, men det beror då inte bara på ljudet utan även på synintrycken. Utan att gå in på detaljer kan jag lugnt säga att jag aldrig igen ska se en längre 3D-film...