slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:

thainesen skrev:Barnkalas var min värsta fiende. Även när jag själv var barn. Så många ljud som var irriterande så som ballonger, kalastutare och allt skrikande när barnen fick sina efterlängtade presenter. Blir orolig bara genom att tänka på det.

Plus tio eller nåt...värre kan man inte tänka sig. Plötsliga skrik, tallrikar som hamnar på golvet. Skrän, klet och jävligheter...

Du hämtning från dagis är nog den värsta tiden i mitt liv. Fyfan vilken mardröm det var med alla skrikiga ungar, min grabb som blev störd utav allt spring och kom av sej att ta på sej sina kläder hela tiden. Jag stod där och höll på att spricka utav frustration för att det tog sådan tid. Och självfallet varje gång jag hämtade så var det en unge som höll på och leka med ljusknappen så att det blev ännu mer störande intryck.

Ungar är liksom ständiga orosmoment för den som är känslig för intryck.

En del vuxna kan ju också vara extremt omständiga iofs...det klassiska är väl halvhysteriska fruntimmer som ska shoppa i grupp. Helst plötsligt blir de som yra höns och far fram och tillbaka som oljade skottspolar. All rim och reson som bortblåst. Någon blir kissnödig helt akut och då ska det springa och letas efter toalett, eller så går man flera kvarter tillbaka för att titta på ett klädesplagg en gång till, sen ska det divideras om vilken restaurang man ska välja och bara det tjafset tar tjugo minuter...sen är det något ljushuvud som kommer på att parkeringstiden är slut varpå man måste springa och ordna det...sen kommer en annan på att någon är allergisk och då måste det bytas restaurang....ytterligare tjugo minuter...var ställde vi bilen egentligen...HOPPSAN! -jag halkade och klacken på skon gick av...! och så där håller det på hela tiden.
De här fruntimren är inte fältmässiga. De kan inte tänka från A till B eller träffa ett val utan det är allt på en gång och lite till, det är en ständigt pågånde konferens om allt från förra semesterns väderlek eller var man lagt mobilen. Och under tiden hinner de glömma bort vilken avfartsväg de skulle åkt in på, eftersom de var så upptagna av att diskutera förra sommaren...eller om det var semestern...
De har ett stort bryderi bara att välja klädsel och leta rätt på allt de ska ha med sig innan man åker. Redan där känner man huvudvärken nalkas. Hur man känner sig när man kommer hem igen låter sig inte beskrivas. Som en urvriden trasa eller nåt.
Och sen är det JAG som ska ha problem...!

Jag stannar numera hemma när det blir släktträffar och man ska ge sig ut och 'hitta på saker tillsammans'.

KrigarSjäl skrev:

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:Plus tio eller nåt...värre kan man inte tänka sig. Plötsliga skrik, tallrikar som hamnar på golvet. Skrän, klet och jävligheter...

Du hämtning från dagis är nog den värsta tiden i mitt liv. Fyfan vilken mardröm det var med alla skrikiga ungar, min grabb som blev störd utav allt spring och kom av sej att ta på sej sina kläder hela tiden. Jag stod där och höll på att spricka utav frustration för att det tog sådan tid. Och självfallet varje gång jag hämtade så var det en unge som höll på och leka med ljusknappen så att det blev ännu mer störande intryck.

Ungar är liksom ständiga orosmoment för den som är känslig för intryck.

En del vuxna kan ju också vara extremt omständiga iofs...det klassiska är väl halvhysteriska fruntimmer som ska shoppa i grupp. Helst plötsligt blir de som yra höns och far fram och tillbaka som oljade skottspolar. All rim och reson som bortblåst. Någon blir kissnödig helt akut och då ska det springa och letas efter toalett, eller så går man flera kvarter tillbaka för att titta på ett klädesplagg en gång till, sen ska det divideras om vilken restaurang man ska välja och bara det tjafset tar tjugo minuter...sen är det något ljushuvud som kommer på att parkeringstiden är slut varpå man måste springa och ordna det...sen kommer en annan på att någon är allergisk och då måste det bytas restaurang....ytterligare tjugo minuter...var ställde vi bilen egentligen...HOPPSAN! -jag halkade och klacken på skon gick av...! och så där håller det på hela tiden.
De här fruntimren är inte fältmässiga. De kan inte tänka från A till B eller träffa ett val utan det är allt på en gång och lite till, det är en ständigt pågånde konferens om allt från förra semesterns väderlek eller var man lagt mobilen. Och under tiden hinner de glömma bort vilken avfartsväg de skulle åkt in på, eftersom de var så upptagna av att diskutera förra sommaren...eller om det var semestern...
De har ett stort bryderi bara att välja klädsel och leta rätt på allt de ska ha med sig innan man åker. Redan där känner man huvudvärken nalkas. Hur man känner sig när man kommer hem igen låter sig inte beskrivas. Som en urvriden trasa eller nåt.
Och sen är det JAG som ska ha problem...!

Jag stannar numera hemma när det blir släktträffar och man ska ge sig ut och 'hitta på saker tillsammans'.

Jo tack jag känner igen det där.

Men jag måste erkänna snubbar är fan också likadana i grupp. Massa olika viljor vart man ska gå o käka och så. Aldrig varit med om att någon måste gå hem och byta skor pga att klacken har gått av. Men lika veliga. Spring fram och tillbaks. Kanske mer bröl än tjatter.

Haha Krigis, varför hänger du med kvinnliga bekanta på shoppingrunda om det är så jobbigt? Eller rättare sagt; hur har du fått chansen att uppleva det du beskriver?

KrigarSjäl skrev:Ungar är liksom ständiga orosmoment för den som är känslig för intryck.

Nu när vi pratar om unga barn. Så kom jag och tänka på att min bror kommer imorgon med sin 2 månader gamla son. Vilket kommer skapa problem i min tillvaro. Så orolig är man allt.

Inte nog med det, även min brors sambo som aldrig slutar att prata. Det är som om hon är ständigt berusad och kommer på precis varenda grej ska man hålla långa diskussioner om. Usch. Har aldrig fått ett bra intryck av såna som käften bara går i ett på. Visst att det kan vara intressant att prata om olika intressen med varandra, men inte ALLT som finns mellan himmel och jord.

Verkligen ingen som har en aning om detta? Borde vara intressant i alla fall vid AS, åtminstone vid buller utomhus där det här är helt avgörande.

Hur kan vind betyda så mycket för hur långt och åt vilket håll ett ljud hörs? Vindhastigheter är ju försumbara i förhållande till ljudhastigheten och ljudet kan därmed inte hinna dämpas nämnvärt mer genom den marginellt förlängda transportsträckan. Redan lätt bris räcker för att man ska märka det tydligt - och en orkan behöver bara ha en tiondedel av ljudhastigheten.

Intressant att se om någon känner till det!

Fortytwo skrev:Haha Krigis, varför hänger du med kvinnliga bekanta på shoppingrunda om det är så jobbigt? Eller rättare sagt; hur har du fått chansen att uppleva det du beskriver?

Gjorde.

Idag undviker jag att utsätta mig för dylika trauman. Med åldern kommer självinsikten.

thainesen skrev:Inte nog med det, även min brors sambo som aldrig slutar att prata. Det är som om hon är ständigt berusad och kommer på precis varenda grej ska man hålla långa diskussioner om. Usch. Har aldrig fått ett bra intryck av såna som käften bara går i ett på. Visst att det kan vara intressant att prata om olika intressen med varandra, men inte ALLT som finns mellan himmel och jord.

He, det där känns igen. Det här att ivrigt och lätt nervöst prata om ALLT, från det ena till det andra och hela tiden.

Ljudet av någon som sitter nära mig och smaskar på ett äpple, särskilt på tåg, bussar, i väntrum m.m. Päron kan orsaka samma irritation.

Tallerger skrev:Ljudet av någon som sitter nära mig och smaskar på ett äpple, särskilt på tåg, bussar, i väntrum m.m. Päron kan orsaka samma irritation.

Jag är egentligen emot dödsstraff men när detta sker mig tänker jag annorlunda.

geocache skrev:Jag kan inte med ljudet av analoga kopplingsur *vinkar till Kevlarsoul*. Vi har ett sådant här i vardagsrummet, och den tickar så högt att jag störs massor av den är jag sitter och tittar på tv-program.



Jag skulle vilja ha sådana här till alla fönsterlampor istället för de tickande kopplingsuren

Ah dom ja.. Riktigt irriterande ljud.. Sånt har jag inte hemma.

Sörplande. Ryser av det - tål det inte! Folk ska alltid sörpla när de dricker kaffe, men även när de dricker kalla drycker ur porslinskopp. Poängen torde vara att inte bränna läpparna på den heta drycken, men likt förbannat sörplas det alltid oavsett.

Blev tokig av det som barn och blir fortfarande redigt skitförbannad när någon sörplar!

När någon drar med en kockkniv på en kastrull och skrattar ondskefullt. Metall mot metall står jag inte ut i vissa tonlägen. Det där skrapande ljudet i en viss frekvens då. Jag får rysningar och ståfräs typ.

Det var kul så länge det varade i alla fall...

-Glömde. Bland det vidrigaste jag vet, skvalet av urinerande i toaletten som sker rakt ned i vattnet, USCH!

Ljudet som uppstår när man har en telefon nära datorskärmen. (När man får sms eller så)

arbogaerik skrev:-Glömde. Bland det vidrigaste jag vet, skvalet av urinerande i toaletten som sker rakt ned i vattnet, USCH!

Det är ju mysigt. Låter som ett litet vattenfall.

Snarkningar. Jag klarar verkligen inte av snarkningar. Men höga ljud i allmänhet är väldigt jobbigt, har inte lyxen att kunna stänga ljud ute. Mamma kan det, något avundsjuk måste jag påstå att jag är.

Kylskåpssurr, fläktar som surrar, tut och tjut från elektroniska prylar, vibrationer i väggar och golv. Jag har även svårt med folk som andas (haha, jag menar att jag inte tycker om att HÖRA när folk andas). Jag kan även bli helt nipprig av att höra en liten liten vissling eller ett väsande ljud från näsan när jag ska sova. Om jag sover bredvid någon så MÅSTE jag andas i precis samma takt som den andre andre, vilket stressar upp mig så att jag inte kan sova.

Har nu konstaterat att både på fädernet och mödernet, finns detta fenomen hos min släkt. Däremot, så verkar det vara olika hur man hanterar detta ljud – en av mina föräldrar, som kanske har lättare att bortse från sin omgivning (lite aspigare, men mindre ångestbenägen och mer... Konkret och "praktisk/jordnära", snarare än känslosam eller "automatiskt nyfiken"), har lättare att helt enkelt ignorera ljud. Hjälper nog också att vb har en hörselsättning. Andra, mig inklusive, som funderar spontant på till exempel mellanmänskliga relationer vi har, eller har varit med om exempelvis mobbing, eller har en högre andel uttryckta känslor, hur man nu formulerar det, har svårare. Antagligen är bägge "motpolerna" på sina olika vis både självgenererande och -förstärkande, tror jag.

Lyssnar nu på en talbok om tinnitus och sätter mig in i sk TRT (tinnitus retraining therapy), tror det kan vara en del av lösningen för mig. Som en sidonot, kan jag nämna att Tal- och punktskriftsbiblioteket har en nedladdningstjänst för talböcker om man enligt upphovsrättslagen har rätt till att låna anpassad litteratur, till exempel på grund av dyslexi, koncentrationssvårigheter, eller andra funktionsnedsättnngar. Som en sidonot till, retar jag mig på uppläsarens "injorera" - ignorera heter det

det konstigaste är "ljudet" av sporttejp då tänerna tar mot sporttejpen (för att riva av det)
Jag både hör ett brusande och känner tänderna "expandera" jag gissar det är samma som viss amed AS har som att höra färger och se ljud. däremot är det endast med sporttejp (och pga att jag automatiskt tänker på hur det hörs/känns med sporttejp så klarar jag inte av att höra nån annan riva av sporttejp heller)

ja jag vet, jättekonstigt

annars plötsligt höga ljud som tex nyårsraketer, smällande ballonger, bilar/mopeder utan/med dålig ljuddämpare m.m.

Regelbundna ljud som ger antydning av rytm, skitjobbigt när man försöker sova... Kör med öronproppar varje natt Porlande element, hummande kylskåp utgör ett problem, men värst är nog klockor med sekundvisare, jag hör dem om det så är en armbandsklocka som ligger i rummet bredvid. Lite OCD varning kanske, har inte den problematiken "officiellt" men ingen annan jag känner har dessa besvär.

Tigerklo skrev:Regelbundna ljud som ger antydning av rytm, skitjobbigt när man försöker sova... Kör med öronproppar varje natt Porlande element, hummande kylskåp utgör ett problem, men värst är nog klockor med sekundvisare, jag hör dem om det så är en armbandsklocka som ligger i rummet bredvid. Lite OCD varning kanske, har inte den problematiken "officiellt" men ingen annan jag känner har dessa besvär.

Oh! Som jag alltså! Vi har inga tickande klockor hemma just därför och när jag sover borta brukar jag smyga upp och ta ur batterierna i klockorna. (Säkert jobbigt för klockornas ägare, hm, men vad gör man inte för att få sova lite?)

Snörvlande, "dra in snoret" och liknande kropps-ljud.
Människor som inte kan äta eller dricka utan att slurpa och sörpla - då blir jag tokig.
Vår TV står på en gammal bänk, och har sambon ljudet över en viss volym så skorrar det lite i bänkskivan - då måste jag sänka eller gå till ett annat rum. Jag blir bara förbannad till slut.
Hög musik eller hög volym på tvn rent generellt... fast jag har förstått att det är "normal" volym när jag tycker det är högt.

Hackspettar får det också att krypa i kroppen på mig.

"Fula"höga ljud som t.ex maskiner högljudda människor spec i massor skrik är inte treviga dom heller och sen så gillar jag inte högljudd dålig musik eller ljudet av fester. Däremot så gillar jag hög musik om det är musik jag gillar som t.ex rock metal och dubstep. Om jag känner mig sprallig ocg glad eller på festhumör så är det oftast inget problem med fester som jag känner mig trygg på eller högmusik. För att jag ska vara trygg på en fest måste jag känna folk där och alltid vara med någon som jag känner mig trygg med som t.ex kompisar eller pojkvännen.

Jag blir riktigt irriterad på ljuden min hund gör när han slickar sitt skrev..