Henkkalexi skrev:

KrigarSjäl skrev:Den där låten som framförs på Findusreklamen.
...every day is a getting closer...just like a rollercoaster....ah-hey...ah-hey...hey

+1

Jag får ytterst våldsamma tendenser när jag hör den låten.

Ja man får ju det...

Skrikande barn

Kristofer skrev:Skrikande barn

Du gillar inte heller nu-metal hör jag.

Rösten från kvinnan i naturvårdsverkets reklam om vilken märkning man ska söka efter om man köper fisk.

Fy fan. Halländska, va? Driver mig till vansinne.

Reportern Kristina Kappelin på SVT.

För att koka ner det ytterligare i mitt fall: två samtidiga informationsbärande ljudkanaler. Har inget filter för att skilja ut den intressanta halvan av ljudbilden.

T.ex.
- Två personer som pratar samtidigt, oavsett vem det riktas till (om volymen är jämförbar).
- Någon pratar medan ett barn skriker (även barnet vill kommunicera något, ju).
- Någon pratar medan vissa typer av musik spelas. Dels beror det på volymen, dels på hur "kommunikativ" musiken är. Sångtext är en form av talad kommunikation, men även instrumental musik kan vara illa nog.

...osv.

Har en gång tidigare jämfört med en bekant som har liknande svårigheter, men han uttryckte det som att han "hör vad alla säger samtidigt". Jag å min sida "kan inte urskilja vad någon säger", men har insett att vi menade samma effekt. Eftersom jag inte kan filtrera bort det oönskade hör jag allt samtidigt, och tar in ett enormt sammelsurium, brottstycken av meningar i en enda röra. Med stor ansträngning kan jag sortera "i efterhand" men måste då koncentrera mig enormt. Jag kan dessutom inte varva detta med rena tankar, så jag blir mindre snabbtänkt ju mer ljud som finns omkring mig.

Ett märkligt undantag är viss repetitiv musik som jag kan ha som "metronom" när jag gör andra saker. Det är då inte "skval i bakgrunden" utan en rytmbas för mina göromål.

Ska det (i "normala" hjärnor) sitta ett filter innan den medvetna sorteringen av ljudintryck? Har svårt att föreställa mig hur det skulle kännas.

Är också nyfiken på om ni andra allihop har varianter på samma grundproblem? Min gissning är att ni som är känsliga för plötsliga ljud också har ett filterproblem. Det plötsliga ljudet "tar över" intryckssfären och blir allt som finns.

(Har vissa problem med detta själv, t.ex. barnskrik i viss volym/frekvens låser min hjärna och jag kan inte tänka, tala, knappt röra mig.)

Just avsaknad av "filtreringsfunktion" är väldigt vanligt hos oss med Asperger, vi tar in hela (ljud)bilden samtidigt och måste använda aktivt hjärnarbete för att sålla bort det som irrelevant. Enter har inte alls det problemet, det sköts helt automagiskt (för något magiskt måste det ju vara), de ser den detalj de vill se (eller får leta som en galning), de hör det de vill höra osv.

Fördelen med att ta in en bel bild kan vara att man ser detaljer som andra missar, helt enkelt för att de inte ska vara där så filtren inte plockar bort saker, har man bra minne kan man i efterhand leta igenom minnesbilden och hitta detaljerna (en del savanter är helt enorma på detta).

Ja jag har också enorma problem med denna form av hörsel och jag har svårt att fatta hur hörsel skulle kunna fungera på ett annan sätt. Detta filter vad är det? I en bok kallades denna typ av hörsel "binär" (ej en vedertagen term men en bra liknelse), dvs den har bara två lägen, är antingen av eller på. Förr när jag gick på fest och drack alkohol fick jag genom detta en sorts mur, ett filter, som gjorde det betydligt lättare att lyssna på en människa i taget. Detta har jag förstått i efterhand för som nykterist blir en festtillställning så jäkla jobbig med alla ljud och röster.

ca skrev:För att koka ner det ytterligare i mitt fall: två samtidiga informationsbärande ljudkanaler. Har inget filter för att skilja ut den intressanta halvan av ljudbilden.

T.ex.
- Två personer som pratar samtidigt, oavsett vem det riktas till (om volymen är jämförbar).
- Någon pratar medan ett barn skriker (även barnet vill kommunicera något, ju).
- Någon pratar medan vissa typer av musik spelas. Dels beror det på volymen, dels på hur "kommunikativ" musiken är. Sångtext är en form av talad kommunikation, men även instrumental musik kan vara illa nog.

...osv.

Har en gång tidigare jämfört med en bekant som har liknande svårigheter, men han uttryckte det som att han "hör vad alla säger samtidigt". Jag å min sida "kan inte urskilja vad någon säger", men har insett att vi menade samma effekt. Eftersom jag inte kan filtrera bort det oönskade hör jag allt samtidigt, och tar in ett enormt sammelsurium, brottstycken av meningar i en enda röra. Med stor ansträngning kan jag sortera "i efterhand" men måste då koncentrera mig enormt. Jag kan dessutom inte varva detta med rena tankar, så jag blir mindre snabbtänkt ju mer ljud som finns omkring mig.

Ett märkligt undantag är viss repetitiv musik som jag kan ha som "metronom" när jag gör andra saker. Det är då inte "skval i bakgrunden" utan en rytmbas för mina göromål.

Ska det (i "normala" hjärnor) sitta ett filter innan den medvetna sorteringen av ljudintryck? Har svårt att föreställa mig hur det skulle kännas.

Är också nyfiken på om ni andra allihop har varianter på samma grundproblem? Min gissning är att ni som är känsliga för plötsliga ljud också har ett filterproblem. Det plötsliga ljudet "tar över" intryckssfären och blir allt som finns.

(Har vissa problem med detta själv, t.ex. barnskrik i viss volym/frekvens låser min hjärna och jag kan inte tänka, tala, knappt röra mig.)

Absolut. I mitt fall blir problemen med filtret extra tydligt eftersom jag har nedsatt hörsel (ärrbildning på trumhinnorna efter oräkneliga öroninflammationer) och ändå är extremt ljudkänslig. Kan inte heller prata/agera i stimmiga miljöer och söker febrilt efter en garanterat tyst bostad för att veta att det finns en reträttplats. Som det är nu kastas jag ju från det ena bullret till det andra.

En vän undrade hur jag pallar att sjunga i kör med min ljudkänslighet. Just körsången är inget problem. Men om någon till exempel sitter och viskar eller om en dörr slår igen någonstans samtidigt som vi får instruktioner eller ska sjunga krävs en otrolig kraftansträngning för att jag ska kunna fokusera. Och det händer ju hela tiden. Fikarasten är ännu värre. Jag har hittat ett vilrum i anslutning till en toalett som jag brukar smita iväg till då.

KrigarSjäl skrev:

Kristofer skrev:Skrikande barn

Du gillar inte heller nu-metal hör jag.

Förvisso inte det jag avsåg med mitt inlägg, men ditt påstående är korrekt.

Smaskande, alltså folk som äter med öppen mun och tuggar så att man hör själva smaskandet, till exempel tuggummi-tuggande, är obehagligt:P

Sport på tv. Det är bland det värsta jag vet.
Särskilt när stämningen på plats ska fångas med bakgrundsljud från publiken.
Då är det väll i regel bollsporter och friidrott.

Annars gillar jag inte dansband och barn.

Köksfläkten...fy faaaan för den

Listan blir lång på ljud som tar energi. Jag har fått hjälp nu, börjat TRT-behandling hos audiologen.

Ja sportsändningar i TV och annan media är verkligen helt outhärdligt.

Även reklam på TV klarar jag inte av att höra. (eller se på heller för den delen)

Och fågelkvitter om det låter såhär kl 3 på morgonen. Högt som fan, timma ut och timma in!



Nån som vet vad det är för art så jag vet vad jag ska skjuta?



EDIT, varför går det inte att bäddain ordentligt?

Swesse skrev:Blev förvånad då jag sökte men inte fann någon specifik tråd för det här ämnet. Så till saken:
Många aspies har ju hypersensitiv hörsel. Jag har även märkt att det finns ljud som vissa inte klarar av. Vilka är era?

Oj! Min lista kan göras lång...
Tuggande och sväljande som du skrev. Fågelkvitter, borr, dammsugare, tvättmaskin, små pip/surr ljud, tickande ljud osv osv osv.

Höga, plöstliga, ljud får mig att bli väldigt stressad och aggressiv. T.ex. gamla bilar, motorcyklar, spontant applåderande, att någon sätter igång musik (min egen musik får vara hur hög som helst, men inte någon annans), killar i målbrottet som skrattar och stojar, barn som skrattar eller skriker (gråtande barn tål jag oftast) och folk som skrattar högt. Dammsugaren funkar om det är jag själv som dammsuger.
Små ljud som fläktar, klockor, toner från maskiner m.m. tycker jag oftast är helt okej. Jag blir mer stressad/oroad om dom plötsligt stängs av.

Folk som tvångsmässigt smackar/gör märkliga ljud med tungan/svalget. Det är kanske inte så roligt att drabbas själv av tvånget, men det är oerhört enerverande att lyssna på. *Skronk* *Klntk*

Trafikljud, speciellt moppar, grästrimmer, skrikande barn, för hög ljud på tv eller musik, dammsugare, och alla apparater som låter (måste hålla för öronen/ha öronproppar i om någon drar igång nåt sånt) plötsliga höga ljud, vissa röster, gälla telefonsignaler, porslinsskrammel
när folk svarar med samma tonläge och ord hela tiden när någon pratar typ jaa...jaa..jaa till slut hör jag bara det för att det är så irriterande.

+ tusen saker till säkert, beror på humör också

Käringar från Skåne som vrålar en i örat och tycker att ögonblicket då vi räcker fram en tackpresent till vår sånglärare är ett YPPERLIGT tillfälle att ta reda på alla gruppmedlemmars stjärntecken.
Och så är det JAG som skall ha problem...

Skator

Jag är antingen-eller. Antingen är jag utvilad och på topp varvid ljud inte stör mig alls, eller så är jag utmattad och/eller sensoriskt överbelastad varvid vartenda ljud stör mig - dock är människor som pratar värst i det läget. Varje ord känns som om någon gnuggar sandpapper över hela min insida och jag får lust att, på bästa autistmanér, slå händerna för öronen och skrika för att stänga pratet ute.

Blyertspennor... ffyyyyy.... låter som naglar på svarta tavlan!

Måsar, fan vad jobbiga de är!

Skator och de flesta andra kråkfåglar är trevliga.