Leviti skrev:Men allt beror ju på vilket sätt man säger saker. T.ex. ser det ju väldigt dumt ut om man går fram till en fet kvinna på McDonalds och säger rakt ut till den personen: "Hörrudu, är du medveten om att du ser ut som en flodhäst?" Om man däremot är ärlig mot en annan person i ett uppriktigt syfte att hjälpa denne, blir det mer konstruktivt.

Har inte detta redan avhandlats i tråden som en självklarhet?

Henkkalexi skrev:Vad har DU för diagnos, då? Uppenbarligen inte AS, iallafall.

Och återigen: det är SÄTTET du ställer dina frågor på som är stötande eftersom de är insinuanta, så vem är det egentligen som beter sig socialt klumpigt och oförskämt i den här tråden?

Jag ber om ursäkt om jag har uttryckt mig oförskämt eller kränkande. När något engagerar mig känslomässigt har jag väldigt lätt att framföra åsikter/frågor på fel sätt, och följden blir ju att man blir misstagen för känslokall eller ignorant.

Min Asperger-diagnos är av en mycket "lindrig form".

Choklad skrev:Har inte detta redan avhandlats i tråden som en självklarhet?

Jag har inte läst allt i denna tråd

Leviti skrev:

Henkkalexi skrev:Vad har DU för diagnos, då? Uppenbarligen inte AS, iallafall.

Och återigen: det är SÄTTET du ställer dina frågor på som är stötande eftersom de är insinuanta, så vem är det egentligen som beter sig socialt klumpigt och oförskämt i den här tråden?

Jag ber om ursäkt om jag har uttryckt mig oförskämt eller kränkande. När något engagerar mig känslomässigt har jag väldigt lätt att framföra åsikter/frågor på fel sätt, och följden blir ju att man blir misstagen för känslokall eller ignorant.

Min Asperger-diagnos är av en mycket "lindrig form".

Det komiska i det hela var att du gjorde exakt så som du uppger att du inte förstår dig på hos andra: nämligen var oartig och skrev din "sanning" på ett sätt som var väldigt "in your face".

Jag har också en "lindrig form" av AS, men även ADD vilket gör att mina symptom överlappar och emellanåt triggar igång varandra.

Att folk öppet talar om ex. någons vikt framför personen ifråga är nog ganska sällsynt, både bland enter och apsies. Många gånger kan det kanske mer handla om att man får en fråga om något och helt enkelt inte kan frisera svaret.

Ex. så brukade en kompis i skolan som var intresserad av märkeskläder fråga mig vad jag tyckte om hans kläder - samma sak med tjejkompisar som drog med mig ut på shopping - och när jag helt enkelt ansåg att plagget ifråga inte var snyggt för fem öre, men personen inte såg konstig eller obekväm ut i det, så svarade jag: "Jag skulle aldrig ta på mig det själv, men du passar i det."

Det blev OFTA misstolkat...

Henkkalexi skrev:

Leviti skrev:

Henkkalexi skrev:Vad har DU för diagnos, då? Uppenbarligen inte AS, iallafall.

Och återigen: det är SÄTTET du ställer dina frågor på som är stötande eftersom de är insinuanta, så vem är det egentligen som beter sig socialt klumpigt och oförskämt i den här tråden?

Jag ber om ursäkt om jag har uttryckt mig oförskämt eller kränkande. När något engagerar mig känslomässigt har jag väldigt lätt att framföra åsikter/frågor på fel sätt, och följden blir ju att man blir misstagen för känslokall eller ignorant.

Min Asperger-diagnos är av en mycket "lindrig form".

Det komiska i det hela var att du gjorde exakt så som du uppger att du inte förstår dig på hos andra: nämligen var oartig och skrev din "sanning" på ett sätt som var väldigt "in your face".

Jag har också en "lindrig form" av AS, men även ADD vilket gör att mina symptom överlappar och emellanåt triggar igång varandra.

Att folk öppet talar om ex. någons vikt framför personen ifråga är nog ganska sällsynt, både bland enter och apsies. Många gånger kan det kanske mer handla om att man får en fråga om något och helt enkelt inte kan frisera svaret.

Ex. så brukade en kompis i skolan som var intresserad av märkeskläder fråga mig vad jag tyckte om hans kläder - samma sak med tjejkompisar som drog med mig ut på shopping - och när jag helt enkelt ansåg att plagget ifråga inte var snyggt för fem öre, men personen inte såg konstig eller obekväm ut i det, så svarade jag: "Jag skulle aldrig ta på mig det själv, men du passar i det."

Det blev OFTA misstolkat...

Jag har också en förhållandevis lindrig form av AS. Det märks inte så mycket för andra om de inte känner till att jag har just AS.

Det ligger i fördomarna om AS att ingen med det vet hur vanligt socialt hyfs ser ut. Så man är kanske inte en stjärna på att hänga med i sociala sammanhang, och att det är fullständigt utmattande. De flesta med AS har en god empatisk förmåga, trots alla fördomar som sprids.

Och det minsta man kan begära är att man, engagerad eller inte, läser tråden från början och framåt.

-Är mycket inåt riktad och håller mig helst i min egen trygga dvala, dagdrömmer mycket. Folk har säkert sett mig tusentals gånger när jag sitter ute på gården på min gunga med Ipoden varje dag.
-Jag är mycket blyg och osäker, vilket gör att jag är ganska tyst av mig och jag misstänker att folk märker av det ibland.
-Tillsammans med andra personer, dom jag inte känner eller känner mig osäker hos, så kan jag vara ganska nervös, vismig och stel, det kanske en del märker av också.

-Vet inte om man kan kalla det här för Asperger drag men i och med att jag älskar djur och fjärilar så kan jag säga hej till dom när jag stöter på dom, t ex om jag ser en duva vandra på gatan så hälsar jag på den. Och det här är en grej jag ärligt talat inte bryr mig om om andra märker eller ej.

ZeldAlice skrev:-Vet inte om man kan kalla det här för Asperger drag men i och med att jag älskar djur och fjärilar så kan jag säga hej till dom när jag stöter på dom, t ex om jag ser en duva vandra på gatan så hälsar jag på den.

Det gör jag också!


Fast ofta får jag inte fram något ljud när jag bara ska säga ett ord (oavsett så pratar jag ändå så tyst att ingen hör) och det får istället bli en liten vinkning (jag lärde mig att vinka för ett par år sedan).

Att jag skyggar undan från att stå för nära arbetskamrater. 1 meter eller mer krävs. Försöker undvika detta beteende men det är så svårt.

Att jag undviker ögonkontakt. Arbetar på det med.

Vad jag tror märks mest är min oförmåga att starta en konversation. Jag är oftast helt tyst.

Jag har f.ö inte berättat om AS för dom. Tror inte det kommer ske heller.

Kanin skrev:

ZeldAlice skrev:-Vet inte om man kan kalla det här för Asperger drag men i och med att jag älskar djur och fjärilar så kan jag säga hej till dom när jag stöter på dom, t ex om jag ser en duva vandra på gatan så hälsar jag på den.

Det gör jag också!


Fast ofta får jag inte fram något ljud när jag bara ska säga ett ord (oavsett så pratar jag ändå så tyst att ingen hör) och det får istället bli en liten vinkning (jag lärde mig att vinka för ett par år sedan).

Åh vad kul! Själv hälsar jag gärna på djur plus att jag tycker att djur absolut har samma värde som människan. Till skillnad från dom flesta människor så kan man verkligen prata med djur.

Och ditt dilemma du nämnde känner jag starkt igen på mig själv.Har som sagt, svårt att få fram en del ljud och ord och att öppna munnen hjälper inte alls. Tror det heter att man stakar upp sig typ. Ibland så säger jag saker och för tyst tack vare min blyghet och nervositet.

Henkkalexi skrev:Det komiska i det hela var att du gjorde exakt så som du uppger att du inte förstår dig på hos andra: nämligen var oartig och skrev din "sanning" på ett sätt som var väldigt "in your face".

Det har egentligen inget med Asperger att göra, jag kände mig bara lite upprörd och "argumentationssugen". Jag anser heller inte att jag uttryckte mig speciellt kränkande (det var ju inte riktat mot en speciell individ, utan endast ett ifrågasättande av ett visst beteende), även om de säkert finns de som tycker så (troligen de som lider av bristen själva).


Co-Admin: rättade citatet

Leviti skrev:

Henkkalexi skrev:Det komiska i det hela var att du gjorde exakt så som du uppger att du inte förstår dig på hos andra: nämligen var oartig och skrev din "sanning" på ett sätt som var väldigt "in your face".

Det har egentligen inget med Asperger att göra, jag kände mig bara lite upprörd och "argumentationssugen". Jag anser heller inte att jag uttryckte mig speciellt kränkande (det var ju inte riktat mot en speciell individ, utan endast ett ifrågasättande av ett visst beteende), även om de säkert finns de som tycker så (troligen de som lider av bristen själva).

Du citerade fel - det är jag som citeras, inte Juddy - och jo, att vara "in your face" kan många gånger vara oerhört aspigt. Jag har fått ta mycket skit för att jag haft udda åsikter och intressen genom åren som jag inte funnit orsak att dölja eftersom jag helt enkelt inte förstått på vilket sätt det har ställt till det socialt för mig.

Det jag undrar är om du utgår ifrån att:

1. Våra sociala avvikelser är medvetna?
2. De är enkla att ändra på om vi får "rätt" information?
3. Vi saknar vilja att vara socialt fungerande?


Det är inte heller så smidigt att dra igång en sådan här diskussion bara för att man är "lite sugen", för problemet med många av oss aspiesar är att en diskussion inte tar slut bara för att frågeställaren kom på att "Såhäääär djupt ville jag ju inte gå!!"


Co-Admin: rättade citatet

Henkkalexi skrev:Det är inte heller så smidigt att dra igång en sådan här diskussion bara för att man är "lite sugen", för problemet med många av oss aspiesar är att en diskussion inte tar slut bara för att frågeställaren kom på att "Såhäääär djupt ville jag ju inte gå!!"

haha, du har en poäng där Vi aspisar är väldigt envisa och tycker nog för det mesta att våra egna argument är de bästa. Håller du med?

Juddy skrev:Och det minsta man kan begära är att man, engagerad eller inte, läser tråden från början och framåt.

nej, det kan man verkligen inte begära. att en person har läst ett par inlägg bakåt kan man mycket väl anse vara ett minimumkrav. lycka till att få göra ett inlägg i någon av de 100+-sidiga trådarna om man måste läsa allt först.

Leviti skrev:haha, du har en poäng där Vi aspisar är väldigt envisa och tycker nog för det mesta att våra egna argument är de bästa. Håller du med?

jag tycker inte om ditt sätt att gruppera ihop alla här i en och samma grupp för att sedan avgöra vad vi tycker och tänker; jag ogillar även ditt sätt att hävda dig så att verkar som att du anser att du kan allt om AS och att alla med AS är identiska och ska följa din mall.

Leviti skrev:

Henkkalexi skrev:Det är inte heller så smidigt att dra igång en sådan här diskussion bara för att man är "lite sugen", för problemet med många av oss aspiesar är att en diskussion inte tar slut bara för att frågeställaren kom på att "Såhäääär djupt ville jag ju inte gå!!"

haha, du har en poäng där Vi aspisar är väldigt envisa och tycker nog för det mesta att våra egna argument är de bästa. Håller du med?

Varför startar du ens trådar om du känner så? Om du inte klarar av att diskutera kanske det här inte är rätt plats för dig. Håller för övrigt med min man om det med att gruppera ihop folk...

Miche skrev:Jag förstår inte hur man kan säga något vettigt samtidigt som man tänker, än värre blir det om man måste ta en paus för att tänka efter och blir avbruten (vilket hände jämt och ständigt med min ex). Så fort hon pratade bröts mina tankar och jag tvingades säga vad som helst (vilket oftast blev förolämpningar) för att få behålla ordet.

det där märker man väldigt tydligt vit t.ex. fikabordet på jobbet. där går konversationerna snabbt och de byts ganska ofta. jag har inte en chans att hinna säga något, för när jag väl förstått vad de pratar om och dessutom kommit på något att flika in, så pratar de om något helt annat.

Leviti skrev:

Henkkalexi skrev:Det är inte heller så smidigt att dra igång en sådan här diskussion bara för att man är "lite sugen", för problemet med många av oss aspiesar är att en diskussion inte tar slut bara för att frågeställaren kom på att "Såhäääär djupt ville jag ju inte gå!!"

haha, du har en poäng där Vi aspisar är väldigt envisa och tycker nog för det mesta att våra egna argument är de bästa. Håller du med?

Vilka "vi"?

Jag skrev "många av oss", vilket absolut inte är lika med "alla". Det som dock är ganska utmärkande för det här forumet är att många här gärna engagerar sig länge i en diskussion.

Jag skulle tro att alla människor - förutom de med sjukligt dålig självkänsla - anser att ens egna argument alltid är bäst fram tills att man fått motsatsen bevisad - och ofta längre än så...

Leviti skrev:haha, du har en poäng där Vi aspisar är väldigt envisa och tycker nog för det mesta att våra egna argument är de bästa. Håller du med?

Är smygmobbing ditt specialintresse?

På sistone har jag själv märkt att jag drar mig in i mitt skal mer. Nu när det är semester har jag varit tvungen att vara social i fler sammanhang (mitt jobb är ganska tryggt och monotont trots allt), och min energi dräneras fort... så nu är det tydligare än vanligt.

Mycket folk runtomkring, flera samtal eller mycket ljud gör att det blir rörigt i huvudet, och beteenden som de här framträder mer och mer. Ungefär i rätt ordning:

- Ber folk upprepa vad de sagt. (Svårt att urskilja de viktiga delarna i ljudbilden.)
- Svarar inte på direkt tilltal om jag inte är fokuserad på personen redan. (Kan inte längre urskilja "nya" delar i ljudbilden.)
- Blir passiv, motoriskt och mentalt. Verkar utzonad men tittar mig omkring. (Eftersom jag måste lägga min energi på att hantera intrycken.)
- Fäster blicken på något lugnande, t.ex. vattenglitter, ljus, eller blundar. (Stänger av ett sinne för att orka hantera övriga.)

Detta verkar obönhörligt ske om jag så att säga är låst, t.ex. vid ett långbord, på stranden osv, och inte kan "fly" genom att uppsöka toalett, ta en promenad, dra mig undan.

Främst detta som förstärkts på sistone, utöver det vanliga..

Edit: Tack gode FSM för att det är väder för solglasögon. Utan dem hade jag nog inte blundat sittande/stående, det hade varit för svårt att förklara hela tiden.

ca skrev:Nu när det är semester

vad gör du på semestern egentligen?

är det inte bättre att försöka hitta något där du kan vila upp dig under den lediga tiden?

Packar inför flytt och försöker hänga med på åtminstone några aktiviteter med familjen.

Dem symptomer som syns på mig är att jag är väldigt ärlig blir lätt irriterad blir lätt trött känslig för ljud och ljus

* Jag ler väldigt ofta, nära nog från morgon till kväll. I vissa situationer kan detta leende uppfattas som något inadekvat.

* Troligtvis brister jag emellanåt i ögonkontakt och övrig icke-verbal kommunikation.

* Troligtvis kan jag i vissa sammanhang uppfattas ha ett något omständigt tal.

GuteS skrev:* Jag ler väldigt ofta, nära nog från morgon till kväll. I vissa situationer kan detta leende uppfattas som något inadekvat.

Förstår att det kan vara opassande i vissa situationer, men ändå - vilket trevligt (och ovanligt) symptom!

Jag är udda. Det märks för omgivningen