Hundralappen skrev:Asperger är också en typ av utvecklingsstörning i nån mening.

Inte i den meningen som man använder begreppet utvecklingsstörning...

autismforum skrev: De som har Aspergers syndrom har alltså ingen utvecklingsstörning, men de har svårigheter med socialt samspel och ett mönster i sitt beteende, sina aktiviteter och intressen som är begränsat, enformigt och upprepade.

Choklad skrev:

Hundralappen skrev:Asperger är också en typ av utvecklingsstörning i nån mening.

Inte i den meningen som man använder begreppet utvecklingsstörning...

autismforum skrev: De som har Aspergers syndrom har alltså ingen utvecklingsstörning, men de har svårigheter med socialt samspel och ett mönster i sitt beteende, sina aktiviteter och intressen som är begränsat, enformigt och upprepade.

Okeeeeeeeeeeeeeej dååååå, om vi ska vara så språkliga och korrekta så fine, det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Punkt slut.
Skulle inte använt ordet öht för jag syftade mot den perfektaste av dom perfektaste ska ju inte ha ett endaste lilla spår av psykiska eller fysiska hinder

Kontentan kvarstår - oavsätt utvecklingsstörning eller funktionshinder så kan man ha svårigheter utan att det syns.

Hundralappen skrev:Okeeeeeeeeeeeeeej dååååå, om vi ska vara så språkliga och korrekta så fine, det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Punkt slut.

Min inre besserwisser kröp fram och kunde inte låta bli. Min aspiga rättning av fakta märks också av för utomstående, blev påmind om det nu.

Jag rycker till vid oväntad kroppskontakt och blir stel vid artighetskramar, ingen som har kommenterat det men jag tror det märks.

Choklad skrev:Jag rycker till vid oväntad kroppskontakt och blir stel vid artighetskramar, ingen som har kommenterat det men jag tror det märks.

Enter kommenterar inte gärna sånt, de tror att det är kränkande eller nåt åt det hållet!

Har ej läst hela tråden, vill bara påpeka att "utvecklingsstörning" betyder att individen ifråga har ett IQ under 70 och därför ingår inte detta i AS utan i autism (så länge det är skilda diagnoser), det finns en olycklig språkförbistring beträffande "störning i utvecklingen" och "utvecklingsstörning", den förstnämnda ingår i AS och är helt enkelt som det låter någon form av avvikelse, dock inte att sammanblanda med just "utvecklingsstörning". Lite rörigt det hela men så ligger det till.

Inget av mina symptom är märkbart för utomstående. De jag berättat för om AS tycker mest det hela är svammel (just för att de inte kan se det hos mig, men jag vet ju hur det är och hur trött jag är eller alltid snart är på väg att bli osv).

Angående ordet utvecklingsstörning, så är den medicinska beteckningen på vad vi i vardagligt tal kallar utvecklingsstörning (eller förståndshandikapp) psykisk utvecklingsstörning (F70-F79). Aspergers syndrom (F84.6) ingår under genomgripande utvecklingsstörningar (F84) som i sin tur sorteras in under störningar av psykisk utveckling (F80-F89). Därmed kan det formellt vara korrekt att beteckna autismspektrumstörningar som utvecklingsstörningar.

Angående den ursprungliga frågan, så är min diagnos främst märkbar för främlingar genom fåordighet, stor social osäkerhet och andra egenskaper som lätt uppfattas som blyghet. När man lär känna mig lite mer kan följande snart bli uppenbart:
- ovilja att delta i aktiviteter (och en till synes extremt låg aktivitetsnivå)
- rutinbundenhet/kontrollbehov (blir särskilt tydligt för andra i matsammanhang)
- specialintressen som genomsyrar hela min tillvaro (särskilt om man kommer hem till mig blir det svårt att inte lägga märke till alla kaninkläder, mjukiskaniner, kanintavlor och kaninböcker)
- att jag är allmänt avvikande/udda

Tror inte någon ser något på mig.
Men något konstigt är det. För folk drar sig undan mig.
När jag var liten var det en del barn som var rädda för mig.

Min läkare säger att man lurar sig på mig. För att jag är som en papegoja, och härmas.

Annars ser jag nog mest ut som en vanlig gammal kärring.

Paradoxalt nog inga alls, är min erfarenhet.

Utanför ämnet; jag funderar en del på var gränsen mellan utvecklingsstörning och icke utvecklingsstörning går... är det en skarp gräns, eller finns det möjligen en gråzon? Och "vems" personlighet utgör "måttstocken"? Dens som utformade olika tester och diagnoskriterier? Eller/dessutom kanske rent av Hans Asperger själv, som anses ha haft "sitt eget"(!) syndrom*)?

*)
http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... sv_ll.html
http://www.aspera.nu/tidning/aspera22/hansasp/hans.htm

Ugglan skrev:Har ej läst hela tråden, vill bara påpeka att "utvecklingsstörning" betyder att individen ifråga har ett IQ under 70 och därför ingår inte detta i AS utan i autism (så länge det är skilda diagnoser),

Utvecklingsstörning, dvs IQ under 70, ingår inte i autism heller utsn är en tilläggsdiagnos. 30% av de med autism (autistiskt syndrom) är normalbegåvade. Man kan alltså ha autism både med och utan utvecklingsstörning.

Alltså, jag har aldrig riktigt fattat det där med "att säga saker rakt ut" eller "säga det som andra tänker". Det faktum att man inte kan hålla sig, utan man måste klistra fast ens åsikter på en människa som inte har bett om det. Man borde väl lära sig av misstagen, eller hur? Om man har blivit tillsagd flera gånger att man har betett sig okänsligt och att den andre personen har blivit sårad, gör man väl inte om samma sak? Eller är det helt omöjligt för Aspergare att lära sig av sina misstag? Försöker man på ett undermedvetet sätt att framställa sig själv i bättre dager om man går runt och talar om "sanningen"? Eller det kanske inte finns någon djupare mening till ett sådant hänsynslöst beteende? Aspies kanske helt enkelt mår bra av det?

Leviti skrev:Alltså, jag har aldrig riktigt fattat det där med "att säga saker rakt ut" eller "säga det som andra tänker". Det faktum att man inte kan hålla sig, utan man måste klistra fast ens åsikter på en människa som inte har bett om det.

Det där är en svår sak för folk att förstå, som inte själva har några svårigheter med att känna av vad som är passande och inte.

Först och främst så är det inte frågan om en medveten "plan" eller ett "tvång", utan svårigheter att läsa av en social situation, veta vad som är passande och/eller svårigheter att använda ett nyanserat språk, använda vita lögner osv.

Att det sedan finns folk, NT:s som aspies, som inbillar sig att alla deras åsikter är intressanta för omgivningen är inget att göra något åt, mer än att käfta tillbaka.

Leviti skrev:Man borde väl lära sig av misstagen, eller hur? Om man har blivit tillsagd flera gånger att man har betett sig okänsligt och att den andre personen har blivit sårad, gör man väl inte om samma sak? Eller är det helt omöjligt för Aspergare att lära sig av sina misstag?

Titta dig omkring, vännen... I hur många situationer är de sociala kraven exakt likadana? Det som är ett misstag i den ena situationen kan vara en tillgång i en annan - det sociala språket är svårt eftersom det är så skiftande beroende på i vilket sammanhang man befinner sig, och för många av oss är det svårt - ibland till och med omöjligt - att switcha så även om vi kanske borde lära oss av våra misstag, så finns det desto fler som borde lära sig att acceptera misstagen?

Leviti skrev:Försöker man på ett undermedvetet sätt att framställa sig själv i bättre dager om man går runt och talar om "sanningen"? Eller det kanske inte finns någon djupare mening till ett sådant hänsynslöst beteende? Aspies kanske helt enkelt mår bra av det?

Jag är ingen tankeläsare - är du? Om du är det så skulle du kunna lösa en jävla massa problem för mig och andra aspies och därmed kunna fylla en viktig funktion för oss, istället för att dra förhastade slutsatser av sådant du egentligen inte känner till.

Min psykolog talade idag om ett av de drag som är väldigt störande hos NT:s - nämligen förmågan att dra förhastade slutsatser om sådant de inte har tillräcklig kunskap om, och hur de - omedvetet - använder sin okunskap som ursäkt för att behandla människor som är annorlunda illa.

När jag jobbar på hemtjänsten och är hos en brukare.
Diskar jag samtidigt som jag går med sopor, vattnar blommor. Torkar kylskåp och bäddar.
Mina brukare säger, du är inte som andra.

Henkkalexi skrev:Jag är ingen tankeläsare - är du? Om du är det så skulle du kunna lösa en jävla massa problem för mig och andra aspies och därmed kunna fylla en viktig funktion för oss, istället för att dra förhastade slutsatser av sådant du egentligen inte känner till.

Jag har inte dragit några förhastade slutsatser. Jag ställde enbart frågor som jag tycker kan vara tänkvärda och relevanta, då jag inte tror att "de bara funkar på det sättet"-teorin stämmer till 100 %.

Först och främst så är det inte frågan om en medveten "plan" eller ett "tvång", utan svårigheter att läsa av en social situation, veta vad som är passande och/eller svårigheter att använda ett nyanserat språk, använda vita lögner osv

Okej, jag är med på det du säger. Men det finns ju vissa saker som aldrig är rätt i något sammanhang. I vilka situationer t.ex. är det okej att säga något nedvärderande rakt ut till en annan person? Det handlar om enkla principer, och är inget som anses vara till fördel i något sammanhang.

Min psykolog talade idag om ett av de drag som är väldigt störande hos NT:s - nämligen förmågan att dra förhastade slutsatser om sådant de inte har tillräcklig kunskap om, och hur de - omedvetet - använder sin okunskap som ursäkt för att behandla människor som är annorlunda illa.

Det som din psykolog sa stämmer verkligen. Det är därför jag aldrig talar om min diagnos för någon i onödan, för att det råder en sådan okunskap om diagnoser bland människor. Om du tycker att jag har behandlat någon illa genom att ställa frågor om ett visst beteende är du troligen överkänslig.

Moderator: Rättade så att det framgick vad som är citat.

Leviti skrev:Men det finns ju vissa saker som aldrig är rätt i något sammanhang. I vilka situationer t.ex. är det okej att säga något nedvärderande rakt ut till en annan person? Det handlar om enkla principer, och är inget som anses vara till fördel i något sammanhang.

Man kanske inte har samma uppfattning som de andra om vad som är nedvärderande. Bara för att folk förutsätter att man vet hur det är vedertaget att fungera och resonera är det inte säkert att någon har talat om det för en. Man kanske är stressad (vanligt hos aspergare, särskilt i situationer där de inte känner sig trygga) och inte har riktig koll på vad man gör. Eller samma sak på grund av dålig överblick över situationen eller dålig impulskontroll (många aspergare har också ADHD(-drag)).

Numera kanske det också finns folk som utnyttjar äkta eller föregiven Asperger till att bära sig illa åt med flit. Finns ju folk som säger sig ha sett det iallafall. Men då ska sägas, dels att det väl i så fall är en del av en allmän attitydförändring mot egoism, rofferi och snorkighet i den allmänna högervridningens spår; dels att dålig empati (och inga kompensationsstrategier för det) är hur vanligt som helst även bland enter, så att misstolka folk som sämre än de är är nog mycket vanligare än att tolka dem efter förtjänst.

Zombie skrev:Man kanske inte har samma uppfattning som de andra om vad som är nedvärderande.

Att t.ex. säga "du har den fulaste rumpa jag någonsin sett" till någon ses ofta som en komplimang från Aspie-perspektivet? Mycket intressant.

Ge fan i att lägga ord i min mun. Läs om. Så himla bra på det där verkar du inte själv.

Zombie skrev:Ge fan i att lägga ord i min mun. Läs om. Så himla bra på det där verkar du inte själv.

Åter igen - det var bara en fråga. Inget annat!

Den såg bra retorisk ut. Men okej – jag gav fortfarande flera andra sätt att tolka det.

Och till det här

Leviti skrev:Om man har blivit tillsagd flera gånger att man har betett sig okänsligt och att den andre personen har blivit sårad, gör man väl inte om samma sak?

kan jag säga att jo, det kan visst tänkas att man gör om. Särskilt i skarpt läge. Både en och flera och massor med gånger. Även helt utan illvilja.

Man kan vara stressad, precis som jag skrev. Man kan vara renons på sammanhang att sätta in kritiken i, inte fatta vitsen med den, ingen har förklarat grunderna för en, och då kan även överbyggnaden vara omöjlig att ta till sig. Man kan vara envetet självrättfärdig på grund av sin asperger! Man kan till och med göra en grej av att "mitt sätt är aspigt och bättre än ert" för att man måste ha någonstans att ta stolthet ifrån – den stolthet man ser naturligt hos de där enterna – och inte ser något bättre. Man kan vara rigid och trögfattad helt utan självrättfärdighet på grund av sin asperger.

Särskilt när man är ung, skulle jag tro. Till alla extra erfarenheter man måste samla som aspergare kan antagligen komma rent kemiskt och neurologiskt sen eller ojämn mognad.

Dessutom är jämförelsen orättvis, för enter utsätts sällan eller aldrig för ett sådant tryck att ompröva och arbeta om sina personer och beteenden som aspergare utsätts för hela tiden; och vi är väl rätt många som kan vittna om hur tröga många enter kan vara att anpassa sig till oss också i situationer där det ingår i deras jobb eller i samspelet närstående emellan att göra det. Man kan vara envetet självrättfärdig även på grund av entiskhet.

Är enter = NT?

Ja.

Jag är nog för ointresserad av folk för att lägga märke till det. Det enda jag kan komma på är att polare ofta blir roade av saker jag säger pga av att jag säger saker som "normala" censurerar.

Mina vänner brukar säga att jag har en 3 sek-regel för att svara på frågor då jag hatar när det blir fel och hellre tänker till en gång extra, frågar de vad klockan är så måste jag fundera på om de egentligen menar hur mycket klockan är...

Jag tror mitt tal är lite udda. De som träffat mig får bekräfta eller whatever. Tror det är både lite udda ton och intonation.

Har nog lite av en hållning och gångstil som är något udda.

Jag är en underlig paradox av spontanitet och rigiditet. Om saker inte är/blir som jag tänkt, så är det nog rätt lätt för utomstående att märka att något är fel. Men samtidigt kan jag hitta på saker spontant. Kanske ADHD-drag (fick ej ADHD-diagnos, men utredarna sade muntligt att jag kanske hade ADHD-drag).

Tyvärr fick jag något mindre utbrott mitt inne på Citygross senast jag var där ihop med min man. Allt var fel, varor fanns inte, eller var några procent dyrare än affären vi kom ifrån och där jag avstått från köp för att "Citygross måste vara billigare". Tror jag sparkade till en hylla t.o.m. (inte så att den gick sönder alltså, bara avreagerade mig). Jag kände tydligt att frustrationen berodde på "det blev inte som jag HAR TÄNKT MIG!!!".

När sådant händer, fattar ju folk att något är fel.

Igår hade maken en vän här. Jag beskrev massor om kost och näring, och personen skämtade till. Jag råglodde som en arg ko på honom och sade "VA!?!". Maken sade att "du får skämta sedan, hon är inkörd på fakta nu". Och det stämmer nog. Skämta gärna, men inte vid fel tillfälle.

Om jag läser igenom tråden, så kommer jag säkert på ännu fler saker som folk märker med mig.

Och tja, mina fixeringar lyser nog igenom. Jag håller tydligt för ansiktet (utom ögondelen) när jag provar solglasögon i butik, har skumma frisyrer ibland p.g.a. assymmetrifixering och perceptionsstörning, kan bete mig kroppsligt stelt p.g.a. fixeringar. Jag tror bestämt att fixeringarna har sin grund i olika AS-delar.