så länge det handlar om mig i min yrkesroll så märks det inte så mycket, men så fort det handlar om mig så...

Jag kan tyvärr inte riktigt påstå att jag vet vad det andra ser på mig är avvikande.
Men klart att bli som eld och lågor är inte direkt okej.
Men jag vet inte heller om det är jag som bara har lärt det av min mamma eller om det är verkligen är en del av mitt problem.
Men jag får ofta höra att andra inte ser mig så avvikande, bara att jag beter mig avvikande ibland.
Jag har dock väldigt lågt förtroende för andra.
Jag hatar när allt blir överstressat och hur jag gör saker blir ifrågasatt. Jag har rätt att känna att det jag gör ÄR rätt. Att det inte bara hela tiden "alltid" går att göra bättre. jag blir ganska less på att man aldrig får ta saker i sin takt.

Är jag ute på ett ärende bland folk, butik eller liknande, och inte väntar mig att träffa någon jag känner så blir jag rätt sammanbiten och stel i ansiktet. Träffar jag då ändå på någon så händer det rätt ofta att de reagerar. Kanske för att det tar ett par extra sekunder att känna igen dem och hinner blänga på dem ganska bistert innan jag skiner upp. Sedan anstränger jag mig lite extra och tonar ner "yxmördarblicken", antingen för att det känns bra att träffa personen eller för att jag bryr mig mer om hur de uppfattar mig än hur främlingar gör det. Det är klart att det finns synliga tecken på en när man gör något man avskyr... som att gå i folksamlingar, vilket någon beskrev som att vandra bland "skuggor i dimman" - ganska träffande. Är jag i "pendlingsmode" eller "handla-i-knökfull-stormarknadmode" så beter jag mig mer som om folk vore vägkoner på en övningsbana. Kryssar genom butiken och styr runt dem för att nå delmålen bland hyllorna och slutmålet genom kassan till parkeringens fristad. Har fått en del kommentarer från främlingar när det gäller det där.

sitter tyst när det är folk i grupp
tappar intresse fort för något jag inte är intresserad av
osocial
vet inte hur jag ska betee mig
kommer inte på något mer

Jag kan bli fruktansvärt arg om det kommer ett högt överraskande ljud.
Håller mej helst borta från högljudda miljöer.
Är oftast tyst.
Men när jag väl försöker prata blir det bara fel.
Blir lätt osams med folk utan att jag fattar varför själv.
Kan ibland stanna upp och fastna när det blir för många intryck på en gång, blir förvirrad.
Kan gå konstigt eller hålla armarna på konstiga sätt när jag går.
Sitter gärna ensam i mitt rum.

* Stirrig blick/döda ögon.
* Avskyr kallprat. Blir otroligt uttråkad.
* Sover helst inte hos andra för jag vill ha saker på mitt sätt. (sova på en viss sida av sängen, med mina sängkläder, datorn vriden åt ett visst håll, vill bara se på det jag vill se, måste ha kudden på si eller så vis osv).
* Avslutar sällan en aktivitet ..påbörjar gärna en ny och en ny och..en ny.
* Svarar sällan på frågor för jag vet inte om jag orkar samtalet som kan komma med det.
* Tycker inte om långa telefonsamtal/Gör mig otillgänglig.
* Tycker inte om att någon hälsar på mig utan att höra av sig först.
* Listor, listor och fler listor.
* Stort ego. Kanske till och med lite "veta bättre typ".
* Jag kan ofta inte tolka ironi/sarkasm om den inte är väldigt uppenbar. Kan absolut inte läsa mellan raderna.
* Inte intresserad av att lära mig något jag inte är intresserad av.
* Glömsk.
* Tycker inte om andras ljud eller handlingar jag inte kan påverka.
* Uppskattar rutiner och att vara med de som inte är läskigt impulsiva.
* Gör upprepade saker och bryter sällan mönster. Tar samma buss, går samma vägar, ser om på samma serier.. provar sällan något nytt för att det inte känns tryggt.
* Extremt lite energi och måste prioritera vart min energi ska gå någonstans.
* Kan kapa av omgivningen för att jag helt enkelt inte vill umgås/höras av/prata (alternativ bara prata via internet).
* Fastnar i aktiviteter och blir som besatt tills jag tröttnat.
* Har musik som specialintresse (musiker sedan 12 år tillbaka). Även insnöad på tatueringar, mytologiska djur och att läsa om sjukdomar.
* Extremt lojal - som vän, flickvän, arbetskamrat.
* Tycker inte om att fejka att t ex vara glad eller trevlig.
* Stresskänslig.
* Städmanisk.
* Tänder bara på en viss typ av fysisk attribut.
* Förstår inte vad meningslöst prat ska vara bra för. Jag kan vara ohövlig och gå iväg vid ointressanta samtal eller börja pyssla med någon eget. Skräcken är att stöta på någon på bussen som man känner så vet man att man kanske måste prata hela bussresan när jag helst av allt bara vill lyssna på musik!
* Står helst vid sidan av en grupp då jag inte roas särskilt mycket av deras samtal eller vad de nu kan skratta åt. Är sjukt ointresserad.
* Vill ha space och egen tid på mina villkor. Fungerar bäst med stillsamma individer.
* Ogillar att folk tar på mina saker/använder mina grejer. Har tyvärr lite dagisbarns-attityd trots min ålder (36) - "mitt är mitt".
* Måste ha stabilitet på alla områden. Ekonomi, jobb, relationer.
* Blir lätt störd av yttre faktorer såsom ljud och rörelser.
* Uppskattar inte fester.


fast nu berättade jag nog också saker som de kanske inte märkt.. :p eller så vet de om dessa men inte sagt något.

IzzyLane skrev:fast nu berättade jag nog också saker som de kanske inte märkt.. :p eller så vet de om dessa men inte sagt något.

Så kan det nog vara.

Välkommen till forumet.

Det jag fått till mej på mitt arbete är när jag väldigt fokuserat rusar rasande runt på jobbet för att hitta NÅGON som kan förklara för mej VARFÖR hon/han sa/gjorde just så. Vad var syftet, VARFÖR VARFÖR VARFÖR???
Några som jag brukar snabbt som tusan leta upp för de vet min diagnos, har roligt åt mej (det bjuder jag så gärna på så länge de förklarar) och lägger sina huvud på sned och säger oftast -"Jo, så här är det Elsa...
och så brukar de tillägga "det är vid dessa tillfällen man verkligen fattar ditt problem, annars är du bra på att inte visa, jag visste iallafall inget innan du började fråga mej de mest självklara saker, konstigt var det för du är ju inte dum så jag undrade faktiskt, men nu vet jag ju"

Skulle nog säga att min blyghet, skräcken för att titta för länge i någon annans ögon och mitt nördiga geografiintresse. Jag skulle dock inte vilja hålla med om att folks vetskap om att man har få vänner är ett symtom för AS!

Finns nog fler saker men det jag hört och kommer på är:

-Säger vad jag tycker oavsett vad det är.
-Har svårt för kroppskontakt(kramar, någon rör mig etc)
-Kräsen vad gäller mat(dock testar jag gärna nytt en gång, tog mig många år att nå så långt)
-Stressar upp mig lätt och klarar inte av stress.
-Planerar långt fram och hatar spontana saker som kunde planerats in.
-Avskyr fester och liknande, ett litet gäng vänner är att föredra.
-Svårt att visa intresse för ämnen jag anser mindre viktiga.
-Klär mig som jag vill och har aldrig följt något mode.
-Kan prata om ämnen jag gillar i timmar med rätt person.
-Har svårt att se folk i ögonen.