Richard skrev:

marcusdirect skrev:33 år gammal man. Autism och ADD. Fick diagnosen 2019.
Bor i Småland.

Diagnosen autism förklarar väl varför jag har så svårt att koppla till andra människor och ADDn förklarar väl mina koncentrationssvårigheter. Jag vet inte, jag försöker att inte tänka på mig själv som autist men på senare tid har jag väl mer och mer accepterat det och därmed göra förändringar i mitt liv för att...kunna förändra mitt liv. Att vara medveten om mina begränsningar kan ju hjälpa mig att acceptera mig själv.

Har också diagnosen depression. Har varit deprimerad hela mitt vuxna liv och självmedicinerade med narkotika och alkohol i 16 år. Är idag nykter och tar Sertralin dagligen och det har räddat mitt liv som jag ser det.

Liknar det jag har också.

Har autism, troligen ADD också, då jag har väldigt svårt att koncentrera mig. Har också självmedicinerat med allt möjligt. Var deprimerad sen jag var 16 år. Men så efter 25 år (när jag var 41) så släppte äntligen depressionen, o jag slutade dricka alkohol.

La om en del vanor, så som då alkoholen, matvanor, sömnvanor o jag gick ner i vikt, så blev det bättre. Men jag har fortfarande kvar min paranoia och en del oro. Men jag har inte självmordstankar varje dag längre. Samt har jag fortfarande kvar 6 olika psykofarmaka.

Jag såg en dokumentär igår som förklarade hur magen och hjärnan är ihopkopplade och att magen är "den andra hjärnan", på tal om att lägga om bl.a matvanor. Jag har också påbörjat det nu. bl.a inget godis mer. Om magen mår bra så finns det chans att det blir bättre i huvudet också, även om jag nu mår ganska bra.


Släppte din depression "bara sådär"?

Jag är lite småparanoid också, till viss del till följd av amfetaminmissbruk skulle jag tro. Jag kan få för mig saker, som att folk är emot mig och så...suicidtankar kommer och går, ofta kommer dom...men, jag har sagt en bottomline till mig själv : vad som än händer, avsluta inte livet. typ.

Jag tog alla möjliga droger, bara för att komma bort från allt vad depression hette, visst, man mår bra av både amfetamin, heroin o allt möjligt. Men jag är bara beroende av benzo, men det får jag utskrivet o sköter doseringen.

Det jag gjorde när depression var att jag skulle börja studera. Jag är sjukpensionär och man får inte studera deltid, till skillnad från att jobba deltid. Utan då måste man lägga hela sjukersättningen vilande om man ska studera. Så jag studerade de 12,5% man får lov.

Men studierna funkade inte, lärarna svarade inte på frågor o man fick inget svar på uppgifter man lämnade in. Men jag la studierna på morgonen. Jag som normalt sovit till 11:30 på dagarna. De första veckorna var det jobbigt att vara där kl 08:00, men sen vande jag mig vid att gå upp tidigt. Jag har slutat studera för länge sen, men nu går jag upp mellan 04 o 05 varje dag. Vaknar o ser fram emot en ny dag! O inte sova bort hela förmiddagen o ändå vara trött som en zombie.

Samtidigt slutade jag dricka öl, från att ha druckit 6-8 starköl varje dag, till att sluta helt. La även om matvanorna, innan åt jag inget på hela dagen men proppade i mig på kvällen. Jag gick ner ca 30 kg i samband med det, vilket var lättande. Men har fortfarande vissa ätstörningar.

Detta tillsammans bidrog till att depressionen släppte.

Min paranoia började i gymnasiet, jag drog mig tillbaka o skyllde på social fobi, men det utvecklades till ren paranoia senare. Den går att medicinera bort hyfsat bra. En sak förvärrade min paranoia när polisen tog mig på väg till min sysselsättning. De visste precis vilken väg o tid jag tog, alltså hade dom spanat på mig. Fast jag hade inte gjort ett dugg, fick inte ens en ursäkt!

Hursomhelst är det skönast o slippa de depressiva tankarna, som självmordstankar o sånt.

Richard skrev:Jag tog alla möjliga droger, bara för att komma bort från allt vad depression hette, visst, man mår bra av både amfetamin, heroin o allt möjligt. Men jag är bara beroende av benzo, men det får jag utskrivet o sköter doseringen.

Det jag gjorde när depression var att jag skulle börja studera. Jag är sjukpensionär och man får inte studera deltid, till skillnad från att jobba deltid. Utan då måste man lägga hela sjukersättningen vilande om man ska studera. Så jag studerade de 12,5% man får lov.

Men studierna funkade inte, lärarna svarade inte på frågor o man fick inget svar på uppgifter man lämnade in. Men jag la studierna på morgonen. Jag som normalt sovit till 11:30 på dagarna. De första veckorna var det jobbigt att vara där kl 08:00, men sen vande jag mig vid att gå upp tidigt. Jag har slutat studera för länge sen, men nu går jag upp mellan 04 o 05 varje dag. Vaknar o ser fram emot en ny dag! O inte sova bort hela förmiddagen o ändå vara trött som en zombie.

Samtidigt slutade jag dricka öl, från att ha druckit 6-8 starköl varje dag, till att sluta helt. La även om matvanorna, innan åt jag inget på hela dagen men proppade i mig på kvällen. Jag gick ner ca 30 kg i samband med det, vilket var lättande. Men har fortfarande vissa ätstörningar.

Detta tillsammans bidrog till att depressionen släppte.

Min paranoia började i gymnasiet, jag drog mig tillbaka o skyllde på social fobi, men det utvecklades till ren paranoia senare. Den går att medicinera bort hyfsat bra. En sak förvärrade min paranoia när polisen tog mig på väg till min sysselsättning. De visste precis vilken väg o tid jag tog, alltså hade dom spanat på mig. Fast jag hade inte gjort ett dugg, fick inte ens en ursäkt!

Hursomhelst är det skönast o slippa de depressiva tankarna, som självmordstankar o sånt.

Jag är glad för din skull!

marcusdirect skrev:

Richard skrev:Jag tog alla möjliga droger, bara för att komma bort från allt vad depression hette, visst, man mår bra av både amfetamin, heroin o allt möjligt. Men jag är bara beroende av benzo, men det får jag utskrivet o sköter doseringen.

Det jag gjorde när depression var att jag skulle börja studera. Jag är sjukpensionär och man får inte studera deltid, till skillnad från att jobba deltid. Utan då måste man lägga hela sjukersättningen vilande om man ska studera. Så jag studerade de 12,5% man får lov.

Men studierna funkade inte, lärarna svarade inte på frågor o man fick inget svar på uppgifter man lämnade in. Men jag la studierna på morgonen. Jag som normalt sovit till 11:30 på dagarna. De första veckorna var det jobbigt att vara där kl 08:00, men sen vande jag mig vid att gå upp tidigt. Jag har slutat studera för länge sen, men nu går jag upp mellan 04 o 05 varje dag. Vaknar o ser fram emot en ny dag! O inte sova bort hela förmiddagen o ändå vara trött som en zombie.

Samtidigt slutade jag dricka öl, från att ha druckit 6-8 starköl varje dag, till att sluta helt. La även om matvanorna, innan åt jag inget på hela dagen men proppade i mig på kvällen. Jag gick ner ca 30 kg i samband med det, vilket var lättande. Men har fortfarande vissa ätstörningar.

Detta tillsammans bidrog till att depressionen släppte.

Min paranoia började i gymnasiet, jag drog mig tillbaka o skyllde på social fobi, men det utvecklades till ren paranoia senare. Den går att medicinera bort hyfsat bra. En sak förvärrade min paranoia när polisen tog mig på väg till min sysselsättning. De visste precis vilken väg o tid jag tog, alltså hade dom spanat på mig. Fast jag hade inte gjort ett dugg, fick inte ens en ursäkt!

Hursomhelst är det skönast o slippa de depressiva tankarna, som självmordstankar o sånt.

Jag är glad för din skull!

Tack!

Hoppas det lättar för dig med!