*26 år

*Bor i Västerbotten

*Hemmaboende med pappa

*Singel och planerar att så förbli

*Diagnosticerad med Aspergers syndrom 2011 efter en livstid av missförstånd. Hade jag fått den som barn så hade jag kanske klarat skoltiden bättre. Jag hade förmågan att lära, men inte att handskas med det sociala.

*Intelligent och hungrig efter information och kunskap. STORT intresse för medicinsk forskning och anatomi.

*Specialintressen omfattar språk (lärde mig engelska och proper svenska på egen hand, fick MVG i Engelska A och B via distansstudier så småningom) djur och spel/filmer. All underhållning som matar fantasin och mitt intellekt. Favoritspelet är World of Warcraft, tätt följt av Red dead Redemption och Guild Wars 2.

*Har en hund som fyller 13 nu i höst, blandras. Han är också en anledning till varför jag fortfarande bor hemma. Ingen av oss vill vara utan honom, och att skicka honom mellan oss är uteslutet.

*Gillar hushållsarbete men bara om jag får göra det på mitt sätt. Därför är det jag som sköter dammsugning, diskning och tvätt här hemma. Om jag inte får göra på mitt sätt eller är under tidspress, så slår det slint och jag sätter mig ner med ett apatiskt uttryck och kan bli sittande i många minuter innan hjärnan kopplar rätt igen. Så pass pålitlig är jag under stress...hah.

*Grabbig humor, gillar generellt inte att umgås med tjejer. Monty Python, Family Guy, Dire Straits och Pink Floyd hör till artister och humor som tilltalar mig.

Såg denna tråd först nu.

*Man
*22 år
*Bosatt i Västergötland
*Student
*Diagnostiserad med AS vid 12 års ålder men alltid själv betvivlat detta; är av åsikten att alla andra är konstiga.
*Några intressen är: fysik, matematik, teknik, genealogi, historia, etnologi, lingvistik.
*Diggar rockabilly music och veteranbilar.

Hej!
Jag är en tjej på 18 år. Introduktioner är inte min starkaste sida men jag ger det ett försök.

Håller på att ta mig ur en depression och är diagnosticerad med social fobi, utreds för asperger just nu så vet inte vart det leder än. Överviktig är man och har lite problem med hyn, inte så vacker på utsidan men jag tror att jag uppfattas som en trevlig person.
Är dock väldigt blyg och kan nog uppfattas som tyst, konstig och tråkig. Vill dock kunna tro att om jag skulle lyckas komma någon person närmre så skulle den hela sociala biten kännas enklare. Jag vill ofta göra mitt absoluta bästa när jag väl gör något så har väldigt ofta för stora förväntningar av på mig själv. Är rök/alkoholfri om någon skulle undra. Har aldrig haft någon partner och det ser väl rätt mörkt ut just nu iaf med det. Vänner finns inga heller för tillfället. Som sagt det sociala är jag ingen mästare på.

Intressen jag har just nu är dessa olika tv-serier jag följer (American Horror Story, Lost, The Walking Dead). Tecknar/ritar här hemma med blyerts och det blir i stort sett bara porträtt gjorda. Bakning och matlagning är sysslor jag gillar också men det syns ju. Upptäckte nyligen webdesign? Html och css? Är inte alls hemma i det men design överlag har länge varit ett litet intresse och att forma hemsidor verkar riktigt nice. Bildredigering och fotografi är något jag brukar återvända till också. Depressionen tog väl musten ur mig rätt rejält men jag älskar att lyssna på musik! Är nog vad man kallar en allätare men jag har halkat in på metal spåret och av det jag har hört än så länge så låter det underbart i mina öron.

Jag hoppade av skolan några månader in i det första året av gymnasiet då jag tillslut varken fixade studierna eller det sociala. Att ta sig till skolan gick inte tillslut. Hamnade då hos bup och har där pratat med olika terapeuter och psykologer i ca ett och ett halvt år. Fick då rätt snabbt social fobi som diagnos, asperger började det talas om i juni i år så är ny angående detta. Om jag får den diagnosen är dock inte bestämt ännu.
Om det blir till att börja en utbildning nu i höst vet jag inte heller. Men jag saknar faktiskt någon slags social kontakt men vågar inte ta "steget" för att få en.

Jag har säkert glömt att skriva något och rabblat upp samma, eventuellt, onödiga saker flera gånger, stavfel och m.m. Men men.

Presentationen fungerar alldeles utmärkt och du ska veta att du alltid kan ta upp studierna senare!

@ Svartvitt: Håller med KrigarSjäl. Du skriver ju klart som kristall. Inga upprepningar, inga stavfel. Lycka till med utredningen!

*Tjej
*20 år
*Bor i Nyköpingstrakten med fästman och katt
*Är just nu arbetslös men hoppas på att börja plugga till undersköterska i vår
*Är diagnostiserad med AS och ADD sen 2011 då jag ville ha en förklaring på varför jag är som jag är.
*Intressen: Foto, smink, spel i de flesta former, konst i de flesta former, trädgård, heminredning, film m.m
Annat om mig:
Är smått trångsynt och har svårt att acceptera folk, men försöker bli bättre på det.
Lyssnar väldigt mycket på musik, tillhör den alternativa delen av stilarna i samhället och avskyr att bli dömd av andra.
Försöker att undvika stora folksamlingar och trivs bättre hemma än på krogen.

Hej,
Jag fick min diagnos, asperger och add, för några månader sedan. Jag är 31, är gift och bor/avskärmar mig på landet på en av öarna i Mälaren utanför Stockholm.

Jag har en Bachelor of Fine Arts från Konstfack och man får väll säga att mitt special intresse är inom konst och hantverk. Men jag är även intresserad av litteratur, vetenskap och biologi. Jag driver mitt eget företag, jobbar hemifrån på mina villkor (inga tidiga mornar, däremot jobb mitt i natten) och säljer garn via internet.

Det har för mig varit en enorm lättnad att få en diagnos, det inte bara känns som om jag är annorlunda, jag är faktiskt det, och jag och omvärlden kan börja ta hänsyn till det. Jag har en hög verbal kompetens och maskerar väldigt bra, så under 30 år har ingen läkare trott att det är något fel på mig. Tills nu, äntligen!

Door176 skrev:Hej,
Jag fick min diagnos, asperger och add, för några månader sedan. Jag är 31, är gift och bor/avskärmar mig på landet på en av öarna i Mälaren utanför Stockholm.

Jag har en Bachelor of Fine Arts från Konstfack och man får väll säga att mitt special intresse är inom konst och hantverk. Men jag är även intresserad av litteratur, vetenskap och biologi. Jag driver mitt eget företag, jobbar hemifrån på mina villkor (inga tidiga mornar, däremot jobb mitt i natten) och säljer garn via internet.

Det har för mig varit en enorm lättnad att få en diagnos, det inte bara känns som om jag är annorlunda, jag är faktiskt det, och jag och omvärlden kan börja ta hänsyn till det. Jag har en hög verbal kompetens och maskerar väldigt bra, så under 30 år har ingen läkare trott att det är något fel på mig. Tills nu, äntligen!

Grattis till att äntligen ha fått bevis på att det är fel på dig!!

KalleKus skrev:Grattis till att äntligen ha fått bevis på att det är fel på dig!!

Elller hur! Nu kan jag glatt återgå till mina knasigheter, som att hellre titta på tvättmaskinen än tv, och bara äta yoghurt och bananer.

Door176 skrev:

KalleKus skrev:Grattis till att äntligen ha fått bevis på att det är fel på dig!!

Elller hur! Nu kan jag glatt återgå till mina knasigheter, som att hellre titta på tvättmaskinen än tv, och bara äta yoghurt och bananer.

Välkommen i klubben

Door176 skrev:Elller hur! Nu kan jag glatt återgå till mina knasigheter, som att hellre titta på tvättmaskinen än tv, och bara äta yoghurt och bananer.

Vad då är det inte normalt att titta på tvättmaskinen (särskilt när den centrifugerar)

KaosPrinsessa skrev:

Door176 skrev:Elller hur! Nu kan jag glatt återgå till mina knasigheter, som att hellre titta på tvättmaskinen än tv, och bara äta yoghurt och bananer.

Vad då är det inte normalt att titta på tvättmaskinen (särskilt när den centrifugerar)

Jo, det är det väl?

Härligt brummande om inte annat.

Hej!
Jag är helt ny här och även i detta sammanhang. Har alltid ansett mig själv ha extremt hög självinsikt och självförståelse men blev nu i våras otroligt förvånad då alla de små bitarna föll på plats. Jag är 32år gammal och har inte förren nu börjat förstå varför jag är som jag är. Wow både häftigt och läskigt!

* 31 år.
* Kvinna.
* Tvåbarnsmor.
* Har ett väldigt lågt socialt behov.
* Gillar metal.
* Gravt matematiskt retarderad.
* Historienörd.
* Ätstörd.
* Är enbara intresserad av det jag verkligen brinner för.
* Verkligheten tar nu för mycket tid från mitt spelande och läsande. *lider*
* Drar och river skinn.
* Saknar min hund.
* Har just börjat plugga


Nått sånt. Är dålig på sånt här men är rädd att inte våga alls så jag slänger iväg en post och börjar utforska detta intressanta forum.

marti_ skrev:Tja! heter Martin, är 23 år och har Asperger och ADD. ÄR också transsexuell (FtM).
Är här för att jag vill träffa likasinnade och prata med folk som har samma intressen som jag C ya!

Jag är 40+, har AS och är också transsexuell (FtM) men har inte ens påbörjat utredning så jag får väl kalla mig självdiagnosticerad tills jag fattat mod att gå vidare. Läget kompliceras av att jag har ett litet barn.

Ny här. Är 31 med Asperger och jobbar halvtid.
Gillar sport och bilar. Har även tre katter som jag ibland ställer ut på kattutställningar.

*Man.
*30år.
*Fick Asperger diagnosen 2009 tillsammans med ADD diagnos.
*Bor i Stockholm.
*Lägenhet
*Snart sambo med flickvän sedan 1½år.
*Inga barn och vägrar träffa kvinnor med barn.
*Har som princip sedan 2009 att inte träffa Svenska kvinnor igen.
*Inga specialintressen då jag snöar in för mycket så allt annat runt mig blir lidande om jag intresserar mig för mycket i något.
*Ska börja studera igen.

hej hej!

Kvinna, 36 år.
Fick diagnoserna AS/Adhd & Bipolär för ca 6 månader sen. Utredningen tog 1 år och var inte särskilt jobbig.
Har 1 barn som flyttat ut ur boet.
Bor med en gammal kanin och en skrattande fågel.
Har en inneboende trots min AS.

Insnöad musiker.
Har svårt att förstå och uppfylla andras behov. Fast det har blivit bättre!
Ointresserad av småprat och blir uttråkad.
Vill helst att saker ska gå ut på något, annars kvittar det.
Har inte samma känsla som icke-as-personer om socialt utbyte.
Blir lätt uppslukad av en aktivitet. Speciellt detaljarbete som kan ta typ för alltid att bli klar med.
Tycker om att bara sitta och tänka.
Lättstressad.
Tycker inte om att bli pressad till saker.
Måste ha struktur och rutiner för att fungera.
Socialt samspel gör mig matt så jag behöver vila upp mig efteråt.
osv osv ;P

Välkommen till forumet, IzzyLane!

Som du ser är du inte ensam om att hålla på med musik. Själv spelar jag piano och har ett mycket musikrelaterat jobb.

Kan känna igen mig i en hel del av det du skriver. Småprat är svårt men kan på sätt och vis vara intressant som ett sätt att försöka underhålla de sociala relationerna på jobbet.

Tjena.

Man 22år
Fick min Asperger diagnos för någon månad sen.
Och jag kan inte sätta fingret på exakt vad, men det känns
fortfarande skumt. Jag har alltid vetat att jag har varit annorlunda
då man fått höra det ena och det andra. Blir ganska ofta missförstådd eller
så får man höra att man har dålig / konstig humor tex.

Bor fortfarande "hemma" men jag hoppas på att kunna flytta när
jag mår bättre. för just nu är jag inne på en ganska mörk plats.
Man kan säga att de senaste åren har blivit för mycket. Fick pressa mig till 110% för att klara av gymnasiet, visst jag klarade det. och jag vet att jag klarar saker.
men det är något som får bägaren att rinna över hela tiden efter ett tag.

Och dessutom så är jag en cynisk jävel .
Har svårt att se det positiva i saker,
ser det oftast först flera år efter.
vilket gör att nostalgi gör fruktansvärt ont.

Annars så är jag riktigt intresserad av datorer och hårdvara.
Så spenderar oftast nätterna med att hjälpa människor som har problem med sina datorer.
Nästan så att jag jobbar, fast på mina villkor.

Är även intresserad av musik.
Det får mig ofta att slappna av lite i huvudet om det är rätt sorts musik.
(House, dubstep(inte skrillex!), hardstyle))

Tror jag fått med ganska mycket nu.
Tack för mig

Är nyreggad så... tänkte att jag postar här. Då kanske någon undrar, vem är jag? Jo, det ska vi försöka ta reda på.

Kille på 24 år, fast fyller 25 ganska snart.
Fick min diagnos tidigare i somras, ungefär fyra-fem månader efter att jag kontaktade vårdcentralen där jag bor. Trodde då att jag hade någon form av depression (närmare bestämt dystymi) men det uteslöt dom rätt så fort. När allt var klart så fick jag veta att det var "rätt så uppenbart" att jag hade asperger. Har fortfarande inte riktigt förstått om det är bra eller dåligt..?

I vilket fall så är jag en riktig nattuggla, och jag är i huvudsak intresserad av datorer, historia och öst-Asien. Mina intressen går lite hand i hand, jag spelar gärna historia-baserade strategispel eller asiatiska rollspel. Intresset för Asien speglar också av sig på både film- och musiksmaken... sen gillar jag små, söta asiatiska tjejer också, men det hör kanske inte hit. Har bott två år i Asien (läste kinesiska där) och gillar den världsdelen något enormt, så jag hoppas kunna flytta dit igen.

Jag har också skrivit en kort presentation som ni kan kolla på om ni går in på min användare. Det var allt för mig.

Ursäktar ifall det har smugit sig in något stavfel, jag skriver på mobilen så det är inte alltid det blir rätt

Kille på 26 som är "ny" inom detta, ska precis påbörja min utredning och är 99% säker på vad den kommer säga.

Vet inte hur jag ska hantera detta än då jag aldrig tänkt på att jag kunde haft detta och hade knappt någon kunskap om AS. Hade hjälpt mig oerhört i skolan om jag hade fått detta konstaterat på den tiden men tyvärr var jag väldigt bra på att fejka och klara för det mesta av det sociala kontakterna även om jag ansågs udda och någon som gick sin egen väg som sa vad han tyckte. Tror mycket att min dyslexi som jag mycket tidigt fick konstaterad tog för mycket fokus och dom runt en missa och skyllde på det helt enkelt.Trodde ju själv att jag bara var lite udda och kanske lite smått galen så på nåt sätt blir det skönt om man kan få svar på varför man tyckt livet varit så konstigt fram tills nu.

Lite annat om mig nu. Är sjukskriven (höft och ledproblem som jag hoppas fixas en vacker dag) så är hemma för det mesta. Ett av mina stora intressen är hundar och har just nu en schäfer och en husky, så blir mycket med dom och blir tvingad ut tack var dom vilket är skönt. Jag gillar film och ser på det mesta (kärleksfilmer brukar dock inte stå högt i kurs) och läser rätt mycket, ju tjockare böcker ju bättre och är där också en allätare. Gillar att samla på mig så mycket fakta och information som möjligt för att få en större och klarare bild av världen. Jag lyssnar på rätt mycket blandat musik samt fotar en del när jag är på det humör och då mest hundar och natur. Älskar att diskutera samhällsfrågor och problem runt oss och ser gärna dokumentärer med vänner (låter väldigt tråkigt när man säger det haha)

Det var kort om mig, får se vart allt detta leder till.

Jag är en kille som snart blir 21...

Har varit arbetslös under en längre tid, ända sedan jag gick ut gymnasiet. Har varit med om jobbcoacher, praktiker som inte leder nånvart och så vidare.

Har spenderat över 2 år med att klandra mig själv och tro jag är helt hum i huvudet, att jag är en belastning, har känt mig trött på livet och allt vad det innebär att vara deprimerad.

När jag fick min diagnos nyligen ändrades min attityd lite, för mig kändes det som att för första gången på länge bli tagen på allvar, att jag faktiskt har högst verkliga svårigheter och inte är sinnessjuk.

Mitt dilemma just nu är vad jag kan göra för att ta tag i mitt liv, om det nu finns något hopp .

Blev missförstådd väldigt ofta under uppväxten, var mobbad, fick för mig ett tag att alla bara ville driva med mig, och trots att jag vet att det inte är sant nu sitter det fortfarande kvar, den där känslan av att alla bara driver med en...

Jag är egentligen inte så ny här, har varit inne och läst i månader. Jag har aldrig presenterat mig eller deltagit i diskussionerna, men känner att det kanske är dags för det nu.

Jag är kvinna, i 25-årsåldern, och har fått en rad diagnoser genom åren (depressioner, fobi, OCD, bipolär) och står nu i kö för aspergerutredning, vilket jag tror egentligen är rätt diagnos för mig. Har läst otroligt mycket i ämnet och är rätt säker på detta, så utredningen blir mest som någon slags bekräftelse, och för att kunna få rätt hjälp såklart.

I dagsläget så bor jag ensam, vilket fungerar någorlunda med en del hjälp från familjen. Har aldrig arbetat och har svårt för att styra upp mitt sociala liv så jag spenderar större delen av min tid på egen hand, vilket i mångt och mycket är ok men jag saknar mer socialt umgänge. Funderar på att gå på någon aspieträff framöver (om jag vågar..) och tänker att en bra början är väl kanske att skriva lite här i forumet.

Jag är i regel en väldigt positiv tjej, kreativ och öppensinnad. Lätt att vara med när jag väl tar mig iväg och träffar någon. Brinner för att läsa och lära och snöar in totalt i mina specialintressen, ett i taget..

De orden får räcka för nu, tror jag.