Är en tjej/kvinna på snart 25 år. Har ett förhållande med en underbar man sedan 8 år tillbaka tyvärr är vi för tillfället bara kärbo pga utav studier.
Jag har en kandidatexamen i medicin som Biomedicinsk analytiker. Har provat på att arbeta till det jag är utbildad till under sommrarna mellan terminerna, det har dock inte gått så bra. Jag får ingen intellektuell stimulans av rutin arbete på laboratorium och tröttnar lätt, vilket gör att jag har "skolkat" en del från jobb dvs ringt in sjuk. Forskning tilltalar mig mer därför läser jag nu en Master i medicin vid Uppsala Universitet.
Jag bor ute på landet i en liten etta med två underbara pälsbollar till illrar.

Mina intressen är mikrobiologi,patologi och cellbiologi.
Jag gillar klassisk musik, läxor, Big bang theory, World of Warcraft och träning.
Har ingen diagnos än men tagit tag i problemet och påbörjat en psykiatrisk utredning.

Min högsta dröm här i livet är att få köpa ett hus tillsammans med min kärbo, bli professor och bli tilldelad nobelpriset i medicin.

Tjej, 19 år. Nyss fått diagnosen asperger syndom.

Kvinna
35 år
Har "högfungerande" Asperger
Intressen: Djur,träning och massa annat.

En man57

Ny här sedan nån timme tillbaka
Kille eller liknande på 28 år som ser lika ung ut som jag känner mig (typ 20)
Inga diagnoser ställda trots att jag hela livet känt att det är något off med mig. Hade varit väldigt skönt att få mina problem namngivna men inte kommit mig för att söka hjälp- Vet faktiskt inte ens hur man skulle gå tillväga med detta så om ni nu vet, vilket ni säkert gör får ni gärna skriva en rad till mig och berätta var man kan vända sig och hur det gick till när ni genomgick diagnostiseringen. Känns både ångestladdat och skamset för mig om ja ska vara ärlig.
Misstänker dock Aspergers då det mesta som står stämmer in på mig.

Diverse saker om mig själv är att jag trivs med att vara själv men ändå inte. Kan vara sällskaplig men också väldigt osocial.
Gillar att vara ute i naturen. Plocka svamp, fiska eller bara vara där.
Spela data och pc spel, mecka med elektronik. Titta på film el serier. Läsa när hjärnan tillåter.
Har också som för att tvinga mig själv att komma ut och vara social börjat med en sport (hur ovanlig den nu än må vara) vilket än så länge känns bra.

Känns iaf bra att ha hittat hit och få bekräftelse på att man inte är den enda "tokfan" i sverige

Sofia heter jag och är en glad tjej/kvinna som fyller 22 år i september. Bor hemma med mina föräldrar, två syskon och en hund.
Jag fick min diagnos Aspergers syndrom när jag var 15 och skulle börja på gymnasiet.

Just nu går jag en kurs om hur jag ska skaffa mig ett jobb/praktikplats. Funkar sådär..
Min högsta önskan är att bli bäst på engelska och vinna på Lotto, någon miljon skulle inte sitta fel!

Ska börja plugga i höst, engelska B blir det eftersom jag inte blev godkänd i det ämnet när jag slutade gymnasiet förra året.

Det var lite om mig.

Man, 44 år.

Fick diagnosen förra veckan. Jag är glad att jag hittat detta forum och har läst ett antal inlägg som jag verkligen ler igenkännande åt. Det är skönt att se att andra fungerar som jag; det har ju varit ganska ensamt de här 44 åren trots att jag är omgiven av familj, släkt, kollegor och några trofasta vänner som inte tröttnat på mig.

Känner mig ändå ganska vilsen och tom just nu och har inte kommit fram till någon strategi för hur/om jag ska förmedla detta till familj, släkt, kollegor och vänner.

Som grädde på laxen har jag återkommande depressioner och obearbetad sorg. Jaja, det låter ju deppigt men just nu mår jag i alla fall 7/10

Hej, jag är ny här. Presentationer är inte min starka sida eftersom jag aldrig vet vad jag ska säga, men om jag gör ett försök:

Tjej, över 30 men under 40 (kanske för gammal för att kalla mig för "tjej", men jag är ung i sinnet ).
Fick diagnoserna ADD och atypisk autism (drag av asperger, men inte tillräckligt många för att få diagnosen, sa de på utredningen) för ett par år sedan.
Äter inte kött, men kan äta fisk någon gång ibland... om den inte smakar för mycket fisk.
Jag gillar böcker, brittisk humor och bärs (och allitteration).

antonius skrev:Då gillar du säkert min idol YOHIO.

Folk brukar anta det om mig. Men jag är inget fan direkt

Miharu skrev:Hejsan ♥
Jag er en tjej, 23 år, ensam på jorden och har en asperger diagnos sedan ungefär ett år tillbaka.
Jag har också OCD och något jag tror kallas dystymi.

Är helt ny här. råkade komma hit genom google när jag sökte på något helt annat.

Man kan kalla mig Rin.
Jag är ganska osocial och det är en sak jag skulle vilja förbättra.
älskar japanska saker, filmer, böcker och musik. finns inte mycket mer att säga om mig :3

Då gillar du säkert min idol YOHIO.

Är en kille på 34, fick AS-diagnos så sent som förra året. Mestadels varit långtidsarbetslös, men även studerat kultur och humaniora på högskolenivå (filmvetenskap, media och kommunikation, kulturvetenskap). Den senaste månaden eller så har jag praktiserat på en städfirma.

Främsta intressen har varierat, men i huvudsak kretsat kring en fascination för olika konstnärliga tekniker och hantverk (foto, måleri, m.m.) och för arbetsmiljöer. Testar gärna på nya "projekt", bygga enklare grejer eller återanvända sånt som andra gjort sig av med. Tenderar dock att tappa lusten och orken om projekten blir alltför ambitiösa, om inlärningskurvan är för brant eller liknande.

Hejsan ♥
Jag er en tjej, 23 år, ensam på jorden och har en asperger diagnos sedan ungefär ett år tillbaka.
Jag har också OCD och något jag tror kallas dystymi.

Är helt ny här. råkade komma hit genom google när jag sökte på något helt annat.

Man kan kalla mig Rin.
Jag är ganska osocial och det är en sak jag skulle vilja förbättra.
älskar japanska saker, filmer, böcker och musik. finns inte mycket mer att säga om mig :3

Jag är en envis vinnarskalle, som hatar att ha fel.
18, tjej.

Intressant tråd. Själv är jag ny här på forumet. Är 21 år, tjej. Helt inne i mina studier som är matematik samt fysik (astro/kvantfysik), är inte lika intresserad av världen runt omkring mig dessvärre utan nöjer mig med mina favoritsysslor vilket vissa kanske inte alltid förstår.

Jag har snart varit medlem här i 3 år. Jag har inte skrivit särskilt mycket, men läst en del. Jag har alltid känt mig hemma här trots att jag inte haft någon diagnos. Häromdagen fick jag tillslut min aspergerdiagnos, så nu är det väl dags att jag presenterar mig.

Jag är en tjej på 37 år som bor i en småstad i Östergötland. Jag kommer ursprungligen från en håla i Småland, men har också bott nästan 15 år i Göteborg. Jag lever tillsammans med min man och mina två söner. Den äldsta sonen är 8 år och har asperger och adhd, den yngsta är 4 år och står i kö för utredning.

Jag har ett eget företag som sysslar med grafisk design och webbdesign, men trots att jag tror att jag är ganska bra på det jag gör tjänar jag inget alls eftersom jag är fruktansvärt dålig på att ragga kunder. Jag har heller inte den orken som krävs egentligen. Att ha två barn med speciella behov och själv egna svårigheter tar på krafterna.

Jag jobbar också som turistguide under sommaren. Det är ett ypperligt jobb om man som jag har medeltiden som specialintresse. Men det är inget man kan leva på.


Dessutom studerar jag på halvfart. Jag läser en utbildning i autism, vilket inte är så betungande eftersom asperger och autism också är ett specialintresse. Tyvärr kan jag inte få något studiemedel eftersom jag har pluggat alldeles för mycket vid det här laget. Jag läser nästan varje år någon högskolekurs och har läst bl.a. spanska, digital bildbehandling, webbdesign, kemi, matte m.m. Jag har också en magisterexamen i molekylärbiologi.

Jag har arbetat med allt möjligt; genetisk forskning, restaurangbiträde, i leksaksaffär, design butik, som lärarvikarie m.m. Men jag har aldrig varit mer än timanställd under kortare perioder. Därför har jag ingen A-kassa och inte heller någon inkomst.

Jag har haft ganska många intressen genom åren. Det är dock några jag ständigt återkommer till: Medeltiden, brädspel (eurogames mestadels) som jag älskar att både spela och att uppfinna/designa egna. Säsongsvis intresserar jag mig också för melodifestivalen/ Eurovision Song Contest, men annars lyssnar jag hellre på annat.

Jag är också intresserad av choklad, gärna mörk kvalitetschoklad och då menar jag inte bara av att äta den.

Ett annart stort intresse är pyssel av olika slag samt bildbehandling. Utan något kreativt mår jag inte bra.

Att resa är också något jag älskar. Jag och maken backpackade en hel del förr, men nu blir det inte så ofta som jag skulle önska, dels pga barnen och dels pga dålig ekonomi.

De sista åren har nog ändå Aspergers syndrom varit mitt största intresse. Jag har nog läst ca 60 böcker i ämnet vid det här laget.

Egentligen kan jag nog grotta ner mig i nästan vad som helst. Jag gör ofta tabeller och listor. Om barnen tex behöver en ny vinteroverall kan jag ägna flera veckor åt att ta reda på information, läsa tester och göra excelark innan jag bestämmer mig. Så är det med de flesta beslut jag ska ta.

Nu känner jag att jag skrivit väldigt mycket. Det är kanske redan för långt för att någon ska orka läsa, så det är väl bäst att jag slutar nu.

21 år

Man

Har misstankar på asperger och adhd. Har varit deprimerad innan jag började gymnasiet. Ungefär 3-4 år sedan (Kanske till och med längre tillbaka). Har vaknat med ångestattacker i 2 år nu. Jag har fått stöd av ett personligt ombud som ska hjälpa mig med att gå vidare i livet. Ombudet fick jag kontakt med tidigt i våras. Tack och lov.

Jag är väldigt osocial med personer jag inte känner och även de jag har känt i hela mitt liv.
Vet inte vad jag ska säga många gånger, men när jag väl pratar så kan jag bara prata om allt jag verkligen är intresserad utav.
Jag drömmer mig bort i en värld som ingen annan förstår sig på när jag öppnar munnen och pratar om vad jag tänker på och hur jag känner. Tycker allt har känts struligt med min uppväxt, inget har fungerat som jag verkligen har velat.

Nu när ekonomin har varit riktigt dålig hemma ett bra tag och jag har varit arbetslös sen jag tog studenten så har jag gjort allt för att återställa saker och ting helt ensam. Har försökt läsa upp betyg, men det var riktigt jobbigt med nya miljöer och människor. Gick dock med en person jag inte kände så väl från högstadiet.
Arbetsförmedlingen var så jobbig att jag inte ens kunde tänka, allt gick så fort och allt hände på en gång.

Jag har i alla fall en dröm. Eller ett drömjobb om det här skulle hända någon gång i mitt liv. Att göra konceptbilder och konstverk till någon eller några stora film och speltitlar. Hjälpa att utveckla spel eller film med bilder.

Får hoppas att utredningarna ger svar senare i år. Jag har läst väldigt mycket om asperger de senaste veckorna. Det är som att se sig själv i texterna. Men jag kan inte sitta och ställa en diagnos själv med texter jag har hittat på internet och i böcker.

Ska försöka hålla mig aktiv här på forumet. Verkar vara många personer med olika bakgrunder. Intressant.

43 årig man, singel.
Bor i stockholmstrakten.
Diagnosticerad asperger och add sedan ett par veckor tillbaka.
Får nog räcka tills vidare.

Bullz skrev:21 årig man.
Utreds för aspergers syndrom på begäran av min psykläkare som jag har kontakt med angående depression m.m. Satt och diskuterade ångest och så helt plötsligt fläker han ur sig en fråga om jag vet vad aspergers syndrom är för något...
Bor själv i en etta, tror inte jag skulle funka i ett förhållande och ser inte bra ut för övrigt. Kan tänka mig att ha en katt.
Har autism i släkten bla har min farbror någon(grov) form av det

Välkommen, du har nog hamnat rätt, här åtm

21 årig man.
Utreds för aspergers syndrom på begäran av min psykläkare som jag har kontakt med angående depression m.m. Satt och diskuterade ångest och så helt plötsligt fläker han ur sig en fråga om jag vet vad aspergers syndrom är för något...
Bor själv i en etta, tror inte jag skulle funka i ett förhållande och ser inte bra ut för övrigt. Kan tänka mig att ha en katt.
Har autism i släkten bla har min farbror någon(grov) form av det

Jag e jag å ni e några andra, därmed basta!

Jag är inte så pratig av mig men någon rad kan jag kosta på mig.

Jag är en frånskild mamma på en sådär 30 och lite till boendes i mellersta delarna av Sverige.

Jag ska börja min utredning om två veckor. Att jag har AS (eller liknande) har jag länge varit medveten om. Det som förvånade mig var att de även vill utreda för ADHD, vilket jag själv inte alls tänkt på.

Jag har arbetat väldigt mycket med mig själv och hittat strategier på egen hand och sedan använt min egen förståelse, erfarenhet och det jag jobbat med/övat på till att arbeta med barn och ungdomar med NP-diagnos de senaste 13 åren. Längst tid som speciallärare (vilket är det jag utbildat mig till) men numera arbetar jag på arbetsförmedlingen. Jag tycker mycket om att arbeta med människor, så länge jag slipper umgås och vara "social" på min fritid.

Vem är jag då. En kille från Gästrikland, och aspergerdiagnos fick jag när jag var runt 14 år. Jag har däremot betydligt större problem av att jag även har selektiv mutism, vilket gör att man får så mycket ångest att man blir helt stum om man försöker prata och säga något till nån man inte känner. Hade en hel del problem i skolan på grund av det. Jag har tränat bort en stor del av det, för tidigare klarade jag till exempel inte att skriva till nån okänd över nätet ens men det kan jag numera utan problem, och om någon okänd frågar något i verkligheten så kan jag även svara kortfattat på det utan problem. Men att inleda samtal i verkligheten med någon jag inte känner eller överhuvudtaget ta initiativ till att säga något, är fortfarande så gott som omöjligt.

Om jag har sällskap av någon jag känner riktigt väl och har lätt för att prata med så kan jag delta i samtal med andra och lära känna dem med, och fungera hyfsat normalt, men någon sån person har jag inte. Och brukar prata med folk och försöka hitta nån sån person, helst en flickvän eller nått sånt eftersom då skulle jag ju ha nån som jag naturligt kunde umgås och prata mycket med, plus att ha någon som tyckte om mej och som jag passade ihop med är vad jag önskar mest i livet. Men nån sån person har jag aldrig hittat, och har aldrig träffat någon i verkligheten av de jag pratat med.

Och det är rätt svårt att kunna fungera i den verkliga världen när man inte kan prata med någon, så jag mest sitter fast och är isolerad.

Så mycket mer finns det nog inte att säga om vem jag är, om man inte ska ta upp intressen och personlighet och sånt också, men det skippar jag här.

äldre än 20 år men yngre än 100 år
bor i huvudstaden
Har AS och det borde ju vara AS-bra
vill lära mig socialisera
är inte bekväm med mig själv...vem är!?!
dricker te...
vill få en kram av påven...

Hej

Jag hittade hit från "syster"-forumet adhdforum.se.

Jag har fått ännu en diagnos i pappret som är en Asperger diagnos
där jag är socialt högfungerande poängteras.


Övrigt så har jag ADHD samt PTSD.
Väligt nära 30års åldern med en höjd på närmare 180cm.

Välmött