41-årig kille som ser ung ut (långhårig med skägg) men bär på en uråldrig själ.

Har inte fått någon diagnos men har länge funderat över mig själv. Har vissa tydliga aspiedrag men har genom idog träning övat upp sociala färdigheter vilket dock är energislukande (var ett extremt inbundet barn). Bär på en överkänslighet (tar in känslor från allt) men har stängt in den i mig själv.

Läste kartböcker (och uppslagsverk) som barn och fortsatte sedan med att rita egna påhittade städer och länder (och skriva historia till). Levde i mina egna fantasivärldar. Var ett "underbarn" i geografi men blev vald sist till laguttagningarna i gymnastiken (däremot först till all frågesport).

Blir hög av kunskap och har studerat en rad med ämnen. Historia, geografi, mediakunskap, stadsplanering, psykologi, samhällskunskap, religion, ockultism (kabbala, tarot etc.). Blir helt fokuserad och totalt inne i ämnena och glömmer bort allt annat. Läste in alla band om Norrköpings historia när jag flyttade till staden.

Tänker ständigt och det känns som att jag har ett kärnkraftverk i huvudet. Kan inte stänga av.

Är idag doktorand. Har alltid haft svårt med jobb där jag inte får göra på "mitt" sätt. Skyr auktoriteter och har en starkt anarkistisk ådra. Är en sanningssägare och har gått emot normerna (på gott och ont).

Älskar musik och speciellt metal, hardcore, punk, klassiskt. Spelar gitarr, bas och sjunger. Har haft musiken som tillflykt från all ångest världen runt omkring givit mig.

Har två döttrar på 8 och 14 år men är skild sedan ett år.

Jaha, hej, jag är en rödräv som är 40 men ser mycket yngre ut, fast på sista tiden har jag nog börjat se mer gammal ut ändå. Jag är både ljus- och ljudkänslig och har svårt för människor och allra helst för folk i grupp, men jag är rätt bra på att spela social och trevlig om jag vill.

För det mesta vill jag dock inte det eftersom det känns så tillgjort och falskt och för att det är så enormt tröttsamt. Allra helst är jag faktiskt bara hemma och umgås med mig själv och min imagobo, läser böcker, tänker, surfar, skriver dagbok. Jag umgås helst med andra genom att skriva/chatta.

Jag är hemskt barnslig på sätt och vis och är bra på att leka och fantisera men har också en uråldrig sida som trött och uppgivet betraktar mänskligheten och hade jag fått välja hade jag inte velat vara här alls.

Jag hatar könsroller och jag hatar auktoriteter och oskrivna regler och kallprat och mingel och allt annat tillgjort tjafs. Att folk inte fattar vad jag menar har jag uppriktigt svårt att förstå eftersom jag själv tycker att jag uttrycker mej fantastiskt klart och tydligt, och rakt på sak dessutom...

Ja, jag känner igen mig hemskt mycket i vad andra har skrivit här. Det var trevligt att hitta ett sådant här ställe så att man för en gångs skull kan känna någon slags gemenskap, he he... (bittert och ironiskt skratt)

23-åring fr Stockholm. Stjäl och tigger socialt vett från de jag träffar, oftast i större trygghet från andra adhdare/aspergare. Det behövs trots den milda graden på diagnoserna.

Hej!

Jag är en trevlig kille (har jag hört ) född -76. Är gift och har 3 barn. De är 13, 11 och (snart) 2 år.

Jag har asperger syndrom och fick diagnosen tidigt i år. Tycker mycket om musik och på fritiden skapar jag och min bästa vän musik i vår musikgrupp.

Social interaktion är väldigt energikrävande för mig. Vill gärna vara social, men ofta drar jag mig undan efter ett tag för att jag blir helt slut. Måste ofta fundera ut vad människor menar med olika ansiktsuttryck, ögonrörelser och kroppshållning.

Hej alla, har under några månader varit helt passiv på forumet, känner att det kunde vara kul att börja "vara med" lite mer så att presentera sig är väl bra att börja med heh.

Jag är 21 år och har fått diagnos ganska nyligen, som psykologen sa var jag inget solklart fall. Jag har alltid varit "udda", mer pojkflicka, nästan bara killkompisar och "killintressen"och många har kallat mig blyg, utan att jag känner igen mig i det. Har alltid varit smått galen i spel, framförallt PC spel i form av FPS, dock ogillar jag MMOs såsom "WoW" starkt. Jag är väldigt öppen för att testa nya saker men kan verka tystlåten och tillbakadragen utan att vilja vara det.

Blev mer än jag tänkte men det är något iaf.

Hejhej!

Detta är det allra första jag skriver här på forumet då jag precis blivit medlem, trots att jag läst här ett tag

Jag är flicka, 21 år och bor för tillfället med min sambo hos min svärfar i Nynäshamn, då vi båda väntar på fast tjänst. Jag är från Skara men flyttade hit för ca 2 månader sedan då min sambo är uppvuxen här.

Mina barn är min underbara hund och min goa häst.

Jag väntar på Aspergerutredning då jag känner mig hemma som Aspie

Intressen är kreativitet (foto, photoshop, rita/teckna, pyssla, you name it) och mina älskade djur. Sambon är livets mirakel som alltid försöker förstå mig och accepterar mig för den jag är, så puss (nu var jag generös, jag som brukar ogilla pussar) på honom <3

Försöker just nu vänja mig vid mitt nya jobb i en främmande stad, vilket innebär flera timmars resande om dagen. Ingen bra kombination för mig som har resefobi och får panikångest av allt som har med resor att göra. Jag hoppas att jag kan vänja mig, men undrar om det är möjligt.

Nog om mig, ha det bra alla glada barn

Hej Zebraim, good to have you here!

Men hej Gehannah! Nice to see that the PhD:s of the black flag are gathered.

Man. 32 år. Diagnostiserad.

Hej, Kim heter jag. Är ny här. Vet inte riktigt om jag har Asperger men mycket tyder på det.

Jag ska utredas inom två år. Väntetiden är ju lång.

Men men, jag har läst mycket på detta forum och känner igen mig i många som skriver. Jag hoppas jag kommer få en trevlig vistelse här.

Väl mött!

Ca 40 år gammal.

Bor i skåne sen mitten på 80talet, men talar inte tillstymmelsen till skånska.

Gillar teknik. Gillar att tänka, att läsa.

Skulle önska att jag hade mer energi.

Irriterar mig STARKT på proffsfolk som påstår sig kunna aspies som visar sig kunna noll.

Kimmunikation skrev:Hej, Kim heter jag. Är ny här. Vet inte riktigt om jag har Asperger men mycket tyder på det.

Jag ska utredas inom två år. Väntetiden är ju lång.

Men men, jag har läst mycket på detta forum och känner igen mig i många som skriver. Jag hoppas jag kommer få en trevlig vistelse här.

Väl mött!

Välkommen!

Två års väntetid??? Det är ju omänskligt.

Kö ? När Asperger kom på tal för mej så tog det ca 3 månader innan jag hade diagnosen i journalerna....O det var för att jag "klagade" på mitt minne, så hon gjorde en snabbtest, läkaren sa till mej bla att vika ett papper på mitten... efter ca1-2 min var jag tvungen till att fråga vilket mitten ... långsidan eller kortsidan ... det var ett a4 ark.... o iom det så satte min karussel igång...
Jag ber om ursäkt för att det blir lite rörigt när jag skriver....

Två år är inte alls ovanligt, jag har ett par papper som visar på nästan lika lång tid. Det första brevet kom från en arbetsterapeut på öppenpsyk den 19:e jan '09, där står det bl.a. "Vill meddela dig att den screening Du gjort vid de två besöken hos mig togs upp på Samordningsmötet med Neuropsykiatriskt Centrum den 7/1. Vi rekommenderades då att skicka en remiss till dem för utredning."

Därefter har de alltså skickat en remiss. De där två besöken ägde rum mindre än en månad innan jag fick brevet. Den 3:e mars '09 kom andra brevet, en kopia på någon form av internmejl där det står att de har mottagit remissen och att jag är uppsatt på väntelista för utredning. Längst ner står det "Önskad undersökning - Neuropsykologisk utredning."

I förra veckan fick jag träffa en kurator på sjukhuset här i stan (enheten har flyttat från Eskilstuna) som ställde lite frågor och berättade om hur utredningen går till, sen dess har det blivit ett jävla ös. Denna veckan har jag träffat utredningspsykologen två gånger, och det blir två gånger till i kommande veckan. Säkert fler gånger efter det också.

...

Nu blev det väldigt mycket OT. Jag har jättesvårt för att svara på vem jag är, det måste vara en av de svåraste frågor man kan få. I mitt huvud tänker jag bara "Det är jag som är xxxxxxx", och det säger väl inte så mycket egentligen...

Arkimedes skrev:

Kimmunikation skrev:Hej, Kim heter jag. Är ny här. Vet inte riktigt om jag har Asperger men mycket tyder på det.

Jag ska utredas inom två år. Väntetiden är ju lång.

Men men, jag har läst mycket på detta forum och känner igen mig i många som skriver. Jag hoppas jag kommer få en trevlig vistelse här.

Väl mött!

Välkommen!

Två års väntetid??? Det är ju omänskligt.

Tack!

Ja, psykiatrikern sa som på skämt:

Psykiatriker - Det är ca två års väntetid på en Aspergerdiagnos, Alla i stan tror tydligen att dom har Asperger så...

Jag - Alla?

Psykiatriker - Nej inte alla, men...

Hej alla glada ny här, precis läst igenom tråden här och kommit fram till att David78 nog har satt fingret på vad jag behöver göra, "Bryt ihop och gå vidare." stämmer bra då jag har svårt att acceptera min diagnos (HFA), fått diagnosen för några månader sedan, men ack så svårt det är att ta den till sig.

Kille, nånstans runt 2x, jobbar heltid och försöker få dagen att fungera, lever i en bubbla så skör att den riskerar att brista (vad händer då?).

Mitt nick här inne säger nog vad mitt intresse är... *host*

Hoppas kunna finna många fina och kloka människor här inne, nya vänner som FÖRSTÅR en skadar aldrig, alla "andra människor" är så skumma. *skratt*

mvh

Kimmunikation skrev:Tack!

Ja, psykiatrikern sa som på skämt:

Psykiatriker - Det är ca två års väntetid på en Aspergerdiagnos, Alla i stan tror tydligen att dom har Asperger så...

Jag - Alla?

Psykiatriker - Nej inte alla, men...

Det är ett bra drag tycker jag, NT's fattar bara inte alltid det roliga

26 (snart 27) årig Norrlänning som fick sin diagnos för drygt ett halvår sen. Det var väldigt positivt för mig, men särskilt för mina föräldrar eftersom de fick en konkret förklaring till allt.

Har inget emot att vara social i sig, men som många här kan jag bli trött av det + att jag inte orkar vara den som tar initiativet till att träffas alltför ofta.

25+ are Gillar djur och natur varit med sidan jag var liten, kan det mesta om medicinalväxter osv. Just nu är det lite väl kallt så jag håller mig mycket inte, inne har jag alla nöjen man kan tänka sig (måste ha det så)

Ja vad ska man säga mer finns 1000 och tusen saker att skriva men det får bli bra så här kort.

Hare alla trevliga människor där ute

26 år
levande varelse/könlös
AS
Gillar datorer, astronomi SF/fantasy
dålig på presentationer

En 16 (snart 17) årig tjej som fick diagnosen Asperger vid 12 års ålder.
För övrigt är jag en extremt förvirrad människa som har förmågan att göra bort mig i de mest olämpliga situationer. Dock inget som jag lider utav så värst mycket längre; jag har helt enkelt vant mig vid min oförsiktiga klumpighet. Har kommit fram till att det nog är en del av mig ändå..
Jag är väldigt blyg av mig och har svårt att låta någon främmande komma inpå livet, men när jag väl har lärt känna någon så kan jag vara hur glad och öppen som helst! Är också en väldigt snäll person som dock ibland kan bli lite för snäll...
Mina största intressen just nu är läsning och korsord. Tränar också och älskar att plugga.

Det var lite om mig

En snart 38-årig gift kvinna med tre egna döttrar och två bonusbarn. Mina egna är i åldrarna 17, 15 och 5 år. Min yngsta är min och min mans enda gemensamma barn. Min mans barn är en dotter på 15 år och en son på 10 år. Jag är sedan juni 2010 arbetslös - hade då jobbat i drygt ett år. Har för det mesta haft arbetsprövning och andra arbetsmarknadsåtgärder och många gånger funderat över varför jag inte får ett "vanligt" jobb. Har kanske fått svaret på detta nu - då min nya handläggare på AF har talat om för mig att hon tror att jag kan ha AS. Hon har släktingar som har det och kände igen en del hos mig. Har alltså ingen diagnos än och är troligtvis långt från att få en än. Men, jag har läst en del om AS nu och registrerat mig här - och har då insett att det är väldigt mycket som faller på plats om det vid en utredning skulle visa sig att jag är AS. Kan även tänkas att jag har ADD. Ej ADHD - då hyperaktiviteten aldrig har existerat i mitt liv.

Är kattälskare men, kan tyvärr inte ha katt då min mans son är väldigt allergisk. Kan ju nämna att jag tror att han också är AS. Kanske min man också. Och min 15-åring ska på dyslexiutredning imorgon. Och jag hoppas då att de tycker att hon även ska få en utredning för ADHD/AS - då hon är väldigt lik mig i många avseenden och har lika svårt (om inte svårare) att klara av skolan och dess krav på henne. När hon gick i åttan fick hon inte många betyg överhuvudtaget. Nu i nian så är det dags att välja till gymnasiet - och det är på håret om hon kommer att klara av att få betyg i alla de ämnen som krävs för att komma in där. Det är inte så att hon är ointelligent men, hon klarar inte av att vara i stor klass. Går nu - i vissa ämnen - i en mindre grupp. Då klarar hon t ex engelskan så bra så att de inte förstår varför hon ska behöva gå där. Men, när hon är i stor klass så fungerar ingenting. Så... jag håller tummarna för att vi ska få ett svar på VARFÖR. Det jobbiga är att jag har sett att hon har någon form av problem sedan hon gick i lågstadiet och jag har sedan hon gick i tvåan påtalat detta för skolan men, de har lyssnat väldigt dåligt.

Som ni har märkt vid det här laget så kan jag inte heller skriva någonting kortfattat...

Åter till mig... Sitter ofta vid datorn (som är min bästa vän - förutom min man). Ser gärna på filmer (ex. Harry Potter, Sagan om ringen, Avatar, Beck osv...osv...), läser böcker, skriver egna texter, lyssnar på musik och då främst hårdrock (ex. In Flames, Type O Negative, Tiamat, Mustasch osv...).

Har även fibromyalgi (värk i kroppens muskler och leder) och är med i en fibroförening. För några år sedan drabbades jag av panikångest. Depressionsperioder har jag också med jämna mellanrum.

Har alltid känt mig lite udda och inte riktigt som andra tjejer. Tycker ju till exempel inte om att gå och shoppa, vilket min man är väldigt tacksam över. Vill ha lugn och ro så fort det finns tillfälle. Har aldrig haft behov av att ha många vänner. Hellre få, riktiga vänner än många ytliga. Ytlighet är inte heller något jag tycker om. Prata väder och vind ser jag exempelvis absolut ingen mening med. Vädret är som det är. Så om någon säger till mig: "Vilket härligt väder det är!" så får de till svar: "Ja." Jag vet att de förväntar sig att jag utvecklar samtalet men, jag vet bara inte vad jag ska säga. Så...ytliga samtal och "dösnack" är inget för mig.

Nu känner jag att jag har skrivit för långt... vet bara inte NÄR eller HUR jag ska sluta... Så jag slutar bara nu.

miaspie skrev:text

Lenore <3

KaosPrinsessa skrev:

miaspie skrev:text

Lenore <3

Tänkte detsamma.