KrigarSjäl skrev:-En mycket bra och välskriven presentation!
Välkommen ska du vara.

Tackar Då det står under min, utgår jag spontant att det gällde min presentation

hoppsan skrev:

KrigarSjäl skrev:-En mycket bra och välskriven presentation!
Välkommen ska du vara.

Tackar Då det står under min, utgår jag spontant att det gällde min presentation

-Korrekt antagande!

Om man jämför den här tråden, med de personer som rätt ofta skriver i trådar, så kommer många hit, fast få finner en hemort.

Det är inte bra.

Frimodig

Ung kvinna på 17 år, bosatt i Stockholm.
Fick diagnoserna Aspergers och ADD i slutet augusti 2013, så rätt nyligen kan man väll säga.
Kämpar mot en ätstörning som har gått från Bulimi till överätning/UNS (utan närmare specifikation).

Älskar att läsa och att skriva. Älskar att lägga pussel (måste vara pussel med över 1000 bitar för att jag ska finna det intressant). Tycker väldigt mycket om spel, föredrar PS3 framför dator. Avgudar dock The Sims på PC, då man får skapa själv osv. Tycker om djur, särskilt hundar, väldigt mycket och får oftast bättre kontakt med djur än människor (främst hundar).

Läser just nu Samhällslinjen på gymnasiet, andra året. Gillar alla ämnena i skolan utom Historia och Samhällskunskap (Rätt ironiskt då jag går en samhällslinje....).

Hm... Vet inte vad mer jag kan säga... Så ja... Ha det bra allihopa!

hoppsan skrev:Kvinna på 31, diagnostiserad med Genomgripande störning i utvecklingen och ADD som vuxen.

Varierande intressen, läser mycket fakta. Men mindre systematiskt som barn och idag med svårare koncentrationsproblem än tidigare.

Lider av periodvis dålig humor. Och får då behov av att skratta mycket, vrida till saker och driva med mig själv.

Har mycket lätt att avläsa andra och förstå andra, varav jag gillar psykologi. Men just nu inne på att komplettera min kunskapsluckor ifrån skolan. Såg en dokumentär där kvantfysik togs upp och blev fascinerad och nyfiket på sådant jag missat under skoltiden med hög frånvaro osv.

Singel, är som vem som helst på ytan, men känner inte alls längre för att anpassa mig mer efter någon och väntar hellre på att finna någon som passar mig. Vill inte, tänker inte, och kommer aldrig mer anpassa mig efter människor som inte fungerar som mig i nära relationer.

Istället vill jag ägna min tid åt sådant som jag tycker är intressant.

Skriver på min biografi om mina tonår, med korta barndomssekvenser. Behöver renskriva och omformulera en del så är den sedan färdig. Men just nu gör jag annat. som att försöka lära mig nederländska, uttala saker på franska och engelska. (har svårt med uttal även om jag läser mycket böcker på engelska emellanåt) samlar information jag sedan inte alltid använder, men älskar att läsa och byter ofta intresseområden.

Välkommen!

Min bonusdotter, eller vad man ska benämna det, har liknande diagnos. ADD ev också H, sen i utvecklingen med autistiska drag och mycket skolk. Jag har mycket sympati för alla med den kombon! Det är inte lätt.

Snart 30, AS + ADHD, fick diagnoserna för snart ett år sedan. Levde mellan 4-26 års ålder med ständig skräck att någon skulle "avslöja mig". När jag väl blev "avslöjad" började livet på riktigt.

Har mest pluggat, miss/lyckats en del med olika jobb, för tillfället arbetslös/masterstudent. Bra på att kompensera utåt, eller var innan jag blev utbränd, nu varken orkar eller vill jag, känns ovärt. Bor i hus på landet som jag delar med en katt. Vegan. Bra på massor av saker men inte på att marknadsföra mig själv. Besatt av att städa naturen. Gillar sci-fi (Star Trek) och har minst hundra intressen..

Otroligt stark inre kompass jag inte kan gå emot. Gör livet både knepigare och roligare. Orkar inte med hur dumma, egoistiska, hjärtlösa och lata många människor är. En del människor orkar inte med hur konsekvent, samvetsgrann och principfast jag är. Trivs således bäst med andra som också bryr sig. Har svårt att anstränga mig för min egen skull, men kan göra precis vad som helst för andra.

Hej. Jag heter Johan. Är en väldigt snäll kille men ändå har jag misslyckats med två långa förhällande. Kanske för att jag inte kunde läsa min partners signaler. Jag fick diagnosen Asperger i dec 2013. Mitt specialintresse är motorcyklar vilket jag kan allt om. Mvh Johan.

Pieohpah skrev:

hoppsan skrev:Kvinna på 31, diagnostiserad med Genomgripande störning i utvecklingen och ADD som vuxen.

Varierande intressen, läser mycket fakta. Men mindre systematiskt som barn och idag med svårare koncentrationsproblem än tidigare.

Lider av periodvis dålig humor. Och får då behov av att skratta mycket, vrida till saker och driva med mig själv.

Har mycket lätt att avläsa andra och förstå andra, varav jag gillar psykologi. Men just nu inne på att komplettera min kunskapsluckor ifrån skolan. Såg en dokumentär där kvantfysik togs upp och blev fascinerad och nyfiket på sådant jag missat under skoltiden med hög frånvaro osv.

Singel, är som vem som helst på ytan, men känner inte alls längre för att anpassa mig mer efter någon och väntar hellre på att finna någon som passar mig. Vill inte, tänker inte, och kommer aldrig mer anpassa mig efter människor som inte fungerar som mig i nära relationer.

Istället vill jag ägna min tid åt sådant som jag tycker är intressant.

Skriver på min biografi om mina tonår, med korta barndomssekvenser. Behöver renskriva och omformulera en del så är den sedan färdig. Men just nu gör jag annat. som att försöka lära mig nederländska, uttala saker på franska och engelska. (har svårt med uttal även om jag läser mycket böcker på engelska emellanåt) samlar information jag sedan inte alltid använder, men älskar att läsa och byter ofta intresseområden.

Välkommen!

Min bonusdotter, eller vad man ska benämna det, har liknande diagnos. ADD ev också H, sen i utvecklingen med autistiska drag och mycket skolk. Jag har mycket sympati för alla med den kombon! Det är inte lätt.

Tack
Under skolåren var jag storskolkare med mer frånvaro än närvaro under långa perioder under skoltiden. Hoppas att din bonusdotter finner (om hon inte redan gjort det dvs.) sina särskilda talanger och lär sig hantera den inre stress skolan innebär när man inte får ihop alla bitarna med skolarbete osv.

hoppsan skrev:

Pieohpah skrev:

hoppsan skrev:Kvinna på 31, diagnostiserad med Genomgripande störning i utvecklingen och ADD som vuxen.

Varierande intressen, läser mycket fakta. Men mindre systematiskt som barn och idag med svårare koncentrationsproblem än tidigare.

Lider av periodvis dålig humor. Och får då behov av att skratta mycket, vrida till saker och driva med mig själv.

Har mycket lätt att avläsa andra och förstå andra, varav jag gillar psykologi. Men just nu inne på att komplettera min kunskapsluckor ifrån skolan. Såg en dokumentär där kvantfysik togs upp och blev fascinerad och nyfiket på sådant jag missat under skoltiden med hög frånvaro osv.

Singel, är som vem som helst på ytan, men känner inte alls längre för att anpassa mig mer efter någon och väntar hellre på att finna någon som passar mig. Vill inte, tänker inte, och kommer aldrig mer anpassa mig efter människor som inte fungerar som mig i nära relationer.

Istället vill jag ägna min tid åt sådant som jag tycker är intressant.

Skriver på min biografi om mina tonår, med korta barndomssekvenser. Behöver renskriva och omformulera en del så är den sedan färdig. Men just nu gör jag annat. som att försöka lära mig nederländska, uttala saker på franska och engelska. (har svårt med uttal även om jag läser mycket böcker på engelska emellanåt) samlar information jag sedan inte alltid använder, men älskar att läsa och byter ofta intresseområden.

Välkommen!

Min bonusdotter, eller vad man ska benämna det, har liknande diagnos. ADD ev också H, sen i utvecklingen med autistiska drag och mycket skolk. Jag har mycket sympati för alla med den kombon! Det är inte lätt.

Tack
Under skolåren var jag storskolkare med mer frånvaro än närvaro under långa perioder under skoltiden. Hoppas att din bonusdotter finner (om hon inte redan gjort det dvs.) sina särskilda talanger och lär sig hantera den inre stress skolan innebär när man inte får ihop alla bitarna med skolarbete osv.

Tack! Det har inte hänt än, men tummarna hålls än. De bitarna har nog alla svårt med, men vissa mer än andra. Alla föds med olika kort på hand.

Pieohpah skrev:

hoppsan skrev:

Pieohpah skrev:
Välkommen!

Min bonusdotter, eller vad man ska benämna det, har liknande diagnos. ADD ev också H, sen i utvecklingen med autistiska drag och mycket skolk. Jag har mycket sympati för alla med den kombon! Det är inte lätt.

Tack
Under skolåren var jag storskolkare med mer frånvaro än närvaro under långa perioder under skoltiden. Hoppas att din bonusdotter finner (om hon inte redan gjort det dvs.) sina särskilda talanger och lär sig hantera den inre stress skolan innebär när man inte får ihop alla bitarna med skolarbete osv.

Tack! Det har inte hänt än, men tummarna hålls än. De bitarna har nog alla svårt med, men vissa mer än andra. Alla föds med olika kort på hand.

Nej, fick höra att dubbeldiagnoserna gör det särskilt besvärligt, om det stämmer vet jag däremot inte. Att känna att man misslyckas trots ordentliga ansträngningar är svårt för alla, särskilt när man inte hänger med i andras takt. Personligen tycker jag att mycket blir lättare med åren men minns att det definitivt inte kändes som det någonsin skulle bli det. Men som hos mig märks det inte ens av att jag har diagnoserna idag när människor umgås med mig, det går kanske att räkna som en viss personlig framgång även om jag själv inte tycker det.

För unga tjejer kan det nog vara viktigt att veta att det finns fler som känt som dem (jobbigt och hopplöst, att de inte passar in någonstans eller att någon förstår dem)och att det sedan hos dem som vuxna inte längre går att ana problematiken först när man är utbildad med att känna igen den. (min egna isolering idag exempelvis är mer eller mindre självvald)

Vi föds olika för att variationerna behövs. Fungerande autistiska brukar vara mycket duktiga och noggranna på vad de gör, de har en annan form av intelligens och ser saker ur andra perspektiv. Från Einstein till Temple Grandin och många andra skickliga inom sina områden. Medan ADHD/ADD är ganska vanligt förekommande bland människor som är företagsamma och kreativa osv. Många med egna företag sägs ha haft en rad indikationer på ADHD som barn.

Hoppas att hon kommer komma underfund med vad som gör henne väl här i livet och vad som gör just henne lycklig för någonstans så finns det, området där hon är som ämnad för. Lycka till!

Kille på 22 år bosatt i Kalmar och fick min aspergerdiagnos i december 2013 (fick även en OCD diagnos tidigare med tvångssyndrom och tvångshandlingar).

Mina intressen är: musik, ljud, fotografering samt Programmering (ett intresse som kom redan som barn).

Har tidigare läst på universitetet, men gick in i väggen och gick in i en psykos (som jag nu tagit mig ur). Har ett otroligt kontrollbehov som jag försöker att kämpa med och äter LCHF sedan ett år tillbaka.

Frimodig skrev:Om man jämför den här tråden, med de personer som rätt ofta skriver i trådar, så kommer många hit, fast få finner en hemort.

Det är inte bra.

Frimodig

Jag tror att man måste vara lite överenergisk, som jag, för att orka med alla de enkelspåriga trådarna som går hela tiden. Sorry, men är man uttröttad lite, så känns det så.

Med en hel del klara undantag, dock. Plus att jag tänker lära mig mer om AS av er, när jag vilat ut lite.

Jag kan rekommendera att läsa och söka i arkiven istället - det är mer givande, oftast. Vet inte om jag kvaddade hela Forumet med någon psykos (vilket ju inte "borde" påverka andra") när jag blev medlem, på juldagen eller vad det var?!

/notwoodstock

Hej!

Jag är en tjej på 29år som bor i Uppsala Län. har diagnosen bipolär sjukdom sedan oktober och håller nu på med någon knasig utredning om AS. jag uppfyller alla kriterium, men försöker få min psykolog att förstå att mitt humör som beror på min bipolära sjukdom inte påverkar utredningen. jaja, jag kommer väl säkert få min diagnos förr eller senare . jag är dock intelligent som kunnat kompensera mycket för mina brister i alla år. det är nämligen fram tills utredningens start bara jag själv som trott att jag har AS...

Har en son på 6 år med atypisk autism, ADHD och lindrig utvecklingsstörning samt en dotter på 4 år. ev har hon också diagnos för hon är väldigt lik mig som barn. barnens pappa separerade jag med för 2,5 år sedan, han har AS. vi är som bästa vänner, men han är hopplös att leva med.

Jag har fibromyalgi så jag är arbetslös för tillfället. ska troligen iväg på arbetsträning inom snar framtid om jag har tur. gillar att läsa böcker (mest kriminalromaner) o samlar på diverse författare, är pysslig av mig och gillar att handarbeta samt skriva. fast mest tid lägger jag såklart på mina barn, dem är mitt allt! jag äter LCHF sedan 2 år tillbaka, det har hjälpt mig med mitt sockerberoende o vissa krämpor som är pga fibromyalgin så det är ett stort intresse.

Tooticki skrev:Annars älskar jag hundar,...
Jag tycker inte om människor.

Ju mer jag har att göra med människor, desto bättre tycker jag om hundar.

Motlut skrev:

Tooticki skrev:Annars älskar jag hundar,...
Jag tycker inte om människor.

Ju mer jag har att göra med människor, desto bättre tycker jag om hundar.

Hej!

Jag är nybliven asperger, har precis fått min diagnos och känner att jag skulle vilja prata av mig lite med folk i min egen situation.

Under hela min uppväxt har jag varit annorlunda andra i min egen ålder. Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig på saker som jag själv inte tycker är intressant, tex i sociala sammanhang som konversationer och dylikt vilket rejält skadat mina relationer. Jag har alltid haft svårt för att motivera mig i skolan för ämnen jag inte är intresserad av och har endast klarat mig igenom högstadiet och gymnasiet pga min intelligens. Jag har alltid blivit missförstådd av andra människor eftersom jag tänker annorlunda och gör annorlunda i vissa situationer och förstår inte heller andra människor som gör på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt.

Har alltid haft problem med mitt humör när saker inte går som jag vill, tex blir jag ursinnig när folk inte håller med om mina åsikter eller jag förlorar på något. Jag är alltid rädd på offentliga platser, tex när folk går bakom mig eller när främlingar sätter sig jämte mig på bussen. Jag hatar när folk jag aldrig träffat börjar prata med mig när jag inte har för avsikt att prata med dem, dessutom tror jag alltid folk skrattar åt mig när jag hör någon skratta i närheten, tex tjejer i klassrummet som fnittrar.

Ett stort problem för mig har alltid varit att behålla eller prestera på diverse jobb jag haft. Jag gillar inte att behöva prata med människor eller vara social mot människor jag inte vill prata med och jag har alltid haft inställningen "Vill-jag-inte-gå-till-jobbet-idag-så-ska-jag-inte-behöva-göra-det-heller".. detsamma gäller skolan och det har genom åren blivit mycket skolk från både arbete och skola, vilket speciellt förstört för mig i arbetslivet.

Ett annat problem har varit att hålla fast vid romantiska relationer. Jag har haft flickvänner genom åren men pga min diagnos har vi alltid haft svårt för att förstå varandra, vi har alltid bråkat och det har alltid tagit slut. Jag har de senaste åren varit rädd för att jag aldrig kommer kunna upprätthålla en romantisk relation med någon just pga att jag har svårt för att förstå andra människor och tänka utanför den "fyrkantiga lådan".

Det jag är orolig för nu är hur det kommer bli i framtiden i jobb, skola, relationer osv pga hur jag är och hur folk ser på mig. Jag har faktiskt inte en enda kompis för tillfället då jag glider ifrån alla jag lär känna. Jag har kontakt med människor som delar mina intressen från olika forum över internet men ingen jag verkligen kan prata med om hur jag känner och upplever vardagen. Det är naturligtvis så mycket mer som går genom huvudet men jag kan inte skriva allt här utan att det skulle bli en självbiografi.

Jag vill helt enkelt ha råd, ha folk att prata med, träffa tjejer som är på samma plan som mig och generellt bara prata av mig. Berätta hur ni upplever arbetsmarknaden eller skolan med er diagnos eller hur ni upplever relationer och vad som krävs för att det skall fungera. Skriv egentligen bara allt som går genom erat huvud när ni läser om en nybliven asperger och vad som kan tänkas att hjälpa eller inspirera mig.

Jag är för övrigt 23 år gammal, är kille, gillar sport, datorer, sällskapsspel och annat smått och gått. Hoppas vi hörs! Alla får skriva till mig, PM eller här. Jag uppskattar naturligtvis båda två!

Mvh Marco

Edit: Kanske är så att man skall skriva sådana här presentationer i "Vilka är vi här" tråden. Isåfall ber jag om ursäkt och uppmanar moderator att flytta meddelandet. Är ny på sidan

Hej och välkommen!

Du kommer säkert att känna igen dig när du läser trådarna på detta forum.

Det som jag ser som något du behöver jobba med är dels dina raseriutbrott, dels din inställning "Vill-jag-inte-gå-till-jobbet-idag-så-ska-jag-inte-behöva-göra-det-heller".

Autistiska utbrott är ju inte ovanligt, läs t ex dessa trådar:
utbrott-omrostning-t21064.html
hur-ska-man-kontrollera-stress-och-utbrott-t5540.html
ilska-och-asperger-omrostning-t2670.html
raseriutbrott-t36845.html

Har du sökt hjälp för detta? Att få utbrott kan förstöra både ens chanser till jobb och till långvariga relationer.

Jag förstår inte heller hur du tänker här:

jag har alltid haft inställningen "Vill-jag-inte-gå-till-jobbet-idag-så-ska-jag-inte-behöva-göra-det-heller".. detsamma gäller skolan och det har genom åren blivit mycket skolk från både arbete och skola, vilket speciellt förstört för mig i arbetslivet.

Du vet ju att det inte är ok i arbetslivet, ingen vill ha en anställd som kommer och går som den vill och som man inte kan lita på. Känner du att du inte orkar gå vissa dagar för att det sociala blir för mycket?

För övrigt finns ju också kontakttråden. Du kan skriva pm till dem som annonserat där el skriva en annons själv: kontakttraden-del-2-t19186.html

Hög igenkänningsfaktor.
De tips jag har är att läsa på lite grann om hur NT funkar, främst Desmond Morris är att rekommendera då han är zoolog och studerar människan från ett utifrån-perspektiv.
Vill du förstå dej på brudar ska du läsa John Gray. Framför allt hans första bok "Män är från Mars och kvinnor är från Venus".
Du kan även läsa böcker av andra aspergare, samt gå på de aspergerträffar som anordnas. Kolla under avdelningen Träffar här på forumet.
Det finns även tre intresseorganisationer för aspergare, den jag främst kan rekommendera är Organiserade Aspergare: www.aspergare.org
Attention och Autism- och Aspergerförbundet finns också men är i första hand anhörigföreningar.
Slutligen vill jag råda dig att, om du inte redan gjort det, skaffa en utbildning inom något av dina specialintressen, allra helst ska utbildningen leda till en examen och vara inom ett område där det är lätt att starta eget företag.
Hoppas det går bra för dig och välkommen hit.

Jag är en tjej på 23 år som bor i Värmland. Jag har diagnosen ADD sedan ett år tillbaka men ska nu även själv begära att få utredas för AS samt Bipolär sjukdom då jag misstänker att min ADD i själva verket är resultatet (eller ger ADD-liknade symptom) av dessa diagnoser.

MissN skrev:Jag är en tjej på 23 år som bor i Värmland. Jag har diagnosen ADD sedan ett år tillbaka men ska nu även själv begära att få utredas för AS samt Bipolär sjukdom då jag misstänker att min ADD i själva verket är resultatet (eller ger ADD-liknade symptom) av dessa diagnoser.

Fan va häftigt! Stå på dig och kräv allt tills du tycker diagnoserna förklarar dig för dig!

Jag har själv ren AS, men barn med blandningar av olika diagnoser. Vården har alltid lättare med tydliga drag och ibland, till synes, ovillighet och onyfikenhet att reda ut en mix.

Pieohpah skrev:
Fan va häftigt! Stå på dig och kräv allt tills du tycker diagnoserna förklarar dig för dig!

Jag har själv ren AS, men barn med blandningar av olika diagnoser. Vården har alltid lättare med tydliga drag och ibland, till synes, ovillighet och onyfikenhet att reda ut en mix.

Min psykolog är nog väldigt nyfiken av sig, ibland känns det som någon skriver en bok om mig angående, hur jag "löser" mina problem ^^

Intressant skrev:

Pieohpah skrev:
Fan va häftigt! Stå på dig och kräv allt tills du tycker diagnoserna förklarar dig för dig!

Jag har själv ren AS, men barn med blandningar av olika diagnoser. Vården har alltid lättare med tydliga drag och ibland, till synes, ovillighet och onyfikenhet att reda ut en mix.

Min psykolog är nog väldigt nyfiken av sig, ibland känns det som någon skriver en bok om mig angående, hur jag "löser" mina problem ^^

Jaa, det är ju det hur mycket man skall forska i vad man kan tänkas ha för mix, det kanske inte är värt besväret, har man nu fått en diagnos och den inte är så helt på pricken rätt i alla bestånds delar, saker kan förändras över tid, ibland kan det kanske vara lättare att nöja sig. Men är man helt missnöjd med vad en utredning kom fram till, så ska man ju naturligtvis försöka få till en ny

Har tydligen inte skrivit i den här tråden.

Jag är född 93, tjej för er som missat det (dvs, ingen jävla hen). Jag älskar att vara social och lära känna nya människor både IRL och på internettet. På internet är jag är dryg jävel men egentligen är jag väldigt blyg (i början) och snäll. Jag gör allt för de jag bryr mig om men skiter fullständigt i de som jag inte har något till övers för. Jag är väldigt spontan och gillar äventyr, förutom att åka utomlands. Festivaler och livespelningar är det absolut bästa jag vet.

Förr höll jag på med kaninhoppning och jag skulle vilja påstå att det räddade mitt liv. Genom det och människorna jag lärde känna i hobbyn utvecklades jag väldigt mycket som människa. Jag fick min diagnos när jag var 15, 2008. För nåt halvår sedan diagnostiserades jag med bipolär typ 2 fast det är något jag har misstänkt länge.

Andra stora intressen är film, tv-serier och tv-spel. Bortsett från drogpolitiken och yttrandefrihet har jag inget som helst intresse i politik.

Kvinna, 27 år, fick Asperger-diagnos i somras. Har ett 5-årigt barn, ensamstående, samt en 9-årig katt. Bor i Värmland, men är uppvuxen i Dalarna.