Från en ''kuf'' till en annan välkommen

Man
42 år i skrivandets stund
Under utredning
Gift
Fyra barn, tre av dem har diagnosen Asperger

Gick i väggen 2010 och efter det kände jag att det var tid att sätta mig själv, mående och förnekelse under lupp. Alltid känt mig missförstådd och försökt släta över mina olikheter mot andra. Likaledes aldrig tagit mig tiden att försöka strukturera tankar och känslor förrän nu efter den långa sjukskrivningen.

Hej hej! Fick min diagnos idag och det kändes rätt när de läste upp allt de kommit fram till.
Så jag fick tips om denna sida och en till. /Samuel 36år Norrköping

Hej!
Jag har varit medlem ett tag men ej varit så aktiv på forumet.Vill därför börja med att i förväg be om ursäkt ifall jag skulle råka orsaka förargelse på något vis.
Hoppas att ni har förståelse för en nybörjare. Jag ville bara berätta att jag fick diagnosen Asperger vid 48 års ålder. Har brottats med olika svårigheter hela livet,kämpat mig igenom en utbildning.Sökte vård pga nedstämdhet 2009, träffade flera doktorer innan en av dem ansåg att jag skulle genomgå en neuropsykiatrisk utredning.

Har nu ansökt om boendestöd men fick avslag pga att jag har en sambo, o kommunen anser att det jag inte klarar av det ska min sambo då sköta istället. "Bara för att du inte städar själv så är det inte meningen att kommunen ska göra det". Fast jag ville inte ha hjälp med själva städningen, utan hjälp med att ta itu med städningen, med rutiner kring detta.

Hejdå från vemsomhelst.

Hej på er.
Lång Historia kort. Blandmissbrukare sedan 14 års ålder men ren sen ca 6 mån.
Är under utredning nu i slutskedet och det verkar bli ADHD/AS.
32 år, singel
Jobbar heltid som maskinoperatör i verkstad.
Kommer från Göteborg.
Frågor är välkomna:-)
/Amb

Jaha, jag trodde alla var välkomna här. Kanske inte skulle ha nämnt missbrukar biten. Trodde att ett forum som detta skulle vara fördomsfritt.
Hej och välkommen till mig själv och till dig Labiosus

Oj, förlåt alla nytillkomna, ni är naturligtvis varmt välkommna

antonius skrev:Oj, förlåt alla nytillkomna, ni är naturligtvis varmt välkommna

Tack så mycket

Ambivalens skrev:Jaha, jag trodde alla var välkomna här. Kanske inte skulle ha nämnt missbrukar biten. Trodde att ett forum som detta skulle vara fördomsfritt.
Hej och välkommen till mig själv och till dig Labiosus

Välkommen! Jag har också en beroendeproblematik (är ren drygt tio månader) och är ofta ambivalent. Intellekt och känsla är ibland varandras diametrala punkter.

Är 23 år,
Uttråkad,
Suktar efter djupa disskussioner om livet,
AS/ADD/Recividerande depression
Studerar allmän linje med naturvetenskaplig inriktning på folkhögskola,
Är mycker nyfiken,
Gillar att lära mig nya saker, särskilt ord.
Ha en fin dag.

ajemen skrev:

Ambivalens skrev:Jaha, jag trodde alla var välkomna här. Kanske inte skulle ha nämnt missbrukar biten. Trodde att ett forum som detta skulle vara fördomsfritt.
Hej och välkommen till mig själv och till dig Labiosus

Välkommen! Jag har också en beroendeproblematik (är ren drygt tio månader) och är ofta ambivalent. Intellekt och känsla är ibland varandras diametrala punkter.

Tjena, tack. Hur fick du utredning? Var det ditt förslag/initiativ?

Hej.

Jag är en snart 19 årig tjej. Mina första diagnoser fick jag för ca 2 år sedan vilka var social fobi och depression. Efter ett tag fick jag även BDD diagnostiserat.

Jag gick några månader på TIPS och fick det bekräftat för mig att jag haft psykoser. Fick även asperger diagnostiserat väldigt nyligen.

För mig så är djur, främst råttor, meningen med livet. Jag bryr mig mer om djur än jag bryr mig om människor och isolerar mig hellre tillammans med mina råttor än umgås med människor.

Jag känner verkligen ingen längtan eller något som helst behov av att umgås med vänner och träffa folk.

Hej.


Jag är en 22 år lugn kille i Södertälje, född och uppvuxen. Jag bor ännu hemma och bidrar månadsvis till hushållet samtidigt som jag praktiserar inom butik. Jag har haft asperger syndrom, högfungerande autism i 10 år nu och har inga som helst problem med det. Jag är väl lite ledsen över att jag inte fått någon som helst kontakt med det motsatta könet under denna tid, men jag hoppas på att det ska bli ändringar på det. Men annars så har det här bildat den person jag är idag och jag skulle inte kunna föreställa hur mitt liv skulle se ut annars.

Mina intressen är många. Mestadels har jag suttit vid datorn hemma och spelat datorspel, läst manga och sett på anime, men de senaste åren har jag utvecklat intressen för joggning/löpning, diverse sporter, gymma(ska påbörja), socialisera, skriva dikter mm.

geocache skrev:När jag märker att jag, mycket på grund av mitt DAMP, är på väg att "trigga igång mig" på något, så använder jag mitt Aspergers syndrom till att dämpa effekten av DAMP, som en sorts "anti-katalysator" som jag använder för att "bromsa mig" när jag blir negativt provocerad av någon eller av något.

Känner igen det där med att "gasa" med ADHDn och "bromsa" med Aspergern.

*50+
*tjej/kvinna/***Borttaget***
***Borttaget***
*har haft många arbeten och bostadsorter
***Borttaget***
*är singel och trivs med det
*diagnoser: dyslexi april 1997, ADHD december 2008, Aspergers syndrom juni 2013
*bor vid Sveriges vackraste kust

*kunskapstörstande: läser allt mellan himmel och jord, läser mycket på diverse websidor
*kollar på tv i datorn, stream alternativt play: vetenskap, historia, språkvetenskap, människans ursprung, neuropsykiatri, natur, foto, elementarpartikelfysik, författare, tänkare, teologer, intressanta människor
*lyssnar på radio, P1
*lyssnar på musik, iTunes
*använder Windows men föredrar Linux (saknar Linux-nördig vän)
*promenader och cafébesök
*havet!
*NPF, hjärnans anatomi och funktion, datorer och Internet, skriva (dock inte böcker), kontextualisera, andra världskriget, släktforskning, teologi, skruva ihop och isär saker, udda människor m.m.

Admin: tog bort delar av inlägget

Hej hej

En kille född 85 här. ingen diagnos men jobbar inom området så hamnade här när jag googlade runt, kan ju vara trevligt att lära känna folk utanför yrkesrollen

Bor i Göteborg, är det någon som vill snacka skit är det bara att hojta till

@bskille Välkommen! The more the merrier

Kvinna på 28 år. Bor i Karlstad med sambo och tre katter.
Har försökt passa in i samhället hela livet men för ungefär ett år sedan brast det. Nu har jag ingen ork till något längre och sitter mest och googlar mig igenom dagarna. Försöker studera på folkhögskola med det har gått sådär än så länge. Jag trillar närmare och närmare botten då jag inte orkar förställa mig längre. Står i kö för utredning. Den kan inte komma fort nog då jag vill ha diagnosen att luta mig mot. Om inte annat för att jag vill att någon förklarar för min sambo varför jag inte klarar av och ser verkligheten på samma sätt som hon gör.

Jag undrar hur länge jag orkar. Pressen från skola och sambo är mig övermäktig för tillfället. Såpass övermäktig att jag börjat utveckla tics.

Enormouse91 skrev:Hej.


Jag är en 22 år lugn kille i Södertälje, född och uppvuxen. Jag bor ännu hemma och bidrar månadsvis till hushållet samtidigt som jag praktiserar inom butik. Jag har haft asperger syndrom, högfungerande autism i 10 år nu och har inga som helst problem med det. Jag är väl lite ledsen över att jag inte fått någon som helst kontakt med det motsatta könet under denna tid, men jag hoppas på att det ska bli ändringar på det. Men annars så har det här bildat den person jag är idag och jag skulle inte kunna föreställa hur mitt liv skulle se ut annars.

Mina intressen är många. Mestadels har jag suttit vid datorn hemma och spelat datorspel, läst manga och sett på anime, men de senaste åren har jag utvecklat intressen för joggning/löpning, diverse sporter, gymma(ska påbörja), socialisera, skriva dikter mm.

Jag tror du bara skall chansa på att ta kontakt med brudar. De är rätt mottagliga.

Jag satt i Laboremus lokal på Tiundagatan i uppsala, och lyssnade på ett föredrag av Jan Myrdal. Bredvid mig satt en brud som blev min exfru, mamma till mina barn. Hon var rätt öppen och frigjord och så här. Jag har aldrig varit frigjord, trots efternamnet.

Vi möttes igen på en debatt om trolöshet, med Hedenius, då kom hon hem på mitt rum, och lärde känna hennes kropp, en stor upplevelse. Det var ungefär 1964.

Lennart Frimodig

Tjej, 17 år
Utbildar mig för att kunna jobba med zoohandel
Har två hundar, den ena en riktig surskalle
Älskar film och tv-serier
Diagnosticerades med asperger typ -09
Ganska mild asperger tydligen. Lider av ångest och lätt depression.

19-årig tjej från en storstadsförort, fick diagnosen Aspergers våren 2013. Har varit deprimerad under perioder av livet, hoppas att man kan få må bra ett tag nu. Är dock på väg ner i ångestträsket igen. Livets största intresse är hästar, har tyvärr inte råd att rida för tillfället men jobbar med en handikappridklubb en dag i veckan. Pluggar heltid på folkhögskola och vill utbilda mig till speldesigner.

Hittade hit då jag skrev ett arbete om empati i skolan, har hittat mycket spännande läsning här än så länge.

Välkommen,@Zijena, till den enda riktiga platsen på planeten för aspisar mm, är lite förvirrad idag så bry dig inte om mig förlåt

Jag är 28 år, kvinna, bor norr om Göteborg och har nyligen påbörjat en utredning. Gift och har två pojkar på 4 och 7, egenföretagare och student. Min äldsta son är som jag, vi förstår varandra väldigt väl, men ingen förstår oss. Han brukar fråga mig om saker som fysik, magnetism, planeter och hur galaxer och stjärnor fungerar. Han ligger före i det teoretiska men efter i det sociala. För bådas skull har jag valt att göra den här utredningen.

Har alltid varit "egen", älskar att lära mig saker, helst inom fysik, astronomi, geovetenskap och matematik. Ser mönster i allt. Har alltid haft känslan att vara iakttagen eller stirrad på, svårt att läsa människor och fattar verkligen inte ironi. Ser en viss likhet, eller ganska mkt, med Sheldon Cooper. Har slutat säga vad jag tycker då det uppenbarligen inte uppskattas av andra, så har lärt mig att uppträda och svara det som andra anser falla inom "normalen". Planerar allt i min vardag, semester är bokat minst ett år i förväg och om min struktur inte upprätthålls är ångesten svår. Jag talar inte i telefon och jag öppnar inte dörren om det inte är ett förbokat besök. Mina få nära vänner känner mig, vet att jag utåt mot nya människor nog ses som "normal" men att jag tar ut mina tics och egenheter när ingen ser. De flesta av mina vänner har en diagnos mot ADHD, jag vet inte varför. Min man tror jag är normal.

Har nog byggt upp mitt liv, mitt jobb och mina studier runt min personlighet och gör allt för att folk skall uppfatta mig som normal. Önskan att få tillhöra en grupp eller gemenskap, utan att behöva spela en roll, är stor. Kanske kan jag finna den här?

Hej jag är en tjej på 20 år.

Fick min asperger diagnos när jag gick sista året i gymnasiet,
dock hade mina föräldrar försökt få utredning på BUP, men hon som skulle utreda mig, "hade sätt mig på tåget med vänner". Så hon slängde papprena vi fyllt i, rätt i papperskorgen.

Så tillslut kontaktade min mamma en privatpsykolog som utredde mig,
och ja det var ju så tydligt att jag hade asperger så hon förstod inte hur lärare i skolan kunnat missa det.

Bättre sent en aldrig, säger man väll?
Fast för mig så förstörde det allt att jag inte fick en diagnos i 7an, då vi bad bup om hjälp. Så hela skolan gick åt skiten, vän efter vän, försvann och jag blev mer å mer instängd...

Har precis skaffat en hund i hopp om att det ska hjälpa mig må bättre, och för att jag ska komma utanför dörren mer än 1 gång i veckan typ.

Och ja, det har hjälpt rätt mycket. Jag mår bättre.
Hon älskar mig för den jag är. Hon blir lika glad varje gång hon ser mig.
Vilket gör att jag också mår bättre.

Har en lång väg kvar till att bli riktigt lycklig..

Insåg just att det vart värsta historien typ. Men aja!