"Förhoppningar om en medalj var väckta, men guldet tycktes vikt för Frankrike" står det i DN (http://www.dn.se/sport/svensk-skadad-i- ... n-1.935827). Jag har sett fler fall där någon form av "vika" (oftast supinum eller perf part) används så här, men jag vill hävda att rätt verb är "viga", så att det borde ha stått "guldet tycktes vigt för Frankrike". Jag menar nämligen att det är samma sorts användning av "viga" som när man säger att någon har vigt sitt liv åt något. Vad säger ni andra här?

Jag tycker att "vikt" låter rätt, men det kanske är för att man är van vid det uttrycket. Men min tanke går också till att något är vikt på ett visst sätt för att passa en viss mottagare, ungefär som att något är utformat på ett visst sätt för att passa någon specifikt. Men det här är bara min gissning; det skulle vara kul att veta hur det egentligen är med den här saken.

När det gäller uttrycket "guldet tycktes vigt för Frankrike", så skulle jag hellre isåfall se att det stod "guldet tycktes vigt åt Frankrike".
Men jag är absolut ingen språkexpert.

Jag håller med om att det i så all borde ha stått "vigt åt", men jag har också sett många "vikt åt"-formuleringar och tror att "vikt för" är en variant av samma sak, vars rätta variant är "vigt åt". "När jag sett "vikt åt" har jag inte tolkat skribentens tanke riktigt som du utan tolkat det som att saken det gäller är vikt i riktning mot objektet. "Konferensen skall avhandla samtliga våra problem, men den avslutande dagen är vikt åt de ekonomiska" är ett annat exempel på hur det brukar kunna se ut.

Jag tycker också det borde stått VIGT ÅT.

Det ska stå vigt. Det andra är definitivt fel. Jävla sportnissar som inte kan språket!

Slår man i Svensk ordhandbok (eller vad det kan heta i dag - har för mig att det bytt namn) så får man stöd för att det ska vara vikt och inte vigt. I mitt exemplar (tryckt 1980 och möjligen fortfarande innehållsligt första upplagan från 1966) kan man under vika som en av betydelserna läsa:

II transitivt 2 ngt vard. (reservera): vika en plats åt ngn; vika ett bord, en stol; vika nästa fredag för sammanträdet; ordförandeposten är vikt för A

Slår man däremot i samma ordbok upp ordet viga, så är inte någon av de angivna betydelserna i närheten av att vara tillämpliga i något medaljsammanhang:

1 inviga; helga 2 genom vigsel förena

(Jag har omformat det typografiska och skrivit ut någon förkortning för att det ska bli tydligare. För den som vill kolla med källan så finns detta att läsa på sid 847.)

Jag har inte brytt mig om att slå upp det i andra ordböcker, utan nöjer mig med att konstatera att "sportnissarna" inte alltid degraderar språket utan också många gånger behärskar det och det förekommer dessutom att de bidrar med intressanta nya ord och språkliga uttryckssätt.

Med det säger jag inte att det inte förekommer också motsatsen, dvs språklig förslappning och dålig språkkänsla. Det finns det säkert en hel del av. Där som på så många andra håll - som nu till exempel här på detta forum.

Ajaj, jag hade visst totalfel då!

Tack TK, nu fick vi äntligen veta hur det förhåller sig med den här saken. Återstår väl bara frågan var uttrycket kommer ifrån; hur det har uppstått.