Thunderchild skrev:Pemer skrev:Om nu det mjuka, ömsinta, sensibla och omtänksamma är vad som är fel, vilken sorts hårdhet och kärvhet är det som skulle vara rätt sorts motsats att försöka lära sig utstråla? Finns det kurser i det?________________
*tillagt vid editering
Jag undrar om kvinnor kan se alla dom där egenskaperna hos dig.. Weasley försökte förklara hur positivt hon uppfattade en avspänd Pemer på AS-träff.
Nej, på tok för få kan ta till sig sådana sidor vid en läsning av en presentation på nätet i alla fall. Det är där - på nätet - det brister klart mest.
Thunderchild skrev:När du träffar en "vanlig" kvinna hur beter du dig då? Ser du henne i ögonen och ler? Kan du skratta tillsammans med henne och få henne att känna sig avspänd och trygg med dig?
Jag ser henne mycket i ögonen och ler, vi kan skoja, ha jätteroligt och skratta tillsammans, och jag hoppas och tror att tjejerna jag träffar känner sig avspända och trygga. Väl i de situationerna brukar de som träffar mig som sagt uppfatta mig som romantisk, charmig och mysig, det är därifrån jag har fått för mig att jag har sådana sidor!
Väl på tu man hand med mig brukar kvinnor uppfatta mig så, och de som väl har börjat skriva med mig på en kontaktsajt brukar uppfatta mig så i brevväxlingen. Men just förstaintryck när man ser min sida och eventuellt läser ett första brev från mig om jag har tagit steget att skriva, där sitter uppenbarligen många med stora - skygglappar (?), och verkar onekligen i grund och botten ha en mer avog än nyfiken och intresserad inställning, mer begivna på att tro sig läsa mellan raderna, bedöma utseendet på ett par glasögon, döma ut ett visst intresse som automatiskt "ointressantifierande" eller gud vad allt det nu måste vara. Hur man ska lägga upp sin presentationssida på sådana sajter har jag insupit goda tips om sedan åratal, och det verkar helt enkelt vara mer lotteri än något annat. Och det får man väl tydligen acceptera, så är det nog bara.
Men funkar det väl att först få kontakt över huvud taget, så att vi gillar den kontakten och tar steget att ses så brukar de klart flesta träffarna vara klart lyckade. Kommer det till att träffas brukar vi trivas bra, antingen glasklart på vänskaplig nivå direkt och så har vi blivit vänner, eller inte så få gånger har det kommit att kännas mer romantiskt än vänskapligt.
Det har blivit mysigt och romantiskt fler gånger än det ens sedan lett till någon ansats till relation, så bra brukar tjejerna trivas med mig i verkliga livet på tu man hand om de råkar få positivt intryck av mig på nätet, och vill ta det steget. Då har det så klart inte funkat så bra de gånger det hände lite för mycket för snabbt, utan att vi hade känt efter ordentligt att vi hade en framtid, men det har ju gett erfarenheter jag trots allt inte ångrar, om jag säger så.
Thunderchild skrev:Jag tror inte det.. Och det är där det brister. När du inte ger dom signalerna en kvinna vill ha för att känna sig bekväm med dig så är det kört. Sedan hjälper det ju inte att älta vilken drömman du egentligen är..
Det verkar alltså brista mer i kontaktmomentet på nätet. Och där har jag testat humor, charm, finess, elegans... i alla möjliga varianter... Jag har fått höra många beskrivningar från kvinnors sida hurdana de vill att en man ska vara i sin stil på nätet för att de ska bli intresserade (Kaks på första träffen hos mig är bara ett av många exempel), och vad som sägs brukar sällan vara annat än att jag själv tänker "jaha... och sådan är ju jag... alltid... på nätet.... ehhh.....
![Question :?:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_question.gif)
"
Men någon slags distortion i min utstrålning just på nätet gör alltså att det brister sådär en 417 gånger av 422, trots att jag faktiskt försöker ha just en sådan stil alla tips man någonsin fått pekar mot... det är bara att försöka gilla läget, och bita ihop, alternativt lägga ner hela grejen. Och jag biter ihop.
Thunderchild skrev:Jag har varit inne på samma linje hela tiden medans du bara fortsätter att älta att du minsann är en sån missförstådd man.. Det är din approach du måste jobba på.. Jobba, jobba, jobba!!
Det är ju trots allt två sidor av samma mynt, jag måste jobba på min approach just för att världen i de här sammanhangen inte bygger på att alla bara kan vara sig själva och bli accepterade för den de är, utan måste lära sig spela spelen rätt först. För att en alldeles för klar majoritet har valt att tycka att spelen är så mycket viktigare, och själva har lärt sig spela dem så bra, att de inte vill mista det försteg det ger dem, så länge spelen förblir det viktiga... Och vi är många som är "missförstådda" just för att världen ser ut så. Så ser det ju de facto ut. Fast jag vet att du inte brukar gilla den beskrivningen av läget...
![Wink ;)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_wink.gif)
Jag medger att jag kommer tillbaka till samma argument i diskussionerna här, mycket för att nya deltagare ger sig in i diskussionen med synpunkter som ofta redan framförts när diskussionen förts i andra trådar i somras eller i våras, så att mina kommentarer till just de resonemangen behöver dras igen,
men jag lovar - jag
har tagit till mig av massor av det kanske framför allt du (men även andra) har skrivit, och lärt mig tänka om på en del punkter i fråga om stil och uppförande för att bättra på utstrålningen. Jag är mycket tacksam för all den hjälpen!!
Thunderchild skrev:Det är det enda som kan få dig nånstans.. Om du nånsin träffar en riktigt fin kvinna som visar nåt intresse för dig så lär du be till gud att hon aldrig får se alla dom patetiska inlägg du skrivit på det här forumet..
Ja, så kan det kanske vara. Jag får se till att vara öppen om att det dröjde länge att träffa henne, och att man hann fråga sig länge vad man gjorde för fel, och diskuterade saken med många kloka vänner i många sammanhang... och fick så bra råd och tips att jag lyckades få kontakt med henne när vi möttes...
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)