carl skrev:Jo fast jag tror det finns i vissa kretsar ett slags 'måste' i att gå ut och supa för att i flocken hitta en partner. Sen är det ju lustigt med de som har en partner som aldrig går ut för att de redan hittat vad de sökte.. det känns väldigt likriktat och nyanslöst.. överfokusering på att gå ut och supa känns det som.. ett kulturellt uttryck som känns väldigt svenskt och tråkigt.
Vi verkar tycka och tänka väldigt lika där.
Jag har sannerligen inte lidit brist på kvinnor i mitt normala sociala umgänge, hela mitt vuxenliv. Men först var det en trend som aldrig slog fel att aldrig någon kunde vara singel, nya kvinnliga bekanta var
aldrig lediga och tillgängliga... det blev smått otroligt till sist, jag var över 30 innan jag någonsin fick en ny kvinnlig bekants bekant, eller jobb- eller kurskamrat som var singel. Den första var dessutom lesbisk, men i gengäld mötte jag "nummer två" kort efter. Men hon visade rätt öppet ointresse. Tyckte jag, förvisso. Det var ju långt innan jag visste något om något Asperger, hon kanske var jätteintresserad av mig utan att jag fattade det.
Och sedan har det ju stått mer och mer klart att nära nog alla möten jag är med om sker i "fel" miljö för de aktuella kvinnorna, och att de liksom inte har
den sortens intresse för en man som man betraktad "påslaget".
Folk går ju omkring och tycker på allvar att
sammanhanget där man möter någon i sig kan bestämma om han/hon skulle kunna vara intressant att lära känna närmare, och på just det viset, eller inte. Och har man ursprungligen träffats på ett tillräckligt felaktigt sätt är man för alltid utesluten.
Själv ser jag däremot livets möjligheter fullt ut, och utesluter ingenting med någon jag lär känna på så irrelevanta grunder. Jag råkar
inte ha präglats på att det är en eller ett par specifika miljöer som "räknas", utan är kapabel att se alla tänkbara kvaliteter hos vilken kvinna som helst jag möter och börjar lära känna, oavsett hur vi möttes. Vad konstig jag är!
Å andra sidan kanske också massor av dessa kvinnor man uppenbart träffat från början i fel sammanhang har blivit intresserade längre fram, men inte visat det på sätt som aspergarn har märkt av då.