Mitt stora mål har i livet har varit familj och egna barn sedan jag var liten. Då ligger det inte direkt nära till hands att bara ändra sig just like that och "nöja sig" med "bara" någons kärlek och glömma det där med egna barn. Jag är väl medveten om att alla inte har den drömmen sedan länge redan när pubertet och vuxenliv infinner sig, och att en del aldrig har någon sådan dröm alls, men jag hör till den utpräglade familjetypen som alltid önskat familj och barn. Däremot skulle man då i gengäld bli en av de mer udda som föddes utan några direkt instinkter om hur det skulle gå till att möta en partner.
Barn sedan förut får hon jättegärna ha, bara hon kan tänka sig fler. Absolut inget hinder, långt ifrån. Tjejer inte så mycket över 30 som har något/några sedan förut och kan tänkas vilja ha fler har periodvis närmast varit huvudmålgruppen. Det brukar variera med dagsformen - i stunder där jag känner mig mindre redo brukar känslan tala mer för att ställa in siktet på någon utan barn.
Sedan finns två tillsammans mycket tungt vägande skäl att jag aktivt riktar blickarna neråt i ålder, snarare än uppåt.
Dels känns det ju angeläget att maximera möjligheterna när man väl har mött "henne" och vill börja med barn, så känslan har legat där rätt naturligt att hålla mig i skiktet (20-) 25-35 så där, även i takt med att jag själv med hela fyra års marginal har lämnat det intervallet själv.
Dessutom är det ju nu i första hand bara rent bologiskt/fysiskt, men inte alls i motsvarande grad rent socialt/mentalt, som jag är lite äldre än de kvinnor jag i första hand tittar efter. Jag har helt enkelt med största sannolikhet bättre kapacitet att passa väl ihop med någon lite yngre. I vissa avseenden ger jag sannolikt intrycket att matcha väl snarare med en smula äldre kvinnor, men jag tror faktiskt de har fel - i de viktigaste bitarna är jag socialt och mentalt bra mycket yngre än en kvinna på 45-50 med vuxna barn och som "bara" vill möta en mysig man att dela vardagen med, och jag skulle få ut på tok för lite av en sådan relation själv.
Det är logiskt att den kategorin lite äldre kvinnor på ett helt annat sätt kan öppna ögonen och sinnena nog för att faktiskt attraheras mer aktivt av att se en man som uppfattas som kärleksfull och romantisk, medan kvinnorna som delar min aktiva längtan efter familjebildande instinktivt ser mer till helt andra - försörjningsmässiga - kvaliteter i första hand. Det är genetiskt nedärvda instinkter det där handlar om.
Men som sagt. En 48-årig mormor med barn mellan 27 och 9, och som redan har sex barnbarn, skulle inte vara min soul mate. Snarare hennes 26-åriga dotter, även om hon redan har en treåring...