Arbetsdag med oväntade situationer.
![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Ja, så här var det för mig på förskolan där jag jobbar. Jag som ska jobba som outbildad vikarie fram till sommaren (minst) blev idag ensam på min avdelning, då dem 2 ordinarie var sjuka. Vi fick in 2 vikarier. Detta gjorde mig i vanlig ordning obekväm och uppstressad trots att situationen var väldigt mild egentligen, om man tänker på att större delen av barngruppen var sjuka/lediga. Vilket resulterade i att det blev mycket lite att göra och desto mer konverserande med dem andra 2. Den ena fick gå efter ett kort tag då vi hade så få barn och för lite arbete i övrigt.
Det dumma i det hela är att allt jag bekymrade mig om i vanlig ordning var hur jag skulle "prata" och "föra" mig gentemot dem och föräldrarna. Vilke resulterar i stelhet och pendlande osäkerhet. Tortyr för mig med andra ord.
Och i vanlig ordning så blev det "många" bollar i luften när man är ensam fr sin avdelning. Jag blir tyst i all stress och överreagerar men kan inte stoppa det.
Sen när jag fick äran att skicka hem ett barn som mådde dåligt så sade föräldern vad det kunde bero på. Inget mer med det. Jag talar lite med kollegor vad han trodde och tyckte och dem fick det till att han var "otrevlig". I vanlig ordning förstod jag inte hur och blev bara mer förvirrad.
Att leva på det här sättet känns verkligen ensamt och vilset, men vad för jobb passar en då egentligen?....![Ledsen :(](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_sad.gif)
Det dumma i det hela är att allt jag bekymrade mig om i vanlig ordning var hur jag skulle "prata" och "föra" mig gentemot dem och föräldrarna. Vilke resulterar i stelhet och pendlande osäkerhet. Tortyr för mig med andra ord.
Och i vanlig ordning så blev det "många" bollar i luften när man är ensam fr sin avdelning. Jag blir tyst i all stress och överreagerar men kan inte stoppa det.
Sen när jag fick äran att skicka hem ett barn som mådde dåligt så sade föräldern vad det kunde bero på. Inget mer med det. Jag talar lite med kollegor vad han trodde och tyckte och dem fick det till att han var "otrevlig". I vanlig ordning förstod jag inte hur och blev bara mer förvirrad.
Att leva på det här sättet känns verkligen ensamt och vilset, men vad för jobb passar en då egentligen?....
![Ledsen :(](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_sad.gif)