Kanin skrev:slackern skrev:Kanin skrev:"Survival of the fittest" är enbart en alternativ mycket förenklad, och mindre precis, formulering (först använd av filosofen Herbert Spencer) av en av delprocesserna i evolutionen - det naturliga urvalet. Det är inte grundtesen som behöver rättas till utan det faktum att en grovt förenklad formulering av den framställs som fullständig och används utan förståelse för processens egentliga innebörd.
Är inte det socialDarwinism? Nazisterna bland annat var väldigt inne på den grenen.
?
Syftar du på att Herbert Spencer av vissa anses som upphovsman av socialdarwinismen.
De sociala tillämpningar som betonades inom den socialdarwinistiska tankeströmningen baserades på viljan att det biologiska arvet skulle påverkas så att vidareförandet av vissa eftertraktade egenskaper främjades. Med hänvisning till utvecklingsläran kom den starkes rätt att framföras som politisk norm. Socialdarwinismen har inget direkt stöd i Darwins egna skrifter då han sällan uttalade sig om samhällsförhållanden eller genomförde sociala tolkningar och tillämpningar av sin lära. Han tänkte sig inte heller en utveckling mot högre stadier som finns bland de tolkningar och tillämpningar som genomfördes inom socialdarwinismens breda fält.
För Darwin var det inte den starkaste eller bästa som hade de bästa förutsättningarna att överleva. Den som hade de bästa förutsättningarna att överleva var den som är bäst anpassad till sin specifika miljö. Socialdarwinismen innefattade således egna tolkningar av Darwins teorier, t.ex. selektionsteorin och teorin om den mänskliga härstamningen. I framhållandet att utvecklingen enligt Darwin inte har att göra med ”högre” eller ”lägre” i normativ bemärkelse, utan istället handlar om anpassning till specifika miljöer, bör det nämnas att socialdarwinismen här pendlar i sitt synsätt. Å ena sidan har den ett normativt inslag, å andra sidan anser den att vad som är ”bättre” framkommer i kampen.
När Darwins utvecklingstänkande överflyttades till det mänskliga samhället av dess avläggare socialdarwinismen, medföljde ett synsätt att det inom ett samhälle förekommer en kamp både mellan olika kulturer och mellan olika klasser. Raser och samhällsklasser kom att förklaras ur ett utvecklingsperspektiv i termer om ”högre” och ”lägre” utveckling. Detta förklaringssätt var en viktig beståndsdel för att läran på ett ideologiskt plan ska tjäna vissa gruppers intressen (klasser, nationer eller ”raser”).
Exempelvis var detta förklaringssätt en betydelsefull del i kolonialismens ideologi, där den vita europén önskades framstå som ”högre stående” och därigenom med en naturgiven fullmakt kunna lägga andra länder och folk under sig. Med hjälp av Darwins utvecklingslära kunde, inom ramen för det socialdarwinistiska idétänkandet, den europeiska världsdominansen inte bara förklaras ur historieskildringar utan även med hjälp av naturhistoriska jämförelser vilket gav extra slagkraft i den rådande debatten.
Till skillnad från exempelvis Joseph Arthur de Gobineau (1816-1882) idélära förutsätter inte socialdarwinismen någon absolut ”olikhet” mellan raser men där förutsätts dock en ”relativ olikhet” som skapats av utvecklingen. Evolutionsläran och teorin om det naturliga urvalet kom inom socialdarwinismen att ses som en norm som borde hyllas och tillämpas av människan. Härmed kan denna strömning även uppfattas stå för ett bejakande av den biologiska konkurrensen. Det är viktigt att socialdarwinismen här ses utifrån den sociala kontext i vilken den uppkom: industrialisering, urbanisering, oerhörda sociala skillnader. En fråga blir om läran följer av sig själv eller om den enbart blir en legitimering av en social ordning.
Inom den socialdarwinistiska tolkningen av samhället såg man det som en naturlig konsekvens att det fanns mindre överlevnadsdugliga människor, och dessa livsodugliga individer skulle slås ut i konkurrensen, och samhället skulle inte på något sätt ingripa för att förhindra denna utslagning. I det mänskliga livet stod den starkaste och bäste som segrare. De människor i samhället som var fattiga och utsatta kom att gå under precis som vad som skedde med de svaga individerna bland växter och djur. Detta betraktades som ett lyckligt förhållande eftersom de som var bäst anpassade överlevde och vars positiva egenskaper fördes vidare till nästa generation. Således kunde en utveckling ske mot allt ädlare former, ett samhälle av fulländade människor.
En förgrundsgestalt för det socialdarwinistiska idétänkandet och dess framväxt var den brittiske filosofen Herbert Spencer (1820-1903), vilken myntade uttrycket ”the survival of the fittest”, knöt i en universell syntes samman biologisk och social utveckling. Spencer såg konkurrens och individuell strävan som något positivt, exempelvis att det skärpte människornas egenskaper och att härmed de med bäst egenskaper skulle belönas. Spencer ser utvecklingen som ett successivt framåtskridande, och detta sker genom konkurrens, kamp och krig där det är de överlägsnas ständiga segrar som är framstegets drivkraft.
Samhället utvecklas mot en allt rikare komplexitet och specialisering med hjälp av den inbyggda konkurrens som står att finna i den moderna industriella kapitalismen, menade Spencer. Naturen borde följaktligen låtas ha sin gång även i mänskliga samhällen och inte förrän naturen fann sin högre form, skulle man exempelvis kunna upptäcka att samarbete ger större utdelning än den fria konkurrensen, en tanke som står att finna i den för samtiden utbredda laissez faire-liberalismen.
Inspirerad av darwinismens idélära närde den amerikanske ideologen William Graham Sumner (1840-1910) ett synsätt att det var de bäst anpassade människorna som överlevde, medans de som slogs ut i samhället gjorde det på grund av att de var biologiskt undermåliga. De bäst anpassade människornas positiva egenskaper fördes vidare till påföljande generation och på detta sätt utvecklades släktet till ständigt nya och ädlare former. Enligt Sumner förekommer det således i samhället en naturlig urvalsprocess, där de fattiga och svaga människorna var dömda att gå under, alldeles som de svaga bland djur och växter.
Härmed får social omsorg av skiftande slag inte förekomma i samhället, eftersom detta strider mot det naturliga urvalet. Den brittiska författaren Walter Bagehot (1826-1877) menade precis som Sumner att kampen fördes på individnivå mellan människor. Det mest kännetecknande för Bagehots idétänkande innefattade en övertygelse om att klasskillnader speglade biologiska skillnader, där de högre klasserna i samhället sågs vara på en helt annan utvecklingsnivå än underklassen. En annan del som kännetecknar dennes idétänkande är att han vurmade för kolonialismens framåtskridande och i det sistnämnda fann Bagehot belägg för de kolonialiserade folkens underlägsenhet.
Inspirerad av bl.a. Spencers filosofiska resonemang kom den brittiske sociologen Patrick Geddes (1854-1932) att tolka darwinismen som ett argument för en social evolution. Geddes kan sägas vara en av samhällsplaneringens föregångare och han kom att klä socialdarwinismen i en helt annan skrud och komma fram till andra slutsatser. En av Geddes grundtankar är att stad och landsbygd genomgick en samevolution, och han kom att inrikta sitt tänkande på det regionala förhållandet mellan städer, vilka sågs göra samhället svagt och sjukligt, och omgivande landsbygd, vilka försåg städerna med det som var livsnödvändigt.
Moderator atoms - delade upp textstyckena lite för att öka lättläsligheten.