Sverige och Nordkorea
Postat: 2013-11-14 20:02:51
Fakta från boken Ambassaden i Paradiset. Sveriges unika relation till Nordkorea av Lovisa Lamm (2012).
Sverige var det första västerländska land som inrättade en ambassad i Pyongyang i Demokratiska Republiken Korea (det officiella namnet).
Regeringen hade stora planer. De skulle vara representerade såväl i Nord- och Sydkorea som i stilleståndszonen. Sverige var medlem i Neutral Nations Supervisionary Commission (NNSC) sedan 1953. NNSC ska se till att stilleståndsavtalet hålls. Man tror att Sverige ska kunna hjälpa till att få till ett fredsavtal. Men i stället så slutade Nordkorea att delta i fredssamtalen. Men de trogna svenskarna är fortfarande kvar.
Både de svenska företagen och nordkoreanerna tryckte på om en ambassad. 1973 hade Sverige som första västerländska stat erkänt Nordkorea. Det fanns pengar att tjäna, eftersom Nordkorea har visat intresse för att handla med Sverige. Och det är ju säkert, i motsats till privata företag kan inte ett land gå i konkurs. Det trillar in order till Atlas Copco, Asea, Kockums, Volvo m fl. Exportrådet anordnar en stor utställning i Pyongyang. Exportkreditnämnden ger garantier. Dvs om Nordkorea inte skulle betala företagen gör EKN (skattebetalarna) det.
Hösten 1974 diskuterar EKN tecken på problem för Nordkorea att betala. Östtyska företag har inte fått betalt. "Vi kan ju inte bara fortsätta [med att ställa ut garantier]", sägs det. Men det skulle väl se konstigt ut om vi blev mer restriktiva samtidigt som utställningen går av stapeln. Och Nordkorea är ju en stor potentiell marknad. Ingen broms slår till.
Är politiker i Sverige speciellt godtrogna och mesiga, frågar jag mig.
På mässan i Pyongyang var det ingen som frågade om priser. Däremot många andra frågor "vad är det för material i däcken och i skopan". En dag fick företagsrepresentanterna från Atlas Copco, Kockums, Volvo etc inte åka till mässan, de var fångar på hotellet. Som orsak anges att några regeringsmedlemmar ska besöka mässan. Nästa dag upptäcker de att maskinerna skruvats isär och satts ihop fel. Industrispionage! Protesterar svenskarna? Inte då. Man hoppades på kontrakt. Men det blev inga. Nordkoreanerna köpte Volvos utställningsmaskiner till fördelaktigt pris, men mer blev det inte.
Nordkorea betalade inte sina skulder. Det visade sig att Österrike och Japan hade samma problem. Det var dock lättare för dem att få betalt än för Sverige. Sverige visade större förståelse för Nordkoreas problem. Kort sagt, svenskarna var mesigare.
Sverige var det första västerländska land som inrättade en ambassad i Pyongyang i Demokratiska Republiken Korea (det officiella namnet).
Regeringen hade stora planer. De skulle vara representerade såväl i Nord- och Sydkorea som i stilleståndszonen. Sverige var medlem i Neutral Nations Supervisionary Commission (NNSC) sedan 1953. NNSC ska se till att stilleståndsavtalet hålls. Man tror att Sverige ska kunna hjälpa till att få till ett fredsavtal. Men i stället så slutade Nordkorea att delta i fredssamtalen. Men de trogna svenskarna är fortfarande kvar.
Både de svenska företagen och nordkoreanerna tryckte på om en ambassad. 1973 hade Sverige som första västerländska stat erkänt Nordkorea. Det fanns pengar att tjäna, eftersom Nordkorea har visat intresse för att handla med Sverige. Och det är ju säkert, i motsats till privata företag kan inte ett land gå i konkurs. Det trillar in order till Atlas Copco, Asea, Kockums, Volvo m fl. Exportrådet anordnar en stor utställning i Pyongyang. Exportkreditnämnden ger garantier. Dvs om Nordkorea inte skulle betala företagen gör EKN (skattebetalarna) det.
Hösten 1974 diskuterar EKN tecken på problem för Nordkorea att betala. Östtyska företag har inte fått betalt. "Vi kan ju inte bara fortsätta [med att ställa ut garantier]", sägs det. Men det skulle väl se konstigt ut om vi blev mer restriktiva samtidigt som utställningen går av stapeln. Och Nordkorea är ju en stor potentiell marknad. Ingen broms slår till.
Är politiker i Sverige speciellt godtrogna och mesiga, frågar jag mig.
På mässan i Pyongyang var det ingen som frågade om priser. Däremot många andra frågor "vad är det för material i däcken och i skopan". En dag fick företagsrepresentanterna från Atlas Copco, Kockums, Volvo etc inte åka till mässan, de var fångar på hotellet. Som orsak anges att några regeringsmedlemmar ska besöka mässan. Nästa dag upptäcker de att maskinerna skruvats isär och satts ihop fel. Industrispionage! Protesterar svenskarna? Inte då. Man hoppades på kontrakt. Men det blev inga. Nordkoreanerna köpte Volvos utställningsmaskiner till fördelaktigt pris, men mer blev det inte.
Nordkorea betalade inte sina skulder. Det visade sig att Österrike och Japan hade samma problem. Det var dock lättare för dem att få betalt än för Sverige. Sverige visade större förståelse för Nordkoreas problem. Kort sagt, svenskarna var mesigare.