Alien skrev:Men varför skulle man bry sig om den engelska betydelsen när man talar/skriver svenska? Brukar du tala engelska ofta och pratar du mycket om höns då?
När "hen" förekommer i en svenskt text betyder det förstås inte "höna", lika litet som "bra" betyder "b-h" i en svensk text.
För övrigt finns det många svenska ord som är homonymer. Ingen har några problem med att använda pronomenet "vår" fast det också finns årstiden "vår". Hönsargumentet är ett tramsargument, kunde möjligen vara relevant om "hen" var splitter nytt, men det har funnits med i några år nu. Jag tror att de som förknippar det enbart med höns gör så för att de vill göra det. "Nää, ordet hen finns inte på svenska sådetså!"
Om man har lärt sig engelska i grundskolan har man förmodligen kommit i kontakt med orden hen samt hens och ordens betydelse i engelskan betydligt tidigare än vad man gjort med orden i svenskan. För mig är det i alla fall så, jag hade faktiskt aldrig varken sett eller hört ordet hen i svenskan innan jag såg det i samband med introduceringen av begreppet för något år sedan för att beskriva en person med osäker könsidentitet.
Om man alltså aldrig tidigare har varken sett, hört eller använt ordet i svenskan så är det väl inte speciellt konstigt att man i första hand tänker på de engelska orden hen och hens och ordens betydelse i engelskan istället. Engelska börjar man ju lära sig rätt tidigt i grundskolan, en del redan från lågstadiet, när jag gick i skolan började vi läsa engelska årskurs 4 i mellanstadiet.
Ordet
bra tycker jag är lika dåligt exempel som
barn och
fart som jag sett nämnas i en annan tråd då
bra precis som
fart och
barn inte heller uttalas på samma sätt i svenskan som i engelskan.