Alexandra skrev:Heliora, det gör mig verkligen ont om dig! Hade jag kunnat sticka, så hade jag stickat dig en varm tröja. (Och det skriver jag helt uppriktigt och kärleksfullt. Det är den känsla jag får.)
Och så frågar jag som den gode
Zombie:
Zombie skrev:Men varför inte bara ge tusan i det? Eller om skriva, så att du har för mycket, är för upptagen, så tyvärr... (typ - eller något annat som inte behöver vara osant men fan inte är utlämnande)
Vad fint
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
Jag skulle gärna hjälpa till med den där tröjan, vi har ju två stickningsexperter som jag träffat, Bror Duktig och weasley.
Vi kanske kan få lära oss av dem o göra en varm skön tröja ihop
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
Heliora, vad säger du om att skriva något i stil med att du jobbar med de trassligheter du råkat ut för och berättar vad du skulle vilja göra istället.
Dröm dig in i framtiden helt enkelt och lista ut olika vägar dit.
Spekulera kring dem så blir du istället en person med ideer, det behöver inte ens vara bra ideer men man ses ändå snarare som någon med vilja och drömmar/planer.
Någonstans på vägen möter du möjligen människor som kan knipsa en bit av vägen utan större bekymmer så den blir avsevärt kortare för dig
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
Jag träffade på en kille, han hade fått 300 miljoner att starta företag för av sin pappa.
Han var riktigt juste och struntade fullständigt i hur mycket pengar folk hade eller hur framgångsrika de var.
Han gav inte bort pengar heller men han var trevlig att ha o göra med
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
Inte särskilt välklädd var han heller.
Det du vill är väl ändå att visa din ljusa sida?
Hon gjorde ju det
![Very Happy :D](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_biggrin.gif)
Och killar, jag vet att en kille har uppskattat din närvaro (nämligen jag
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
), du och jag hade flera väldigt intressanta och ganska djupa diskussioner på seglingen vi båda var på.
Jag skulle berätta mycket och länge om de ljusare stunderna, resterande skulle jag avfärda med att det är saker jag jobbar på.
Ett mycket bra och flitigt använt tips i företagsinkubatorers verksamhet:
Fake it till you make it!
Behöver ju inte fara med osanning men ungefär som någon (duras tror jag) sade, drabbas inte av sanningssägar syndrom och överinformeringsgivning.
Själv har jag min underbara värld av byggande av prylar, den gillar jag o jag gör det för att jag gillar det, inte för att det är flashight, klär mig inte i jättehäftiga kläder och inga dyra klockor o telefoner, skulle vilja ha fin bil men jag behöver sällan bil.
Har pratat med gamla klasskamrater själv genom
www.stayfriends.se och det har blivit olika reaktioner, mest positivt, en sade "man börjar komma upp i åldern då det börjar bli intressant o höra hur det är med gamla bekanta".
Folk verkar funka på väldigt olika vis, vet inte hur måga som vill ha varaktig kontakt, de flesta verkar vilja veta att man är vid liv o kunna tänka på att man finns kvar och man är nyfiken på en.
En klasskompis som jag faktiskt aldrig pratat med hon har en blogg och hon skriver om sina resor, hon älskar att resa.
Aldrig har jag uppfattat henne som skrytig, det var hon inte då heller iofs.
Hon beskriver ofta vad hon känner på olika platser och gillar vyer och att må bra.
Vad hon har för bekymmer i livet vet jag inte men säkert har hon sådana.
Hon skrev btw att hennes hem inte liknar hennes vänners, ingen plattv, ingen bil, inga häftigheter, det gav förlite o kostar för mycket o då tror jag hon tjänar bra som civilingenjör och skulle ha råd gott o väl.
En fin människa imho
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
Finns säkerligen fler sådana.
Om din barndomsvän är en sådan vet jag inte men det hoppas jag
![Smile :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)