Heliora skrev:Alien skrev:Djävulen ligger i jämförandet! Jag tycker du ska försöka göra allt för att må bättre själv och strunta i att jämföra dig med "de lyckade".
Men om man inte har förutsättningar i livet för att må bra då?
Så är det tyvärr för mig. Mitt liv är liksom som jag skrev i inlägget obotligt olyckligt. Jag kan inte leva mitt liv som jag vill pga mina NPF-svårigheter.
Och hur gör man för att inte jämföra? Det sker ju liksom automatiskt och är inget man styr över själv. Man läser om hur hon har det och vet hur man själv har det, och så är jämförelsen redan gjord. Hur undkommer man detta då, menar du?
Varför skulle du inte kunna det? Jag tycker du skall få en chans ändå. Jag vet inte exakt vad dina drömmar är, du måste inte heller svara öppet här, men jag vill ju att det skall kunna gå. Men det är oerhört jobbigt i onödan när man får inpräntat i sig: Du har NPF, du kommer inte att klara dig. Jag undrar då vad sådana går omkring och tänker...det är som att inpräntas att man har sämre förutsättningar till det liv man vill ha. Det tycker jag är ganska ifrågasättningsvärt egentligen. Det är ett h-vete att bara bo ihop med sådana som tror att diagnosen innebär att sitta hemma och käka tabletter, sedan förbli sådan eller nåt. Det är ju inte särskilt stimulerande. Kan inte va mkt roligare att höra sånt där från andra kontakter heller. Kan säkert kännas som en påminnelse: Titta vad jag har som inte du har. Kolla var du sitter, liksom..
Och ser samhället ut så på nåt sätt så är det inte godtagbart. Det är bara löjl. Det låter som tramsiga ursäkter för att inte behöva ge alla sina möjligheter. Alla borde ha samma möjligheter till det liv de vill ha, men på sina egna villkor. Eftersom alla inte ens tänker eller fungerar likadant, så kan det inte fungera med en och samma väg för alla ändå.
Vare sig de vill exakt samma mål eller inte.
Du kanske inte kan gå din bekantas väg..men bara du inte jämför dig med henne. Du kan säkert få hus på Ibiza eller nåt helt annat, vad du vill, jag tror det är bara nån/några som vill inpränta i folk att de inte kommer att klara det. Vad är det för nåt? Du är ju i det här samhället du också.
Du borde koncentrera dig på något du gillar att göra eller så. Säger exempelvis kommunen nej, eller någon annan nånting så har de ju faktiskt fel ändå. De kan inte veta över dig vad DU vill och tror på. Och sedan så är det väl bara synd om inte din bekanta kan förstå detta. Men som folk säger, kanske du får säga att det räcker med de kontakter du har nu? Eller något liknande.
Och jag låter nog som nån hobbypsykolog eller nåt, men det låter som att du har nåt i din situation du skulle behöva ändra på. Har du ett depressivt jobb? Inte stimulerande dagar? Eller den här kontakten, bara..
Det kan nog egentligen inte ha med dina grundförutsättningar att göra. Du kan bara ha hamnat på fel jobb tex, eller något helt annat. Jag vet inte så mkt om dig att jag kan ge några bra exempel, hoppas du förstår på ett ungefär vad jag menar ändå. Hoppas du inte tar illa upp.