AspergerForum

Satt o funderade på något som jag hört att man drömmer inte i färg om det inte är något riktigt allvarligt eller hur det nu var.
Normaltillståndet för drömmar skulle tydligen svartvitt vara.

Mina drömmar är i färg, såvitt jag kan minnas så är de alltid i färg.
Hur är det för er?

I svartvitt, i de fall jag minns dem.

Det har jag aldrig tänkt på.

De har färg.

Nej, mina har definitivt färg.

Mina har också färg, men när jag var i åttaårsåldern hade jag en återkommande dröm som var svartvit. Fast för det mesta minns jag inte mina drömmar.

Hittils verkar det vara vanligt med färg.
Undrar om det kan vara en AS egenskap, ska försöka fråga i samanhang där jag tror att en person är NT.

Jag ser siffror och sifferkombinationer som färger och former. Enligt min psykolog vid neuropsyk så är det vanligt bland personer med AS. Kanske det kan ge lite idéer till vidare utforskande, nano?

Synestesi ju. Anledningen till att jag alltid rör ihop 4 och 7, bland annat.

Drömmer i färg, oftast högkontrast.

apkonstapel skrev:Drömmer i färg, oftast högkontrast.

Måste man inte ha en särskild digitalbox för det?

apkonstapel skrev:Drömmer i färg, oftast högkontrast.

Högkontrast är det när det är starka färger?
Ungefär som pastellfärger?

Nja, färgerna behöver inte tvunget vara starka. Menar att de är antingen mörka eller ljusa, sällan något mellanting. I verkligheten är det ju tvärtom. Fast färgerna i drömmar är inte riktigt äkta färger.

Min svaga svaga synestesi gör för övrigt att jag känner till färger jag inte tror existerar. Kanske är de gröna, för jag ser nästan inte den färgen alls.

Så festligt, mina drömfärger är identiska med de som jag ser när jag är vaken.

Jag drömmer i färg.

Laktris och apkonstapel

Jag är GRYMT avis på er synestesi! Önskar jag också hade nån sån cool grej.

apkonstapel, jag vill också se färger som "inte finns"!!

****

EDIT justja, jag drömmer i färg - finns det något annat sätt att drömma på?

...

Jag vet inte.

Mina drömmar är också i färg.

Jag drömmer också i färg. Jag ser namn i färg, dvs de får färg av första bokstaven. A är klarröd, L är gul, R är mörkgrön och M är mörkröd t ex.

Man kankse alltid drömmer i svartvitt men att man minns fel när man väl vaknar och minns det som färg, nåt som fylls i efterhand så att säga?

Så skulle det ju kunna vara fast det verkar ju inte så.
Fast det hindrar ju inte att det är just så som du säger.

Lakrits skrev:Jag ser siffror och sifferkombinationer som färger och former. Enligt min psykolog vid neuropsyk så är det vanligt bland personer med AS. Kanske det kan ge lite idéer till vidare utforskande, nano?

Så ser jag också.
Fast inte "ser-ser", utan mer den psykiska upplevelsen i hjärnan.
Som att "tisdag är gul", då ser jag inte gult på riktigt, men tisdag "känns gul".
Och så "ser" jag former och genus och t.o.m. personlighet på ord och siffror m.m. Fast inte lika starkt nu som förr.

Ibland är det bra eftersom det ger minnet något att haka fast vid, men ibland blir det förvirring och att det blir svårt att skilja på två till synes (för andra) olika saker.

Moggy skrev:Man kankse alltid drömmer i svartvitt men att man minns fel när man väl vaknar och minns det som färg, nåt som fylls i efterhand så att säga?

Jag kommer ju bara ihåg drömmar när jag vaknat mitt i drömmen. Men jag vet att jag t ex drömt om en röd klänning. Kanske den var viktig i drömmen så just därför kommer jag ihåg färgen. Men då är det ju troligt att det övriga var i färg också.

Varför skulle man drömma i svartvitt, det kostar ju inget extra att drömma i färg?

weasley skrev:Laktris och apkonstapel

Jag är GRYMT avis på er synestesi! Önskar jag också hade nån sån cool grej.

Det är inget som jag tänkte på innan jag råkade nämna för min psykolog att jag hade fått en blåröd tid hos min läkare. Det har bara alltid varit så för mig.

Jag blir avundsjuk när folk minns texter istället. Det verkar roligare än att som jag minnas mitt första telefonnummer som en gulrödgrön boll. Jag kan repetera in texter (har spelat en del teater och sjungit i körer), men jag glömmer bort dem så fort jag inte spelar/sjunger dem längre. Det brukar av någon anledning reta människor. "Va? Minns du inte det? Det var ju bara två månader sedan!". Särskilt gäller det såhär i juletid, eftersom man förväntas kunna alla julsånger som man ju faktiskt har sjungit femtioelva gånger redan. Fast eftersom jag inte kan minnas ansikten eller namn heller, så brukar det inte spela så stor roll för mig. "Vem var det, och varför blev hon så arg över att jag inte mindes sången vi sjöng i kören?" är en rätt vanlig reflektion av mig

Fast jag har ett sjuhelvetes musikminne, så det brukar bara vara att nöta in texten.

Nu skall jag dricka kaffe

Alien skrev:Varför skulle man drömma i svartvitt, det kostar ju inget extra att drömma i färg?

Det har du helt rätt i Alien
Undrar om man kan välja att drömma i svartvitt.
Skulle ju förmodligen att bli att ta bort färger, och såvitt jag vet finns inga "svartvit-tappar-och-stavar" i ögonen, har för mig att de detekterar olika frekvensomfång.

Skulle nästan vara undeligt om hjärnan drömmer annorlunda än den upplever verkligheten men å andra sidan så kan man ju tydligen drömma om färger man aldrig sett, försökte skapa nya färger i mitt sinne när jag var yngre några gånger, det var intressant

Lakrits:
Ljud minns jag också bra.
Kan säga när en låt spelas i fel hastighet och märker direkt när det är en variation i musiken.