Känslor
Postat: 2013-08-17 5:08:06
Jag tycker jag har ganska stor empatikänsla.Har aldrig haft svårt för känslor trots att jag har asperger.Hur har ni det med känslor?
Gripandekylig skrev:Jag har svårt att känna efter och veta vad en känsla betyder. När jag ska, exempelvis inför en läkare, svara på hur jag mår så måste jag tänka som om jag observerat mig utifrån och rada upp alla tecken på mitt mående som jag kan tänka mig.
Caprifool skrev:Samma vid naturkatastrofer. 50000 döda människor är en siffra. Men visa mig en fastklämd hundvalp i rasmassorna så tjuter jag.
sugrövmanövern skrev:Jag tycker synd om mig själv.
Caprifool skrev:50000 döda människor är en siffra. Men visa mig en fastklämd hundvalp i rasmassorna så tjuter jag.
spejare skrev:Just det där låter väldigt vanligt och normalt tycker jag.
spejare skrev:Caprifool skrev:50000 döda människor är en siffra. Men visa mig en fastklämd hundvalp i rasmassorna så tjuter jag.
Just det där låter väldigt vanligt och normalt tycker jag.
tahlia skrev:Det är faktiskt tämligen normalt och av ganska klara skäl. Det är i princip omöjligt att greppa tanken på/bilden av 50000 döda - det blir för stort och för mycket. Lägg till det avståndet till platsen för händelsen, ursprunget hos människorna och upplevelsen i sig så blir man än mer distanserad. Slutligen har du behovet av att skydda sig själv vilket konstant arbetar för att sortera bland sådant vi bör släppa hela vägen in och sådant vi bör låta glida över på ytan. Människor gör det dagligen - säger "Vad hemskt" men utan att det har gått in så att säga.
Den där hundvalpen blir dock något annat. De flesta av oss har hund eller känner en hund eller har haft hund. Hunden representerar också något oskyldigt och något försvarslöst till på köpet övergivet och ensamt. Det går rakt förbi alla skyddsmurar och tränger rätt in i kärnan av oss.
Så jo, det är väldigt vanligt och till synes normalt.
Batman skrev:tahlia skrev:Det är faktiskt tämligen normalt och av ganska klara skäl. Det är i princip omöjligt att greppa tanken på/bilden av 50000 döda - det blir för stort och för mycket. Lägg till det avståndet till platsen för händelsen, ursprunget hos människorna och upplevelsen i sig så blir man än mer distanserad. Slutligen har du behovet av att skydda sig själv vilket konstant arbetar för att sortera bland sådant vi bör släppa hela vägen in och sådant vi bör låta glida över på ytan. Människor gör det dagligen - säger "Vad hemskt" men utan att det har gått in så att säga.
Den där hundvalpen blir dock något annat. De flesta av oss har hund eller känner en hund eller har haft hund. Hunden representerar också något oskyldigt och något försvarslöst till på köpet övergivet och ensamt. Det går rakt förbi alla skyddsmurar och tränger rätt in i kärnan av oss.
Så jo, det är väldigt vanligt och till synes normalt.
Hmm... Nu måste jag bara fråga, finns där studier som tyder på detta eller är det något du själv bara tycker låter rimligt?
Känner inte en enda NT som skulle tycka mer synd om hunden än människorna i föregående text.
Moggy skrev:Det är ett välkänt faktum att utsatta djur framkallar mycket och starka känslor och att folk tycker väldigt synd om dom och är beredda att göra mycket för att hjälpa till. Det har vi sett hända gång på gång, ett exempel är dom här gatuhundarna i Östeuropa. Där känner jag själv folk som har lagt en del pengar på att få hem en sån och ta hand om den. Då rör det sig ändå om rätt fula hundar och man kan tycka att det är ett vågspel att ta hem en hund utan att veta nåt om hur det kommer att gå.