Boendehärvan
![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Hej, är ny här så passar på att säga hej till er alla.
Jag hamnade på sjukhus nu i somras och kunde p.g.a särskilda skäl ej flytta tillbaks till där jag bodde innan vistelsen.
Så nu bor jag i ett "stödboende" som jag tilldelades utav socialen, en korridor med små enrummare.
Har bott här nu sedan lite mer än ett halvår tillbaks och har inte haft möjligheten att ta med min hund hit så den är hos min mor, vilket innebär att jag blir tvingad till kontakt med henne vilket inte alltid är så bra och utöver detta så vill jag ju bo med min hund, givetvis.
Jag har hela tiden känt press på mig delvis p.g.a hunden/mamma och sedan även boendestödjare och socialen som vill att jag ska hitta eget boende så fort som möjligt, inneboenden och sådant måste jag alltså söka.
Jag träffade en kille nu för ett halvår sedan (från dalarna), han bor hos sin mor och har helatiden varit öppen för att jag ska kunna bosätta mig där istället.
Så nu har jag planerat i kanske fyra månader att flytta till Dalarna för att sedan tillsammans med killen då hitta ett eget boende där uppe, även sett till så att jag kommit in på studier där och nu senast ordnat med vårdkontakter osv.
Jag har alltså nu känt mig stressad in i ett förhållande som nu vid mållinjen börjar brista i fogarna, jag är otroligt stressad och olycklig, känner att jag inte längre vet vad jag ska ta mig till.
Har sagt till alla mina kontakter inom olika sektorer att jag är på väg(med flytt) och att allt är så bra, men jag börjar mer och mer inse att förhållandet är på väg åt skogen (ha ha).
Jag har ingen back-up plan och har ingen aning om vad jag har rätt till nu, vad kan jag få hjälp med nu när det är så nära flytt (1a april!) och jag har påstått mig vara påväg.
Vet inte om jag har postat rätt riktigt heller, så ber om ursäkt isf.
Men om någon har något tips eller vadsomhelst på vad jag kan göra nu så vore det såå välkommet(!)
Tack.
Jag hamnade på sjukhus nu i somras och kunde p.g.a särskilda skäl ej flytta tillbaks till där jag bodde innan vistelsen.
Så nu bor jag i ett "stödboende" som jag tilldelades utav socialen, en korridor med små enrummare.
Har bott här nu sedan lite mer än ett halvår tillbaks och har inte haft möjligheten att ta med min hund hit så den är hos min mor, vilket innebär att jag blir tvingad till kontakt med henne vilket inte alltid är så bra och utöver detta så vill jag ju bo med min hund, givetvis.
Jag har hela tiden känt press på mig delvis p.g.a hunden/mamma och sedan även boendestödjare och socialen som vill att jag ska hitta eget boende så fort som möjligt, inneboenden och sådant måste jag alltså söka.
Jag träffade en kille nu för ett halvår sedan (från dalarna), han bor hos sin mor och har helatiden varit öppen för att jag ska kunna bosätta mig där istället.
Så nu har jag planerat i kanske fyra månader att flytta till Dalarna för att sedan tillsammans med killen då hitta ett eget boende där uppe, även sett till så att jag kommit in på studier där och nu senast ordnat med vårdkontakter osv.
Jag har alltså nu känt mig stressad in i ett förhållande som nu vid mållinjen börjar brista i fogarna, jag är otroligt stressad och olycklig, känner att jag inte längre vet vad jag ska ta mig till.
Har sagt till alla mina kontakter inom olika sektorer att jag är på väg(med flytt) och att allt är så bra, men jag börjar mer och mer inse att förhållandet är på väg åt skogen (ha ha).
Jag har ingen back-up plan och har ingen aning om vad jag har rätt till nu, vad kan jag få hjälp med nu när det är så nära flytt (1a april!) och jag har påstått mig vara påväg.
Vet inte om jag har postat rätt riktigt heller, så ber om ursäkt isf.
Men om någon har något tips eller vadsomhelst på vad jag kan göra nu så vore det såå välkommet(!)
Tack.