Har jag aspergers?
![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Hej aspergerforum, jag har en fråga som jag hoppas någon kanske kan hjälpa mig svara på eller åtminstone kanske hjälpa mig få mina tankar att lugna ned sig!
Det är jättemycket text här, men om ni inte vill läsa allt kan ni bara kolla på symptomen. Er hjälp är guld värd för mig.
Jag tror jag har aspergers, men dessa tankar startade för ungefär ett år sedan. Jag har ett ganska udda beteende och jag blir oftast inte klassad som en "normal" tonåring. Det här är ingenting jag någonsin stört mig på förrän på senaste tiden, för jag trodde helt enkelt jag bara var som jag var för ingen anledning alls. När jag var yngre intresserade jag mig aldrig för den mentala hälsan eller varför jag kan vara si och så, men när jag fyllde 17 år så började jag fundera mer och mer.
Idag är jag 17, och jag fyller 18 om 2 månader.
När jag var yngre så hade jag inte riktigt några "symptom" på att jag kan ha aspergers, dock, så brukade jag ha en mycket annorlunda gångstil. Min mamma trodde att det bara hade att göra med att jag inte visste hur man gick men nu när jag tänker tillbaka och har studerat om aspergers så känns det inte som att jag bara "inte visste hur man gick rätt."
Min mamma har inga släktingar med aspergers eller autism, men dock vet jag inte om min pappa har det. Jag har ingen kontakt med honom och jag frågade aldrig. Är det så att man måste ha släktingar för att verkligen ha aspergers?
Mina föräldrar är inte från Sverige och jag undrar just om det är därför min mamma inte vill prata med mig om aspergers när jag drar up det då jag behöver prata om det som mest. Att hon kanske inte fått höra mycket om det där hon kommer ifrån.
Jag pratar inte mycket med min mamma om det här, hon tror för det mesta att jag inbillar mig, utan jag har en kompis med aspergers jag talar med och som äntligen hjälpte mig att ringa till BUP. Jag ska besöka dem nu på torsdag angående att få se om jag kan få en utredning på det, men jag är orolig över att de kommer säga till mig att jag inte har aspergers. Jag är orolig därför att jag VET att någonting inte stämmer med mig, och är orolig att de kommer se bortom mina symptom som är ganska jobbiga för mig då jag inte vet vad som är fel.
I skolan har jag jättebra stöd och mina lärare vill alltid hjälpa mig. Jag har pratat med min engelskalärare om detta och hon säger att hon kommer vara uppmärksam och hjälpa mig när jag behöver det.
Jag har massa symptom jag har märkt, och varje gång jag känner av något så har jag börjat skriva ned dem. Här är några:
1) Jag kan inte se folk i ögonen. Det är obehagligt och mycket frustrerande för mig.
2) Jag ogillar gymnastik och idrott. Tillslut kändes det så obehagligt att min lärare lät mig få teoretiska hemuppgifter skickade till mig istället så jag kunde få göra dem hemma i lugn och ro istället för att delta fysiskt.
3) Jag har låg självkänsla. Jag gör mitt bästa för att undvika speglar och provrum och prövar därför inte ofta kläder om jag vill köpa något. Oftast är det min mamma som gör köper dem åt mig för jag tycker det är obehagligt.
4) Jag tänker inte som andra klasskamrater utan jag har ett eget mer djupt tänkande vilket många blir förundrade över.
5) Jag gillar att gå i samma kläder. Med samma kläder menar jag samma kofta jättelänge eller samma byxor. Jag gillar heller inte jeans, utan går alltid runt med mjukisbyxor. Måste jag ändra den vanan i skolan så går jag i kjol och strumpbyxor. Aldrig jeans.
6) Jag blir jättelätt upprörd. I skolan hade vi datorkunskap för två veckor sedan, och jag ville så gärna kolla på min mobiltelefon för att se hur mycket klockan var vid tanke på att jag gillar udda tal. När jag väl tog upp telefonen fick jag en väldigt liten tillsägelse, men det gjorde mig så upprörd att jag var nära att gråta under hela lektionen. Jag tänker fortfarande på det.
7) Jag har svårt att koncentrera mig i skolan, om det inte är ett ämne jag är fascinerad av och intresserar mig mycket i. (Dvs; Svenska, engelska och japanska är dem 3 ämnena) Men även om det är så att jag fokuserar på dem ämnena mest, har jag ändå oerhört höga betyg i de flesta andra ämnena utan att jag engagerar mig mycket. Matematik har alltid varit frustrerande svårt ända sen jag var liten, dock.
9) Jag gillar inte att ha min dörr öppen eller olåst till mitt rum. Jag känner att jag inte är ifred om dörren är olåst och min mamma har börjat klaga på att hålla den olåst vilket får mig att känna mig stressad när jag tänker på det, så jag vill gärna låsa den när hon inte hör.
10) Jag ogillar att bryta mina vanor jag är van vid.
11) Jag älskar att rita och kluddra på mina skolpapper. Oftast på de lektionerna jag inte är intresserad av och då sitter jag och skriver på japanska för att fortsätta träna upp mig.
12) Jag är ganska lätt irriterad, och kan ryta till om jag blir för frustrerad.
13) Det är oerhört svårt för mig att vara social. När jag väl är social i stora/större grupper, så blir det lätt så att folk tycker jag har ett konstigt beteende för att jag gillar att hålla på med mina händer och pratar om saker de andra inte är speciellt intresserade av. När jag märker att dem inte är det så drar jag mig tillbaka. När jag väl varit ute och kommer hem vill jag stanna hemma så länge jag kan för att jag blivit utmattad av att ha varit med folk.
14) Min talförmåga är inte den bästa. Jag kan ha det svårt att uttrycka mig rätt och oftast förstår inte folk vad jag säger ibland. Jag har en tendens för att mumla ibland och ibland sluddrar jag. Jag sluddrar mest när jag stressar.
15) Jag har hört, av alla mina lärare att jag är oerhört och ovanligt språkbegåvad.
16) Jag har jättesvårt att komma ihåg saker. Speciellt telefonnummer och födelsedagar.
17) Jag har hört att jag ofta har svårt att visa mina känslor och känslor mot andra människor. Jag brukar le när jag inte ska le, och när någon är upprörd stirrar jag bara och vet inte vad jag ska säga eller göra, vilket kan få mig att verka kall, fast det inte är vad jag vill.
18) Jag har svårt att läsa texter som är långa och utan rader. Det kan bli förvirrande och göra mig frustrerad.
19) Jag ogillar beröring. Kramar, klappar och annat är något jag känner att jag mår dåligt av.
20) Nummer nitton kan också relatera till att jag aldrig varit ihop med någon och jag är rädd för en relation pga mitt beteende och hur jag är som person.
21) När jag väl har ett mål släpper jag det aldrig. Mitt mål har varit att komma iväg till Japan och studera där, ensam, i en skola. Även om min mamma varit negativ till detta har jag fortfarande inte gett upp och jag tänker komma iväg när jag går ut gymnasiet. Jag har en tendens att tjata om saker som har med mina intressen att göra om och om igen.
22) Jag har ett besatt intresse av språk, samt ett band jag lyssnat på länge.
23) Jag spenderar mina pengar på saker som kan ses som onödiga för andra men livsviktiga för mig. Dvs, saker med favoritbandet från Japan jag köper med för att känna mig mer nära det jag älskar mest. Detta tycker inte min mamma om alls.
24) Jag rör som sagt mina händer väldigt mycket och måste pilla med någonting när det är någon genomgång i skolan.
25) Jag brukar stänga av och bara gråta när jag blir för stressad.
26) När jag går med folk mot skolan vill jag inte att dom går bakom mig. De måste gå bredvid mig och jag vill alltid ha en speciell plats jag gillar att sitta på i vårat klassrum.
27) Jag har två katter, och mina katter är i princip de viktigaste personerna i mitt liv. Jag ser dem som mina bästa vänner och pratar med mig själv/med dem ofta istället för människor.
28) Jag har en tendens att få låtar eller bitar av låtar fastna i huvudet på mig och spela om och om igen i mitt huvud i olika situationer.
29) Oftast sover jag för lite och är väldigt trött på dagarna. Även om jag sover tillräckligt, är jag fortfarande oerhört trött.
30) När jag pratar behöver jag tid innan jag yttrar mig. Det tar tid för mig att ibland få fram det jag vill säga, och ibland har mina ord inget sammanhang och det lämnar folk förvirrade.
31) Jag är väldigt fäst vid min dator och spenderar mycket tid vid den. Jag känner mig säker framför datorn, för framför datorn kan varken någon se mig i ögonen eller säga att jag beter mig konstigt.
32) Jag äter helst samma mat varje dag under en lång period.
Det finns självklart fler symptom, men jag vill inte skriva för mycket då jag inte vill att folk bara kollar förbi detta inlägg!
Tror ni att detta kan vara aspergers? Jag har planer på att berätta allt det här när jag går till BUP på torsdag, men jag är fortfarande väldigt oroligt!
Jag är också väldigt rädd över hur min mor kommer ta det om det visar sig att jag har aspergers. Hon tror jag inbillar mig och jag har en känsla av att hon kommer bli väldigt arg om det visar sig vara så.
Samtidigt är jag orolig att jag blir lämnad utan diagnos efter mina besök på BUP jag kommer ha. Det känns oerhört jobbigt för mig att vara såhär utan att veta om det finns en anledning eller en slags hjälp jag kan få.
Det är jättemycket text här, men om ni inte vill läsa allt kan ni bara kolla på symptomen. Er hjälp är guld värd för mig.
Jag tror jag har aspergers, men dessa tankar startade för ungefär ett år sedan. Jag har ett ganska udda beteende och jag blir oftast inte klassad som en "normal" tonåring. Det här är ingenting jag någonsin stört mig på förrän på senaste tiden, för jag trodde helt enkelt jag bara var som jag var för ingen anledning alls. När jag var yngre intresserade jag mig aldrig för den mentala hälsan eller varför jag kan vara si och så, men när jag fyllde 17 år så började jag fundera mer och mer.
Idag är jag 17, och jag fyller 18 om 2 månader.
När jag var yngre så hade jag inte riktigt några "symptom" på att jag kan ha aspergers, dock, så brukade jag ha en mycket annorlunda gångstil. Min mamma trodde att det bara hade att göra med att jag inte visste hur man gick men nu när jag tänker tillbaka och har studerat om aspergers så känns det inte som att jag bara "inte visste hur man gick rätt."
Min mamma har inga släktingar med aspergers eller autism, men dock vet jag inte om min pappa har det. Jag har ingen kontakt med honom och jag frågade aldrig. Är det så att man måste ha släktingar för att verkligen ha aspergers?
Mina föräldrar är inte från Sverige och jag undrar just om det är därför min mamma inte vill prata med mig om aspergers när jag drar up det då jag behöver prata om det som mest. Att hon kanske inte fått höra mycket om det där hon kommer ifrån.
Jag pratar inte mycket med min mamma om det här, hon tror för det mesta att jag inbillar mig, utan jag har en kompis med aspergers jag talar med och som äntligen hjälpte mig att ringa till BUP. Jag ska besöka dem nu på torsdag angående att få se om jag kan få en utredning på det, men jag är orolig över att de kommer säga till mig att jag inte har aspergers. Jag är orolig därför att jag VET att någonting inte stämmer med mig, och är orolig att de kommer se bortom mina symptom som är ganska jobbiga för mig då jag inte vet vad som är fel.
I skolan har jag jättebra stöd och mina lärare vill alltid hjälpa mig. Jag har pratat med min engelskalärare om detta och hon säger att hon kommer vara uppmärksam och hjälpa mig när jag behöver det.
Jag har massa symptom jag har märkt, och varje gång jag känner av något så har jag börjat skriva ned dem. Här är några:
1) Jag kan inte se folk i ögonen. Det är obehagligt och mycket frustrerande för mig.
2) Jag ogillar gymnastik och idrott. Tillslut kändes det så obehagligt att min lärare lät mig få teoretiska hemuppgifter skickade till mig istället så jag kunde få göra dem hemma i lugn och ro istället för att delta fysiskt.
3) Jag har låg självkänsla. Jag gör mitt bästa för att undvika speglar och provrum och prövar därför inte ofta kläder om jag vill köpa något. Oftast är det min mamma som gör köper dem åt mig för jag tycker det är obehagligt.
4) Jag tänker inte som andra klasskamrater utan jag har ett eget mer djupt tänkande vilket många blir förundrade över.
5) Jag gillar att gå i samma kläder. Med samma kläder menar jag samma kofta jättelänge eller samma byxor. Jag gillar heller inte jeans, utan går alltid runt med mjukisbyxor. Måste jag ändra den vanan i skolan så går jag i kjol och strumpbyxor. Aldrig jeans.
6) Jag blir jättelätt upprörd. I skolan hade vi datorkunskap för två veckor sedan, och jag ville så gärna kolla på min mobiltelefon för att se hur mycket klockan var vid tanke på att jag gillar udda tal. När jag väl tog upp telefonen fick jag en väldigt liten tillsägelse, men det gjorde mig så upprörd att jag var nära att gråta under hela lektionen. Jag tänker fortfarande på det.
7) Jag har svårt att koncentrera mig i skolan, om det inte är ett ämne jag är fascinerad av och intresserar mig mycket i. (Dvs; Svenska, engelska och japanska är dem 3 ämnena) Men även om det är så att jag fokuserar på dem ämnena mest, har jag ändå oerhört höga betyg i de flesta andra ämnena utan att jag engagerar mig mycket. Matematik har alltid varit frustrerande svårt ända sen jag var liten, dock.
9) Jag gillar inte att ha min dörr öppen eller olåst till mitt rum. Jag känner att jag inte är ifred om dörren är olåst och min mamma har börjat klaga på att hålla den olåst vilket får mig att känna mig stressad när jag tänker på det, så jag vill gärna låsa den när hon inte hör.
10) Jag ogillar att bryta mina vanor jag är van vid.
11) Jag älskar att rita och kluddra på mina skolpapper. Oftast på de lektionerna jag inte är intresserad av och då sitter jag och skriver på japanska för att fortsätta träna upp mig.
12) Jag är ganska lätt irriterad, och kan ryta till om jag blir för frustrerad.
13) Det är oerhört svårt för mig att vara social. När jag väl är social i stora/större grupper, så blir det lätt så att folk tycker jag har ett konstigt beteende för att jag gillar att hålla på med mina händer och pratar om saker de andra inte är speciellt intresserade av. När jag märker att dem inte är det så drar jag mig tillbaka. När jag väl varit ute och kommer hem vill jag stanna hemma så länge jag kan för att jag blivit utmattad av att ha varit med folk.
14) Min talförmåga är inte den bästa. Jag kan ha det svårt att uttrycka mig rätt och oftast förstår inte folk vad jag säger ibland. Jag har en tendens för att mumla ibland och ibland sluddrar jag. Jag sluddrar mest när jag stressar.
15) Jag har hört, av alla mina lärare att jag är oerhört och ovanligt språkbegåvad.
16) Jag har jättesvårt att komma ihåg saker. Speciellt telefonnummer och födelsedagar.
17) Jag har hört att jag ofta har svårt att visa mina känslor och känslor mot andra människor. Jag brukar le när jag inte ska le, och när någon är upprörd stirrar jag bara och vet inte vad jag ska säga eller göra, vilket kan få mig att verka kall, fast det inte är vad jag vill.
18) Jag har svårt att läsa texter som är långa och utan rader. Det kan bli förvirrande och göra mig frustrerad.
19) Jag ogillar beröring. Kramar, klappar och annat är något jag känner att jag mår dåligt av.
20) Nummer nitton kan också relatera till att jag aldrig varit ihop med någon och jag är rädd för en relation pga mitt beteende och hur jag är som person.
21) När jag väl har ett mål släpper jag det aldrig. Mitt mål har varit att komma iväg till Japan och studera där, ensam, i en skola. Även om min mamma varit negativ till detta har jag fortfarande inte gett upp och jag tänker komma iväg när jag går ut gymnasiet. Jag har en tendens att tjata om saker som har med mina intressen att göra om och om igen.
22) Jag har ett besatt intresse av språk, samt ett band jag lyssnat på länge.
23) Jag spenderar mina pengar på saker som kan ses som onödiga för andra men livsviktiga för mig. Dvs, saker med favoritbandet från Japan jag köper med för att känna mig mer nära det jag älskar mest. Detta tycker inte min mamma om alls.
24) Jag rör som sagt mina händer väldigt mycket och måste pilla med någonting när det är någon genomgång i skolan.
25) Jag brukar stänga av och bara gråta när jag blir för stressad.
26) När jag går med folk mot skolan vill jag inte att dom går bakom mig. De måste gå bredvid mig och jag vill alltid ha en speciell plats jag gillar att sitta på i vårat klassrum.
27) Jag har två katter, och mina katter är i princip de viktigaste personerna i mitt liv. Jag ser dem som mina bästa vänner och pratar med mig själv/med dem ofta istället för människor.
28) Jag har en tendens att få låtar eller bitar av låtar fastna i huvudet på mig och spela om och om igen i mitt huvud i olika situationer.
29) Oftast sover jag för lite och är väldigt trött på dagarna. Även om jag sover tillräckligt, är jag fortfarande oerhört trött.
30) När jag pratar behöver jag tid innan jag yttrar mig. Det tar tid för mig att ibland få fram det jag vill säga, och ibland har mina ord inget sammanhang och det lämnar folk förvirrade.
31) Jag är väldigt fäst vid min dator och spenderar mycket tid vid den. Jag känner mig säker framför datorn, för framför datorn kan varken någon se mig i ögonen eller säga att jag beter mig konstigt.
32) Jag äter helst samma mat varje dag under en lång period.
Det finns självklart fler symptom, men jag vill inte skriva för mycket då jag inte vill att folk bara kollar förbi detta inlägg!
Tror ni att detta kan vara aspergers? Jag har planer på att berätta allt det här när jag går till BUP på torsdag, men jag är fortfarande väldigt oroligt!
Jag är också väldigt rädd över hur min mor kommer ta det om det visar sig att jag har aspergers. Hon tror jag inbillar mig och jag har en känsla av att hon kommer bli väldigt arg om det visar sig vara så.
Samtidigt är jag orolig att jag blir lämnad utan diagnos efter mina besök på BUP jag kommer ha. Det känns oerhört jobbigt för mig att vara såhär utan att veta om det finns en anledning eller en slags hjälp jag kan få.