Diagnos - bra eller dåligt?
![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Hej. Jag har känt mej som ett ufo i hela mitt liv, är 40 år ung idag.
Är det bra eller dåligt med en diagnos?
Hur går man till väga?
Jag trivs i min bubbla, men andra ser mej som konstig.
Min sambo har just blivit klar med sin adhd utredning, väntar på slutresultatet nu.
Känner mej så hemma med er alla här.
Det är faktiskt lite jobbigt att leva med min sambo men har inga planer på att gå isär.
Han pratar nästan oavbrutet, han slamrar, pratar högt, slår i händerna. Får sina raseriutbrott.
Visst HAN själv är ju snabb som kvicksilver medans en annan är som en snigel, och just lever i min bubbla..och gissa om man fått höra det ett antal ggr!? Jag har aldrig lärt mej att argumentera, är för det mesta bara tyst och när vi pratar med varan så blir det mest mmm, ja,hmm,mmm,jaa, joo, osv..
Det blir jobbigt i längden..att bara han är "speciell" alla andra är normala o ska anpassa sej efter honom för det är ju han som har problem..och det är ju hur han som ser på saker o ting som gäller..
Inte min mening att vara taskig men jag finns ju också..eller?
Känner mej lite ledsen o ensam i tvåsamhet..jag har ju mina problem fast jag inte kör reklam på/med dom.
Skulle jag också få en "identitet" med en diagnos??![Ledsen :(](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_sad.gif)
Skulle jag också "finnas" med en diagnos??
![Chockad :shock:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_eek.gif)
Är det bra eller dåligt med en diagnos?
Hur går man till väga?
Jag trivs i min bubbla, men andra ser mej som konstig.
Min sambo har just blivit klar med sin adhd utredning, väntar på slutresultatet nu.
Känner mej så hemma med er alla här.
![Mycket glad :D](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_biggrin.gif)
Det är faktiskt lite jobbigt att leva med min sambo men har inga planer på att gå isär.
Han pratar nästan oavbrutet, han slamrar, pratar högt, slår i händerna. Får sina raseriutbrott.
Visst HAN själv är ju snabb som kvicksilver medans en annan är som en snigel, och just lever i min bubbla..och gissa om man fått höra det ett antal ggr!? Jag har aldrig lärt mej att argumentera, är för det mesta bara tyst och när vi pratar med varan så blir det mest mmm, ja,hmm,mmm,jaa, joo, osv..
Det blir jobbigt i längden..att bara han är "speciell" alla andra är normala o ska anpassa sej efter honom för det är ju han som har problem..och det är ju hur han som ser på saker o ting som gäller..
Inte min mening att vara taskig men jag finns ju också..eller?
Känner mej lite ledsen o ensam i tvåsamhet..jag har ju mina problem fast jag inte kör reklam på/med dom.
Skulle jag också få en "identitet" med en diagnos??
![Ledsen :(](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_sad.gif)
Skulle jag också "finnas" med en diagnos??