Sam skrev:Jag skulle inte vilja använda ordet "skärpa sig" utan mer att ändra fokus i sitt tänk. Att skärpa sig tror jag är en omöjlighet, iaf om det ska fungera som permanent förändring
Fundera över vad som är viktigt för DIG som person, inte för att du ska uppfylla kvoten för ett sk vanligt liv, med dess förväntningar och krav.
Min resa tog nästan 10 år innan jag hade "jobbat" klart med mig själv.
När jag var som värst och tyckte att allt var omöjligt, så "släckte" jag ner all aktivitet, jag drog mig tillbaka. Jag tog en lååååååååång återhämtning paus, för att nollställa mig.
Jag hade hamnat och fastnat i ett negativt tänk, som jag hade svårt att ta mig ur.
På ett sätt var jag blind för att det fanns möjligheter.
Men jag hade tur att ha människor runt mig som vågar utmana mig som vågade fråga vad som skulle hända om jag gjorde annorlunda val i mitt liv. J
Jag skaffade en "mentor" som jag bollade likheter och olikheter med, detta gjorde att jag hitta mig själv och vad som var viktigt för MIG i mitt liv, men också varför jag behövde göra på mitt sätt.
När jag fungerade som sämst, var när jag kämpade som mest för att passa in och försökte få mitt liv att innehålla allt som ett vanligt NT-liv innehåller.
Ok. Jag anser fortfarande att det du sa i förra inlägget mest kan tolkas som "skärp dig", men jag uppskattar ditt förtydligande och inser lite varifrån du kommer med detta.
Jag är dock rädd att det inte riktigt är applicerbart, även om jag är öppen för att jag har fel där.
Problemet är ju just att det inte spelar någon roll VAD jag gör, utan mina igångsättningsproblem (om vi kallar dem det; antagligen skulle ett mer vitt begrepp behöva användas) finns där ändå. Det vill säga, det är omöjligt att hitta en aktivitet där problemen konsekvent inte uppstår (åtminstone såvitt jag hittills kunnat avgöra). Det är oberoende av om jag tror att jag kommer få problem eller inte och också oberoende av om jag vill göra vad det nu handlar om eller inte. Det har verkat precis lika mycket under de perioder jag tänkt negativt som under de perioder jag varit positiv. Ett förslag som går ut på att "hitta vad som fungerar och syssla med det" utesluter sådant jag vill göra.
I första hand vill jag kunna använda mig av mina intellektuella resurser, och det är där problemen är som störst. Jag gillar att studera, men det är ändå, eller just därför, det område jag har kanske störst problem inom. Jag skulle gärna forska, men detta kräver att man klarar en hel del där just min problematik blir som mest tydlig.
Det vore antagligen möjligt att hitta en existens där problemen minimerades (vilket skulle kräva ett enformigt fysiskt arbete utan ansvar), men denna skulle inte (såvitt jag kan se) innehålla någonting av vad jag värdesätter, så att hitta den är inte meningsfullt. Jag stretar definitivt emot dem som skulle vilja leda mig in på denna bana, för jag värdesätter högt att göra vad jag är bra på, och detta är i första hand sådant som kräver tänkande, speciellt då jag är en ren klåpare då det handlar om praktiska saker.
Så ja, en del av problemet är att det jag värdesätter också gör problemen potenta. Jag har nog minst lika mycket erfarenhet av att bolla tankar med diverse personer som du, där jag haft förtroende för vissa och mindre förtroende för andra. Det har gått åtminstone 12 år sedan jag först sökte hjälp, och jag har provat mer eller mindre allt som kommit i min väg. Jag har haft minst 3 längre "återhämtningsperioder" efter att jag "släckt ner" som du säger (jag brukar referera till mitt tillstånd under de perioderna som "energisparläge" för att travestera på datorer), varav den längsta var ungefär 1,5 år. Det är fullt möjligt att jag faktiskt på något sätt närmar mig en "lösning", men det är i sådana fall inte möjligt för mig själv att se att jag är ett enda steg närmare än när problemen började i 10-årsåldern.