Hysterektomi, bra eller dåligt?
Postat: 2012-01-03 19:02:07
Jag har funderat på att genomgå hysterektomi då jag ändå inte kommer att skaffa barn, särskilt nu då PMS:en tycks ha uppgraderats till en värre variant.
Frågan är, är det värt riskerna, komplikationerna och efterverkningarna som kan uppstå? Det känns lite som att fundera på att välja mellan pest eller kolera...
Här står det utförligt om riskerna med operationen (det var den enda text jag hittade som tog upp riskerna, försök att bortse från vad jag tror är en feministisk vinkel):
Artikel
Frågan är, är det värt riskerna, komplikationerna och efterverkningarna som kan uppstå? Det känns lite som att fundera på att välja mellan pest eller kolera...
Här står det utförligt om riskerna med operationen (det var den enda text jag hittade som tog upp riskerna, försök att bortse från vad jag tror är en feministisk vinkel):
Artikel
Efterverkningarna av hysterektomi är mycket dramatiska. När äggstockarna avlägsnas, inleds den kirurgiska menopausen, vilket orsakar fler allvarliga symptom. Under ett ganska kort tidsskede kan kvinnan få erfara utmattning, sömnlöshet, problem med att kasta vatten, huvudvärk, yrsel, svindel, nervositet, retlighet, ångest, hjärtklappningar, ledvärk, viktökning, torrhet i slidan, minskning av den fysiska styrkan, svårighet att genomföra samlag eller smärtsamma sådana, hårförlust och en rad hudåkommor.
Den brittiske forskaren med. dr D. H. Roberts har undersökt efterverkningarna av hysterektomi. Han har funnit att hysterektomi mycket sannolikare medför postoperativa fysiska och psykiska problem som tillsammans betecknas som "posthysterektomisyndrom". Bland dessa symptom märks depression, blodvallningar, svårigheter att kasta vatten och mycket stark postoperativ trötthet. Ett eller flera av dessa symptom konstaterades hos omkring 70 procent av de patienter som deltog i hans studie, som publicerades i Lancet 1971.
Depression som posthyperektomisymptom verkar vara ganska utbredd. Dr Susan Love uppger att mellan 30 och 50 procent av kvinnorna lider av depression, medan andra forskare uppskattar att siffran är så hög som 70 procent. För vissa kvinnor är depressionen ringa och kortlivad, medan den för andra blir ett kroniskt tillstånd. Det är otvivelaktigt så att kvinnans vetskap om att hon mistat sin livmoder kan framkalla känslor av sorg, men det finns också biokemiska orsaker till denna depression.
De hormonstörningar som operationen vållar kan bli långtgående, drabba de samspel mellan nerv- och hormonsystemen (neuroendoktrina) som svarar för känslan av välbefinnande. Hormonstörningar påverkar ämnen som kallas "betaendorfiner" och är förknippade med känslor av välbefinnande. Nyligen gjord forskning visar att endorfinnivåerna påverkas av en förändring i nivåerna av äggstockshormonerna östrogen och progesteron. En studie vid Columbia University i USA gav vid handen att östrogen verkar så att det stimulerar frisättningen av endorfiner från hypothalamus. Detta kan förklara varför det uppstår depression när äggstockarna avlägsnas eller upphör att fungera efter menopausen.12
Ett annat besvärligt problem, som ännu inte redovisats, är den ökade risken för hjärtsjukdom efter hysterektomi. Risken för hjärtsjukdom är störst, när också äggstockarna avlägsnas. Dessutom finns vissa uppgifter, som visar att kvinnor som fått sina äggstockar avlägsnade har större förekomst av osteoporos (benskörhet), också om de får hormonersättningsterapi. 13
Eftersom livmodern är det centrala bukorganet som håller andra organ på plats i bukhålan, föreligger risk, om den avlägsnas, för att tarmen och blåsan faller ned i den öppna hålan, vilket kan leda till ett framfall i slidan. Det uppges också att efter operationen höftbenen tenderar att vidgas, vilket vållar problem i hela bäckenområdet liksom i ryggen, benen och fötterna.