Oro inför "Prövning av LSS-insatser"
![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Hej, är ny på forumet och ganska nydiagnosticerad (as). Jag ska på något som heter "prövning av lss-insatser" - tydligen ett möte som ska ta cirka en timme. Saken är den att även om jag vet att jag har vissa svårigheter så lever jag ett i stort sett normalt liv. Jag har arbete, hus och sambo. Jag tycker det här känns otroligt jobbigt och pinsamt men jag vet inte riktigt vad det här mötet kommer att gå ut på eller vad man har rätt till att be om hjälp med - eller hur för den delen.
Eftersom jag har fått en sen diagnos ( jag är 28 ) så är jag extremt invand i att "oavsett hur svårt det än är så måste jag klara det själv" och det har varit väldigt viktigt för mig att aldrig visa att jag är annorlunda eller överhuvudtaget visa eller prata om mina olikheter - än mindre be om hjälp. Eftersom jag haft denna inställningen väldigt länge så är det ju också så att jag klarar av så gott som allting själv - även om det ibland går fel. Som exempel så höll vi på att bli av med huset eftersom jag inte tänkt på och inte kunnat ta mig för att öppna posten (däribland ett antal kravbred på grund av en misslyckad automatiskt överföring) på fyra månader...
Hade kanske även behövt någon att prata med om vissa svårigheter vår relation för att lösa mitt enorma (men ouppfyllda) behov av att vara ensam - med förhoppning att slippa bli särbo. Kanske få hjälp att hitta tillbaka till mig själv, i motsats till personen jag på grund av påtryckningar utifrån tvingat mig till att bli - något som gör att jag känner mig konstant stressad och olycklig.
Hade också önskat träffa andra liksinnade eftersom jag har mycket få vänskapsrelationer... samtidigt känner jag att jag verkligen inte har rätt att be om hjälp eftersom mina problem, i varje fall utåt, är mycket lindrigare än många andra aspies. Panikkänslorna inför mötet kryper sig på och det lutar kraftigt åt att avboka. Vet inte riktigt vad det är jag försöker fråga... men typ några kommentarer på mina tankar? nån som kan berätta hur det här mötet brukar gå till?
Admin
Styckeindelade lite för läsbarhetens skull.
Eftersom jag har fått en sen diagnos ( jag är 28 ) så är jag extremt invand i att "oavsett hur svårt det än är så måste jag klara det själv" och det har varit väldigt viktigt för mig att aldrig visa att jag är annorlunda eller överhuvudtaget visa eller prata om mina olikheter - än mindre be om hjälp. Eftersom jag haft denna inställningen väldigt länge så är det ju också så att jag klarar av så gott som allting själv - även om det ibland går fel. Som exempel så höll vi på att bli av med huset eftersom jag inte tänkt på och inte kunnat ta mig för att öppna posten (däribland ett antal kravbred på grund av en misslyckad automatiskt överföring) på fyra månader...
Hade kanske även behövt någon att prata med om vissa svårigheter vår relation för att lösa mitt enorma (men ouppfyllda) behov av att vara ensam - med förhoppning att slippa bli särbo. Kanske få hjälp att hitta tillbaka till mig själv, i motsats till personen jag på grund av påtryckningar utifrån tvingat mig till att bli - något som gör att jag känner mig konstant stressad och olycklig.
Hade också önskat träffa andra liksinnade eftersom jag har mycket få vänskapsrelationer... samtidigt känner jag att jag verkligen inte har rätt att be om hjälp eftersom mina problem, i varje fall utåt, är mycket lindrigare än många andra aspies. Panikkänslorna inför mötet kryper sig på och det lutar kraftigt åt att avboka. Vet inte riktigt vad det är jag försöker fråga... men typ några kommentarer på mina tankar? nån som kan berätta hur det här mötet brukar gå till?
Admin
Styckeindelade lite för läsbarhetens skull.